Konsumtionstjänsternas säkerhet

1. Anvisningens syfte

Denna anvisning är Tukes tolkning av tillämpningen av lagen om konsumtionstjänsters säkerhet (185/2025). Lagens kortnamn är konsumtionstjänstlagen. Syftet med denna allmänna anvisning är att hjälpa leverantörer av konsumtionstjänster att säkerställa att tjänsterna överensstämmer med lagstiftningen. Anvisningen är inte förpliktande på samma sätt som lagstiftningen. I anvisningen ger Tukes tjänsteleverantörerna exempel och alternativ på hur de kan uppfylla kraven i konsumtionstjänstlagen. De lagstadgade kraven kan också uppfyllas på andra sätt. Tjänsteleverantörens uppgift är att se till att verksamheten följer lagstiftningen.

2. Avgränsningar

Konsumtionstjänstlagen gäller tjänster som är avsedda för privat konsumtion (konsumtionstjänstlagen 1 §). Detta innebär att tjänsten i första hand har planerats och genomförts för privatpersoner. Dessutom gäller lagen sådana situationer där en tjänst används på ett sätt som motsvarar privat konsumtion, även om den inte har anskaffats som privatperson. Det spelar ingen roll om tjänsten används mot betalning eller gratis.

Sådan användning av tjänster som kan jämställas med privat konsumtion är till exempel skolklassens lägerskola vid ungdomscentralen eller företagets anställdas deltagande i en naturtjänst som en del av arbetshälsodagen. 

De tjänsteleverantörer som avses i konsumtionstjänstlagen kan vara företag, föreningar, sammanslutningar, kommuner och andra organisationer inom den offentliga sektorn och privatpersoner. 

Som undantag tillämpas konsumtionstjänstlagen inte på sådana tjänster som föreningar tillhandahåller och som endast erbjuds föreningens egna medlemmar i annan verksamhet än näringsverksamhet. Lagen tillämpas på föreningens tjänster som erbjuds till exempel till medlemmar i andra föreningar eller till andra personer som inte är medlemmar i föreningen eller som överväger medlemskap.

Konsumtionstjänstlagen tillämpas inte på sådana tjänster som tillhandahålls av privatpersoner i annan verksamhet än näringsverksamhet. Kännetecknande för näringsverksamhet är till exempel strävan efter ekonomisk nytta samt marknadsföringens och den övriga serviceverksamhetens omfattning, systematik och långsiktighet.

Konsumtionstjänstlagen är en subsidiär allmän lag. Allmän lag innebär att lagen innehåller allmänna bestämmelser om tjänsternas säkerhet som gäller alla tjänster som omfattas av lagens tillämpningsområde. Lagen innehåller inga detaljerade säkerhetskrav för någon tjänst. 
Konsumtionstjänstlagen kan tillämpas parallellt med andra allmänna lagar, såsom t.ex. räddningslagen (379/2011) eller hälsoskyddslagen (763/1994). Den tillämpas på konsumtionstjänster till den del det inte annanstans i lag finns sådana bestämmelser om deras säkerhet som förutsätter minst samma säkerhetsnivå (konsumtionstjänstlagen 2 §). Därför tillämpas konsumtionstjänstlagen inte på t.ex. social- och hälsovårdstjänster eller trafiktjänster, eftersom det finns speciallagstiftning om dem. 

3. Säker konsumtionstjänst

3.1 Kriterier för en säker tjänst

För att säkerställa tjänstens säkerhet ska tjänsteleverantören

1. planera och genomföra tjänsten så att den uppfyller kraven i lagstiftningen, till exempel genom att följa myndigheternas anvisningar eller andra anvisningar, regler och standarder som gäller tjänstens säkerhet. 
2. identifiera riskerna med tjänsten på ett omfattande och heltäckande sätt, vidta åtgärder för att avvärja riskerna och säkerställa att åtgärderna är tillräckliga för att säkerställa att riskerna med tjänsten är på en godtagbar nivå. (konsumtionstjänstlagen 3 §)

Konsumtionstjänstlagen innehåller skyldigheter för tjänsteleverantörer i syfte att trygga tjänsternas säkerhet och förebygga hälsorisker för dem som använder tjänsterna och för personer som direkt berörs av dem. En hälsorisk kan orsaka t.ex. en fysisk eller psykisk sjukdom, skada eller andra sanitära olägenheter. Det kan till exempel vara fråga om en fraktur, en allergisk reaktion eller ett psykiskt trauma. 

Konsumtionstjänstlagen gäller inte risker för egendom. 

En säker tjänst innebär inte en helt ofarlig tjänst. Riskens godtagbarhet är avgörande. I en säker tjänst har tjänsteleverantören minskat riskerna till en godtagbar nivå och de är under tjänsteleverantörens kontroll. 

Bedömningen av riskens godtagbarhet görs från fall till fall och påverkas till exempel av tjänstens karaktär och andra omständigheter som nämns i 9 § i konsumtionstjänstlagen. Vid bedömningen av godtagbarheten kan man beakta hur allvarliga följderna av risken är, hur länge och hur ofta exponeringen för risken pågår samt möjligheterna att avvärja risken eller minska följderna. 

Även särdragen hos användarna av tjänsten påverkar riskens godtagbarhet. För erfarna användare av tjänsten kan större risker godkänns i tjänsten än för nybörjare. Godtagbarheten påverkas också av kundens förväntningar på tjänstens säkerhet (t.ex. om de som använder tjänsten känner till risken på förhand eller vilken tjänstetypens normala säkerhetsnivå är).

Det är tjänsteleverantörens uppgift att säkerställa att tjänsten är säker för dess användare och för dem som direkt berörs av tjänsten. Tjänsteleverantörens uppgift är också att bedöma tjänstens säkerhet och om säkerhetsåtgärderna är tillräckliga. Tukes uppgift är att övervaka att tjänsteleverantörerna följer kraven i konsumtionstjänstlagen. Tukes handleder och råder tjänsteleverantörerna i att följa kraven.

3.2 Delområden inom tjänstens säkerhet

Tjänstens säkerhet består av följande tre delområden, vars betydelse varierar i olika tjänster:

• Fysisk säkerhet anknyter till olycksfall, skador och fysiskt välbefinnande: Tjänstemiljön och de metoder, redskap och strukturer som används i tjänsten är säkra. Tjänsteleverantören har på förhand minimerat olycksfall och andra faktorer och situationer som orsakar sanitära olägenheter. Tjänsten är till sin fysiska belastning och svårighetsgrad lämplig i förhållande till användarnas utgångsnivå och förväntningar. Tillbud och olycksfall sköts på behörigt sätt
• Psykisk säkerhet anknyter till personens eget psykiska välbefinnande: Tjänsten har rätt kunskaps- eller färdighetskrav i förhållande till användarens förväntningar och utgångsnivå. Tjänsteleverantören beaktar begränsningarna i kundens psykiska utgångsläge och de eventuella följderna av tjänsten för den psykiska hälsan. Tjänsten gör det möjligt för varje användare att lära sig, pröva, uppleva och överträffa sig själv på sin egen nivå. Tjänsten orsakar inte okontrollerad rädsla. Tjänsten kan avbrytas utan tråkiga följder. Rädslor och belastningar behandlas på behörigt sätt, t.ex. efter en allvarlig olycka. 
• Social säkerhet anknyter till interaktionen och atmosfären i gruppen: Tjänsteleverantören säkerställer genom sin egen verksamhet att alla främjar en trygg atmosfär och växelverkan i tjänsten. Det är frivilligt att delta i tjänsten och dess delar. Grupptrycket står i rätt proportion till tjänsteanvändarnas utgångsnivå och förväntningar på tjänsten. Den som använder tjänsten får hjälp i svåra situationer. Tjänsteleverantören har beredskap och metoder för att ingripa i en socialt otrygg atmosfär i gruppen.

Tjänsteleverantören måste beakta de ovan beskrivna delområdena inom säkerheten på ett sätt som lämpar sig för den egna tjänstens karaktär och genomförandesätt.

3.3 Saker att beakta vid säkerhetsbedömningen

Tjänsteleverantören ska känna till den lagstiftning som gäller tjänsten och följa dess krav. Konsumtionstjänstlagen fastställer de krav som tjänsteleverantören ska iaktta för att trygga tjänstens säkerhet och de allmänna åtgärder som tjänsteleverantören ska vidta. 

Utöver konsumtionstjänstlagen ska tjänsteleverantören också följa många andra lagar som gäller dess verksamhet, till exempel i fråga om brand- och räddningssäkerhet, arbetssäkerhet, hälsoskydd, livsmedelssäkerhet eller djurskydd. Tillsynsmyndigheten fastställs separat i varje lag. 

Eftersom lagstiftningen inte innehåller detaljerade anvisningar om säkerheten för någon tjänst, måste tjänsteleverantören utöver kraven i lagstiftningen även sätta sig in i andra anvisningar, regler och säkerhetspraxis som gäller den egna tjänsten. Även Tukes ska vid övervakningen av tjänsternas säkerhet beakta följande: 

• Tukes anvisningar och rekommendationer preciserar de allmänna kraven i konsumtionstjänstlagen. Tukes har utarbetat anvisningar om säkerheten hos flera olika tjänster. I Tukes myndighetsanvisning ges exempel på hur kraven i lagstiftningen kan iakttas, men det är frivilligt att följa dem.
• Standarderna definierar till exempel säkerhetskraven för de produkter som används i tjänsterna och de metoder som används för att bedöma säkerheten. I synnerhet i standarden som gäller produkter beskrivs den säkerhetsnivå som man måste uppnå i produktens egenskaper och användning, men samma säkerhetsnivå kan uppnås även på andra sätt. Vissa standarder innehåller dessutom krav på bl.a. service- och inspektionsintervall, tillsynbehov eller säkerställande av en installerad produkts säkerhet som en del av tjänsten.
• Uppförandekoden för tjänstens säkerhet är till exempel instruktioner, regler eller anvisningar om principerna för en viss tjänsts säkerhet eller god praxis som fastställts av grenförbunden eller tjänsternas takorganisationer. Vid bedömningen av tjänstens säkerhet är det alltid skäl att spegla den egna tjänstens säkerhetsnivå mot branschens allmänna praxis och verksamhetssätt. 
• Befintlig information och teknik vid bedömningstidpunkten: Tjänsteleverantören ska beakta den allmänna utvecklingen av säkerhet och teknik samt god praxis i anslutning till säkerheten inom den egna branschen.
• Rimliga förväntningar hos tjänstens användare eller hos dem som direkt berörs av tjänsten: Kunderna och utomstående ska kunna lita på att tjänsten är säker och genomförs på ett sådant sätt som rimligen kan förväntas av tjänsten i fråga t.ex. i förhållande till andra motsvarande tjänster eller tjänsteleverantörer.

Betydelsen av och prioritetsordningen för de regler och anvisningar som nämns i förteckningen ovan varierar inom olika tjänster.

4. Omsorgsplikt

Tjänsteleverantören ska se till att konsumtionstjänsten är säker för användarna och andra som direkt berörs av tjänsten. Omsorgsplikten innebär att tjänsteleverantören ska säkerställa tjänstens säkerhet under hela tjänstens livscykel genom att iaktta de skyldigheter som beskrivs i lagen (konsumtionstjänstlagen 3 och 5–8 §). 

Tjänsteleverantören kan fullgöra sin omsorgsplikt på många olika sätt. De åtgärder som krävs för att iaktta omsorgsplikten varierar i olika tjänster. Tillräckliga och skäliga åtgärder som krävs av tjänsteleverantören beror till exempel på tjänstens typ, karaktär, omfattning, de förhållanden under vilka tjänsten genomförs, och särdragen hos de persongrupper som använder konsumtionstjänsten och andra persongrupper som direkt berörs av tjänsten. 

Med tjänstens användare avses personer som deltar i tjänsten, t.ex. personer som transporteras på eller kör en snöskoter på en snöskotersafari eller tävlande som deltar i en nationell rallytävling samt publiken som följer tävlingen. Man kan alltså också använda andra benämningar på dem som använder tjänsten, såsom kund, publik, tävlande, åskådare e.d.

Personer som direkt berörs av tjänsten är inte användare av tjänsten, men de rör sig eller vistas i närheten av den plats där tjänsten utförs i ett sådant område vars säkerhet tjänsten påverkar. De kan t.ex. vara personer som följer tjänsten, följeslagare till tjänstens användare, assistenter eller grannar till tjänsteobjektet. Avgränsningen av tjänstens omedelbara verkningsområde görs från fall till fall, men den kan anses omfatta personer som direkt exponeras för de risker som tjänsten medför utan att själva delta i tjänsten. 

När det gäller omsorgsplikten enligt konsumtionstjänstlagen har olika ansvarsfriskrivningar eller samtycken från konsumenterna ingen betydelse. Tjänsteleverantören befrias inte från ansvaret för tjänstens säkerhet ens med uttryckliga samtycken från konsumenterna. Till exempel befriar en skylt på tjänstestället med texten ”Du deltar i tjänsten på egen risk” inte tjänsteleverantören från skyldigheten att säkerställa tjänstens säkerhet.

Till tjänsteleverantörens omsorgsplikt hör också att farliga tjänster inte får tillhandahållas. Tjänsteleverantören är skyldig att förhindra eller avbryta utförandet av tjänsten eller en del av den om det medför sådan fara för sådan säkerhet för tjänsteanvändaren eller för personer som direkt berörs av tjänsten som inte är godtagbar.

5. Tjänsteleverantörens uppgifter om konsumtionstjänsten

Tjänsteleverantören ska ha tillräcklig information om den tjänst som erbjuds för att kunna tillhandahålla tjänsten på ett säkert sätt och följa kraven i lagstiftningen. De uppgifter som krävs av tjänsteleverantören kan gälla till exempel tjänstens funktionella innehåll, tekniska krav som hänför sig till tjänsten, särskilda säkerhetsbehov hos kunderna eller den kompetens som krävs av tjänsteleverantören. (konsumtionstjänstlagen 5 §)

Tjänsteleverantörens skyldighet att inhämta information gäller endast rimligen tillgängliga uppgifter, men begränsas inte enbart till t.ex. avgiftsfria informationskällor eller utbildningar. Tjänsteleverantören måste alltså vid behov skaffa t.ex. avgiftsbelagda utbildningar eller standarder för att säkerställa att den kan genomföra tjänsten på ett säkert sätt. Uppgifterna ska vid behov uppdateras t.ex. när tekniken inom den egna tjänstesektorn utvecklas.

6. Identifiering av faror och bedömning av risker

6.1 Syftet och målet med identifieringen av faror

Tjänsteleverantören måste identifiera riskfaktorer och farliga situationer som anknyter till konsumenttjänsten och på lämpligt sätt bedöma de risker som är förknippade med dem. (konsumtionstjänstlagen 5 §).

Grundtanken i konsumtionstjänstlagen är att tjänsteleverantören systematiskt och målinriktat förebygger olyckor och tillbud som tjänsten orsakar och förbättrar tjänstens säkerhet utifrån en systematisk och heltäckande identifiering av faror. Att identifiera faror är således grunden för allt säkerhetsarbete. 

Målet med identifieringen av faror är att tjänsteleverantören ska känna till riskfaktorerna och farliga situationer i anslutning till den egna verksamheten på ett heltäckande och tillräckligt detaljerat sätt. För att identifiera faror räcker det således inte med enbart en allmän beskrivning av typiska faror inom tjänstesektorn, utan farorna ska identifieras systematiskt med tanke på just den aktuella tjänsten, bl.a. med beaktande av hur tjänsten genomförs, förhållandena, tjänstemiljön och kundernas särdrag. Identifieringen av faror ska vara uppdaterad.

Utifrån identifieringen av farorna ska tjänsteleverantören planera och genomföra tjänsten så att farorna avvärjs på ett så heltäckande sätt som möjligt redan på förhand. Förekomsten av faror i tjänsten ska i första hand förhindras helt redan när tjänsten planeras. Om detta inte är möjligt måste man sträva efter att minska de skadliga konsekvenserna av faran med mångsidiga och effektiva metoder. 

Identifieringen av farorna måste vara klar innan tjänsten inleds och den ska leda till praktiska åtgärder för att förbättra säkerheten.

6.2 Genomförande av farornas identifiering

Det finns olika alternativa metoder för identifiering av faror. Identifieringen av faror som kunderna utsätts för kan kombineras med andra säkerhetsanalyser eller t.ex. bedömning av arbetssäkerhetsrisker. Tukes har utarbetat en beskrivning av de olika faserna i identifieringen av faror samt blanketter och nyckelord för att genomföra olika faser för tjänsteleverantörerna.

Vid identifieringen av faror ska man beakta den fysiska, psykiska och sociala säkerheten på ett sätt och med en noggrannhet som lämpar sig för varje tjänst (konsumtionstjänstlagen 3 och 9 §). Dessutom ska särskild uppmärksamhet fästas vid identifiering och utredning av följande faror i tjänsterna: 

• att hamna i vattnet eller fara för drunkning 
• faror orsakade av stor rörelseenergi 
• fara för fall från hög höjd 
• faror som orsakas av ett stort antal människor 
• faror i anslutning till extrema förhållanden eller plötsliga förändringar i förhållandena 
• faror som orsakas av stora eller annars farliga djur 
• faror som orsakas av kroppsingrepp eller invasiv behandling 
• faror som orsakas av tjänstemiljöns avlägsna läge 

Farorna ska identifieras i tjänstens alla delar och i olika skeden av livscykeln. Identifierade faror ska utredas skriftligen just så som de förekommer i tjänsten i fråga. Detta innebär till exempel att man antecknar vilka riskfaktorer som förekommer i tjänsten, på vilka platser eller i vilka skeden av tjänsten de förekommer, hurdana farliga situationer de orsakar, vem som är utsatt för fara, vilka åtgärder som redan har vidtagits för att förebygga farliga situationer och vilka ytterligare åtgärder som behövs för att förbättra säkerheten.   

Tukes kräver inte att tjänsteleverantörerna gör en numerisk bedömning av riskernas omfattning. Däremot är det viktigt att tjänsteleverantören har en klar helhetsbild av farorna i anslutning till tjänsten samt en motiverad uppfattning om att de åtgärder som hittills vidtagits har kunnat minska farorna i tjänsten till en godtagbar nivå.  

Identifieringen av faror ska göras skriftligen och registreringen är en del av tjänsteleverantörens säkerhetsdokumentation (se närmare punkt 11 i denna anvisning). Dokumentationens omfattning och noggrannhet beror enligt 9 § i konsumtionstjänstlagen på tjänstens karaktär och risknivå. Ju högre risk det är fråga om, desto mer detaljerad måste identifieringen av faror vara. På motsvarande sätt räcker det med en snävare granskning av en enkel tjänst med låg risk. 

7. Planering och praktiskt genomförande av tjänstens säkerhet

7 § i konsumtionstjänstlagen beskrivs tjänsteleverantörens åtgärder för att trygga tjänstens säkerhet. Åtgärdernas betydelse och genomförandesätt varierar inom olika tjänster. Åtgärderna ställs i relation till olika tjänster med beaktande av t.ex. 3 och 9 § i konsumtionstjänstlagen. Alla åtgärder som beskrivs nedan omfattas av tjänsteleverantörens dokumentationsskyldighet (se punkt 11 i denna anvisning).

7.1 Personalens kompetens, antal och uppgifter

Tjänsteleverantören måste säkerställa att den personal som deltar i genomförandet av tjänsten har tillräcklig kompetens, att det finns tillräckligt med personal och att ansvarsfördelningen mellan personalen är tydlig (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 1). Kraven på personalen gäller förutom tjänsteleverantörens egna arbetstagare även andra personer som deltar i genomförandet av tjänsten, inkl. underleverantörer och volontärer.

Personalens kompetens

Personalens kompetens och behörighet består av utbildning, praktisk kompetens och erfarenhet, personliga egenskaper samt kännedom om särdragen hos tjänsteobjektet i fråga. Tukes rekommenderar att tjänstens behörighets- och kompetenskrav fastställs redan i rekryteringsskedet. 

Tjänsteleverantören måste göra personalen förtrogen med sin uppgift och särdragen hos tjänsteobjektet i fråga. Om den kompetens eller behöriga personal som behövs för tjänsten inte annars finns att tillgå, måste tjänsteleverantören se till att personalen utbildas till behövliga delar.

Fastställandet av personalens kompetenskrav måste grunda sig på identifiering av riskerna med tjänsten. Personalen ska känna till de faror som är förknippade med tjänsten och tjänsteobjektet i fråga och de åtgärder som vidtas för att avvärja farorna. Personalen ska kunna agera rätt i farliga situationer och olyckor som är typiska för just den aktuella tjänsten (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 3). Man ska också öva regelbundet inför dessa. 

Vid bedömningen av personalens kompetensnivå kan man ta hjälp av studiehelheter inom yrkesutbildningen och de behörighetskrav som grenförbunden fastställt. Personalens kompetens kan vid behov säkerställas t.ex. med behörighetsintyg, yrkesprov eller test som mäter prestationsförmågan. Personalens kompetens ska upprätthållas med hjälp av regelbundet återkommande repetitionsutbildningar och övningar. 

Tjänsteleverantören måste säkerställa att i synnerhet nya arbetstagare, praktikanter, säsongsarbetare och utländska arbetstagare har tillräckliga förutsättningar för att utföra tjänsten på ett säkert sätt. 

Tukes rekommenderar att personer i arbetspraktik eller andra motsvarande anställningsförhållanden samt minderåriga arbetstagare i regel används endast under handledning av och som bistånd för den egentliga personalen. Utöver undantagen i lagen om unga arbetstagare (998/1993) får personer under 18 år inte ges arbetsuppgifter som omfattar betydande ansvar för sin egen eller andras säkerhet eller som kan medföra särskild risk för olycksfall eller sanitär olägenhet. 

Antal anställda

Tjänsteleverantören ska se till att det i tjänsten finns tillräckligt med yrkeskunnig personal med beaktande av tjänstens karaktär och omfattning. Antalet anställda som behövs i tjänsten påverkas bland annat av hur tjänsten genomförs, antalet kunder och deras särdrag, de rådande förhållandena samt andra säkerhetsarrangemang för tjänsten. 

Antalet anställda som behövs kan variera t.ex. beroende på antalet kunder eller föränderliga förhållanden. Vid behov ska genomförandet av tjänsten anpassas så att tjänsten kan genomföras på ett säkert sätt med hjälp av den personal som är på plats.

Antalet anställda som behövs kan bedömas t.ex. enligt att personalen ska kunna sköta de arbetsuppgifter som påverkar ett säkert genomförande av tjänsten, såsom inspektion, underhåll och skötsel av utrustning och konstruktioner, övervakning av kunderna, samt kunna agera i olycksfall och nödsituationer som är typiska för tjänsten med det aktuella antalet kunder. Närmare anvisningar om personaldimensioneringen finns t.ex. i tjänstespecifika anvisningar och standarder. 

Personalen som ansvarar för genomförandet av tjänsten ska tydligt skilja sig från andra närvarande personer. Man kan använda t.ex. klädsel eller namnskyltar för detta. Personalens klädsel behöver inte vara helt enhetlig, men de ska lätt kunna identifieras t.ex. utifrån arbetskläder i samma färg.

Personalens uppgifter

Den personal som genomför tjänsten har till uppgift att sörja för att tjänsten genomförs på ett säkert sätt, förutse och avvärja eventuella farliga situationer samt guida och handleda dem som använder tjänsten så att farliga situationer och olycksfall undviks. Dessutom måste de kunna agera rätt i eventuella tillbud och olyckor. 

Personalens uppgifter, pauser, placering och rörlighet i tjänstemiljön måste ordnas så att tjänsteanvändarnas säkerhet kan säkerställas i alla situationer. Kontakten mellan personalen måste skötas på ett sätt som lämpar sig för tjänsten. Personalen får inte ha sådana andra uppgifter som äventyrar deras möjligheter att sörja för säkerheten av dem som använder tjänsten eller personer som direkt berörs av tjänsten.

7.2 Metoder, produkter och miljö som används i tjänsten 

Tjänsteleverantören måste endast använda metoder, produkter och tjänstemiljöer som lämpar sig för att genomföra tjänsten på ett säkert sätt (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 2).

Metoder som används i tjänsten

Med metoder som används i tjänsten avses alla de verksamhetssätt med vilka tjänsten genomförs i praktiken. I dessa ingår t.ex. hur tjänsteleverantören bereder tjänsten för användarna. Dessutom ska man beakta hur användarna hänvisas till att förbereda sig för tjänsten, vad personalen och de som använder tjänsten gör i tjänsten och vad som händer efter tjänsten.

I tjänsten måste endast sådana metoder användas som tryggt kan genomföras för kundgruppen i fråga med tillgänglig personal och utrustning och under rådande förhållanden. Om tjänsteleverantören inte kan säkerställa säkerheten hos sättet att tillhandahålla tjänsten, måste utförandet av tjänsten avbrytas eller ändras så att den kan genomföras på ett säkert sätt.

Maskiner, anordningar, redskap, utrustning, ämnen och andra produkter

Vid anskaffning av anordningar, redskap, utrustning, ämnen och andra produkter som används i tjänsten ska den speciallagstiftning som gäller dem och tillämpliga nationella och internationella standarder beaktas (konsumtionstjänstlagen 3 §). Tjänsteleverantören måste bedöma de valda produkternas lämplighet för användningen i fråga och vid behov ändra genomförandet av tjänsten så att tjänsten kan genomföras på ett säkert sätt med produkterna i fråga. 

Maskiner, anordningar, redskap, utrustning, ämnen och andra produkter som används i tjänsten måste användas enligt tillverkarens anvisningar och endast för det ändamål som tillverkaren avsett. Bruksanvisningarna och säkerhetsanvisningarna ska vid behov vara tillgängliga för tjänsteanvändarna, i synnerhet om de använder produkterna på egen hand utan handledning och övervakning av tjänsteleverantören.

Maskiner, anordningar, redskap, utrustning och ämnen som används i tjänsten måste förvaras på behörigt sätt. De måste inspekteras och underhållas regelbundet enligt tillverkarens anvisningar och deras säkra livslängd får inte överskridas. Förutom efterlevnaden av serviceplanen måste maskinernas och anordningarnas skick följas kontinuerligt och eventuella brister måste repareras i enlighet med hur allvarliga bristerna är. Produkter som orsakar fara måste tas ur bruk.

Personlig skyddsutrustning

För personlig skyddsutrustning gäller ovan beskrivna allmänna anvisningar om säker användning av produkter. Personlig skyddsutrustning är till exempel hjälmar, säkerhetsvästar, hörselskydd, skyddsglasögon och flytvästar. Skyddsutrustning är t.ex. klätterlinor, klätterselar och skyddskläder. Den personliga skyddsutrustningen och annan skyddsutrustning måste lämpa sig för tjänsten i fråga och uppfylla gällande säkerhetsföreskrifter.

Tjänsteleverantören måste fastställa vilken personlig skyddsutrustning som användarna ska använda i tjänsten. Detta måste grunda sig på en omsorgsfull identifiering av farorna.

Innan tjänsten inleds ska tjänsteleverantören säkerställa att alla som använder tjänsten har nödvändig personlig skyddsutrustning, annan utrustning och ändamålsenlig klädsel som skyddar tillräckligt mot t.ex. väderförhållanden. Tjänsteleverantören måste säkerställa att personlig skyddsutrustning används korrekt i tjänsten, att den är lämplig för användarna och att den är rätt påklädd.

Användarna av tjänsten måste på förhand informeras om den personliga skyddsutrustning eller skyddsutrustning som de själva ska ta med sig till tjänsten eller om det är förbjudet att använda egen skyddsutrustning eller utrustning. Tjänsteleverantörens uppgift är att på ett sätt som lämpar sig för tjänstens karaktär säkerställa att all skyddsutrustning och utrustning som används i tjänsten (även tjänsteanvändarnas egen) lämpar sig för tjänsten i fråga och att den används på rätt sätt.

Tjänstemiljö och konstruktioner

Palveluntarjoajan pitää suunnitella palvelu niin, että se voidaan toteuttaa turvallisesti sille varatussa tilassa tai paikassa. Ulkona järjestettävissä palveluissa on huomioitava esim. Tjänsteleverantören måste planera tjänsten så att den kan genomföras på ett säkert sätt i det utrymme eller plats som reserverats för den. I tjänster som ordnas utomhus måste man beakta hur väderförhållanden, skadegörelse och olovlig användning påverkar säkerheten.

Konstruktionerna måste vara hållfasta och säkra samt lämpa sig för tjänsten i fråga. Konstruktionerna måste uppfylla de befintliga säkerhetskraven, såsom tillämpliga byggbestämmelser. Det rekommenderas att planeringen och genomförandet av högriskkonstruktioner (t.ex. höga och komplicerade konstruktioner) utförs av en instans som är förtrogen med och specialiserad på dem.

Tjänsteleverantören måste regelbundet följa upp tjänstemiljöns och konstruktionernas skick och åtgärda de observerade bristerna inom den tidtabell som deras allvarlighetsgrad förutsätter. Det rekommenderas att man gör upp en serviceplan för underhållet och inspektionen av konstruktionerna och för en servicedagbok över dem. Kommunens byggnadstillsynsmyndigheter övervakar och ger anvisningar om byggandets överensstämmelse med bestämmelserna.

7.3 Exceptionella situationer, olyckor och nödsituationer

Som ett resultat av identifieringen av faror får tjänsteleverantören en förteckning över typiska eller möjliga olycksfall och nödsituationer och andra säkerhetsavvikelser. Tjänsteleverantören ska planera tillvägagångssätten för att förebygga dessa situationer och se till att man kan agera snabbt och rätt i olika undantagssituationer. (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 3).

Tjänsteleverantören ska t.ex. planera arbetsfördelningen och fastställa ledningsansvaret i exceptionella situationer och nödsituationer samt vid olyckor: vem larmar hjälp, hur fås hjälpen till platsen, vem ger första hjälpen, vem återupplivar och vem instruerar personerna på platsen och sörjer för deras säkerhet. Dessutom måste tillvägagångssätt för att anmäla en olycka till Tukes definieras och instrueras. (konsumtionstjänstlagen 10 §).

Den personal som genomför tjänsten måste ha tillräckliga färdigheter i första hjälpen och räddning med beaktande av tjänstens kundgrupp, plats, typ, karaktär och omfattning. Kraven på första hjälpen- och räddningsfärdigheter är särskilt höga när tjänsten genomförs i terrängen, om det tar lång tid att få hjälp till platsen, om tjänsten används av en kundgrupp i särskilt utsatt ställning eller om förhållandena annars är svåra.

Första hjälpen- och räddningsutrustningen måste vara lämplig för de olyckor och typer av skador som är typiska för tjänsten i fråga och den ska finnas reserverad i en tillräckligt mängd med tanke på tjänstens omfattning. Redskapen måste vara intakta och de måste inspekteras och underhållas med jämna mellanrum. De ska placeras på en synlig plats och märkas ut på lämpligt sätt. I tjänster som genomförs i terrängen ska det finnas en bärbar första hjälpen-förpackning som lämpar sig för tjänstens karaktär.

Man måste öva på första hjälpen och räddningsfärdigheter regelbundet. Tukes rekommenderar att övningar ordnas i en verklig tjänstemiljö och under varierande förhållanden. Utbildningen och övningarna i första hjälpen ska skräddarsys så att de stärker personalens kompetens för just de olycksfall och skador som är typiska för tjänsten i fråga. Övningarna ska omfatta övning i att använda första hjälpen- och räddningsutrustningen som används i tjänsten. Beroende på tjänstens karaktär och tjänstemiljön kan det också vara nödvändigt att öva på att evakuera tjänsteanvändarna, söka efter dem eller släcka en eldsvåda.

Tjänstens användare måste ges tillräcklig information om hur man agerar i eventuella olyckor eller nödsituationer och vart hjälp larmas (t.ex. tjänsteobjektets adress eller räddningsstationerna på rutten). Den information som ska ges till tjänstens användare i händelse av en olycka beror på tjänstens karaktär. Det väsentliga är att de som använder tjänsten kan agera rätt i olyckor och nödsituationer och att hjälpen når dem så snabbt som möjligt.

Olyckor som inträffat ska beaktas i den kontinuerliga förbättringen av säkerheten (konsumtionstjänstlagen 8 §). I praktiken kan detta t.ex. innebära att tjänsteleverantören efter olyckan går igenom med personalen vad som hände, hur olyckan hade kunnat förebyggas och hur man i fortsättningen ska gå till väga så att motsvarande olyckor inte inträffar. Bestämmelser om exceptionella situationer, olyckor och nödsituationer finns också i räddningslagen.

7.4 Informering av tjänstens användare

Tjänsteleverantören ska ge konsumtionstjänstens användare och personer som direkt berörs av tjänsten den information som behövs med tanke på säkerheten (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 4).

Informationen måste basera sig på identifiering av farorna med tjänsten och säkerhetsplanering. Varningar, förbud eller andra begränsningar som meddelats tjänsteanvändarna får inte ersätta sådana säkerhetsbrister som rimligen kan åtgärdas på annat sätt.

Den information som behövs för att trygga säkerheten varierar i olika tjänster. Nedan beskrivs exempel på hur information ges till tjänstens användare i olika skeden av tjänsten.

Förhandsinformation om tjänsten

Tjänsteanvändaren ska före tjänsteprestationen ges den information som behövs för att redan på förhand kunna bedöma om hen kan delta i tjänsten på ett säkert sätt. Information som ska ges på förhand kan omfatta t.ex. följande:

• tjänstens kravnivå
• krav och begränsningar som gäller användarens personliga egenskaper, t.ex. fysisk kondition, allergier, storlek, ålder, graviditet, grundsjukdomar
• nödvändiga förberedelser och förhandskunskaper, t.ex. utbildning eller skicklighetsnivå samt erfarenhet 
• dokument och tillstånd som förutsätts för deltagande, t.ex. körkort
• utrustning som användaren antas ha med sig till tjänsten, och om eventuella begränsningar som gäller användningen av egen utrustning, t.ex. egen skyddsklädsel, personlig skyddsutrustning, telefon
• permanenta och andra väsentliga verkningar som tjänsten eventuellt orsakar, t.ex. information om möjligheterna att avlägsna en tatuering

Marknadsföringsmaterialet (t.ex. reklam och broschyrer) ska beskriva de funktioner och tjänster som erbjuds på ett realistiskt och sanningsenligt sätt. Marknadsföringen får inte uppmuntra till verksamhet som strider mot reglerna eller som är farlig. Till exempel på bilder som används för marknadsföring måste de som använder tjänsten ha den personliga skyddsutrustning som tjänsten förutsätter.

Information som ska ges i början av och under tjänsten

Till den information som ska lämnas till användarna i början av tjänsten hör t.ex.:

• anvisningar om hur de ska agera och bete sig
• handledning i korrekt användning av personlig skyddsutrustning
• anvisningar i händelse av att verksamheten avbryts
• anvisningar för nödsituationer och olyckor
• vem som ansvarar för tjänstens säkerhet, t.ex. ledaren, övervakaren eller tränaren.

Tjänsteleverantören kan muntligt eller skriftligt säkerställa att användarna har förstått anvisningarna och kan följa dem. Ju mer högre risk tjänsten utgör, desto noggrannare måste tjänsteleverantören säkerställa att deltagarna har fått och förstått den information som behövs med tanke på säkerheten och kan agera i enlighet med den. Vid behov kan tjänsteleverantören testa användarnas kompetens eller förståelse av anvisningarna före den egentliga tjänsteprestationen.

Tjänsteleverantören måste på ett sätt som lämpar sig för tjänstens karaktär följa användarnas verksamhet under tjänstens gång och vid behov avbryta verksamheten och ge användarna ytterligare handledning, om de inte följer givna anvisningar eller om deras verksamhet inte är säker.

Information som ska ges efter tjänsten

Tjänsteleverantörens skyldighet att ge information kan också sträcka sig till tiden efter tjänsten, om tjänsten har sådana säkerhetseffekter som framträder först efter att tjänsten har genomförts eller om tjänsteanvändaren själv ska göra något för att trygga sin egen säkerhet efter tjänsten. Till exempel efter att tjänster som är särskilt fysiskt eller psykiskt belastande har utförts kan det vara nödvändigt att ge dem som använder tjänsten anvisningar som främjar återhämtningen. Efter tjänster inom skönhetsvård och kroppsmodifiering behöver kunden iaktta särskild försiktighet och omsorgsfullhet samt sörja för hygienen. Tukes rekommenderar att de anvisningar som ges till kunden efter tjänsten ges skriftligen så att kunden kan återkomma till dem senare.

Informeringssätt

Tjänsteleverantören ska bedöma det mest ändamålsenliga sättet, platsen och tiden för att ge användarna sådan information om tjänsten i fråga som är väsentlig med tanke på säkerheten.

Tjänsteleverantören ska bedöma vilken information som kan ges muntligt (t.ex. genom introduktion eller kungörelser som ges av personalen) och vilken information som ska ges skriftligen (t.ex. som en anvisning på papper till kunderna). Information om tjänsterna kan också ges med allmänt kända eller annars tydliga anvisnings- eller varningspåskrifter eller skyltar. Även video eller olika ljudsignaler kan användas. Mer information om etablerade anvisnings-, varnings-, förbuds- och begränsningsmärken finns t.ex. i standarden SFS 4424 som gäller skyltning i samband med sport och friluftsliv.

Med beaktande av tjänstens karaktär och genomförandesätt ska säkerhetsinformationen och -anvisningarna vara så lätta som möjligt för användaren att tillgå och kontrollera även under tjänstens gång (t.ex. på skyltar, webbplatser eller i skriftliga anvisningar). I synnerhet när det gäller tjänster som ordnas i terrängen ska tjänsteleverantören se till att de som använder tjänsten alltid har tillgång till nödvändiga anvisningar för nödsituationer.

Alla ovan beskrivna metoder kan användas för att ge säkerhetsinformation till personer som direkt berörs av tjänsten. Till exempel kan personer som rör sig i närheten av tjänster som tillhandahålls utomhus informeras om tjänstens faror och säkra verksamhetssätt med skyltar eller meddelanden som delas ut till invånarna i närområdet på förhand. Dessutom ska till exempel vak i isen märkas ut tydligt för dem som rör sig på isen. Ibland kan det vara nödvändigt att avgränsa tjänsteområdet till exempel med stängsel eller band för att trygga säkerheten av personer som rör sig i närheten.

Språkkrav

I fråga om konsumtionstjänster finns det inga språkkrav för att ge information. De som använder tjänsten och personer som direkt berörs av tjänsten måste ges information på ett sådant sätt att de förstår de faktorer som är nödvändiga med tanke på säkerheten. Språksvårigheter får under inga omständigheter orsaka säkerhetsrisker. 

Tjänsteleverantören ska bedöma och definiera de språkkunskaper som krävs av deltagarna och på förhand informera de kunder som kommer till tjänsten om detta. Tjänsteleverantören får inte tillhandahålla konsumtionstjänster till sådana tjänsteanvändare som på grund av sina språkkunskaper inte förstår nödvändiga säkerhetsanvisningar.

Vid behov ska anvisningarna översättas till olika språk, och man kan använda bilder, videor eller andra visuella metoder eller en tolk. Tjänsteleverantören måste vid behov fastställa de språkkunskaper som krävs av personalen så att de kan handleda kunderna på rätt sätt och på rätt språk.

Åldersgränser

Lagen om konsumtionstjänster innehåller inga bestämmelser om åldersbegränsningar för dem som använder tjänsten. Däremot fastställs åldersgränser för vissa konsumtionstjänster i annan lagstiftning. Dessutom innehåller standarderna och grenförbundens och föreningarnas anvisningar rekommendationer om tjänsteanvändarnas åldersgränser för olika tjänstesektorer.

Om användarens ålder kan påverka tjänstens säkerhet, måste tjänsteleverantören beakta detta i den information som ges om tjänsten och på förhand informera användarna om åldersrekommendationerna och åldersbegränsningarna i anslutning till tjänsten.

Tukes rekommenderar att programtjänster med hög risk (t.ex. klättringstjänster) inte tillhandahålls minderåriga utan vårdnadshavarens samtycke. Tukes rekommenderar att tjänsteleverantören i tjänster med hög risk säkerställer minderårigas vårdnadshavares samtycke på förhand, t.ex. genom att be om det skriftligt. En minderårigs förälder ska erbjudas tillräckligt med information för att kunna bedöma om den minderåriga kan delta i tjänsten t.ex. med tanke på sina färdigheter, egenskaper eller sitt hälsotillstånd.

7.5 Tillsyn under tjänstens användningstid

Tjänsteleverantören ska fastställa tillvägagångssätten för att ordna tillsynen under tjänstens användningstid (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 5). Beroende på tjänsten kan detta t.ex. innebära var den personal som utför övervakningen är placerad, med vilka åtgärder de övervakar tjänstens användare, hur man följer upp antalet kunder som samtidigt använder tjänsten, vilken gruppstorlek som är säker för tjänsten eller vilka tekniska hjälpmedel som används som stöd för tillsynen. 

Mängden och karaktären av den övervakning som behövs för att säkerställa tjänstens säkerhet beror t.ex. på tjänstetypen, risknivån, antalet kunder och deras särdrag, aktiviteternas svårighetsgrad, de rådande förhållandena osv. För vissa tjänster har tillsynsnivån och t.ex. storleken på grupper som leds av en övervakare fastställts i standarder (t.ex. äventyrsparker) eller i branschens egna anvisningar (t.ex. guidade paddlingsturer). 

Tillsynsbehovet kan variera vid olika tidpunkter. Övervakningssättet ska vid behov ändras t.ex. när antalet kunder eller förhållandena förändras eller i andra avvikande situationer. 

I vissa tjänster med hög risk behövs kontinuerlig övervakning på grund av att tjänsteanvändaren kan hamna i en farlig situation i tjänsten där hen kan behöva omedelbar hjälp. Sådana tjänster är till exempel tjänster som ordnas till sjöss och ridtjänster. Typiskt för sådana tjänster är att övervakarna förutsätts ha en viss utbildning för nödsituationer och exceptionella situationer, såsom vattenräddnings- eller simövervakarutbildning eller yrkesexamen inom hästbranschen. I sådana tjänster kan personalens övervakning inte helt ersättas med kameraövervakning, och kameraövervakning är endast ett hjälpmedel för personalens övervakning. 

I vissa tjänster är det möjligt att personalens övervakning under användningstiden inte nödvändigt behövs. Sådana tjänster som kan ordnas på ett säkert sätt utan övervakning under användningstiden kan vara till exempel naturleder och lekplatser. I vissa tjänstetyper kan det räcka med att tjänsten övervakas till exempel genom åtkomstkontroll till tjänsten, stickprovsmässigt så att personalen cirkulerar inom tjänsteområdet eller genom kameraövervakning. 

I synnerhet i tjänster som ordnas för barn har också barnens föräldrar, vårdnadshavare eller andra vuxna som kommer till tjänsten till uppgift att övervaka barnens beteende och säkerhet. Till exempel i simhallen är simövervakarnas uppgift inte att övervaka enskilda barns säkerhet, utan det är en uppgift för den vuxna som har barnet med sig.

Som en del av den kontinuerliga bevakningen och förbättringen av säkerheten bör tjänsteleverantören bedöma om tillsynen över användningen av tjänsten är tillräcklig eller om den borde utökas. I detta syfte kan t.ex. bokföring av tillbud och olyckor samt servicebokföring ge nyttig information om tillsynsbehovet.

7.6 Avslutande av tjänsten

Tjänsteleverantören måste se till att användningen av tjänsten är säker fram till slutet av dess livscykel (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 6). Att avsluta en tjänst kan innebära att tjänsteobjektet tas ur bruk slutgiltigt eller att tjänsten tillfälligt avslutas t.ex. när säsongen avslutas. 

I synnerhet i naturtjänster och andra tjänster som ordnas utomhus kan det krävas många olika åtgärder av tjänsteleverantören för att avveckla tjänsten så att tjänsten ska vara säker ända till slutet. Behovet av åtgärder beror bl.a. på tjänstens karaktär, objektets konstruktioner och omfattning samt risknivån. Avvecklingen kan utöver lagen om konsumtionstjänster även vara förknippad med krav i annan lagstiftning. 

Tukes rekommenderar att när tjänsteleverantören förbereder sig för att avsluta tjänsten, gör hen en förhandsplan för avvecklingen som lämpar sig för tjänstens karaktär och särdrag. I planen ska man beskriva åtgärderna för att avsluta tjänsten eller avveckla tjänsteobjektet, eventuella särskilda riskfaktorer och farliga situationer samt åtgärder för att trygga säkerheten.

Konstruktioner som ska tas ur bruk, som är sönder eller annars farliga måste rivas eller avlägsnas från platsen på det sätt och enligt den tidtabell som risknivån förutsätter. Om konstruktionerna inte kan avlägsnas och de medför fara, måste tillträde till dem förhindras på ett tillförlitligt sätt, t.ex. genom lås. Utöver att rutterna låses ska man se till att det finns tillräckligt med andra åtgärder för att förhindra olovlig användning. I praktiken kan detta utöver att förhindra tillträde även innebära att användarna informeras om att åtkomst till objektet eller konstruktionen i fråga är förbjuden. 

Vid behov kan endast farliga delar tas ur bruk. Då ska man säkerställa att den partiella rivningen av konstruktionerna inte orsakar fara. 

Det är ofta omöjligt att helt förhindra användarnas tillträde till exempelvis en naturstig eller friluftsled som tas ur bruk. Även om sådana objekt tas ur bruk kan deras användning fortsätta med stöd av allemansrätten. När ett naturobjekt inte längre erbjuds som en tjänst måste man ta bort skyltar och markeringar som hänvisar till tillhandahållandet av tjänsten (t.ex. anslagstavla eller vägvisare till tjänsteobjektet). I fråga om konstruktioner (t.ex. spänger) ska man bedöma under vilka förutsättningar de kan lämnas kvar i terrängen eller om de måste rivas för att förhindra att konstruktionernas skick snabbt blir farligt. 

Användarna måste informeras om att tjänsten avvecklas på ett sätt som tjänsteleverantören anser vara lämpligt och som är lämpligt med tanke på tjänstens karaktär. För informationen kan man använda t.ex. tjänsteobjektets egen anslagstavla, tjänsteleverantörens webbplats och lokala medier. Tjänsteobjekt som tagits ur bruk ska avlägsnas från tjänsteleverantörens tjänstebeskrivningar och marknadsföringsmaterial. 

Vid behov måste tjänsteleverantören följa upp säkerheten vid ett avvecklat tjänsteobjekt även efter stängningstiden reagera på situationen på ett sätt som lämpar sig för tjänstens karaktär och risknivå.

8. Kontinuerlig bevakning och förbättring av säkerheten

8.1 Praxis för kontinuerlig bevakning

Tjänsteleverantören måste kontinuerligt följa upp säkerheten, säkerhetsavvikelser, tillbud och olyckor, hur säkerhetsåtgärderna genomförs och om de är tillräckliga samt förändringar i förhållandena och i det övriga genomförandet av tjänsten. Utifrån sina observationer ska tjänsteleverantören vidta åtgärder för att säkerställa tjänstens säkerhet. (konsumtionstjänstlagen 8 §).

Vid behov måste tjänsten avbrytas eller dess tillhandahållande upphöra om den inte kan utföras säkert, till exempel vid förändrade väderförhållanden eller om tjänstens användare inte följer de givna instruktionerna.

Kontinuerlig bevakning av säkerheten kan genomföras till exempel genom personalens kontinuerliga uppföljning, att samla in och dokumentera säkerhetsobservationer, be kunderna om säkerhetsrespons, göra säkerhetspromenader eller andra säkerhetsauditeringar. Dessutom är dokumentationen av tillbud och olyckor i tjänsten en viktig åtgärd för kontinuerlig bevakning av säkerheten. 

En väsentlig del av den kontinuerliga förbättringen av säkerheten är att analysera erfarenheterna och observationerna av tjänsten och lära sig av dem samt i synnerhet att lära sig om olyckor och tillbud. Även säkerhetsdokumentationen måste kontinuerligt kompletteras och hållas uppdaterad enligt hur tjänstens säkerhetsläge förändras. Identifieringen av faror och riskbedömningen måste gås igenom regelbundet och uppdateras så att den motsvarar tjänstens rådande säkerhetsläge.

Syftet med den kontinuerliga bevakningen av säkerheten är att säkerställa att identifieringen av faror eller genomförandet av säkerhetsåtgärder inte förblir engångsåtgärder, utan att hanteringen och ledningen av säkerheten är en fast del av tjänsteleverantörens dagliga verksamhet. 

Kontinuerlig uppföljning av säkerhetsfrågor anknyter också till tjänsteleverantörens skyldighet att inhämta information (konsumtionstjänstlagen 5 §). Tjänsteleverantören ska bland annat känna till hur tjänstens säkerhet utvecklas i allmänhet, hur anvisningarna och standarderna för tjänsten ändras och vilka tekniska lösningar som används inom branschen. Betydelsen av externa förändringar med tanke på säkerheten i den egna tjänsten ska bedömas och beaktas i utvecklingen av tjänsten.

8.2 Bokföring av olyckor

Tjänsteleverantören ska föra bok över olyckor, som utöver olycksfall som tjänsten orsakat användarna och personer som direkt berörts av tjänsten även omfattar tillbud (konsumtionstjänstlagen 8 §). Olycksfallsbokföringen är en del av säkerhetsdokumentationen och tjänsteleverantörens kontinuerliga bevakning och hantering av säkerheten. 

Tjänsteleverantören kan själv bestämma hur olycksfallsbokföringen genomförs. Tukes rekommenderar att man i olycksfallsbokföringen antecknar uppgifter om olyckan eller tillbudet (tidpunkt, plats och orsaken till skadan), arten och allvarligheten av personskadan eller annan skada som orsakats, information om orsakerna till händelsen samt korrigerings- och förbättringsåtgärder för att förhindra motsvarande fall. 

Tjänsteleverantören måste instruera den personal som deltar i genomförandet av tjänsten att föra bok över olyckorna. Tjänsteleverantören måste kontinuerligt följa säkerhetsläge i tjänsten utifrån registreringarna och genast vidta åtgärder om det finns anledning till det. Tukes rekommenderar att tjänsteleverantören utöver enskilda allvarliga olyckor även fäster uppmärksamhet vid lindrigare olyckor och tillbud som har gemensamma drag eller som ofta inträffar i tjänsten. 

9. Riskbaserad tillämpning av skyldigheterna

Skyldigheterna i lagen om konsumtionstjänster är desamma för alla tjänsteleverantörer, men de förutsätter olika åtgärder av var och en. Varje tjänsteleverantör ska genomföra rätt åtgärder på det sätt som behövs för att säkerställa just den aktuella tjänstens säkerhet. Åtgärderna inriktas och ställs alltså i relation till varandra så att de är ändamålsenliga och rimliga men ändå tillräckliga för varje tjänst. (konsumtionstjänstlagen 9 §).

Vid riskbaserad tillämpning av tjänsteleverantörens skyldigheter beaktas bl.a. följande:

• faror som tjänsten medför
• tjänstens typ och karaktär
• tjänstens omfattning
• förhållandena vid tillhandahållandet av tjänsten
• särdrag hos de persongrupper som använder tjänsten och andra persongrupper som direkt berörs av tjänsten.

I en komplicerad, omfattande eller annars högrisktjänst förutsätts att tjänsteleverantören vidtar mer omfattande och mer långtgående åtgärder för att trygga säkerheten än i en enkel, småskalig eller annars lågrisktjänst. 

Med konsumtionstjänstens typ avses dess egentliga innehåll (t.ex. hudvård, ridning, naturtjänster) och med tjänstens karaktär tjänstens genomförandesätt (t.ex. vårdbesök, publikevenemang, utflykt, övning eller tävling). Tjänstens typ och karaktär påverkar t.ex. hurdana farliga situationer som vanligtvis förekommer i tjänsten och på vilket sätt den som använder tjänsten deltar i tjänsteprestationen. 

Konsumtionstjänster kan på grund av sin typ och karaktär vara förknippade med sådana faror som tjänsteleverantören inte kan eliminera helt, såsom risk för drunkning eller fall (konsumtionstjänstlagen 6 §). Tjänsteleverantören måste särskilt noggrant identifiera och utreda sådana faror och vidta tillräckliga åtgärder i fråga om dem.

Användarens roll i genomförandet av tjänsten påverkar vilken risk som kan anses vara godtagbar och vilka förväntningar kunden har på tjänstens säkerhet. Ju mer kunden endast är ett passivt objekt för utförandet av tjänsten (t.ex. en kund inom skönhetsvården) desto mer framhävs tjänsteleverantörens egen kompetens. Om kunden däremot är en aktiv genomförare av tjänsteprestationen (t.ex. användare av en klättrings- eller äventyrsbana), betonas vikten av att förse kunden med säkerhetsinformation och -anvisningar samt säkerställande av en säker tjänstemiljö. Om kunden i sin tur deltar i tjänsten som tävlande, kan kundens förväntningar på tjänstens säkerhet vara annorlunda än för en tjänsteanvändare som deltar i ett försökstillfälle eller nybörjarövningar. 

Ju större tjänsten är till sin publik, sitt verksamhetsområde eller sina avstånd, desto noggrannare måste tjänsteleverantören planera tjänstens säkerhet på förhand. I omfattande tjänster betonas till exempel övervakning under tjänsten, kontinuerlig bevakning av säkerheten, förutseende av störningssituationer och ingripande i rätt tid. 

I fråga om förhållandena i tjänsten ska tjänsteleverantören beakta de fysiska förhållandena (t.ex. väderlek och förändringar i det, avstånd, utrymmets lämplighet för genomförandet av tjänsten) samt faktorer i anslutning till den sociala och psykiska säkerheten (konsumtionstjänstlagen 3 §) som kan hänföra sig till t.ex. verksamheten i tjänstens deltagargrupp eller tjänstens innehåll. 

Särdragen hos personer som använder konsumtionstjänsten och andra personer som direkt berörs av den ska också beaktas när tjänsteleverantörens skyldigheter bedöms riskbaserat. De särdrag som avses här kan vara till exempel låg eller hög ålder, sensorisk funktionsnedsättning, nedsatt rörlighet eller bristande språkkunskaper. Syftet är att säkerhetsåtgärderna i tjänsten ska vara rätt dimensionerade för varje kundgrupp. Å andra sidan kan bestämmelsens syfte också vara att säkerställa att lagens krav inte är oskäliga när användarna har särskilt goda förhandskunskaper eller hög kompetensnivå till exempel för att de är experter på området, utövare av grenen på hög nivå eller erfarna tävlande.

Varje tjänsteleverantör ska alltså själv känna till sina tjänster och anpassa de åtgärder som säkerställer säkerheten på det sätt som tjänsten i fråga förutsätter.

10. Anmälan om olyckor

Tjänsteleverantören måste anmäla följande olyckor eller tillbud till Tukes (konsumtionstjänstlagen 10 §):

1. Allvarlig olycka som har orsakat dödsfall eller allvarlig skada för tjänsteanvändaren eller en person som direkt berörs av tjänsten, det vill säga långvariga eller permanenta hälsoskador. En allvarlig olycka är också en där många människor skadas eller utsätts för risk.
2. Allvarligt tillbud som kunde ha orsakat dödsfall eller allvarlig skada för tjänsteanvändaren eller en person som direkt berörs av tjänsten. Ett allvarligt tillbud kan till exempel vara att personen hamnar under vatten under en längre tid okontrollerat, faller från hög höjd utan fysiska skador eller att en tävlingsbil kör in i publiken vid ett motorsportevenemang.
3. Atypisk, oväntad eller oförutsedd situation som avviker från de faror som tjänsteleverantören har identifierat i förväg eller från den vanliga säkerhetssituationen för den aktuella tjänstetypen. Det kan till exempel vara en ny eller ovanlig riskfaktor eller risksituation för den aktuella tjänsten eller tjänstetypen eller ett nytt farligt fenomen eller riskbeteende som observerats i tjänsten.

Om olyckan eller tillbudet inte är allvarligt, till exempel om det är fråga om en lindrig grentypisk olycka, behöver tjänsteleverantören inte göra en anmälan om detta till Tukes. Sådana farliga situationer, olycksfall eller tillbud ska dock registreras i tjänsteleverantörens egen olycksfallsbokföring. 

Om samma slags lindriga olycksfall inträffar ofta eller om lindriga olycksfall eller farliga situationer har ett gemensamt drag eller en överraskande egenskap, kan man också kontakta Tukes med låg tröskel och be om råd innan den egentliga olycksanmälan görs.

Tjänsteleverantören måste i sin säkerhetsdokumentation definiera hur och i vilka fall en olycksanmälan ska göras till Tukes och vem som ansvarar för den (konsumtionstjänstlagen 7.1 punkt 3 §). Tukes rekommenderar att tjänsteleverantörerna gör en olycksanmälan med Tukes webblankett. Av anmälan ska tillräckligt noggrant framgå vad som har hänt, vilka orsaker tjänsteleverantören har identifierat till olyckan eller tillbudet och vilka korrigerande åtgärder tjänsteleverantören har vidtagit på grund av händelsen. 

11. Skyldighet att dokumentera säkerhetshantering 

Säkerhetsdokument vs. säkerhetsdokumentation

I lagen om konsumtionstjänster har dokumentationens karaktär förändrats jämfört med säkerhetsdokumentet enligt den tidigare konsumentsäkerhetslagen (920/2011, upphävd). Skyldigheten att dokumentera säkerhetshanteringen gäller nu alla konsumtionstjänster och tjänsteleverantörer som omfattas av lagens tillämpningsområde. Dokumentationsskyldigheten gäller alltså också de tjänster och tjänsteleverantörer som inte tidigare har varit skyldiga att upprätta säkerhetsdokument enligt konsumentsäkerhetslagen. 

Lagen om konsumtionstjänster förutsätter inte längre ett formbundet säkerhetsdokument. Om det tidigare har upprättats ett separat säkerhetsdokument för tjänsten är det möjligt att det som sådant täcker konsumtionstjänstlagens krav på säkerhetsdokumentation av tjänsten. Tjänsteleverantören ska dock säkerställa att det säkerhetsdokument som upprättats tidigare motsvarar kraven i konsumtionstjänstlagen i fråga om dokumentationen av hanteringen av säkerheten. 

Kraven på dokumentation i lagen om konsumtionstjänster skiljer sig delvis från kraven i den tidigare konsumentsäkerhetslagen. Tjänsteleverantören ska själv bedöma om det säkerhetsdokument som upprättats enligt den tidigare konsumentsäkerhetslagen är det bästa möjliga sättet att dokumentera säkerhetsfrågor med tanke på just tjänsten i fråga. 

Krav på innehåll

Tjänsteleverantören ska dokumentera identifieringen av faror och bedömningen av risker (6 §), genomförandet av åtgärder i anslutning till planeringen och genomförandet av tjänsten (7 §) samt åtgärderna för kontinuerlig bevakning och förbättring av säkerheten (8 §). Dokumentationsskyldigheten ställs i relation till både tjänstens risknivå och de omständigheter som räknas upp i 9 § i lagen om konsumtionstjänster. Detta innebär att en tjänst med högre risk förutsätter mer omfattande och noggrannare säkerhetsdokumentation än en tjänst där riskerna är mindre. 

Tjänstens säkerhetsdokumentation ska till sitt innehåll motsvara genomförandet av tjänsten. Detta innebär t.ex. att tjänsten genomförs på det sätt som beskrivs i dokumentationen och att t.ex. identifieringen av faror omfattar alla tjänster som erbjuds och beskriver de farliga situationer som faktiskt förekommer i tjänsten. 

En tjänsteleverantör som tillhandahåller många slags tjänster (t.ex. flera aktiviteter i samband med en tjänst) eller samma tjänst på flera ställen måste se till att dokumentationen i tillräcklig utsträckning täcker alla frågor som gäller tjänsternas och tjänsteobjektens säkerhet på det sätt som lagen förutsätter. 

Tjänsteleverantören behöver inte nödvändigtvis utarbeta ny separat dokumentation för att uppfylla skyldigheten, om de saker som krävs i lagen redan finns i det befintliga materialet. Till exempel en räddningsplan enligt räddningslagen eller handlingar enligt arbetarskyddslagen kan innehålla samma saker som den säkerhetsdokumentation som förutsätts i lagen om konsumtionstjänster. Således kan det vara ändamålsenligt att kombinera dessa säkerhetsplaner. Tjänsteleverantören ska dock säkerställa att säkerhetsdokumentationen uppfyller de krav som ställs på den i konsumtionstjänstlagen även när den har kombinerats med handlingar som förutsätts i annan lagstiftning. 

Formkrav

I lagen finns inget annat formkrav för dokumentation som beskriver hanteringen av tjänstens säkerhet än att den måste vara i skriftlig form. Skriftlig form innebär inte enbart verbal form (t.ex. textdokument), utan dokumentationen kan också innehålla t.ex. bild, numerisk information eller video. Dokumentationen kan genomföras t.ex. som dokument, filer eller elektroniska databaser och den kan innehålla t.ex. olika utredningar, anvisningar, avtal, introduktionsmaterial, bilder, tabeller, diagram eller numeriska uppgifter. 

Säkerhetsdokumentationen ska i första hand utarbetas som stöd för tjänsteleverantörens eget säkerhetsarbete. Tjänsteleverantören ska själv bedöma vilket som är det mest ändamålsenliga sättet att dokumentera säkerheten på det sätt som förutsätts i lagen. Dokumentationen kan helt eller delvis finnas till exempel i tjänsteleverantörens underhålls-, verksamhets- eller säkerhetshanteringssystem.

Information om tjänstens säkerhet kan finnas i många olika källor. Tukes rekommenderar att tjänsteleverantören då upprättar en innehållsförteckning för säkerhetsdokumentationen av vilken det framgår i vilka källor de uppgifter som lagen förutsätter förvaras. Detta underlättar hanteringen av en omfattande helhet. I innehållsförteckningen kan man också lägga till uppgifter om de senaste uppdateringarna och ansvarspersonerna för olika källor.

Ansvar och utnyttjande

Den aktör som genomför eller utför tjänsten i fråga är skyldig att upprätta säkerhetsdokumentationen. Tjänsteleverantören ska göra säkerhetsdokumentationen lämplig för sin egen verksamhet och verksamhetsmiljö. 

Tjänsteleverantören måste själv ha säkerhetsdokumentation om de tjänster som tillhandahålls. Vid upprättandet av säkerhetsdokumentationen kan man anlita en utomstående expert, t.ex. som hjälp vid identifieringen av faror eller sammanställningen av dokumentationen. 

Om underleverantörer anlitas vid genomförandet av tjänsten eller om tjänsten tillhandahålls på annat sätt tillsammans med andra tjänsteleverantörer, ska den tjänsteleverantör som ansvarar för tjänstehelheten säkerställa att alla tjänsteleverantörer har säkerhetsdokumentation som gäller deras egen tjänst. Tukes rekommenderar att den tjänsteleverantör som ansvarar för tjänstehelheten ber underleverantörerna om dokument för påseende redan i planeringsskedet. 

Tjänsteleverantören måste gå igenom säkerhetsdokumentationen med den personal som genomför tjänsten så att de känner till dess innehåll och kan följa den. Det är bra att föra bok över genomgången av säkerhetsdokumentationen tillsammans med personalen och det kan t.ex. göras till en del av personalens introduktionsprogram. 

Säkerhetsdokumentationen ska hållas uppdaterad, dvs. den ska uppdateras i och med förändringar i förhållandena. Ändringar som kräver uppdatering är bland annat nya eller förändrade tjänster, lokaler, redskap, anordningar och maskiner samt ändringar i verksamhetssätten.

Skickas till Tukes på begäran

Tjänsteleverantören måste på begäran visa upp säkerhetsdokumentationen för Tukes. Tukes kan be tjänsteleverantören skicka till exempel vissa delar eller filer av säkerhetsdokumentationen (t.ex. identifiering av faror eller olycksfallsbokföring). Därför måste dokumentationen vara i sådan form att den kan skickas till myndigheten antingen elektroniskt eller per post.

Exempel på säkerhetsdokumentationens innehåll

Tjänstens säkerhetsdokumentation kan t.ex. omfatta följande dokument

1. Identifiering av faror (konsumtionstjänstlagen 6 §):

• Skriftlig beskrivning av de faror som förekommer i tjänsten, bedömning av de nuvarande åtgärdernas tillräcklighet och plan för nödvändiga fortsatta åtgärder
• Plan för genomförande av säkerhetsåtgärder och bevakning

2. Personalens kompetens, antal och uppgifter (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 1):

• Personalregister, information om personalens kvalifikationer
• Arbetslistor
• Personalens introduktionsprogram eller utbildningsplan samt eventuella kvalifikations- och utbildningskrav, inklusive att säkerhetsdokumentation görs tillgänglig för personalen
• Allmän beskrivning av antalet anställda som behövs i tjänsten och av kompetenskraven
• Uppgifter och roller för de aktörer och organisationer som deltar i genomförandet av tjänsten, såsom deltjänsteleverantörer, de som ansvarar för underhåll eller inspektioner eller de som ansvarar för att organisera verksamheten (t.ex. skriftliga avtal, ansvarsfördelningstabell, etc.)

3. Metoder, produkter och miljö som används i tjänsten (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 2):

• Bruks- och säkerhetsanvisningar för redskap, produkter, anordningar och ämnen
• Förteckning över redskap eller anordningar
• Underhållsplan
• Krav, tidtabeller och andra förfaranden i anslutning till inspektioner, underhåll och reparationer
• Fastighetens räddningsplan
• Dokument som beskriver tjänstemiljön, t.ex. karta över området eller beskrivning av rutten
• Begränsningar av förhållanden och kundantal i anslutning till tillhandahållandet av tjänsten
• Logg

4. Beredskap för exceptionella situationer, olyckor och nödsituationer (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 3):

• Beskrivning av beredskapen eller anvisningar för identifiering av faror i exceptionella situationer, olyckor och nödsituationer
• Information om personalens utbildningar och övningar i första hjälpen
• Information om förstahjälpsutrustning och dess placering

5. Information som ska ges till tjänstens användare och andra som direkt berörs av tjänsten (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 4):

• Information om vad, hur och vid vilken tidpunkt säkerhetsinformation ges till tjänsteanvändaren och dem som direkt berörs av tjänsten 
• Begränsningar och krav som gäller tjänsteanvändarnas hälsotillstånd, fysiska kondition, erfarenhet, utbildning och andra motsvarande omständigheter

6. Tillsyn under den tid som tjänsten används (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 5):

• Allmän beskrivning av behovet av tillsynen vid olika tidpunkter i tjänsten, t.ex. anvisningar till personalen om övervakningen, beskrivning av hur kameraövervakningen ordnas och behovet av tillsynsresurser i förhållande till antalet kunder
• Arbetsscheman

7. Upphörande av tjänstens tillhandahållande (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 6):

• Plan för avslutande av tjänsten och t.ex. tillhörande meddelanden

8. Kontinuerlig bevakning och förbättring av säkerheten (konsumtionstjänstlagen 8§):

• Olycksregister
• Instruktioner för att anmäla allvarliga eller oförutsedda olyckor och tillbud till Tukes, till exempel som en del av olycksrapporteringen
• Säkerhetsobservationer, t.ex. säkerhetsobservationer och förbättringsförslag från tjänstens användare och personal