Hoppa till innehåll

Blogg: Återanvändning av byggprodukter – från avfall till produkt

17.6.2021 11.27 | Publicerad på svenska 8.7.2021 kl. 17.34
Nyhet

Ett effektivare utnyttjande av avfall är en av de bärande tankarna bakom den nationella avfallslagen. Det är knappast någon som har en annan åsikt om vikten av cirkulär ekonomi och dess mål både med hänsyn till vettig och hållbar användning av naturresurser och till att bekämpa klimatförändringar, men hurdana frågor ska beaktas vid återanvändningen av byggprodukter?

Avfallslagen definierar när ett ämne eller föremål som till exempel avfall från en riven byggnad anses vara avfall. Enligt lagen avses med avfall ett ämne eller föremål som innehavaren har kasserat eller avser eller är skyldig att kassera. Enligt avfallslagen prioriteras återanvändningen av avfall. På så sätt undviker man i synnerhet den miljöbelastning som en ny produkt skulle medföra.

På grundval av avfallslagen är det möjligt att utfärda separata nationella förordningar, med hjälp av vilka avfall genom återvinningsförfaranden kan omvandlas till avfall som upphört vara avfall (EOW, End of Waste). Det är även möjligt att med en förordning föreskriva om till exempel tillåtna halter av skadliga ämnen i ämnen eller föremål eller om tekniska krav för användningen av ämnen eller föremål. I Finland finns det för närvarande inga separata nationella förordningar som utfärdats på grundval av avfallslagen och genom vilka någon byggprodukt skulle kunna återanvändas på ett industriellt, omfattande och ekonomiskt lönsamt sätt.

När blir avfall en produkt eller en produkt avfall?

Rivning i samband med byggande kan till exempel vara saneringsrivning, delvis rivning, rivning för hand, maskinell rivning och till exempel rivning inomhus. Rivningsåtgärden är ett viktigt gränssnitt mellan en produkt och rivningsavfall och gör att produkten blir avfall. När man vill utnyttja produkten på nytt, måste man beakta lagstiftningen i anknytningen till den och de nationella byggnadstekniska krav som gäller just då. Industriell verksamhet kan även inbegripa en bedömning om miljötillståndsplikt. Trä-, betong- och tegelavfall som uppkommer vid bland annat byggande och rivning är avfall enligt avfallslagen. Yrkesmässig eller i anläggningar utförd flisning eller krossning är exempel på verksamhet som omfattas av miljötillståndsplikt.

Den nationella avfallslagen och EU-regleringarna lämnar i en viss mån rum för tolkning. När blir en produkt avfall, när är det möjligt att ta i bruk en produkt utan betydande behandling eller är produkten fortfarande på marknaden? Det är inte alltid klart var gränserna går.

EU:s byggproduktsförordning och standarder

I den nuvarande europeiska lagstiftningsmodellen är det Europeiska unionen som fastställer målen för säkerhet avseende byggprodukter. För att uppnå dessa mål bereder EU-kommissionen i samarbete med medlemsstaterna ett separat uppdrag till standardiseringsorganen utifrån vilket standardiseringsorganen ska utveckla standarder för tekniska specifikationer. Slutligen publicerar EU-kommissionen de harmoniserade standarderna i EU:s officiella tidning, varigenom de får en normativ ställning i unionens rättsordning. 

Då en harmoniserad produktstandard har skapats för en byggprodukt, den tillverkade produktens användningsändamål omfattas av användningsområdet enligt standarden och produkten släpps ut på marknaden, ska produkten uppfylla kraven i standarden i fråga och produkten CE-märkas. Det är inte möjligt att i ett medlemsland genomföra något nationellt förfarande genom vilket EU:s byggproduktsförordning skulle åsidosättas och produkternas fria rörlighet i EU skulle förhindras. Detta har varit EU-domstolens konsekventa tolkning i flera avgöranden som domstolen har meddelat. Avfallslagen är också konsekvent i denna fråga. Utifrån EOW-kriterierna ska produkterna vara enliga med de bestämmelser som tillämpas på motsvarande produkter. 

Tillverkaren är ansvarig för produkten

Då syftet är att mer effektivt utnyttja rivningsavfall för återanvändning och produkten returneras till marknaden, omfattas produkten både av EU:s byggproduktsförordning och av de harmoniserade standarder som utfärdats med stöd av den. Samtidigt blir behandlaren av rivningsavfallet en tillverkare enligt byggproduktsförordningen med alla tillhörande förpliktelser. Behandlaren står även inför det stora ansvar för tillverkare som hör till modellen för europeisk lagstiftning.

Enligt den nuvarande lagstiftningen är det tillverkaren som är ansvarig för produkten. Tillverkaren tillverkar produkten för ett fastställt användningsändamål och för produkter, till exempel fönster, finns det ofta även en av tillverkaren upprättad anvisning för installation. Då en byggprodukt uppfyller kraven i standarden och installeras enligt tillverkarens anvisningar, ska produkten ha den planerade livslängd som tillverkaren har fastställt.

Den ursprungliga tillverkaren kan inte utan att själv vara medveten om det ta ansvar för en process som någon annan part inlett och där en produkt som för en tid varit avfall returneras som en ny produkt till marknaden.

Marknadsövervakarens synvinkel

I marknadskontroll av byggprodukter granskas vem som släppt ut produkten på marknaden och huruvida produkten omfattas av någon harmoniserad standard.  För produkter som återanvänds granskas utöver ansvarsfrågor huruvida produkten uppfyller de krav som gäller för närvarande.

Gränssnittet från avfall till produkt är avgörande för överförande av ansvar. Vad skulle hända om en myndighet skulle rikta administrativa tvångsmedel till en tillverkare som inte haft något att göra med återanvändningen av en byggprodukt?

Är det möjligt att återanvända en byggprodukt?

Svaret är ja, men det finns inga lättade krav för produkten

  • produkten ska CE-märkas igen; produkten genomgår ett förfarande enligt byggproduktsförordningen, får ett nytt namn och behandlaren tar på sig tillverkarens ansvar

  • produkten tas i bruk igen med ett eget produktnamn, det säkerställs att alla produkter uppfyller kraven och samtidigt tar man på sig tillverkarens ansvar, vilket anges i produktens prestandadeklaration och CE-märkning

  • en sådan användning hittas för produkten som inte är den samma som den i den harmoniserade produktstandarden framförda avsedda användningen eller

  • den för återanvändning bearbetade produkten släpps inte ut på marknaden.

Även om en produkt inte släpps ut på marknaden utan är avsedd för eget bruk ska den trots detta uppfylla bestämmelserna för byggande och detta ska vid behov kunna bevisas.  Frågan om byggprodukter för eget bruk kräver ett helt eget blogginlägg så den kan tills vidare lämnas som ett tema för kommande inlägg. Dessutom kan ett undantag utgöras av till exempel modulära byggnader, som redan ursprungligen har planerats för att flyttas från ett ställe till ett annat, eller strukturella helheter som relativt enkelt kan uppföras på en ny plats. Exempel på dessa är till exempel hallar med lätta stålstommar.

Återanvändningen av byggprodukter beaktas i lagstiftning som reformeras

De nuvarande bestämmelserna beaktar inte tillräckligt återanvändningen av byggprodukter. Å andra sidan transporteras stora mängder avfall såväl inom EU som globalt från en världsdel till en annan. Förfaranden enligt EU:s byggproduktsförordning garanterar att storskalig industriell produktion kan beakta avfallets icke-homogena karaktär och till exempel eventuella farliga ämnen i avfallet.

En reform av avfallslagen pågår och ändringen har framskridit till en regeringsproposition. I propositionen har man beaktat skyldigheterna att vidta mer omfattande åtgärder för att minska avfallets mängd och skadlighet enligt uppdaterade EU-bestämmelser om avfall och att bland annat upprätta ett system för återanvändning av byggprodukter.

Den gällande byggproduktsförordningen möjliggör återanvändning av byggprodukter. Genomförandesättet är tungt och inte nödvändigtvis kostnadseffektivt. Ett effektivare utnyttjande av byggprodukter, i synnerhet genom återanvändning, förutsätter dock ännu att byggproduktsförordningen och de tekniska specifikationerna uppdateras och förnyas.

Kurt Kokko är chef för Sektionen för yrkesmässiga produkter och ordförande för den administrativa gruppen för EU byggprodukter (AdCo).