Meny
FI SV

Blogg: Säkerheten hos upplevelsetjänster som erbjuds via plattformar: vems ansvar?

23.4.2019 9.55
Pressmeddelande

Finländarna letar efter upplevelser på fritiden hos olika tjänster. Exempel på tjänster som utvecklats snabbt är trampolinparker och extreme-upplevelsetjänster.

Utöver tjänsternas innehåll utvecklas sätten att producera tjänster. Under den senaste tiden har exempelvis virtuella tjänster utvecklats. I och med kamratverksamhet och lokala trender har samarbetsplattformar blivit ett allt vanligare sätt att hitta kunder.

Vad är samarbetsekonomi?

Med samarbetsekonomi avses här affärsverksamhetsmodeller där samarbetsplattformar utnyttjas för att skapa öppna marknadsplatser för tillfällig användning av produkter eller tjänster som erbjuds av privatpersoner eller professionella serviceleverantörer.

Samarbetsekonomi innebär en övergång från en lineär rörmodell till en nätverksaktig plattformsmodell där tjänsteleverantörens och konsumentens roller inte nödvändigtvis är separata utan kan blandas med varandra och vara överlappande.

Säkerhetskrav på konsumenttjänster

För företag som erbjuder tjänster ter sig regleringen ofta som en djungel, där det kan vara svårt att hitta kraven som gäller den egna verksamheten. Kraven kommer bland annat från konsumentsäkerhetlagen som övervakas av Tukes och som denna skrivelse gäller.

Eftersom regleringen ökar trots projekt i syfte att avveckla normer, framhävs myndighetens roll då det gäller att definiera kraven så tydligt som möjligt. En utmaning för detta är att regleringen har utarbetats med tanke på traditionell affärsverksamhet.

För tjänster som erbjuds på plattformar är det väsentliga om det rör sig om kamrat- eller näringsverksamhet.

Från kamratuthyrning till näringsverksamhet

Gemensamt för samarbets-, kamrat-, användningsrätts- och delningsekonomi är att en digital plattform sänker tröskeln för att erbjuda tjänsten till en bredare publik än tidigare. Även bland tjänsteleverantörerna finns en större skara aktörer än tidigare, från privatpersoner som sysslar med hobbyverksamhet till företag som strävar efter att göra vinst.

Från kamratuthyrning till näringsverksamhet

Kärnfrågan är: vem ansvarar för kundsäkerheten för konsumenttjänster som erbjuds via samarbetsplattformar? Bedömningen görs utgående från tjänstens faktiska natur och definitionen av tjänsteleverantören.

Tjänsteleverantören bär ansvar för säkerheten hos tjänsten som erbjuds. Dessutom bär plattformen en del av ansvaret för säkerheten. Vid bedömningen av plattformens ansvar är det väsentliga plattformens faktiska möjlighet att kontrollera säkerheten.

Likabehandling

Eftersom säkerhetsregleringen av konsumenttjänster är utarbetad med tanke på affärsverksamhet är det utmanande att bedöma karaktären hos tjänsteleverantörernas verksamhet. Det är allt svårare att jämlikt tillämpa den breda definitionen av näringsverksamhet på aktörer som bedriver affärsverksamhet på många olika sätt. Trots utmaningarna måste likartad verksamhet bedömas på samma sätt.

Hur ser framtiden ut?

Samarbetsekonomin har skapat ett alternativt sätt att använda produkter och tjänster. Oberoende av vilka affärsverksamhetsformerna är, ska de kunna producera trygga servicehelheter för konsumenten.

Tillämpningen av kraven på kundsäkerhet och bedömningen av tjänsteleverantörens karaktär sker idag uttryckligen från fall till fall. Redan idag innebär det en utmaning att behandla de tjänster som erbjuds på ett enhetligt sätt, för att inte tala om framtidens tjänster under utveckling.

Det ligger i samtliga parters intresse att ansvarsfördelningen och kraven enligt lagstiftningen är så tydliga och förståeliga som möjligt. Ur myndighetens perspektiv är målet att möjliggöra mångformig verksamhet. Då måste man även försäkra sig om kundernas säkerhet.

Inna Kulla

Inna Kulla

överinspektör, Konsumenttjänster

@KullaInna