Meny
FI SV

Aktuellt för elentreprenörer

Tukes 17.1.2012 12.32
Pressmeddelande

Elinstallationerna i småhus kunde vara bättre I vart tredje nya småhus hade man inte försäkrat sig om elsäkerheten på ett tillräckligt sätt, framgick det av Säkerhets- och kemikalieverkets (Tukes) projekt. Resultaten var bättre än vid motsvarande projekt för fem år sedan, men det finns fortfarande utrymme för förbättring, särskilt i fråga om ibruktagningsbesiktning, driftscheman och ritningar.


Under det årslånga projektet granskade Tukes 131 nya parhus, enfamiljshus och sommarstugor runt om i landet för att utreda om elinstallationerna och ibruktagningsbesiktningarna hade utförts enligt bestämmelserna. Små objekt behöver inte granskas av tredje part.  I projektet samlade Tukes information om följande:
• Säkerhetsnivån i fråga om installationernas tekniska utförande
• Dokumentationen av ibruktagningsbesiktningen
• Överlämnandet av elritningar till kunden och användarhandledning.


Projektet genomfördes tillsammans med auktori­serade besiktningsmän, besiktningsorgan och kommunernas byggnadstillsynsmyndigheter.  De auktoriserade besiktningsmännen eller organen utförde besiktningarna i småhus med samma metoder som vid certifieringsbesiktning. De granskade objekten hade i medeltal varit bebodda ett drygt år.


Motsvarande projekt genomfördes även 1999 och 2006.


Ibruktagningsbesiktningens tillräcklighet

Bara i 90 objekt (69 %) var ibruktagningsbesikt­ningen tillräcklig med avseende på elsäkerheten. Av objektens innehavare ansåg 87 (66 %) att de fått tillräcklig handledning i hur anläggningen ska användas. Ibruktagningsbesiktningens tillräcklighet bedömdes på grundval av dels det tekniska utförandet av installationsarbetet, dels besiktningsprotokollet. Vid en tillfredsställande ibruktagningsbesiktning var installationerna i sin ordning eller hade på sin höjd enstaka små brister och protokollet var någorlunda hyfsat.  I 27 objekt (ca 21 %) var besiktningen bristfälligt utförd och i 14 objekt (ca 11 %) mycket bristfälligt utförd.


Ibruktagningsbesiktningen var dokumenterad, men protokollet var ofta bristfälligt

De flesta bristerna gällde överlämnandet av elrit­ningar till kunden och användarhandledningen. I 84 fall (64 %) hade elritningar överlämnats till objektets innehavare. Emellertid hade bara 69 objekt (53 %) fått ritningsserier som kunde klassas som dugliga, eftersom en del av ritningarna var påfallande bristfälliga.


I bara drygt hälften av granskningsobjekten hade ibruktagningsbesiktningen dokumenterats på ett åtminstone skäligt sätt. För de flesta objekten (119 objekt, 91 % av alla) hade ett protokoll upprättats och överlämnats till innehavaren, men bara 87 protokoll (66 %) höll en acceptabel, det vill säga åtminstone skälig nivå. För 28 objekt (21 %) var protokollet bristfälligt och för 8 av dessa var protokollet bristfälligt eller felaktigt till den grad att det inte uppfyllde elsäkerhetskraven. I protokollen som ansågs bristfälliga saknades oftast en del av testresultaten, och i protokollen som ansågs mycket bristfälliga saknades alla test­resultat och även alla hänvisningar till dem. I de felaktiga protokollen försäkrade man att installationsarbetet var OK, trots att besiktnings­observationerna i verkligheten visade något annat. I några fall kunde protokollets innehåll inte bedömas. I de fall där protokollet saknades försökte granskarna särskilt utreda om protokollet bara hade tappats bort eller om det verkligen inte hade överlämnats.


Vissa rätt allvarliga säkerhetsbrister i det tekniska utförandet

I 114 (87 %) av de 131 granskade objekten var elinstallationerna i sin ordning eller hade på sin höjd enstaka små brister. I 17 objekt (13 %) förekom många säkerhetsbrister i det tekniska utförandet. I 7 (5 %) av dessa var bristerna rätt allvarliga: bl.a. otillräckligt beröringsskydd, avbrott i skyddsledarkretsen och helt eller delvis outfört jordfelsskydd. Ofta förekom även brister i utförandet av potentialutjämningen. I objekten upptäcktes inga brister som utgjorde omedelbar fara. I över hälften av objekten med rätt allvarliga brister skulle en certifieringsbesiktning enligt dagens bestämmelser leda till ny besiktning.


Utvecklingen går åt rätt håll

Utvecklingen har gått åt rätt håll i fråga om kvaliteten på elinstallationer och ibruktagningsbesiktningar i småhus. Det kan man konstatera när man jämför resultaten av det senaste projektet med 2006 års projekt som helt motsvarade detta och med 1999 års projekt som delvis kan användas som jämförelsematerial. 


Ändå finns det fortfarande en del att förbättra, särskilt när det gäller ibruktagningsbesiktningens utförande. Av ibruktagningsbesiktningarna bedömdes nu 7 av 10 vara tillräckliga, vilket innebär en förbättring med 10 procent sedan 2006. Utvecklingen går åt rätt håll, men fortfarande har man i nästan vart tredje objekt inte försäkrat sig om säkerheten.

Fig. 1 Elinstallationer 1999, 2006 och 2011.

Fig. 2 Protokoll över ibruktagningsbesiktningen 2006 och 2011.

För att ibruktagningsbesiktningarna ska bli bättre krävs det i en del fall tilläggsutbildning och vägledning om hur besiktningen ska utföras och hur testutrustningen ska användas. I de flesta fall räcker det om besiktningarna utförs och resultaten protokollförs med lite större noggrannhet än i dag.


För elentreprenören lönar det sig att vara omsorgsfull med ibruktagningsbesiktningen och dokumentationen av den, eftersom besiktningen inte bara är en lagstadgad skyldighet för honom utan även ett bevis på kvalitet och tillförlitlighet. Genom att gå omsorgsfullt tillväga vid ibruktagningsbesiktningen skyddar entreprenören också sin egen rygg vid eventuella skador eller tvister.


Även i fråga om driftscheman och ritningar finns det utrymme för förbättring, eftersom dugliga ritningar levererades i bara drygt hälften av fallen.  Om det t.ex. är elplaneraren som ska göra upp ritningarna räcker det om elentreprenören lämnar honom de uppgifter som behövs för ändamålet, t.ex. ritningsversioner som gjorts med rödpenna.


Slutrapporten från projektet finns utlagd på Tukes webbplats www.tukes.fi.

Brandtätningen måste tas på allvar

På sista tiden har det talats mycket om brister i brandtätningen mellan utrymmen som utgör separata brandceller, även för elkablarnas del. Även auktoriserade elinspektionsorgan upptäcker vid elinspektioner ofta att brandtätning helt saknas. Brandtätning är en viktig del av byggandet av en elanläggning. T.ex. vid sjukhusbranden i västra Finland skulle skadorna ha blivit betydligt mindre om brandtätningen hade varit rätt utförd.


Enligt elsäkerhetslagen ska elinstallationer planeras, byggas, tillverkas och repareras samt underhållas och användas på ett sådant sätt att de inte medför fara för någons liv, hälsa eller egendom.  Detta krav anses uppfyllas när elinstallationerna enligt ministeriets beslut (1193/1999) byggs med tillämpning av standarder i en fastställd förteckning (Tukes-anvisning S4). I standardserien SFS 6000 anges krav på brandskydd och anvisningar även för genomföringar. Praktiska anvisningar för rörgenomföringar i sektionerande byggnadsdelar finns även bl.a. på Suomen Palokatkoyhdistys webbplats www.palokatkoyhdistys.fi.


Vid brandtätning är det bra att beakta åtminstone följande i fråga om elsäkerheten:

  • Enligt SFS 6000 ska rörgenomföringen i en byggnadsdel tätas så att den brandtekniska klass som krävs för byggnadsdelen förblir åtminstone densamma som utan rörgenomföringen. Som hänvisning nämns ISO 834 och Finlands Byggbestämmelsesamling E1.
  • Enligt elsäkerhetslagstiftningen är elentreprenören skyldig att se till att rörgenomföringarna är rätt utförda, och att t.ex. kablarna är skyddade med skyddsrör.
  • Det är bra att komma överens om brandtätningen redan innan byggandet inleds, eftersom brandtätning mellan brandceller är ett arbete som kräver specialkunskaper och även berör andra byggnadstekniska områden.
  • Brandtätningen och utförandet av den måste tas med i den sensoriska delen av ibruktagningsbesiktningen.
  • Om man vill ta i bruk en elanläggning eller en del av den före den egentliga ibruktagningen av byggnaden, ska det framgå av protokollet vad man har kommit överens om i fråga om slutförandet av brandtätningen och tidsplanen för detta arbete.
  • Om det vid ändringsarbeten utanför det egna arbetsområdet framkommer att brandtätning mellan brandceller saknas, är det bra att informera kunden om det i besiktningsprotokollet.


Även för rörgenomföringar gäller sanningen att man kan delegera sina uppgifter men inte sitt ansvar för elsäkerheten.


Även arbetsgivaren bär ansvar för utbildningen i elarbetssäkerhet

Vem får ge utbildning i elarbetssäkerhet? Hur lång ska utbildningen vara och får den ges t.ex. över internet? Det här är vanliga frågor som Tukes får.

I standarden för säkerhet vid elarbeten SFS 6002 definieras vem som ska ges utbildning i säkerhet vid elarbeten, vad utbildningen ska innehålla, hur man ska försäkra sig om att deltagarna i utbildningen förstått vad de fått lära sig och hur de kunskaper som ges vid utbildningen fortlöpande ska motsvara arbetets krav. I lagstiftningen för elbranschen eller i standarden SFS 6002 ställs däremot t.ex. inga särskilda krav på utbildarens kompetens eller på procedurerna för auktorisering och registrering av utbildare.


Enligt elsäkerhetsförfattningarna ska ledarna för arbetena, ledaren för elarbeten och driftsledaren, se till att de som utför elarbeten eller driftsarbeten är yrkeskunniga och tillräckligt instruerade för sina uppgifter. Ledaren för arbetena ska se till att de som utför el- och driftsarbeten behärskar säkerheten vid elarbeten, får tillräckligt med kunskaper för att kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt och har den utbildning i säkerhet vid elarbeten som krävs för deras uppgifter. Det finns riktad utbildning för olika typer av elarbeten.


Enligt arbetarskyddslagen ansvarar arbetsgivaren för att arbetstagaren får undervisning och handledning. Ansvaret för utbildningens innehåll, längd eller det sätt på vilket den ges ska inte enbart skjutas på utbildningens anordnare.


Som stöd för utbildningen i säkerhet vid elarbeten kan man t.ex. använda Tammerfors tekniska universitets sidor om säkerhet vid elarbeten , som upptar allmänna problemområden i fråga om säkerhet vid elarbeten och ger checklistor som gör det lättare att identifiera säkerhetsrisker i arbetet.

Meddela din e-postadress, det här meddelandet skickas i framtiden elektroniskt

Vi håller på att övergå till elektronisk kommunikation och meddelandena till entreprenörer kommer i framtiden att skickas elektroniskt i stället för med vanlig post. Genom övergången till e-post kan vi förbättra servicen och snabbare informera om viktiga aktuella frågor.


Vi ber er därför meddela e-postadressen till ledaren för elarbeten genom att gå in på Tukes webbplats. Där finns en länk till en blankett med vilken det går snabbt och enkelt att skicka uppgifterna. För mer information eller hjälp kontakta Mirva Kipinoinen per e-post [email protected] eller per telefon 010 6052 119.  


Mer info:

Roger Kanerva, överinspektör, tfn 010 6052 593
Timo Iholin, överinspektör, tfn 010 6052 594
Harri Westerlund,
överingenjör, tfn 010 6052 572

E-post: [email protected]

Detta meddelande har skickats till adresserna i Tukes elentreprenörsregister. Eventuella adressändringar kan meddelas per e-post till [email protected] Vid anmälan om ändrade uppgifter om ansvarspersoner eller ändring av företagsformen ber vi er använda blanketten SL1 på vår webbplats www.tukes.fi.