Aktuellt för driftsledare för elanläggningar

Ny besiktning för 25 elanläggningar på grund av brister Vid ingången av 2011 fick elsäkerhetslagen ett tillägg om ny besiktning. Om ett auktoriserat organ eller en auktoriserad besiktningsman vid en certifieringsbesiktning eller periodisk besiktning upptäcker allvarliga brister, ska den som utfört besiktningen bestämma att den elanläggning som besiktningen gäller ska besiktas på nytt. I fjol utfördes ca 2200 periodiska besiktningar, av vilka 25 ledde till ny besiktning. En ny besiktning ska utföras inom tre månader efter det att besiktningen har bestämts.

De auktoriserade organen och besiktningsmännen gör årligen upp ett sammandrag för Tukes över elanläggningar för vilka ny besiktning har bestämts. I vissa fall var orsaken till ny besiktning en enskild allvarlig brist, i andra fall var de enskilda bristerna så många att de tillsammans utgjorde en allvarlig brist.

Exempel på typiska orsaker till ny besiktning i olika elanläggningsklasser:

• Klass 1b (bl.a. arbetslokaler och småindustri): Huvudcentralens stomme var ojordad, ett eluttag var ojordat, brandtätning saknades, ledande rörsystem hade inte potentialutjämnats, brister i beröringsskyddet, för stora säkringar.

• Klass 2b och 3b (behandlingsrum): Underhållsprogrammet och åtgärderna i det hade inte utförts.

• Klass 2c (anläggningar som kräver driftsledare): Underhållsprogram saknades, kopplingsutrustningen hade inte underhållits, reläprovning hade inte gjorts, många olika brister i samma objekt (ID-nummer, märkningar, fingerskydd, propphuvar, ritningar, utrymme för underhåll saknas), ingen klassning av ex-miljö.

• Klass 3a (ex-miljöer som kräver tillstånd): Underhållsprogram saknades, många allvarliga brister, apparaterna uppfyllde inte miljöklassningskraven, klassning och dokumentation av dammexplosiva miljöer saknades.

Genom systematiskt och regelbundet underhåll skulle de flesta tekniska bristerna ovan ha upptäckts och åtgärdats redan före besiktningen. Då skulle även allvarliga säkerhetsrisker ha undvikits. I värsta fall kan bristerna leda till en elolycka eller en brand. Elavbrott som orsakas av bristerna kan medföra stora ekonomiska förluster.

Elanläggningar som kräver en driftsledare ska redan enligt lagen ha ett på förhand uppgjort underhållsprogram. Till driftsledarens grundläggande uppgifter hör att se till att underhållsprogrammet har gjorts upp med beaktande av elanläggningens särdrag och att åtgärderna i programmet även utförs.

I sin enklaste form innehåller underhållsprogrammet ett på förhand uppgjort åtgärdsprogram med tidpunkter:

• underhållsåtgärder och motsvarande (t.ex. reläprovningar) enligt tillverkarnas anvisningar
• återkommande mätningar enligt standarder (t.ex. behandlingsrum, övriga utrymmen) och övriga mätningar (t.ex. värmefotografering)
• okulära kontrollrundor för att upptäcka fel och brister i elanläggningens olika delar (vid behov med öppnande av lock)

Kampanjen ”Tiedä ennen kuin toimit” påminner om faror med elledningar 

Att försumma säkerhetsinstruktionerna eller använda felaktiga arbetsmetoder i närheten av elledningar kan vara ödesdigert. Efter millennieskiftet har hela 42 allvarliga olyckor inträffat i samband med arbeten i närheten av luftledningar eller jordkablar. Tillsammans med andra aktörer i elbranschen har Tukes startat kampanjen ”Tiedä ennen kuin toimit” som berättar hur man arbetar säkert i närheten av elledningar. 

Kampanjens syfte är att ge anvisningar om säkert arbete i närheten av elledningar bl.a. vid markbyggnads-, jordbruks- och trädfällningsarbeten.

På sidan www.hengenvaara.fi finns tankeväckande videor, säkerhetsinstruktioner och fördjupande artiklar. Säkerhetsbroschyrer som hör till kampanjen kan beställas från Tukes t.ex. för utdelning på kurser eller till kunder. För mer information om broschyrbeställningar kontakta Anne Pölkki, tfn 029 5052200 eller e-post [email protected].

I kampanjen medverkar förutom Tukes även Finsk Energiindustri, EPV Regionalnät Ab, Fingrid Abp, Fortum Sähkönsiirto Oy, Helen Elnät Ab, Infra rf, en sammanslutning av elbolag i östra Finland, Elenia Verkko Oy och Vanda Energi Elnät Ab.

Försummelse av periodiska besiktningar leder till sanktioner för driftsledaren

Tukes påminner om att försummelse av periodisk besiktning i framtiden i regel kommer att medföra åtminstone en administrativ sanktion för driftsledaren. Vid upprepade sanktioner eller i kombination med andra brister kan följden vara förbud mot eller begränsning av att leda arbeten.

Elanläggningens innehavare har lagstadgad skyldighet att se till att periodisk besiktning utförs i rätt tid. Den ansvarsperson – driftsledaren – som krävs för större elanläggningar har till uppgift att se till att kraven i elsäkerhetslagen följs vid driften och underhållet av elanläggningen. Periodisk besiktning är ett av de här kraven och försummelse av det kan i allmänhet inte motiveras. Total avsaknad av ett lagstadgat underhållsprogram är likaså att betrakta som en allvarlig brist.

En lista över elanläggningar som kräver driftsledare finns på Tukes webbplats rekisterit.tukes.fi. I registret anges även året för följande periodiska besiktning. Uppgifterna baserar sig på auktoriserade besiktningsmäns och organs lagstadgade anmälningar om utförda besiktningar.

Ny upplaga av standarden SFS 6000

Standardserien SFS 6000 Lågspänningselinstallationer är den viktigaste standardsamlingen om elinstallationer. Genom att följa den och övriga standarder som uppräknas i Tukes-anvisning S10 uppfylls elsäkerhetslagens krav. Nu har en ny upplaga utkommit som SFS-handbok 600-1 (2012).

Standardserien bygger till stora delar på internationella IEC-standarder och därtill hörande europeiska harmoniseringsdokument. Vissa delar (800-serien) är dock av finländskt ursprung. Serien består av tiotals underdelar och deras förebildsstandarder uppdateras fortlöpande. I Finland har standardiseringsorganisationen SESKO i stället för fortlöpande enstaka uppdateringar valt att publicera ändringarna för hela standardserien på en gång ungefär vart femte år. Detta är klokt, eftersom de som tillämpar standarden är många och det tar tid att lära sig ändringarna.

Den här gången är ändringarna klart färre än i 2007 års upplaga. Nedan presenteras några viktiga ändringar och intressanta punkter.

• Jordfelsbrytaren kan i färre fall än tidigare lämnas bort i vanliga uttag för torra utrymmen. En förutsättning för att lämna bort den är att det kan innebära stor olägenhet att strömmen bryts. I bostadsbyggnader anses närmast bara kylskåp och frysar vara sådana (bilaga 41X).
• Punkten om installationsdjup och skydd för jordkablar har preciserats. Nu ställs det också krav vid installation av tillfälliga jordkablar (del 814).
• Kraven som rör installation av fördelningscentraler har flyttats från del 810 till del 729. Även om den nya texten som är gjord efter IEC-förebild ser väldigt annorlunda ut, är förändringarna inte stora i praktiken.
• För anslutning av matande PEN-ledare till skena i central har fler alternativ tillkommit (fig. 54.1).
• För installation av ledningar genom isoleringslager av olika tjocklek ges nu korrigeringsfaktorer för belastbarheten. Installation helt och hållet i isoleringen är fortfarande förbjudet (punkt 523.8).
• För val av installationsrör har en ny vägledande tabell tillkommit (bilaga 52F).
• Kraven på brandfarliga utrymmen (del 42) har förnyats för att motsvara den nya förebilden.
• Kraven på utförande av överspänningsskydd och val av skyddsutrustning har preciserats. Om det t.ex. finns ett luftledningsavsnitt mellan distributionstransformatorn och anslutningen ska anslutningens elanläggning i allmänhet alltid skyddas (punkt 443.3.2.1).
• Del 444 om elektromagnetiska störningar (EMC) har i viss mån preciserats. Delen ger både bindande krav och en samling olika metoder för att minska störningar. De här metoderna kan användas som hjälp för att uppfylla EMC-direktivets krav på elinstallationer. Metodvalet ska oftast göras redan i elplaneringsskedet.
• För matning av eldrivna fordon och uttag för dem har krav formulerats (del 722 och 813).
• Kraven på generatoranläggningar och anslutning av dem till nätet har preciserats i del 551. Delen tar upp anläggningar med mycket varierande effekt och funktionsprinciper. Till de minsta hör små vindgeneratorer och solelsanläggningar, som småningom blir vanligare även hos konsumenter. De sistnämnda tas även upp i del 712.
• Kraven på behandlingsrum i del 710 har preciserats.

Övergången till den nya standarden vid installationsarbeten

Standardserien SFS 6000 hör till de standarder som om de följs gör att bestämmelserna i HIMb 1193/1999 som utfärdats med stöd av elsäkerhetslagen uppfylls. En förteckning över sådana standarder har publicerats i Tukes-anvisning S10. Den nya upplagan av S10, till vilken den nya SFS 6000 kommer att fogas, kommer enligt planerna att publiceras efter Elsäkerhetsdelegationens möte i december-januari.

Senast vid installationsarbeten som påbörjas efter att anvisning S10 utkommit ska den senaste upplagan av standarden följas. Elanläggningar under uppbyggnad behöver i allmänhet inte ändras så att de motsvarar den nya standarden. Vad föreskrifterna beträffar kan arbetena slutföras enligt den gamla standarden inom tre år räknat från uppdateringen av Tukes-anvisning S10. Den här övergångsbestämmelsen ingår i ett tillägg till nämnda HIMb från 2011. Med installationer under upp byggnad avses påbörjade installationsarbeten, och till dem kan även anses höra t.ex. en entreprenadanbudsrunda som inletts med utgångspunkt i en färdig elplan. En halvfärdig elplan är inte ett sådant arbete under uppbyggnad som avses i HIMb.

Standardens förhållande till övriga föreskrifter

Största delen av kraven i SFS 6000 hänför sig till kraven i elsäkerhetslagen och HIMb 1193/1999, men undantag finns. T.ex. hör underhållsbesiktningen i punkt 62 inte till tillämpningsområdet för HIMb 1193/1999, och därför har efterlevnaden av punkten inget samband med uppfyllandet av föreskrifterna i HIMb.

SFS 6000 innehåller även krav som inte hänför sig till elsäkerhetslagen utan till någon annan föreskrift, t.ex. byggbestämmelsesamlingen eller räddningslagen. Exempel på dessa är krav på obruten elmatning vid brand eller någon annan situation. Vissa krav i SFS 6000 kan även hänföra sig till elsäkerhetslagen och andra lagar samtidigt.

Oftast har föreskriftsgrunden ingen större betydelse för den som tillämpar standarden, eftersom gällande standarder följs oberoende av vilken föreskrift de hänför sig till. Det är ändå bra att vara medveten om föreskriftsgrunden bl.a. om man behöver ta reda på mer om bakgrunden till och det närmare innehållet i ett bestämt krav, eller om det finns behov av att avvika från standarden i specialfall. Frågan kan också ha betydelse för ibruktagningstidpunkterna.

Elanläggningsregistret på nätet, är era uppgifter uppdaterade?

Tukes påminner om att driftsledarna har en nyckelroll i att meddela om ändringar i registeruppgifterna för elanläggningar och hålla uppgifterna uppdaterade. Elanläggningarna i Tukes register finns på vår webbplats www.tukes.fi, för att elanläggningsinnehavare, driftsledare och besiktningsmän lätt ska komma åt uppgifterna och kunna kontrollera om de är uppdaterade.

Om elanläggningar finns följande uppgifter (framsida > register > elektricitet och hissar):

• Anläggningens ID, klass, innehavare, läge, nätbolag
• Driftsledare och året för följande periodiska besiktning

Att registret finns på nätet bidrar till att hålla det uppdaterat, när innehavarna och driftsledarna själva kan kontrollera sina uppgifter.

När driftsledaren byts ut har elanläggningens innehavare tre månader på sig att utse en ny driftsledare. Ändringar kan meddelas till Tukes med blankett SL 2A, som finns på nätet i uppdaterad version jämte ifyllnadsanvisningar (framsidan > infotjänster > blanketter > elektricitet och hissar).

Vid oklarheter kontakta våra registerförare Eija Suonurmi 029 5052 683, Johanna Reponen 029 5052 005 och Mirja Suvanto 029 5052 234.

Mer information:

Harri Westerlund, överingenjör, tfn 029 5052572
Timo Pietilä, säkerhetsingenjör, tfn 029 5052 631      
Leila Öhman, överinspektör, tfn 029 5052 592

E-post: [email protected]