Beskrivning: I denna guide beskrivs hur den olycksrisk som kemikalier medför beaktas vid placeringen av produktionsanläggningar (anläggningar) som hanterar eller lagrar farliga kemikalier samt vid planeringen och planläggningen av markanvändningen utanför anläggningsområdet.
Målgrupp: Guiden kan användas i planeringen och upprättandet av nya produktionsanläggningar, i bedömningen av betydande förändringar i dem samt i planeringen av markanvändningen i produktionsanläggningarnas omgivning
Datum för offentliggörande: 24.6.2025
Gränsvärde för akut exponering som beskriver kemikaliens hälsoeffekter, se bilaga 1.
BLEVE (Boiling Liquid Expanding Vapor Explosion)
Explosionsartad förångning av vätska under övertryck när vätskan plötsligt expanderar till följd av att tryckkärlet går sönder. Oftast sker BLEVE när en metallbehållare har hettats upp över sin konstruktionstemperatur. Om vätskan är brandfarlig kan man använda termen varm BLEVE och om vätskan inte är brandfarlig är det frågan om kall BLEVE.
För att en varm BLEVE ska uppstå behövs en värmelast utifrån (eldsvåda, sticklåga), som får temperaturen på den brandfarliga vätskan inuti behållaren att stiga tillräckligt mycket högre än normallufttryckets kokpunkt. Kall BLEVE kräver ingen extern värmelast, utan kan också bero på mekanisk skada, överfyllning eller annan tryckökning som inte är kopplad till temperaturökningen.
BLEVE är inte möjligt med behållare som inte tål övertryck och där vätskan kan bli upphettad över sin kokpunkt. För att minska BLEVE-risken används säkerhetsventiler och brandskydd, och dessutom placeras behållaren tillräckligt långt ifrån brandfarliga objekt.
I en BLEVE-explosion slits behållaren i stycken, och dess innehåll frigörs helt på en gång och expanderar kraftigt. På grund av den explosionsartade förångningen kan volymen av det ämne som frigörs expandera mer än hundrafaldigt i ett ögonblick. Om det förångande ämnet är brandfarligt, såsom flytgas, antänds det vid en explosion och brinner på kort tid med mycket hög effekt. Det uppstår ett uppstigande eldklot. Om behållarens volym är stor (kring 100 m3) kan eldklotets diameter vara hundratals meter och räckvidden av dess kraftiga värmestrålning flera hundra meter.
Det finns noggrannare definitioner av BLEVE i litteraturen. Se t.ex. BLEVE fireball
Boil-over (överkokning)
Med boil-over avses en plötslig och kraftig utskjutning av brännbar vätska från behållaren. Det sker när vatten har hamnat (t.ex. på grund av släckning av en cisternbrand) under hett brännbart visköst kolväte (t.ex. olja). När branden framskrider hettar oljans värme upp vattnet till en temperatur som är högre än dess kokpunkt, varvid vattnet i något skede förångas plötsligt och tränger genom oljan i form av bubblor. På grund av oljans viskösa karaktär bildas en omfattande skumning som när den når den brinnande ytan antänds och kan orsaka en explosionsartad tillväxt av branden. Stänk kan beroende på behållarens storlek spridas upp till ett par hundra meters avstånd.
ERPG (Emergency Response Planning Guidelines)
Gränsvärde som beskriver kemikaliens hälsoeffekter, se bilaga 1.
Känsligt objekt
Känsliga objekt definieras i kemikaliesäkerhetsförordningen 856/2012 8 § 2 mom.: ”Vid placeringen ska speciellt sådana objekt beaktas som är särskilt känsliga med tanke på människorna eller med avseende på befolkningens hälsa, såsom vårdinrättningar, hälsovårdscentraler, köpcentrum, skolor, daghem, samlingslokaler, samlingsområden, bostadsområden, trafikens knutpunkter och andra objekt där det samtidigt kan finnas ett stort antal människor och som det i en olyckssituation kan vara särskilt svårt att avlägsna sig från eller där det kan vara särskilt svårt att söka skydd.”
Flambrand (glödbrand)
Kortvarigt brinnande av brännbar gas eller ånga som inte orsakar övertryck och där brandgaserna fritt kan expandera.
IDHL (Immediately dangerous to life or health)
Gränsvärde som beskriver kemikaliens hälsoeffekter, se bilaga 1.
Gas- eller tryckbehållarexplosion (Pressure Vessel Burst/Rupture)
Bristning av en trycksatt behållare som orsakar en kraftig tryckvåg utåt. Med tryckvågen sprider sig också de stycken som slitits från behållaren och de föremål som tryckvågen för med sig.
Gasmolnsexplosion (Vapour Cloud Explosion, VCE)
En gasmolnexplosion inträffar när en stor mängd brandfarlig gas frigörs eller förångas och bildar en brandfarlig blandning med luften och sedan antänds. Beroende på flamfrontens framfart är gasmolnexplosioner deflagrationer (typisk), men detonation är också möjlig. Flamfronten kan också accelerera lokalt (deflagration to detonation transition, DDT).
En fördröjd antändning av vätgasläckage med högt tryck leder till en gasmolnexplosion, där gasstrålens turbulens ytterligare accelererar lågan och orsakar ett betydande övertryck. Fenomenet kallas ”jet explosion”. Fenomenet är endast känt med väte eller mycket sällsynt med andra kemikalier.
En zon kring produktionsanläggningar där olycksrisken ska utredas och beaktas när markanvändningen bedöms och beslutas. Ett utlåtande ska begäras av Tukes och räddningsmyndigheterna, om inte olycksrisken eller dess inverkan på markanvändningen är känd sedan tidigare. Tukes fastställer konsultationszonerna utifrån utförda konsekvensanalyser av olyckor samt kända olycksrisker som är typiska för den aktuella industriella processen. Konsultationszonens bredd varierar mellan 0,2 och 2 km beroende på den fara som anläggningen orsakar. Konsultationszonen beräknas i regel från tomtens (fastighetens) gräns. Konsultationszonen är inte samma sak som skyddsavståndet (se definitionen av skyddsavstånd).
Poolbrand (Pool fire)
Läckage och förbränning av brännbar vätska på marken eller någon annan yta. Brandens maximala yta är begränsad till bassängen, behållaren eller någon annan utrustning eller ytform som begränsar vätskans spridning. Cisternbränder och invallningsbränder är poolbränder.
Värmestrålning
Värmestrålning vid olyckor är i allmänhet en följd av en eldsvåda. Kraftig värmestrålning kan sprida branden och orsaka brännskador. Värmestrålningens intensitet på ett visst avstånd avser den strålningseffekt som lågorna orsakar enligt ytareal (kW/m2).
Värmestrålningsdos (Thermal Dose Unit, TDU)
Värmestrålningsdosen är en funktion av värmestrålningens intensitet och verknings- eller brandtid. Vid kort exponering beror brännskadornas allvarlighetsgrad på värmestrålningsdosen, eftersom hög intensitet är skadligare i samma tidsenhet än låg intensitet. Värmestrålningsdosen beräknas i allmänhet med formeln TDU = (kW/m2)4/3 s
Tryck
Trycket är den kraft som riktas mot väggen på grund av gasens expansion, vätskans vikt eller flödet som orsakas av dessa, dividerat med väggens area. Tryckets storlek kan anges som absolut tryck eller över- eller undertryck. Enheten för tryck enligt SI-systemet är pascal (Pa) som avser en Newtonkraft per kvadratmeter (N/m2). Inom teknik används ofta enheten bar (bar). Förändringsförhållandet är: 1 bar = 100 kPa. Till exempel är trycket i den normala atmosfären 1,01325 bar = 101,325 kPa.
Absolut tryck (bara, bar absolute) Tryck i förhållande till absolut vakuum. Absolut tryck används när man granskar ämnenas termodynamiska egenskaper och flödesegenskaper.
Mättryck (barg, bar gauge) Tryck i förhållande till omgivningens tryck. Allmänt använd metod för mätning av tryck (nyttigare information).
Tryckvåg En tillfällig förändring av tillståndet av den gas som sprids från explosionsplatsen till omgivningen och där gasens densitet, tryck och flödeshastighet förändras. Tryckvågens främre del kan vara antingen kontinuerlig eller icke-kontinuerlig. Vågens kontinuerliga framdel kallas mjuk tryckvåg och en icke-kontinuerlig framdel kallas chockvåg. En tryckvåg som börjat som deflagration kan senare omvandlas till en chockvåg. Tryckvågens storlek presenteras som övertryck och dess kvalitet är vanligtvis kilopascal (kPa) eller bar.
Reflektionsvåg Tryckvåg som reflekteras tillbaka när den träffar väggen eller ett annat hinder. Reflektionvågens storlek och riktning beror på mötesvinkeln mellan tryckvågen och väggen. När den träffar en rak vägg upphör gasflödet helt och trycket stiger allra kraftigast. Övertrycket i reflektionsvågen av en rak chockvåg är alltid minst dubbelt så högt som i den ursprungliga chockvågen.
Övertryck/undertryck Skillnad mellan faktiskt tryck och omgivande lufttryck. Storlekarna på belastningarna på konstruktioner och andra objekt är direkt jämförbara med storleken på övertrycket/undertrycket, och de används vanligtvis för att granska tryckbeständigheten.
Övertrycksimpuls Tryckvågen har förutom övertryck även en övertrycksimpuls. Dess storlek beror på övertryckets storlek och dess varaktighet. En noggrannare definition av övertrycksimpuls är tidsintegralen för övertrycket, och dess kvalitet är en Pascal-sekund (Pas). Tryckvågens övertrycksimpuls orsakar tillsammans med övertrycket förstörelse på konstruktioner och människor genom att överlåta sin rörelsemängd till objektet. Vid bedömningen av skador på byggnaden ska man utöver övertryck även beakta övertrycksimpulsen och på motsvarande sätt undertrycksimpulsen.
Roll-over
Med rollover-fenomenet avses en situation där vätskeskikten i behållaren med olika temperaturer eller densitet plötsligt blandas (roterar/roll-over) och orsakar en plötslig och farlig tryckökning i behållaren. Flytande naturgas (LNG) är den vanligaste kemikalien som är förknippad med risken för en roll-over.
Jetbrand (sticklåga, Jet fire)
Förbränning av brännbar gas eller vätska som frigörs under tryck i en viss riktning som en strålliknande lång låga.
Skyddsavstånd
Med skyddsavstånd avses det tillåtna avståndet mellan ett farligt objekt och utomstående objekt som ska skyddas, såsom grannens gräns eller ett bostadshus. Skyddsavståndet mäts från avståndet mellan ett farligt objekt, såsom en cistern som innehåller en kemikalie, invallningen eller processenhetens yttersta punkt och det objekt som ska skyddas. Skyddsavståndet kan som namnet antyder betraktas som ett skyddsskikt eller en riskhanteringsmetod mot en olycka. Samtidigt är det viktigt att förstå att skyddsavstånd aldrig är det enda sättet att förebygga olyckor och begränsa följderna, utan att det alltid krävs många beredskapsåtgärder av anläggningarna. Skyddsavstånd som är kortare än skyddsavstånden som presenteras i guiden kan tillämpas i situationer där man genom en riskbedömning och ökning av de tekniska skyddslösningarna eller genom att ändra anläggningens genomförande kan påvisa att en lika effektiv skyddseffekt har uppnåtts. Att skyddsavståndet förverkligas innebär inte heller att man kan sluta förebygga olyckor vid anläggningen eller utveckla processäkerheten.
Storolycka
En storolycka definieras i 6 § 17 mom. i kemikaliesäkerhetslagen 390/2005: ”Betydande utsläpp, brand, explosion eller en annan händelse som orsakas av sådana okontrollerade händelseförlopp i samband med driften vid en produktionsanläggning som kan medföra allvarlig, omedelbar eller fördröjd fara för människors hälsa, miljön eller egendom inne i eller utanför anläggningen, samt där en eller flera farliga kemikalier eller explosiva varor ingår”.
Produktionsanläggning med risk för storolycka
En sådan produktionsanläggning som avses i kemikaliesäkerhetslagen (390/2005) och som kräver en säkerhetsutredning eller ett dokument över säkerhetsprinciperna och som omfattas av Seveso-direktivet. Ovan nämnda skyldigheter bestäms enligt mängden kemikalier i anläggningen och deras farlighet.
Produktionsanläggning
I denna guide används termen produktionsanläggning (eller anläggning) för såväl anläggningar för tillverkning eller användning av farliga kemikalier som deras upplag (cistern- eller styckegodsupplag).
Minimi(skydds)avstånd
Med minimiavstånd avses det minsta tillåtna skyddsavståndet från det farliga objektet till det objekt som ska skyddas. Minimiavståndet skiljer sig från skyddsavståndet så att det inte kan påverkas med tekniska lösningar eller andra riskhanteringsmetoder.
1 Inledning
I denna guide beskrivs hur den olycksrisk som kemikalier medför beaktas vid placeringen av produktionsanläggningar (anläggningar) som hanterar eller lagrar farliga kemikalier samt vid planeringen och planläggningen av markanvändningen utanför anläggningsområdet. I guiden behandlas också placering av produktionsanläggningen med tanke på lagstiftningen om tryckbärande anordningar.
Guiden är avsedd att användas i planeringen och upprättandet av nya produktionsanläggningar, i bedömningen av betydande förändringar i dem samt i planeringen av markanvändningen i produktionsanläggningarnas omgivning.
Guiden kan också användas i produktionsanläggningens interna placering, dvs. i den s.k. layoutplaneringen, för att bedöma tillräckliga avstånd mellan olika funktioner och anordningar. I guiden fastställs dock inga interna skyddsavstånd, utan de ska avgöras i anläggningens planeringsskede utifrån resultaten av riskbedömningar och konsekvensanalyser. Färdiga interna skyddsavstånd finns till exempel i standarderna. Genom layoutplanering eller bedömning av interna skyddsavstånd kan det också uppstå krav på storleken på produktionsanläggningens fastighet eller område.
Flera olika lagstiftningar påverkar placeringen av produktionsanläggningar. De viktigaste bestämmelserna med tanke på den olycksrisk som kemikalierna medför är:
Lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (s.k. kemikaliesäkerhetslagen) (390/2005)
Statsrådets förordning om säkerhetskraven vid industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier (s.k. kemikaliesäkerhetsförordningen) (856/2012)
I detta avsnitt sammanställs de viktigaste kraven som påverkar beaktandet av anläggningens olycksrisk vid planeringen av anläggningens placering.
Avståndet från en anläggning som medför en olycksrisk ska vara tillräckligt långt, särskilt till sådana objekt där det kan finnas människor. Ju känsligare objekt (skola, sjukhus, daghem osv.) eller markanvändningsform det är fråga om, desto längre bort ska de ligga från farliga anläggningar (bild 1). Med känsligt objekt avses i detta sammanhang att det på platsen kan finnas många människor som exponeras för olyckans konsekvenser samt att de personer som befinner sig på platsen har nedsatt förmåga att agera i en olyckssituation.
Anläggningen ska också ligga på ett tillräckligt avstånd från annan industri, naturskyddsområden och andra objekt som är viktiga med tanke på miljöskyddet.
Bild 1: Placeringsprincipen för produktionsanläggningar är att känsliga objekt placeras så långt bort som möjligt från det objekt som orsakar fara.
2.1 Kemikaliesäkerhetslagstiftningen
I Europeiska unionens reglering behandlas faror orsakade av farliga kemikalier i direktiv 2012/18/EU om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG av den 4 juli 2012 (Seveso III-direktivet) (2012/18/EU). Direktivet berör över 12 000 produktionsanläggningar inom EU. Bakom direktivets titel ligger den lilla italienska staden Seveso, där giftigt dioxin spreds till ett stort område till följd av en olycka i en kemikalieanläggning. Seveso III-direktivet förpliktar verksamhetsutövarna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förebygga kemikalieolyckor och begränsa deras följder (artikel 5). Enligt direktivet ska medlemsstaterna se till att deras strategier för markanvändning upprätthåller tillbörliga säkerhetsavstånd mellan produktionsanläggningar och samhällets övriga verksamheter och värdefulla naturobjekt (artikel 13).
I Finland har skyldigheterna i Seveso-III-direktivet i huvudsak verkställts genom kemikaliesäkerhetslagen (Lag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor 390/2005) och kompletterande förordningar. Behöriga myndigheter är Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) och de lokala räddningsmyndigheterna. Områdesanvändningen, planläggningen och byggandet styrs genom egen lagstiftning. Kraven på placeringen av en anläggning presenteras i Statsrådets förordning om säkerhetskraven vid industriell hantering och upplagring av farliga kemikalier 856/2012. I Finland omfattar dessa bestämmelser cirka 1000 produktionsanläggningar som övervakas av Tukes.
De viktigaste paragraferna med tanke på placeringen av produktionsanläggningen är 17–20 § i kemikaliesäkerhetslagen (390/2005). På basis av dessa paragrafer ska man vid placeringen beakta:
Markanvändning i anläggningens omgivning (17 §)
Naturobjekt och grundvattenområden (18 §)
Verksamhet utanför anläggningen och naturförhållandena orsakar inte fara för anläggningen (19 §) Planen för anläggningens placeringsplats, det användningssyfte som anvisats i planen och planbestämmelserna (20 §)
I 2 kap. (4–20 §) i förordning 856/2012 ges närmare principer och krav för placering av anläggningar:
principerna för placering (4–5 §)
hur värmestrålningen, tryckeffekterna och hälsorisken som olyckan medför ska beaktas vid placeringen (6–8 §)
objekt som är värdefulla för naturen, samhällets centrala funktioner eller kulturhistoriskt värdefulla (9 § och 11 §)
grundvattenskydd (10 §)
placeringskrav för olika kemikalieupplag och processaggregat (12–20 §)
I 3 kap. i förordning 856/2012 behandlas placeringen av anläggningar och byggnader inne i produktionsanläggningen.
Vid placeringen av produktionsanläggningar ska man beakta placeringsplatsens och omgivningens användningssyften och planbestämmelser som har anvisats i planer med rättsverkningar. Planer med rättsverkningar är generalplaner och detaljplaner som vunnit laga kraft samt delvis landskapsplaner. Planläggningens lämplighet utreds både när man ansöker om kemikaliesäkerhetstillstånd för en ny produktionsanläggning och när verksamheten förändras avsevärt (ändringstillstånd). Med anläggningens placeringsplats avses den tomt eller fastighet där produktionsanläggningen placeras. Med placeringsplatsens omgivning avses ett område där konsekvenserna av eventuella olyckor ska beaktas (konsultationszon). Förutsättningarna för placering av en produktionsanläggning bedöms utifrån konsekvenserna av olyckor.
En anläggning får inte placeras på ett grundvattenområde utan särskilda, motiverade skäl. Det är inte helt förbjudet att placera en anläggning i grundvattenområden, men när man väljer placeringsplats för en anläggning ska man noggrant bedöma om kemikalieläckage kan orsaka fara för grundvattnet och hur tillförlitligt grundvattnet kan skyddas vid läckage. Även miljöskyddslagen (527/2014) tar ställning till dessa frågor.
Det finns en egen förordning för flytgasanläggningar som redogör för de grundläggande kraven på byggande och placering: Statsrådets förordning om säkerhetskraven för flytgasanläggningar (858/2012). Denna guide innehåller närmare anvisningar om placeringen av flytgasanläggningar.
Bestämmelser om behandling av naturgas och biogas finns i statsrådets förordning om säkerhet vid hantering av naturgas (551/2009). Naturgasförordningen ställer alla grundläggande krav på byggande, installering, besiktningar, drift och driftsövervakning samt på åtgärder vid eventuella skador och olyckor. Anvisningar och guider för hantering av naturgas och biogas finns också på Tukes webbplats Naturgas och biogas.
Utöver kraven i som anges i guiden kan det också finnas andra föreskrifter, krav och villkor som ska beaktas vid placeringen av produktionsanläggningar. Till exempel bygglagen, byggande i närheten av elledningar eller trafikleder, överförings- och distributionsrörsystem för gaser osv.
2.2 Lagstiftningen om tryckbärande anordningar
Lagstiftningen om tryckbärande anordningar består av lagen om tryckbärande anordningar (1144/2016), direktivet om tryckbärande anordningar (2014/68/EU), statsrådets förordning om tryckbärande anordningar (1548/2016) samt statsrådets förordning om tryckbärande anordningars säkerhet (1549/2016).
Tryckbärande anordningar och deras aggregat ska uppfylla de säkerhetskrav som lagstiftningen ställer när de släpps ut på marknaden eller tas i bruk på det planerade objektet. Tryckbärande anordningar får inte medföra fara för någons hälsa, säkerhet eller egendom.
Om det på området placeras tryckbärande anordningar eller pannor som ska registreras och som omfattas av lagstiftningen om tryckbärande anordningar, ska de allmänna kraven i lagstiftningen beaktas. Dessa är placeringsplanen, registreringen av anläggningens tryckbärande anordningar, och tillsättning av en driftsövervakare av tryckbärande anordningar och en driftsövervakare i reserv.
I 7 § i statsrådets förordning om tryckbärande anordningars säkerhet (1549/2016) finns en förteckning över tryckbärande anordningar vars placeringsplan ska kontrolleras av ett besiktningsorgan. En tryckbärande anordning får inte installeras förrän placeringsplanen har granskats.
Granskning av placeringsplanen krävs bl.a. för följande tryckbärande anordningar:
en panna som ska registreras
en autoklav där produkten av det högsta tillåtna drifttrycket och volymen överstiger 1000 bar x liter
en annan tryckbärande anordning som placeras i inre utrymmen, publika utrymmen eller i omedelbar närhet till allmän passage, där produkten av det högsta tillåtna drifttrycket och volymen är högst 10 000 bar x liter
en transportabel tryckbärande anordning eller en kombination av gasflaskor som placeras i inre utrymmen, publika utrymmen eller i omedelbar närhet till allmän passage och vars volym är över 450 liter. Se anvisningen Tryckbärande anordningar i automatiska släckanläggningar (pdf)
Beskrivning av pannanläggningens omgivning
Pannanläggningar ska genomgå en riskbedömning där även anläggningens omgivning beskrivs.
Beskrivningen av anläggningens omgivning ger en allmän bild av de riskobjekt som omger anläggningen som stöd för riskbedömningen, för utredning av eventuella dominorisker och för att styra planeringen av markanvändningen i anläggningens omgivning. Med avseende på platsen ska man beskriva de centrala markanvändningsformerna och funktionerna runt anläggningen inom en 200 meters radie. Mer information finns i bedömningsanvisningen för farorna i en pannanläggning Kattilalaitoksen vaaran arviointi.
3 Bedömning av produktionsanläggningens placeringsplats samt markanvändning och planläggning i dess omgivning
De olycksrisker som en produktionsanläggning medför och planeringen av områdesanvändningen har en central betydelse för produktionsanläggningens placering. För det första måste verksamhetsutövaren känna till olycksriskerna i sin produktionsanläggning och deras konsekvenser. För det andra ska man beakta planläggningen av produktionsanläggningens placeringsplats (tomten) och dess omgivning samt planläggningens begränsningar på produktionsanläggningens verksamhet.
Placeringen av en produktionsanläggning är en helhet där man beaktar produktionsanläggningens olyckseffekter, placeringsplatsens tomt och användningen av de omgivande områdena.
3.1 Hur utreds olycksrisken vid anläggningen?
Risken för olyckor i en produktionsanläggning utreds genom att man identifierar olycksscenarier som är betydelsefulla med tanke på anläggningens placering och undersöker influensområdena för dessa scenarier genom konsekvensanalyser. Denna guide och särskilt kapitel 4 ger anvisningar och kriterier för valet av olycksscenarier och utarbetandet av konsekvensanalyser. I kapitel 5 i guiden finns färdiga skyddsavståndstabeller för mindre anläggningar vars förhållanden och processrisker är väl kända, varvid man har kunnat fastställa färdiga skyddsavstånd för dem utifrån tillförlitliga olycksmodelleringar. Om det finns villkor för användningen av dessa skyddsavstånd anges de separat.
I allmänhet orsakar olyckor med hälsofarliga och lättflyktiga eller gasformiga kemikalier större influensområden än olyckor orsakade av explosioner eller bränder.
3.2 Bedömning av placeringen av en ny produktionsanläggning
Vid en betydande utvidgning av en ny eller befintlig produktionsanläggning ska olycksriskerna och influensområdena utredas i början av investeringsprojektet, dvs. i allmänhet redan långt innan anläggningens tillståndsansökan lämnas in till Tukes. I början av investeringsprojektet måste man identifiera de faror som är förknippade med den teknologi och de kemikalier som används. Vid valet av huvudanordningsstorlekar och kemikalier ska man sträva efter att iaktta principen om naturlig säkerhet samt verksamhetsutövarens skyldighet att välja enligt 8 § i kemikaliesäkerhetslagen (390/2005). Med skyldighet att välja avses skyldighet att ta i bruk den kemikalie eller metod som orsakar minst fara.
En ny anläggning kan inte placeras på en plats där olyckor kan orsaka sådana konsekvenser för miljön och människor som inte kan tolereras eller godtas i enlighet med kriterierna i lagstiftningen och denna guide eller där de kan förhindra eller försvåra genomförandet av planer med rättsverkningar i omgivningen kring placeringsplatsen. Tukes tillståndsprocess är vanligtvis förlagd till anläggningens detaljplanerings- eller byggfas, då många frågor som gäller placeringen redan har avgjorts. Med tanke på investeringsprojektet och dess tillstånd är det fördelaktigt att verksamhetsutövaren utarbetar en separat plan för investeringsprojektet som behandlar de nödvändiga riskanalyserna och modellerna med tanke på processäkerheten och placeringen samt hur dessa analyser tidsmässigt placerar sig i genomförandet av investeringen.
Tukes avgör i sista hand anläggningens placering i kemikaliesäkerhetstillståndet, men eftersom Tukes tillståndsprocess i allmänhet inte kan inledas innan placeringsplatsen väljs rekommenderas det starkt att verksamhetsutövaren kontaktar kommunens planläggningsmyndighet och Tukes genast i början av projektet. Till ansökan om kemikaliesäkerhetstillstånd ska fogas en utredning om planläggningen av produktionsanläggningens tomt samt om planläggningssituationen i omgivningen. Vid behov begär Tukes i samband med behandlingen av kemikaliesäkerhetstillståndet ett utlåtande av kommunens planläggningsmyndighet om lämpligheten av placeringsplatsens och/eller omgivningens plan.
3.2.1 Miljökonsekvensbedömning (MKB)
Om en process för miljökonsekvensbedömning inleds i projektet ska man också bedöma konsekvenserna av olyckor i den planerade produktionsanläggningen och planläggningens lämplighet. Detta förutsätter att man preliminärt kan bedöma kemikalierna i planeringsprojektet och storleken och förhållandena i deras behandlingsanordningar så att olycksmodelleringarna kan göras. Resultatet av MKB-processen bör vara att verksamhetsutövaren och myndigheterna har en bedömning av lämpligheten av placeringsplatsens plan samt av eventuella begränsningar som planerna för omgivningen medför i förhållande till den olycksrisk som produktionsanläggningen medför.
3.3 Planläggning av anläggningens placeringsplats
Utgångspunkten är att kommunen beslutar om områdesanvändningen och planläggningen inom sitt område. Den planerade produktionsanläggningen ska placeras på en plats vars användningsändamål och bestämmelser som anges i planen med rättsverkningar möjliggör verksamheten i fråga. Verksamheten ska överensstämma med planen och dess bestämmelser. Det är klart att produktionsanläggningen inte kan placeras i ett rekreations- eller bostadsområde.
Kemikaliesäkerhetslagens (390/2005) klassificering av verksamhetens omfattning (tillståndspliktig anläggning, anläggning med dokument över verksamhetsprinciper, säkerhetsrapportsanläggning) styr hanteringen av kemikaliesäkerheten, tillstånden och myndighetstillsynen.
När områden planläggs för nya anläggningar med risk för storolycka rekommenderas planbeteckningen T/Kem för anläggningar enligt SEVESO III-direktivet eller i planbestämmelserna en beteckning för planens lämplighet för anläggningar med omfattande lagring eller hantering av farliga kemikalier. Planbeteckningen T/Kem rekommenderas också för befintliga anläggningar enligt Seveso III-direktivet, om områdets plan uppdateras. T/kem-planbeteckningen avser ett kvartersområde för industri- och lagerbyggnader där en betydande anläggning för produktion eller lagring av farliga kemikalier finns / får placeras. T/Kem-planen eller ett omnämnande i planbestämmelserna visar tydligt att områdets plan lämpar sig för industri med en risk för storolyckor. Planbeteckningen T/kem ska grunda sig på tillräckliga utredningar som planläggaren gjort.
En anläggning som bedriver storskalig hantering och upplagring av farliga kemikalier kan från fall till fall också placeras på områden med andra planbeteckningar, såsom:
T (industri- och lagerområde),
TT (område för industriverksamhet med betydande miljökonsekvenser),
EN (område för energiförsörjning),
ET (område för samhällsteknisk försörjning)
LS (hamnområde)
Då bedöms om anläggningen till sina verkningar och sin karaktär motsvarar det användningssyfte som allmänt anvisats i planen. Det är viktigt att bedöma planens användningssyfte och aktualitet när anläggningens olyckseffekter kan sträcka sig långt utanför anläggningsområdet eller om verksamhetens risker tydligt avviker från den verksamhet som tidigare bedrivits i området eller som fastställts i planen. När en ny anläggning byggs eller i samband med utvidgning av befintliga anläggningar är det väsentligt att ta reda på om de utredningar som ligger till grund för planen är tillräckliga med tanke på de säkerhets- och miljörisker som hänför sig till industriell hantering eller upplagring av farliga kemikalier. Vid behov ska planen ändras eller kompletteras så att det av den framgår att farliga kemikalier får hanteras och lagras i objektet.
Utöver anläggningens tomt ska planbeteckningarna för de omgivande tomterna beaktas. En anläggning som byggs får inte begränsa den användning av de omgivande tomterna som anvisas i planen. Utöver planen bedöms alltid de olycksrisker som anläggningen orsakar. Därför garanterar enbart planens lämplighet inte att produktionsanläggningen kan placeras på den planerade tomten.
3.3.1 Placeringstillstånd för omställning till ren energi (bygglagen 751/2023 43 a §)
Ett placeringstillstånd för omställning till ren energi är ett bevis på att tomten på produktionsanläggningens placeringsplats lämpar sig för verksamheten utan detaljplan eller generalplan. Ett placeringstillstånd för omställning till ren energi beviljas av den kommun där produktionsanläggningen är belägen. För placeringstillstånd för produktionsanläggningar som tillverkar, hanterar eller lagrar farliga kemikalier eller explosiva varor är det enligt 46 a § 1 mom. 11 punkten i bygglagen nödvändigt att beakta placeringsplatsens nuvarande och kommande planläggning med rättsverkningar. Detta förutsätter utredning av produktionsanläggningens olyckseffekter.
Ett placeringstillstånd för omställning till ren energi är inte en garanti för att Tukes beviljar tillstånd, eftersom Tukes tillstånd utöver placeringsplatsens plan även påverkas av anläggningens olyckseffekter, åtgärderna som vidtagits för att förebygga olyckor och planerna för placeringsplatsens omgivning. Dessutom ska man vid placeringen beakta att placeringen av anläggningar med risk för storolyckor också omfattas av områdesanvändningslagen och skyldigheterna i anslutning till den.
3.4 Beaktande av planer och befintlig markanvändning i omgivningen kring den nya anläggningens placeringsplats
Enligt kemikaliesäkerhetslagen kan en ny anläggning inte placeras så att dess olyckseffekter förhindrar eller försvårar genomförandet av planer med rättsverkningar i omgivningen kring placeringsplatsen. I granskningen beaktas det område dit de olyckseffekter som bedöms i denna guide kan sträcka sig. Verksamhetsutövaren ska utreda användningssyftena och planbestämmelserna för planer med rättsverkningar inom olyckors influensområden samt de funktioner och den bosättning som finns på området.
Exempel:
Ett daghem har anvisats som granne till den planerade placeringsplatsen för en produktionsanläggning i en plan med rättsverkningar, och modelleringen visar att allvarliga olyckseffekter når till det planlagda daghemmets område. I detta fall förhindrar olyckseffekterna genomförandet av daghemmets plan, varvid produktionsanläggningen inte kan placeras på den planerade platsen.
Området har kunnat ändras från bostadsområde till industriområde. Då kan personer som fortfarande bor i området förhindra anläggningens placering här om den allvarliga olyckseffekten sträcker sig till bostadsfastigheterna
Vid placeringen av anläggningen ska särskild uppmärksamhet fästas vid följande former av områdesanvändning: bostadsområden, skolor, vårdinrättningar, stora handelsenheter, trafikleder samt andra former där det samtidigt och regelbundet kan finnas ett stort antal personer.
3.5 Planläggning och byggande i närheten av befintliga produktionsanläggningar
Olycksriskerna i produktionsanläggningen ska beaktas när omgivningens områdesanvändning planeras så att man uppnår ett tillräckligt avstånd från det farliga objektet till känsliga objekt. En produktionsanläggning som hanterar och lagrar farliga kemikalier i stor skala kan begränsa områdesanvändningen och byggandet i sin omgivning på grund av sina olyckseffekter.
För att beakta konsekvenserna av olyckor har Tukes för varje produktionsanläggning under dess tillsyn fastställt en s.k. konsultationszon, inom vilken planändringar och betydande byggande (t.ex. byggande av ett känsligt objekt) ska föregås av en begäran om ett utlåtande av Tukes och räddningsmyndigheten. Konsultationszonen är inte en skyddszon eller ett skyddsavstånd, utan ett område där olycksriskens inverkan på områdesanvändningen ska utredas. Konsultationszonen sträcker sig i regel 0,2–2 km från tomtgränsen.
Tukes skickar årligen förteckningen över anläggningarnas konsultationszoner till registratorskontoren hos kommunerna, landskapsförbunden, räddningsmyndigheterna, NTM-centralernas enheter för områdesanvändning samt RFV:s räddningsväsende. Tukes rekommenderar att konsultationszoner eller noggrannare skyddsavstånd inte ritas på de plankartor som publiceras, eftersom de kan ändras eller vara sekretessbelagd information.
I konsultationszonen beaktas konsekvenserna av olyckor enligt kriterierna i denna guide på motsvarande sätt som placeringen av en ny produktionsanläggning. Tukes utnyttjar i sina utlåtanden konsekvensanalyser som gjorts om produktionsanläggningen eller andra bedömningar av olyckseffekternas omfattning och allvarlighetsgrad. Tillbyggnad bedöms i förhållande till den befintliga olycksrisken med beaktande av de befintliga funktionerna och antalet personer i influensområdet samt de allmänna förutsättningarna för att skydda sig inne i byggnader eller lämna området på ett säkert sätt. Tillbyggnad runt produktionsanläggningen får inte heller orsaka fara för verksamheten vid produktionsanläggningen (t.ex. ökad risk för eldsvåda).
4 Modellering av olyckornas konsekvenser och kriterier för konsekvensbedömning
4.1 Konsekvensanalys och fastställande av skyddsavstånd
En kemikalieolycka börjar vanligtvis med en läcka. Det kan finnas flera orsaker till läckan, men beroende på kemikaliernas farliga egenskaper kan läckan leda till antingen en explosion, brand, spridning av ett giftigt ämne eller en kombination av dessa. I detta kapitel beskrivs hur följderna av kemikalieolyckor bedöms och hur anläggningens skyddsavstånd ska fastställas. Fastställandet av skyddsavstånd grundar sig på de influensområden för olyckor som fås genom konsekvensanalyser och på de tröskelvärden som fastställts för konsekvenserna. I många EU-länder grundar sig skyddsavstånden på tillåtna risknivåer som fastställts i författningar eller av myndigheter (sannolikhet för individuella dödsfall och kollektiv död), som inte har fastställts eller används i Finland. Sannolikheten för olyckor och skador (olägenheter) som de orsakar människan har däremot beaktats genom att ge anvisningar om valet av scenarier och parametrar som används i modelleringen samt genom att fastställa lägre tröskelvärden (mindre tolererbara olägenheter) för känsliga objekt.
I kapitlet presenteras vilka olyckstyper eller -scenarier som ska väljas för modellering med tanke på anläggningens placering och planeringen av markanvändningen. Modelleringen grundar sig på allvarliga olycksfall, men utesluter samtidigt sällsynta händelser, såsom en fullständig bristning i rörsystemet eller BLEVE av en jord täckt flytgasbehållare. När modelleringarna görs enligt enhetliga kriterier är också de villkor som begränsar verksamheten och markanvändningen jämlika för alla.
Olyckor ska alltid modelleras utan förutsedda beredskapsåtgärder och skyddsskikt. Detta innebär att man i modelleringen inte beaktar till exempel automatiska stoppfunktioner, skrubbersystem som tillvaratar giftiga gaser eller vattenavrinningsanordningar som begränsar värmestrålningen och som skulle begränsa följderna av olyckan. Sådana skyddande funktioner eller skyddsskikt kan beaktas endast om konsekvensanalysen kompletteras med en detaljerad riskbedömning som visar vad som händer efter att läckaget uppstår och hur varje skyddsskikt påverkar händelserna. Om de definierade skyddsskiktens prestanda konstateras vara tillräcklig och det ursprungliga olycksscenariot som modellerats utan skyddsskikt blir mycket osannolikt, behöver det inte beaktas vid anläggningens placering. Vid behov kompletteras denna riskbedömning med en ny konsekvensanalys där skyddsskikten har tagits i beaktande.
Olika skyddsskikt är inte nödvändigtvis likvärdiga sinsemellan eller med andra ord har de olika riskreduceringsförmåga. Även skyddsavståndet ska ses som ett skyddsskikt. Passiva system såsom invallningar eller skyddsväggar är i regel effektivare och tillförlitligare system än aktiva system som behöver energi, eller i synnerhet system som behöver människan för att fungera. Människans verksamhet är alltid förknippad med många osäkerhetsfaktorer och kan därför inte användas som skyddsskikt vid allvarliga olyckor. I allmänhet får invallningar och andra motsvarande konstruktioner för läckagehantering beaktas i konsekvensanalyserna. Tillförlitligheten eller möjligheterna att minska följderna påverkas också av olyckans tidsmässiga utveckling; till exempel explosioner sker i allmänhet snabbt, varvid följderna av dem är svårare att förminska än konsekvenserna av eldsvådor eller spridningen av kemikalieläckage.
Modellen för olycksscenariot ska göra det möjligt att beräkna värmestrålningens intensitet (kW/m2), toppövertryck (bar, kPa) och kemikaliehalter (ppm) på ett visst avstånd vid en viss tidpunkt. Vid valet av scenarier ska man på ett heltäckande sätt beakta anläggningens olika funktioner och deras placering på anläggningens område (t.ex. lossnings- och lastningsplatsen vid tomtkanten).
4.1.1 Identifiering av olycksscenarier
Eventuella olycksfall utreds utifrån de farliga egenskaperna hos de kemikalier som finns vid anläggningen och deras hanteringsförhållanden.
Brandscenarier på grund av förbränning av vätskor eller gaser
Poolbrand
Jetbrand
Eldklot i samband med BLEVE
Flambränder (bestämning av antändningsfarligt område)
Gasmolnsexplosion
Läckage av giftig gas eller vätska som förångas vid normalt lufttryck / normal temperatur
Bestämmelserna som gäller explosiva varor innehåller separata krav på skyddsavstånd, och de behandlas inte i denna guide. Modellering av explosioner av tryckbärande anordningar och damm explosioner krävs inte utan särskilda skäl. Boil- och rollover-fenomen behöver inte modelleras, men förebyggandet av dem ska beaktas i riskhanteringen.
Läckage av fasta och icke-förångande flytande kemikalier i miljön (läckagets spridning i naturen) behöver inte modelleras. Det kan dock vara nödvändigt att använda utredningar som beskriver hur allvarlig en miljöolycka som orsakas av kemikalieläckage eller släckningsavloppsvatten är för att bedöma hur effektiva och tillförlitliga de system som används för tillvaratagandet är som en del av anläggningens övriga processriskanalyser. Rätt planerade och underhållna invallningar och andra motsvarande konstruktioner för läckagehantering binder kemikalieläckor på ett tillförlitligt sätt och hindrar dem från att komma ut i naturen.
4.1.2 Olycksscenarier
Nedan listas olycksscenarier som avgör placeringen av produktionsanläggningar för farliga kemikalier samt ramvillkor för utarbetandet av modelleringen.
Poolbrand
Med brandfarliga vätskor modelleras en brand i den största lagercisternen och den omgivande invallningen. En invallningsbrand kan täcka en cisternbrand i lågans vertikala riktningar och sidoriktningar, varvid det vanligtvis räcker med att modellera en invallningsbrand. Om cisternområdet är stort och det finns objekt som exponeras för brand i olika riktningar, kan det vara nödvändigt att modellera flera cistern-/invallningsbränder eller en brand i ett annat avgränsat brandområde (t.ex. en terrängplatta). För att fastställa värmestrålningen från en brand ska man känna till den brandfarliga vätskan och brandens yta.
En poolbrand som uppstår till följd av ett rörläckage av brandfarlig vätska modelleras om rörsystemets placering kan orsaka olyckseffekter utanför anläggningsområdet. Som modelleringsfall väljs det värsta möjliga läckagefallet.
I styckegodsupplag för flytande kemikalier utomhus (IBC-behållare, tunnor och kärl) modelleras en poolbrand enligt det största avrinningsområdet eller bassängers areal med beaktande av kemikaliemängden i hela bassängområdet.
Jetbrand
Om ett trycksatt rörsystem eller något annat aggregat innehåller brandfarlig vätska eller gas, modelleras ett jetbrandsscenario som orsakas av läckaget.
Eldklot i samband med BLEVE
Om anläggningen har tryckbärande ovan jord belägna cisterner för brandfarlig och flytande gas, ska man modellera värmestrålnings- och tryckeffekterna av eldklotet vid BLEVE. Vid flytgasanläggningar (se avsnitt 5.3) beaktas konsekvenserna av BLEVE i konsultationszonen. Vid beräkningen ska man beakta cisternens största möjliga fyllnadsgrad (det värsta möjliga scenariot).
Flambrand och brandfarligt område
Vid läckage av brandfarliga gaser och vätskor som förångas vid normalt lufttryck / normal temperatur modelleras en flambrand som orsakas av att läckaget antänds. Det brandfarliga området modelleras med koncentrationen 50 procent och 100 procent av gasmoln från den lägre antändningsgränsen (50 % och 100 % LEL). En person som hamnar innanför ett brinnande moln dör sannolikt av brännskador.
Brand i lagerbyggnad
Kemikaliebränder i en byggnad eller i dess brandtekniskt sektionerade upplag behöver inte modelleras. Dessa bränder hanteras på samma sätt som en vanlig byggnadsbrand.
Om det i upplaget förvaras kemikalier som vid förbränning bildar giftig gas ska spridningen av det giftiga gasmolnet modelleras. Behovet av att modellera giftiga rökgaser kan grovt bedömas utifrån hur mycket kemikalier som kan vara delaktiga i branden som innehåller t.ex. klor-, fluor- eller svavelatomer, varvid normala brandgaser (CO, CO2 och H2O) kan innehålla giftigare ämnen. Giftiga ämnen kan uppkomma till följd av en reaktion mellan förbränning, pyrolys, nedbrytning eller nedbrytningsprodukter. Brand- eller rökgaserna från byggnadsmaterial eller annat brännbart material kan vara farliga för hälsan, men de behöver inte modelleras.
Om det vid produktionsanläggningen (upplaget) finns aerosolförpackningar som innehåller över 150 ton brandfarligt ämne, ska verksamhetsutövaren bedöma följderna av en explosion inomhus eller motivera varför en explosion inte är möjlig i anläggningens förhållanden. Utöver lagringsmängden påverkar åtminstone upplagsstorleken (ytan), förpackningssätten, lagringshöjden, placeringen och den automatiska släckningsutrustningen uppkomsten av och förebyggandet av explosioner. Se t.ex
En gasmolnsexplosion ska modelleras vid läckage av brandfarliga gaser och brandfarliga vätskor som förångas vid normalt lufttryck / normal temperatur. Vid modelleringen ska man beakta faktorer som påverkar följderna av explosionen, såsom läckagestället, antändningstidpunkten och antändningskällan, kemikaliens egenskaper och aggregationstillstånd (fas), det brännbara ämnets massa i det antändbara gasmolnet samt hindertätheten (congestion) och utrymmets begränsning (confinement) i området för ett antändbart gasmoln. Olika hinder eller konstruktioner som avgränsar utrymmet är till exempel byggnader, buskar och annan växtlighet, anordningar och rörsystem i området.
Som gasmolnets antändningstidpunkt ska man välja den tidpunkt då explosionen orsakar de största tryckeffekterna. Beroende på kemikalien och förhållandena kan explosionen vara antingen deflagration eller detonation. Explosionen kan också börja som deflagration och accelerera till detonation (DDT-fenomen). Vid behov ska man också beakta en s.k. jet explosion av vätgas.
Vid modellering av gasmolnsexplosioner ska man fastställa explosionens tryckeffekter. En gasmolnsexplosion behöver inte modelleras om läckagemängderna bedöms vara mycket ringa så att tryckeffekter inte kan uppstå.
Om aggregat för brandfarlig gas har placerats inne i byggnaderna ska risken för en explosion inomhus och dess följder bedömas. En sådan situation kan uppstå till exempel när byggnaden ligger nära tomtgränsen. Inre explosioner i gasutrymmet hos lagringstankar för brandfarliga vätskor behöver inte modelleras om inte cisternens omfattande storlek, den brandfarliga vätskans farliga egenskaper eller någon annan orsak som identifierats i riskbedömningen medför behov av modellering. Modellering av inre explosioner förutsätter särskilda CFD-program (flödesberäkning).
Toxicitet
Hälsoeffekterna av en giftig gas, en vätska som förångas vid normalt lufttryck / normal temperatur eller en giftig gas som lösts upp i vätska och avdunstar ska modelleras. Även reaktionens rusning, ämnenas reaktion till varandra och kemikaliens nedbrytning ska beaktas. Med giftig gas avses gaser som har faroklass H330 (dödlig vid inandning) eller H331 (giftig vid inandning).
4.1.3 Utgångsdata för modelleringen
Läckageöppning och -tid
När olycksscenariot börjar läcker kemikalien ut genom en öppning av antagen storlek med ett massflöde som kan beräknas utifrån kemikaliens och processens förhållanden (tryck, värme, aggregationstillstånd; vätska, gas eller en blandning av dem). Bedömningen av läckagets mängd och hastighet kallas också källterm, där man modellerar läckans flödes- och termodynamik.
Läckagestället bestäms vanligtvis i rörets fläns, tömningspunkten eller till exempel säkerhetsventilens utblåsningspunkt beroende på i vilken anläggning den farliga kemikalien hanteras eller lagras. Om kemikalien bildar en damm och avdunstar ska dammens areal bedömas för att utreda den avdunstande mängden. Läckagets läge (höjd från markytan) och läckans riktning ska väljas så att de motsvarar förhållandena i det värsta möjliga scenariot. Vanligtvis har en vågrät läcka på markytan de allvarligaste konsekvenserna. Ett läckage med väsentliga följder kan också ske högre upp, såsom i säkerhetsventilen på taket eller röret på rörbron.
Läckorna ska modelleras med en antagen läckageöppning på 10 procent av det största rörets tvärsnittsarea. För en processanordning beräknas läckaget från ett rör i anslutning till den (t.ex. pumpens eller kompressorns trycklinje). Massflödet (kg/s eller g/s) kan bestämmas utifrån läckageöppningen. Som läckans varaktighet fastställs den tidpunkt då det moln som bildats av läckan är som störst och orsakar de allvarligaste följderna. Vid gasläckage med högt tryck kan detta ske inom några sekunder eller högst några minuter.
Molnets storlek, massan av det brandfarliga eller giftiga ämnet i molnet samt den tid som gått åt till att detta fulla moln bildas (läckagetid) ska anges i modelleringsresultaten. Om utrustningen töms före denna tidpunkt kan man använda den faktiska läckagetiden. Om läckan förångas långsamt eller om det av någon annan anledning tar längre tid innan molnet som orsakar allvarligare följder bildas, kan läckagetiden begränsas till högst 10 minuter.
En fullständig bristning i rörsystemet eller andra motsvarande allvarligare scenarier används inte vid planeringen av anläggningens placering eller den markanvändning som omger placeringsplatsen. Sådana katastrofala scenarier kan utnyttjas för att planera beredskapen och räddningsberedskapen.
Väderleksförhållanden
När en kemikalie har läckt ut börjar den sprida sig i omgivningen enligt rådande förhållanden.
Konsekvenserna ska beräknas under följande väderleksförhållanden
Stabilitetsklass D och vindhastighet 5 m/s (5D)
Stabilitetsklass F och vindhastighet 2 m/s (2F)
Andra parametrar som behövs för att fastställa väderleksförhållandena ska motsvara dessa förhållanden. Terräng- och ytformerna (ytans grovhet) ska motsvara den verkliga omgivningen på anläggningens placeringsplats, t.ex. industri- eller stadsmiljön. Som utomhustemperatur kan man som standard använda 15 °C och som relativ luftfuktighet 50 procent. Luftfuktigheten har en väsentlig inverkan endast om luftfuktigheten reagerar med den kemikalie som läckt ut. De rådande vindriktningarna i området beaktas inte i modelleringen (influensområdena ska ritas i cirklar).
Väderleksförhållandet 5D representerar typiska väderförhållanden i Finland. 2F representerar det allra ogynnsammaste förhållandet (lugn nattetid), då konsekvenserna av olyckor sträcker sig allra längst. Vid planeringen av markanvändningen används scenarier som beräknats med 5D-väder. Även resultaten som beräknats med 2F-väder ska anges i rapporten, eftersom de utnyttjas i placeringen och planeringen av känsliga objekt eller objekt med hög befolkningstäthet samt i annan riskbedömning.
4.1.4 Modelleringsmetoder och programvaror
Den modelleringsmetod eller -programvara som används ska lämpa sig för de scenarier som modelleras. I konsekvensanalysrapporten ska man tydligt ange vilken modelleringsmetod och -programvara som har använts i modelleringen. Om man i scenariot har identifierat någon faktor eller variabel som väsentligt kan påverka influensområdena eller bedömningens tillförlitlighet, ska dessa storheter beskrivas i rapporten. De parametrar som används i konsekvensanalysen ska väljas konservativt. För att göra konsekvensanalyser ska man endast använda program som planerats för detta ändamål. Valet av program påverkas också av önskad noggrannhet och svårighetsgraden av det scenario som ska modelleras.
I allmänhet kan inget modelleringsprogram beakta alla faktorer, och de kan underskatta eller överskatta konsekvenserna. I modelleringsprogrammet kan man också göra en modellering av ett sådant scenario som programmet inte är avsett för eller ett scenario som inte ens är möjligt. Den som gör modelleringen ska förstå begränsningarna av den använda programvaran, eftersom resultaten och slutsatserna annars kan vara helt felaktiga.
4.1.5 Kvalitets- och innehållskrav för konsekvensanalys
För konsekvensanalysen behövs information om anläggningens processer, kemikalier och omgivning. Denna information finns tillgänglig t.ex. i säkerhetsdatablad, PI-diagram, anordningsuppgifter, processbeskrivningar, layoutbilder, karttjänster och väderinformation.
I rapporten presenteras:
Modelleringsprogramvaran, dess versionsnummer och den beräkningsmetod som använts (t.ex. vid explosioner Baker-Strehlow-Tang BST).
En beskrivning av hur utgångsdata för modelleringen har skaffats, hur beräkningarna har gjorts och hur man har säkerställt att resultaten är korrekta (t.ex. jämförelser med tidigare modelleringar och modelleringar som presenterats någon annanstans).
En beskrivning av kompetensen hos den person som ansvarat för modelleringen, såsom utbildning, arbetserfarenhet i allmänhet och modelleringserfarenhet, referenser.
En specificering av de valda scenarierna och en motivering för varför dessa har valts.
Den kemikalie eller blandning som använts vid beräkningen.
Processförhållandena (rörstorlekar, tryck, temperaturer osv.) per scenario.
De parametrar och antaganden som använts i beräkningen, såsom utsläpps-/avdunstningshastigheter, läckagets storlek och höjd, läckageriktning, väderleks- och terrängförhållanden, massan av det brandfarliga eller giftiga ämnet i gasmolnet, tid som gått åt till molnets uppkomst (läckagetid), hindertäthet och utrymmets begränsning eller motsvarande faktorer som väsentligt påverkar resultaten. En myndighet kan separat begära att få se de använda parametrarna.
Farliga områden (effekter av värmestrålning/tryck/toxicitet och brandfarligt område) i cirklar på en karta och som avståndsfunktion som presenteras i en tabell. På kartunderlaget ska man tydligt presentera känsliga objekt i anläggningsområdets omgivning.
En skriftlig konsekvensbedömning med avseende på objekt utanför anläggningen (se närmare kapitel 5).
Ett sammandrag
Konsekvensanalysens offentlighet
Enligt 24 § 7 mom. och 24 § 8 mom. i offentlighetslagen (621/1999) kan exakta konsekvensanalysuppgifter klassificeras som sekretessbelagda. Sådana uppgifter är till exempel noggranna processbeskrivningar, anordningsuppgifter, PI-diagram, layoutritningar och uppgifter om säkerhetssystem (beredskap). Däremot är kemikalier som orsakar fara, allmänna beskrivningar av olycksscenarierna och utgångsdata offentliga, liksom farliga områden (kartor över influensområden).
Influensområden och bedömningskriterier
Följande influensområdesavstånd ska presenteras som konsekvensanalysens resultat:
Det antändliga 50 %- och 100 %-LEL-områdets omfattning mätt från läckaget
3 kW/m2, 5 kW/m2 och 8 kW/m2 värmestrålningsintensitet
Med BLEVE även eldklotets värmestrålningsdos (TDU) och toppövertryck
toppövertryck 0,05 barg, 0,15 barg och 0,3 barg
kemikaliehalterna med AEGL-2- (10 och 30 min) och AEGL-3-värden (10 och 30 min). Om det inte finns AEGL-värden för kemikalien kan man använda ERPG-3 och IDLH eller motsvarande värden så att exponeringstiderna inte avviker från AEGL-värdena.
Som standard bedöms konsekvenserna på 1,5–2 meters höjd från markytans nivå. Om läckor på markytan sprids betydligt längre, det finns höga byggnader i omgivningen eller modelleringen visar att gasmolnen sprider sig högre upp, ska resultaten granskas på de höjder som är betydelsefulla för dessa objekt.
Vid bedömningen av säkerheten vid anläggningens placeringsplats beaktas förutom influensområden även antalet personer i objektet som exponeras, exponeringstiden, personernas funktionsförmåga, utbildningsmöjligheter och skyddsmöjligheter, räddningsverkets verksamhetsmöjligheter och andra motsvarande faktorer.
4.2 Bedömningskriterier för värmestrålning (SRf 856/2012 6 §)
Kriterierna för värmestrålningens intensitet finns listade i tabell 1.
Tabell 1. Kriterier för värmestrålningens intensitet
Värmestrålningens intensitet kW/m2
Effekt
Tillåtna funktioner
12-15
Växtlighet och byggnader kan antändas
Brandbeständiga eller brandskyddade byggnader
8
Risken för att branden sprids ökar, lättantändliga material kan antändas eller gå sönder
Byggnader, objekt som sprider brand
Den högsta tillåtna värmestrålningsintensiteten vid tomtgränsen som utgör utgångspunkten för planeringen.
5
Människans agerande försvåras, brännskador orsakas snabbt
Byggnader och andra objekt där människor vistas
3
Långvarig exponering orsakar brännskador
Byggnaders utrymningsdörrar och -vägar
1,5
Obehaglig värme
TSvårevakuerade byggnader eller stor befolkningstäthet utanför produktionsanläggningen
Bild 2: Värmestrålningens effekter. Fler exempel på värmestrålningens effekter finns till exempel i publikationen Casal, J. (2008) Evaluation of the Effects and Consequences of Major Accidents in Industrial Plants. Industrial Safety Series, Elsevier, Amsterdam
Vid bedömningen av personsäkerheten kan det dessutom vara motiverat att granska värmestrålningsdoserna. Följande kan användas som riktgivande värden:
värmestrålningsintensitet 3 kW/m2 och en verkningstid på över 2 minuter orsakar oåterkalleliga effekter (värmestrålningsdos 600 TDU)
värmestrålningsintensitet 5 kW/m2 och en verkningstid på över 2 minuter orsakar dödliga skador (värmestrålningsdos 1000 TDU)
Tekniska metoder, såsom brandväggar, strålskydd, brandbeständiga material är i allmänhet godtagbara skyddsskikt för att minska värmestrålningseffekterna. Värmestrålningens intensitet och värmestrålningsdoser kan användas för att bedöma funktionerna och skyddsavstånden på produktionsanläggningens område. På insidan av produktionsanläggningen tillåts högre värmestrålningsintensitet än på utsidan.
4.3 Bedömningskriterier för tryckeffekter (SRf 856/2012 7 §)
Bedömningskriterierna för tryckeffekter (toppövertryck) finns listade i tabell 2.
Tabell 2. Bedömningskriterier för tryckeffekter
Toppövertryck kPa (bar)
Effekt
Tillåtna funktioner
30 (0,3)
Byggnader rasar, olyckan sprids
Produktionsaggregat och -konstruktioner
15 (0,15)
Skador på byggnader, risk för personskador
Byggnader och konstruktioner som är mindre utsatta för tryckpåverkan eller annan grundad anledning att godkänna övertryck
10 (0,1)
Det högsta övertrycket vid tomtgränsen som utgör utgångspunkt för planeringen.
5 (0,05)
Ringa risk för personskador, högst små skador på byggnader, spruckna fönster
Byggnader och områden där det normalt kan finnas människor
Olika hinder eller terrängformer skyddar inte nämnvärt mot tryckvågens konsekvenser. Man kan endast skydda sig mot tryckvågor med hjälp av ett tillräckligt stort avstånd eller inom en byggnad som planerats vara explosionsbeständig. Vid planeringen av konstruktioner som tål tryck ska man utöver övertryck även beakta andra storheter (t.ex. över- och undertrycksimpuls, reflektionsvågor).
Bild 3: Tryckvågseffekter.
4.3.1 Kaststycken
Vid en explosion och i synnerhet i BLEVE kan kaststycken slungas ut i omgivningen och orsaka förödelse. Kaststyckenas flygbanor beror på deras avgångshastighet/-vinklar och storlek (luftmotstånd/tyngdkraft). Det finns teoretiska modeller och statistiska analyser för modellering av kaststycken utifrån utförda sprängningsprov. Den fara som kaststycken medför ska beaktas vid placeringen och/eller skyddet av intilliggande byggnader, men kaststyckena behöver inte modelleras. I Arbetshälsoinstitutets OVA-anvisningar finns riktgivande farliga områden för kaststycken och radier för områden som ska isoleras.
4.4 Hälsoeffekter (SRf 856/2012 8 §)
För bedömningen av hälsoeffekter används AEGL-3 och -2. De är kemikaliespecifika tröskelvärden (halter) som när de överskrids kan ge människan
livsfarliga effekter (AEGL-3)
allvarliga hälsoeffekter och förlust av normal funktionsförmåga (AEGL-2)
om exponeringen har fortgått under en fastställd tidsperiod. Det krävs ingen modellering av mindre effekter såsom olika irritationssymtom eller luktolägenheter.
AEGL-2-värdet tillämpas på områden där antalet människor regelbundet är stort (köpcentrum, höghusområden, idrottshallar e.d.) eller områden med sådana objekt där människor antas ha försämrade möjligheter att skydda sig. Sådana objekt är vårdinrättningar, skolor och daghem.
AEGL-3-värdet används för andra mindre känsliga objekt eller områden, eftersom det finns bättre möjligheter att skydda sig i dessa eller lämna gasmolnets influensområde och på så sätt undvika allvarliga hälsoeffekter.
Som exponeringstid används i regel 30 minuter, men vid kortvariga olyckor eller i situationer där de exponerade personerna har goda möjligheter att skydda/avlägsna sig kan man använda en kortare tid på 10 minuter. En kortvarig olycka kan till exempel vara att enskild kemikalieutrustning eller en transportförpackning går sönder. Vid mycket korta läckage på högst tio sekunder överskattar AEGL-värdena lätt hälsoeffekterna, eftersom de har fastställts för exponeringar på minst 10 minuter. I dessa situationer kan man utifrån riskbedömningen och Tukes övervägande använda andra kriterier än AEGL-värdena som bättre beskriver förhållandet mellan exponeringen och den skadliga hälsoeffekten.
Det effektivaste sättet att skydda sig mot giftiga gasläckor är att förflytta sig inomhus, varvid människans exponering minskar väsentligt. Genom att genomföra byggnaderna och ventilationen på rätt sätt kan man ytterligare minska spridningen av utomhusgaser inomhus. Personer som arbetar på arbetsplatserna har i allmänhet bättre förutsättningar att skydda sig, eftersom de bland annat kan öva på att skydda sig och agera i en gasrisksituation på förhand. Därför anses arbetsplatser vara mindre känsliga än offentliga lokaler eller lokaler som används av kunder.
4.5 Skyddsavstånd till andra objekt
I 9–11 § i kemikaliesäkerhetsförordningen behandlas placeringen av en produktionsanläggning i förhållande till naturskydds-, Natura- och rekreationsområden, grundvattenområden, funktioner och objekt som är centrala för samhällets funktion, såsom elledningar, huvudtrafikleder eller kulturhistoriskt värdefulla objekt. Eventuella olyckor får inte orsaka olägenheter för ovan nämnda objekt eller funktioner i förhållande till deras betydelse eller naturvärden. Närmare information om produktionsanläggningens placering i förhållande till dessa objekt finns i bilaga 4.
Skyddsavståndet från ett vindkraftverk till en produktionsanläggning är i regel 600 m. Om avståndet är kortare ska en utredning göras om vindkraftverkets säkra placering. Vid bedömningen ska man beakta bl.a. fallande torn, lossnande flänsar, ansamling och lossning av is samt eldsvåda.
4.5.1 Produktionsanläggningar nära varandra
Dominofenomenet är en händelse där en olycka orsakar en ny olycka i en annan produktionsanläggning. Explosioner och bränder anses ha dominoeffekter, men inte spridning av giftiga gaser. Till exempel kan kaststycken från en explosion spräcka en cistern som finns i en grannanläggning eller en cisternbrand sprida sig till kemikalieupplaget i en intilliggande anläggning. Tukes har fastställt områden där olycksrisken kan öka på grund av närliggande produktionsanläggningar. Dominoområden har vanligen uppstått när hela området ursprungligen har varit i en verksamhetsutövares besittning, men verksamheten senare har delats upp i flera företag. I Finland finns det dominoområden i industriparker och hamnars upplagringsområden.
När en ny produktionsanläggning eller en utvidgning av den placeras bredvid en befintlig produktionsanläggning, ska man vid placeringen beakta båda anläggningarnas olyckseffekter för att förhindra spridningen av en olycka. Influensområdena för olyckor vid olika anläggningar kan till exempel sammanställas på samma kartunderlag.
I och med klimatförändringen kan extrema naturfenomen såsom översvämningar, störtregn och snöfall, stormvindar och terrängbränder bli kraftigare och deras förekomst öka. Extrema fenomen kan orsaka olyckor i industrianläggningar och det finns en egen term för dem: Natech (Natural hazard triggered technological accident; Chemical accident prevention, preparedness and response | OECD, Bedömning av faror relaterade till extrema naturfenomen vid processanläggningar, på finska). De faror som naturfenomen orsakar ska beaktas vid placeringen och planeringen av produktionsanläggningen, såsom vid grundläggningen av cisterner och byggnader eller i anordningars stöd- och skyddskonstruktioner.
Naturfenomen kan påverka olycksriskerna vid anläggningen på många olika sätt:
säkerhetssystemens och säkerhetskonstruktionernas funktion kan försämras eller förhindras helt och hållet
nyttighets- och stödsystemens och -anordningarnas funktion kan förhindras
anvisningarna och tillvägagångssätten för nödsituationer fungerar inte ordentligt
räddningsverksamheten fördröjs eller förhindras helt
naturfenomen kan orsaka en s.k. dominoeffekt i industriområden där det finns flera olika aktörer
en del naturfenomenen kan drabba vidsträckta områden och orsaka flera samtidiga olyckor
Kännedom om väderleks- och naturförhållandena ingår i valet och planeringen av anläggningens placeringsplats.
4.6 Placering på produktionsanläggningens område
Syftet med anläggningarnas interna skyddsavstånd är att förhindra att olyckor sprids från ett processområde till ett annat eller från utrustning med hög läckagerisk till andra kritiska funktioner. I layoutplaneringen ska man också beakta nödvändiga vägförbindelser, byggnader, invallningar samt olika stödfunktioner, såsom transformatorstationer, brandvattenpumpstationer eller placeringen av konstruktioner för tillvaratagande av släckningsavloppsvatten.
Tillräckliga interna skyddsavstånd gör anläggningen naturligt säkrare och mer hållbar mot kriser (resiliens) när olycksspridningen är begränsad. Interna skyddsavstånd fastställs med motsvarande konsekvensanalyser som externa skyddsavstånd. Man kan använda kriterierna i denna guide för bedömning av tryck- och värmestrålningseffekter (tillåtna övertrycks- och värmestrålningsintensitetsvärden) med beaktande av att man inom anläggningsområdet kan minska konsekvenserna med olika strukturella eller andra skyddslösningar.
Vid planeringen av anläggningen används följande allmänna planerings principer och riskhanteringslösningar:
De största kemikalieupplagen placeras utanför processområdena
Det finns räddningsvägar (ankomstriktningar) från minst två olika håll
Trafiken styrs tillräckligt långt från aggregat för farliga kemikalier
Trafikrutterna på anläggningsområdet bestäms med beaktande av vinterförhållandena
Aggregat placeras i läckagebassänger eller andra konstruktioner för läckagekontroll
Det finns tillräckligt med fritt utrymme runt utrustningen (t.ex. tryckavlastningsriktning, tidigare anordningar, cisterner och deras placeringsvillkor, underhållsåtgärder, tryck- och värmestrålningseffekter)
Ansamlingen av brandfarliga gaser i fördjupningar eller trånga platser förhindras
Extra antändningskällor avlägsnas (t.ex. en anordning kan placeras någon annanstans)
Ventiler som stängs automatiskt används i objekt där det behövs snabb avskiljning av läckagestället
Eventuella områden eller utrymmen som krävs för driftsstopps- och servicearbeten vid anläggningen beaktas
4.6.1 Planerings principer som ska iakttas vid placeringen av en tryckbärande anordning
Placeringen har valts så att den tryckbärande anordningen kan användas, underhållas och besiktas på ett ändamålsenligt sätt
Placeringen har valts med tanke på driftspersonalen och den övriga personalen samt den allmänna säkerheten så att trycket vid skador frigörs i ett så begränsat område som möjligt och i den riktning som orsakar minsta fara.
När anordningarna placeras ska man också beakta hur förhållanden såsom utomhustemperaturen påverkar dem.
De skador som tryck som frigörs orsakar på bärande konstruktioner ska begränsas genom att göra en tillräcklig del av de övriga konstruktionerna som omger placeringsplatsen lätta.
Som ytor med lätt konstruktion betraktas väggar eller mellanbjälklag som är dimensionerade för en tryckbelastning på under 1 kN/m2.
Utredning av utrymmena runt placeringsrummet. Om en tryckbehållare placeras i ett utrymme som avskilts från den övriga byggnaden, ska både intilliggande samt ovanför och nedanför liggande permanenta arbets- eller bostadsutrymmen skyddas med vägg- och mellanbjälklagskonstruktioner av stadig konstruktion.
Som ytor med stadig konstruktion betraktas väggar eller mellanbjälklag som är dimensionerade för en tryckbelastning på minst 5 kN/m2.
Om tryckbehållaren är placerad på en plats med trucktrafik eller annan trafik, ska man skydda behållaren genom att bygga ett skyddsstängsel eller kollisionsskydd.
Placeringen av pannans svaga vägg eller hörn ska utredas. Den får inte vara belägen i nödutrymningsvägars omedelbara närhet och farliga områden ska märkas ut.
Observera särskilt vid utomhusplacering att trycket inte kan tränga ut direkt genom byggnadens dörrar eller fönster. Dessutom ska man beakta anläggningens läge i förhållande till grannarna och tomtgränsen.
Närmare information om placeringen av tryckbärande anordningar finns i PSK-standarden PSK4902.
4.7 Sammanfattning av tillåtna olyckseffekter på olika objekt
Objekt
Värmestrålning som inte får överskridas (kW/m2)
Toppövertryck som inte får överskridas (barg)
Gashalt som inte får överskridas
Kaststycken
Känsliga objekt som är svåra att evakuera
1.5
0,05
AEGL-2 (30 min)
Tillåts inte
Känsliga objekt
3
0,05
AEGL-2 (30 min)
Tillåts inte
Höghusdominerade, tätt bebyggda bostadsområden
3
0,05
AEGL-2 (30 min)
Småhusboende
3
0,05
AEGL-3 (30 min)
Kontorsarbetsplatser
3
0,05
AEGL-3 (10/30 min)
Arbetsplatser inom produktionen
5
0,15 ((om byggnaderna tål detta)
AEGL-3 (10/30 min)
Fornminnen och kulturarvsobjekt
3
0,15
Ingen bestämmelse
Tillåts inte
Viktig infrastruktur
Kritisk infrastruktur får inte störas för mycket
Naturvärden
Centrala naturvärden får inte förstöras slutgiltigt
Övriga objekt med risk för olyckor
Dominoeffekter får inte uppstå
5 Skyddsavstånd för vissa kemikalier
I detta kapitel presenteras tillräckliga skyddsavstånd till utomstående objekt för brandfarliga vätskor, syre, flytgas, ammoniak som används i kylanläggningar samt andra hälso- eller miljöfarliga ämnen med hjälp av tabeller. Det finns exakta krav på skyddsavstånd för objekt med explosiva varor och flytgasobjekt samt naturgasrörsystem i bestämmelserna.
Vid placeringen av ett kemikalieupplag (cistern, silo, styckegodsupplag eller motsvarande) ska de allmänna principerna i kemikaliesäkerhetsförordningen beaktas. Enligt 12 § i förordningen ska kemikalieupplagets avstånd från produktionsanläggningens tomtgräns alltid vara minst 5 meter.
5.1 Brandfarliga vätskor
Med brandfarlig vätska avses en flytande kemikalie vars flampunkt är högst 100 °C. Skyddsavstånden för upplag för brandfarlig vätska ska fastställas på basis av den värmestrålning som uppstår vid brand i enlighet med 13 § i kemikaliesäkerhetsförordningen.
I standarderna SFS 3350 (Förvaringsplats för brandfarliga flytande kemikalier och platsen där kemikalierna hanteras) och SFS 3353 (Produktionsanläggning för brännbara kemikalier) ges olika skyddsavstånd till granngränsen, trafikleden och andra motsvarande platser. Dessa standarder kan användas för att fastställa skyddsavstånd. Standarden SFS 3350 tillämpas när den sammanlagda mängden brandfarliga vätskor är minst 500 m3.
Utomhus belägna lagercisterner för brandfarliga vätskor ovan jord samt styckegods- och kärlupplag som inte omfattas av standardens tillämpningsområde placeras enligt tabell 3.
Tabell 3. Skyddsavståndet mellan ovan jord belägna lagercisterner för brandfarlig vätska och utomhus belägna styckegods- eller kärlupplag.
Lagringsmängd eller cisternens storlek (m3)
Avstånd 1 (m) avstånd till byggnader och andra objekt som kan antändas på grund av brand
Avstånd 2 (m) avstånd till känsliga objekt
1 ≤ V < 10
5
10
10 ≤ V < 100
10
20
100 ≤ V < 200
15
25
Skyddsavståndet beräknas från cisternens mantel, eller om cisternen är placerad i en skyddsbassäng (invallning), beräknas avståndet från bassängkanten. Skyddsavstånd som är kortare än ovan nämnda avstånd kan tillämpas om det påvisas att en lika effektiv skyddseffekt i en olyckssituation kan åstadkommas t.ex. med skyddsväggar, vattensprutning eller andra motsvarande lösningar. Obs. Minimiavståndet till tomtgränsen för cisterner ovan jord och styckegods-/kärlupplag utomhus är 5 m (SRf 856/2012 12 §). I fråga om en oljecistern som är kopplad till ett oljeuppvärmningsaggregat iakttas de minimiavstånd som anges i lagstiftningen.
5.2 Syre
Placeringen av oxiderande kemikalier, såsom syrebehållare, behandlas i 15 § i kemikaliesäkerhetsförordningen. Huvudprincipen är att läckage av oxiderande kemikalier inte får orsaka antändning av brännbart material.
När syrehalten ökar finns det framför allt risk för att brännbart material antänds lättare, brinner mer intensivt och att branden sprids snabbt (eldsvådor och antändning av kläder). Stänk av flytande syre orsakar köldskador. Trycksatt syre kan till och med få metall att brinna t.ex. i samband med att en ventil öppnas. BLEVE är också möjlig med en lagercistern för kondenserat syre.
EIGA (Europeiska industrigasföreningen) har bedömt att en syrehalt på över 23,5 procent är betydande med tanke på brandrisken. Då antänds material såsom kläder lätt och brinner intensivt. Den kalla ångan som avdunstar från en damm av flytande syre orsakar ett synligt dimmoln på grund av luftfuktighetens kondensation.
Syrecisterner får inte placeras vid väggar av byggnader som byggts av brännbart material, nära brännbart material eller antändningskällor. I Tukes-guiden om säker hantering och upplagring av syre finns ytterligare anvisningar för verksamhetsutövare som använder och lagrar syre.
Vid placeringen av en cistern ska man beakta kraven på placering av tryckbärande anordningar i lagstiftningen om tryckbärande anordningar.
Tabell 4. Skyddsavstånd för flytande syre
Lagringsmängd eller cisternens storlek (m3)
Avstånd till känsliga objekt och platser där syreläckage kan medföra betydande risk för eldsvåda (t.ex. upplag för brännbart material, elupplag/laddningsstationer)
1 ≤ V < 10
15
10 ≤ V < 20
25
20 ≤ V < 35
40
Skyddsavstånden för större cisterner fastställs vid behov med hjälp av en konsekvensanalys från fall till fall.
5.3 Flytgas
5.3.1 Anläggningar för användning av flytgas
Kraven på skyddsavstånd för flytgas har granskats i underarbetsgruppen för gassektionen (Nessu-arbetsgruppen) vid Delegationen för säkerhetsteknik (TENK). Nedanstående sju olycksscenarier valdes ut för granskning. De valda scenarierna beskriver farorna med en typisk flytgasanläggning på ett heltäckande sätt. Om man i riskanalysen dessutom identifierar något annat läckagescenario som kan orsaka betydande olyckseffekter, ska det beaktas vid placeringen av anläggningen.
Flytgasbehållare som innehåller över 5 ton flytgas ska i första hand placeras under jord eller täckas med jord (858/2012 8 §). Jordtäcket skyddar behållaren mot eventuell extern värmestrålning och kollisioner. Om man vill placera en flytgasbehållare som innehåller över 5 ton flytgas på ovan jord, ska man i tillståndsansökan ange hur en tillräcklig säkerhetsnivå uppnås (bl.a. hur behållaren skyddas mot kollisioner och värmestrålning, se anvisningen för flytgasbranschen) samt granska effekterna av en BLEVE-explosion i omgivningen kring behållaren.
Effekterna av olycksscenarierna modellerades med ALOHA-programmet. Olyckornas influensområden i alla utvalda scenarier var cirka 10–15 meter, inklusive det antändbara gasmolnsområdet som orsakas av läckaget (LEL 100 %), värmestrålningen (3 kW/m2) från en flambrand till följd av att ett gasmoln antänds och värmestrålningen från en eventuell sticklåga som uppstår vid läckaget 3 kW/m2).
På basis av modelleringarna är skyddsavståndet 15 meter när ramvillkoren nedan uppfylls. Skyddsavståndet granskas utifrån nedan nämnda granskningspunkter.
Flytgasen förångas och leds till förbrukningsanordningarna i gasform.
Storleken på ett rör som innehåller flytande flytgas och som stiger upp till förångaren är högst DN25.
Tankfordonets tank är utrustad med en överströmningsventil och lagercisternen är utrustad med en backventil som stoppar läckaget när lossningsslangen lossnar eller går sönder.
Området av det antändbara gasmolnet (LEL 100 %) är tillgängligt och antändning av gasmolnet kan således inte orsaka betydande tryckeffekter (s.k. explosion i slutet utrymme), se definitionen av hinderfritt utrymme i punkt 3.2.B6. Det rekommenderas att utsläppskällan inte placeras mellan två byggnader som ligger nära varandra.
Bredvid en underjordisk behållare finns ingen brandbelastning och den kan inte utsättas för värmestrålning till följd av en närliggande flytgasbrand eller en brand andra anordningar, rörsystem m.m. Flytgasbehållarens placering har valts så att den är skyddad mot kollisioner mellan fordon och fallande/vältande föremål. I första hand skyddas behållaren med jordtäcke eller genom att placera den under jord.
Information om modelleringen:
ALOHA-programmet har använts i modelleringen. Olycksscenarierna är relativt enkla och man har bedömt att ALOHA i dessa fall ger tillförlitliga resultat. Verkningsavstånden har också jämförts med avstånden i Tyskland, Holland och Sverige för att säkerställa tillförlitligheten.
I modelleringarna har man använt väderlek 5D (vindhastighet 5 m/s, stabilitetsklass neutral).
Antändningstiden har valts enligt när modelleringen ger de största möjliga effekterna (den brandfarliga gasluftblandningen är som störst).
Olycksscenarier som ska beaktas vid placeringen av en flytgasanläggning:
Scenario 1: Skada på eller lossning av tankfordons lossningsslang från lagringstankens påfyllnadskoppling. Gasen som läckt ut från lossningsslangen och tankbilens rörsystem antänds och brinner med ett sus.
Granskningspunkt: Påfyllnadskoppling för flytgasbehållare
Scenario 2: Skador på rör eller utrustning som innehåller flytande flytgas i tankens underhållsbrunn. Läckageöppningens storlek är 10 procent av rörets tvärsnittsarea, läckagemängden är så liten att överströmningsventilen i tanken inte stängs. Gasen som läckt antänds och brinner med ett sus. Branden fortsätter som sticklåga vid läckagestället.
Granskningspunkt: Tankens underhållsbrunn (om tankens påfyllnadskopplingar finns i tankens underhållsbrunn kan scenario 2 anses ingå i skyddsavstånden i scenario 1)
Scenario 3: Skador på rör som innehåller flytgas i flytande form på ett ställe som stiger upp på byggnadens vägg eller skador på en förångare. Läckageöppningens storlek är 10 procent av rörets tvärsnittsarea, läckagemängden är så liten att överströmningsventilen i tanken inte stängs. Gasen som läckt antänds och brinner med ett sus. Branden fortsätter som sticklåga vid läckagestället.
Granskningspunkt: Flytgasrörsystemets stigningsställe (om rörsystemets stigningsställe ligger långt från förångaren ska skyddsavstånden granskas förutom från rörsystemets stigningsställe även från förångaren)
Scenario 4: Tryckstegring som leder till att säkerhetsventilen öppnas i rörsystemet efter förångaren. Flytande flytgas rinner ut ur säkerhetsventilens utblåsningsrör i förångarcentralen. Gasen som läckt antänds och brinner med ett sus. Branden fortsätter som sticklåga vid läckagestället.
Granskningspunkt: Ändan på utblåsningsröret på förångarcentralens säkerhetsventil
Scenariot behöver inte beaktas om man använder en anordning som är oberoende av trycksänkningsventilens funktion, till exempel en säkerhetsavstängningsventil (se bild 21a i standarden SFS 5987) eller motsvarande funktion som stoppar flytgasens flöde till röret efter förångarcentralen när trycket stiger över säkerhetsgränsen.
Scenario 5: Tanken överfylls, flytgas tränger ut via tankens säkerhetsventil. Säkerhetsventilen öppnas tillfälligt. Gasen som läckt antänds och brinner med ett sus.
Granskningspunkt: Ändan på utblåsningsröret på tankens säkerhetsventil
Scenariot behöver inte beaktas om:
tanken är täckt av jord eller belägen under jord
tanken har en gasåterflödesanslutning som används för att förena tankbilen och tankens gasvolym vid påfyllning
Scenario 6: Läckage i pumpcentralen: Skador på röret eller slangen på pumpens trycksida, skador på pumpen, läckageöppningens storlek 10 procent av rörets eller slangens tvärsnittsarea. Gasen som läckt antänds och brinner med ett sus. Branden fortsätter som sticklåga vid läckagestället.
Granskningspunkt: Kopplingspunkten på pumpens trycksida
Scenario 7: Akut tryckstegring och bristning (BLEVE) i en flytgasbehållare ovan jord som innehåller över 5 ton flytgas.
Scenariot behöver inte beaktas om:
flytgasbehållaren är täckt av jord eller belägen under jord
en behållare ovan jord innehåller högst 5 ton flytgas
Tabell 5 visar hur värmestrålnings- och tryckeffekterna beaktas vid placeringen av flytgasanläggningar i förhållande till olika objekt. Vid placeringen ska man beakta minimiskyddsavstånden i flytgasförordningen (SRf 858/2012 33 §). Minimiavstånden i flytgasförordningen kontrolleras från tankens påfyllnadskoppling. Om de uppskattade olycksavstånden sträcker sig längre än de minimiavstånd som nämns i tabellen nedan, ska de iakttas.
Tabell 5. Bedömning av olyckseffekterna: Behållare ovan jord och under jord:
Objekt som olyckan kan påverka
Största tillåtna effekt
Minimiavstånd enligt SRf 858/2012 (m)
Tryck (kPa)
Värmestrålning (kW/m2)
Flytgas 5–under 50 t
Flytgas över 50–200 t
Någon annans gräns
10
8
5
10
Allmän trafikled
10
8
5
10
Trafikknutpunkter
5
5
15
30
Produktionsanläggningens byggnader, aggregat, konstruktioner eller andra objekt som sprider brand
15
8
5
10
Byggnader eller delar av byggnader i produktionsanläggningen där det i regel vistas människor (t.ex. arbetsplatsens matsal, kontorsbyggnad) och där olyckseffekterna kan sträcka sig in i byggnaderna
5
5
Förordningen innehåller inget minimiavstånd för detta objekt. Utan separat modellering av olyckan används 10 m som minimiavstånd.
Anläggningens utrymningsvägar
5
3
Förordningen innehåller inget minimiavstånd för detta objekt. Utan separat modellering av olyckan används 15 m som minimiavstånd.
Småhus utanför fastigheten (rad- och egnahemshus)
5
3
15
30
Skolor, hotell, höghus, stormarknader, hotellrum och andra byggnader avsedda för samling av stora folksamlingar
5
3
30
50
Vårdinrättningar och andra motsvarande objekt som det tar länge att lämna eller tömma
5
1,5
100
100
Tabell 6 visar hur värmestrålnings- och tryckeffekterna beaktas vid placeringen av flytgasanläggningar i förhållande till olika objekt. Vid placeringen ska man beakta minimiskyddsavstånden i flytgasförordningen (SRf 858/2012 26 §). Minimiavstånden i flytgasförordningen kontrolleras från tankens yttre yta. Om de uppskattade olycksavstånden sträcker sig längre än de minimiavstånd som nämns i tabellen nedan, ska de iakttas.
Tabell 6. Bedömning av olyckseffekterna: Behållare ovan jord.
Objekt som olyckan kan påverka
Största tillåtna effekt
Minimiavstånd enligt SRf 858/2012 (m)
Tryck (kPa)
Värmestrålning (kW/m2)
Flytgas högst 5 t
Flytgas över 5–50 t
Någon annans gräns
10
8
5
10
Allmän trafikled
10
8
5
10
Trafikknutpunkter
5
5
15
35
Produktionsanläggningens byggnader, aggregat, konstruktioner eller andra objekt som sprider brand
15
8
5
10
Byggnader eller delar av byggnader i produktionsanläggningen där det i regel vistas människor (t.ex. arbetsplatsens matsal, kontorsbyggnad) och där olyckseffekterna kan sträcka sig in i byggnaderna
5
5
Förordningen innehåller inget minimiavstånd för detta objekt. Utan separat modellering av olyckan används 10 m som minimiavstånd.
Anläggningens utrymningsvägar
5
3
Förordningen innehåller inget minimiavstånd för detta objekt. Utan separat modellering av olyckan används 15 m som minimiavstånd.
Småhus utanför fastigheten (rad- och egnahemshus)
5
3
15
35
Skolor, hotell, höghus, stormarknader, hotellrum och andra byggnader avsedda för samling av stora folksamlingar
5
3
50
100
Vårdinrättningar och andra motsvarande objekt som det tar länge att lämna eller tömma
5
1,5
Förordningen innehåller inget minimiavstånd för detta objekt. Utan separat modellering av olyckan används 100 m som minimiavstånd (förutsatt att ingen sticklåga kan riktas mot behållarens övre del)
300
5.3.2 Upplagring av flytgasflaskor och flytgaskärl
Flytgasmängd högst 50 ton
För upplag som innehåller högst 50 ton flytgas (alla flask-/kärlstorlekar) bestäms minimiavstånden från någon annans gräns, en allmän trafikled och utomstående byggnader samt platser där människor samlas enligt flytgasförordningen (858/2012 24 §) (tabell 7). I regel krävs ingen separat modellering av olyckseffekterna för upplag av denna storlek. Minimiavstånden beräknas från upplagsområdets yttre kanter.
Tabell 7. Upplagring av flytgasflaskor och flytgaskärl utomhus
Nestekaasun määrä
Vähimmäisetäisyys (m)
högst 1 ton
3
över 1 ton men högst 5 ton
6
över 5 ton men högst 50 ton
10
över 50 ton
utifrån en riskbedömning
En noggrannare bedömning och modellering av olycksrisken kan dock vara nödvändig i följande fall:
Lagringen av flytgas är omfattande (minst 5 ton), det finns känsliga objekt i upplagets konsultationszon (konsultationszonen för upplag för flytgasflaskor och -kärl är i regel 300 meter) och/eller omständigheter som framkommit i riskbedömningen förutsätter en noggrannare bedömning.
Myndigheten kräver det av grundad anledning.
Om skyddsavståndet för mindre flytgasupplag bestäms med modellering, iakttas anvisningarna i följande punkt.
Flytgasmängd över 50 ton
Skyddsavståndet för flask- och kärlupplag som innehåller över 50 ton flytgas bedöms alltid utifrån modelleringar. Skyddsavståndet bestäms utifrån följande olycksscenarier:
Bristning av säkerhetsventilen och antändning av den största flytgasflaskan / det största flytgaskärlet eller flytgasflaskor och -kärl som lagras i samma bur.
BLEVE-explosion av den största flaskan / det största kärlet
Skyddsavstånden för olika objekt fastställs enligt kriterierna i tabell 6 i föregående avsnitt (värmestrålnings- och tryckeffekter). Dessutom ska man vid en säker placering av upplaget bedöma de kaststycken som en explosion av gasflaskor orsakar (se punkt 4.3). Den fara som kaststycken medför ska beaktas vid placeringen och/eller skyddet av intilliggande byggnader, men kaststyckena behöver inte modelleras. Vid bedömningen av konsekvenserna kan man som förebyggande faktorer beakta bl.a. flaskburarnas och de omgivande konstruktionernas begränsande inverkan på kaststyckena.
5.4 Ammoniakkylanläggningar
Ammoniakkikylmälaitoksella tarkoitetaan ammoniakkia kylmäaineena käyttävän kylmäkoneiston komponenttien ja sen toiminnalle välttämättömien laitteistojen Med ammoniakkylanläggning avses en anordningshelhet för komponenter i kylmaskineri som använder ammoniak som kylmedium och för dess funktion nödvändiga aggregat. Ammoniakkylanläggningar finns vanligtvis inom livsmedelsindustrin, i fryslager och kyllager samt i ishallar och -fält. Detta avsnitt i guiden tillämpas inte på tillverkning eller lagring av ammoniak.
Riskområdena för olyckor i ammoniakkylanläggningar bedöms utifrån den hälsorisk som ammoniakläckage medför i enlighet med 16 § i kemikaliesäkerhetsförordningen 865/2012. Vid planeringen ska man också beakta de aggregat och system som är avsedda för tillvaratagande eller begränsning av spridning av kemikalieläckage i enlighet med 73 § i förordningen.
Ammoniak är en färglös, mycket irriterande gas med en stark, stickande lukt. Faroangivelserna enligt CLP-förordningen för ammoniak är: H221 Brandfarlig gas. H331 Giftigt vid inandning. H314 Orsakar allvarliga frätskador på hud och ögon. H400 Mycket giftigt för vattenlevande organismer.
Ammoniak läcker vanligen ut i miljön via kylanläggningens säkerhetsanordningar eller nödventilation. Läckor är följder av att anordningar som hör till kylanläggningen, såsom pumpar, kompressorer, tankar, ventiler eller fogar går sönder eller skadas. Olycksrisken vid en ammoniakkylanläggning beror både på mängden ammoniak och på genomförandet av anläggningen. Vid stora läckor kan irritation i luftvägarna uppstå mycket långt borta, men en allvarlig hälsorisk bedöms uppstå på högst 500 meters avstånd från en vanlig kylanläggning.
Den s.k. konsultationszonen för ammoniakkylanläggningar som övervakas av Tukes är vanligtvis 500 m, varvid markanvändningen måste granskas på detta avstånd från produktionsanläggningen. Vissa ammoniakkylanläggningar som till exempel har flera separata kylanläggningar på produktionsanläggningens område kan också ha längre avstånd till konsultationszonen.
Anvisningar och olika uppgifter om ammoniakkylanläggningar finns till exempel på de internationella kylorganisationernas (iifiir.org och iiar.org) webbplatser och i den inhemska Kylförening i Finland rf:s publikation.
5.4.1 Bedömning och modellering av placeringen av kylanläggningar i anläggningar av olika storlek
Kriterier som gäller alla anläggningar:
Vid modellering av hälsorisken med ammoniakgas tillämpas kriterierna i kapitel 3 i denna guide. Planeringsgrunderna för kylanläggningar kommer från standardserien SFS EN 378, vars kravnivå ska iakttas vid ammoniakkylanläggningar av alla storlekar. En explosion av ammoniakgas, spridning av flytande ammoniak eller dess vattenlösning i miljön behöver inte modelleras om kylanläggningen har byggts i enlighet med kemikaliesäkerhetsbestämmelserna och den nämnda standardserien.
Alla ammoniakkylanläggningar ska genomgå en riskbedömning oberoende av anläggningens storlek. Genom riskbedömningen identifieras de viktigaste fallen av ammoniakläckage och fastställs nödvändiga beredskapsmetoder för att förebygga läckage och minska följderna. Vid bedömningen ska man beakta omfattningen och sannolikheten av eventuella läckor samt känsligheten av anläggningens närmiljö. Olika beredskapsförfaranden såsom detektorsystem, automatiska säkerhetsfunktioner och larm kopplade till mätningar samt deras effekt på ett identifierat läckage ska beskrivas tydligt Beslut om gasuppsamlings- och skrubbersystem som ska installeras vid utblåsningspunkterna för säkerhetsventiler och nödventilationssystem i maskinrum, samt liknande utrustning för att begränsa konsekvenserna av ett läckage, fattas baserat på en riskbedömning.
5.4.2 Ammoniakkylanläggningar som inte kräver modellering
Mängden ammoniak är under 100 kg
Kylanläggningar med mindre än 100 kg ammoniak kräver inte tillstånd av myndigheten. För anläggningar av denna storlek har inga särskilda krav på skyddsavstånd fastställts och ingen läckagemodellering krävs för dem. Vid placeringen av aggregat beaktas kraven på placeringen av tryckbärande anordningar i lagstiftningen om tryckbärande anordningar samt kravnivån i standardserien SFS EN 378. I del 1 av standardserien fastställs tillåtna fyllnadsgränser för kylmaskinerier i olika utrymmen.
Mängden ammoniak är 100 kg–10 ton
När kylanläggningens storlek är under 10 ton krävs i regel ingen modellering om skyddsavstånden i tabell 8 uppfylls. En modellering kan vara nödvändig t.ex. i följande situationer:
Det finns känsliga objekt på mindre än 500 meters avstånd från anläggningen och omständigheter som framkommit i riskbedömningen förutsätter en noggrannare bedömning.
Kylanläggningen är en del av en produktionsanläggning i stor skala som övervakas av Tukes.
Myndigheten kräver det av grundad anledning.
Tabell 8 innehåller skyddsavstånd för två typer av anläggningar:
Typ A: Alla aggregat förutom kondensorn och dess rörledningar finns antingen i maskinrummet eller i produktionsutrymmena
Typ B: Andra än typ A
Tabell 8. Skyddsavstånd till ammoniakkylanläggningar.
Mängden ammoniak (t)
Anläggningstyp
Avstånd 1 (m) avstånd till byggnader utanför produktionsanläggningen där det i regel kan vistas människor
Avstånd 2 (m)avstånd till känsliga objekt
0,1 ≤ m < 1,5
A och B
25
50
1,5 ≤ m < 3,0
A och B
40
100
3,0 ≤ m < 10
Typ A
40
150
Typ B
80
250
Avståndet beräknas från byggnaden eller en del av den, där kylcentralen och tillhörande aggregat är belägna.
Skyddsavstånd som är kortare än skyddsavstånden i tabell 8 kan tillämpas i situationer där man genom riskbedömning och tillägg av tekniska skyddslösningar kan påvisa en lika effektiv skyddseffekt i en olyckssituation.
Stora kylanläggningar (minst 10 ton ammoniak)
Stora kylanläggningar, dvs. kylanläggningar som innehåller minst 10 ton ammoniak, kräver tillstånd av Tukes. Förutsättningarna för deras placering bedöms alltid från fall till fall med hjälp av en konsekvensanalys. Konsekvensanalysen och rapporten ska göras i enlighet med kapitel 3 i denna guide.
Skyddsavstånden bestäms utifrån följande scenarier:
Massflöde (g/s) för ett läckage som motsvarar utloppskapaciteten hos anläggningens största säkerhetsventil vid anläggningens planeringstryck och fyllning av den valda ammoniakkretsen. Läckagestället är säkerhetsventilens utblåsningspunkt med beaktande av utblåsningsriktningen.
Läckage via nödventilationen till maskinrummets golv från en stor damm av flytande ammoniak som bildas till följd av anordningsskada. Ammoniak förångas från dammen och ventileras ut via nödventilationen och sprids ut i omgivningen. I modelleringen ska man beakta placeringen av nödventilationens utblåsningar, utblåsningsriktningen och ersättande luft som blandas med ammoniak.
Med anledning av kylanläggningens riskbedömning, en ändring som väsentligt ökar antalet exponerade personer i konsultationszonen, tillbyggnad eller någon annan orsak som uppkommer vid myndighetens tillståndsbehandling eller tillsyn ska man utöver tidigare händelser också modellera följande olycksscenarier:
Läckage av en del av värmegasröret till kondensorn som ligger utomhus. Som läckageöppningens storlek ska man använda 10 procent av det största rörets tvärsnittsarea.
Läckage av det största röret för flytande ammoniak (eller som innehåller en gas-vätskeblandning) utomhus 10 procent av det största rörets tvärsnittsarea.
Läckage från kondensorernas avrinningsrör 10 procent av det största rörets tvärsnittsarea.
5.5 Andra hälso- eller miljöfarliga (flytande eller fasta) kemikalier
16 § i kemikaliesäkerhetsförordningen
Övriga upplag som innehåller hälso- eller miljöfarliga flytande eller fasta kemikalier ska placeras så att kemikalierna inte vid läckage kan spridas utanför produktionsanläggningens område. I avstånden ska också de rökgaser som uppstår vid kemikaliers sönderfall och andra reaktioner under en brand beaktas.
Övriga hälsofarliga kemikalier är vanligtvis kemikalier som är irriterande eller allergiframkallande för huden, ögonen eller luftvägarna. Syror och baser fräter huden som starka lösningar och irriterar huden när de är mer utspädda. De orsakar brännskador på huden och irritation i luftvägarna. I vattenmiljön orsakas olägenheter på grund av surhetsförändringar. Frätande kemikalier kan också reagera intensivt med andra ämnen och orsaka stänk, giftiga gaser eller brandrisk. Miljöfarliga kemikalier orsakar som namnet anger fara för naturen.
När det gäller kemikalier som är hälso- och miljöfarliga är det viktigaste att säkerställa att de inte läcker ut i miljön och att läckage kan tas tillvara. Cisterner och kärlupplag för flytande eller fasta kemikalier placeras med iakttagande av skyddsavstånden i tabell 9.
Avstånden i tabellen nedan gäller inte oxiderande kemikalier, organiska peroxider eller kemikalier som till följd av en reaktion kan bilda giftiga eller brandfarliga gaser.
Tabell 9. Skyddsavstånd för övriga hälso- och miljöfarliga kemikalier.
Lagringsmängd eller cisternens storlek (m3)
Avstånd 1 (m) Avstånd till byggnader utanför produktionsanläggningen
Avstånd 2 (m) Avstånd till känsliga objekt
1 ≤ V < 10
5
10
10 ≤ V < 200
10
20
200 ≤ V < 1000
15
30
1000 ≤ V < 6000
20
40
Skyddsavståndet beräknas från kanten av skyddsbassängen eller invallningen. Om flera skyddsavstånd kan fastställas för kemikalier som förekommer i guidens tabeller ska det största avståndet användas.
BILAGA 1: Presentation av hälso-, värmestrålnings- och tryckeffekter på kartan
BILAGA 2: Gränsvärden som beskriver hälsorisker
AEGL (Acute Emergency Guidance Levels)
AEGL-värdet anger på skalan 1–3 vilka biverkningar en människa kan få efter att ha exponerats för en viss kemikaliehalt under en viss tid. Värdena är avsedda för normalbefolkningen så att även känsliga individer beaktas och därmed anses de skydda nästan alla människor.
AEGL-värden har fastställts för var och en av de 3 effektnivåerna för sammanlagt 5 olika verkningstider (10 minuter, 30 minuter, 1 timme, 4 timmar och 8 timmar).
AEGL-1: Betydande obehag, irritationssymtom eller vissa symtomfria, inga sensoriska effekter.
AEGL-2: Irreversibla eller andra allvarliga, långvariga skadliga hälsoeffekter eller nedsatt förmåga att rädda sig.
ERPG-värdet anger på skalan 1–3 vilka biverkningar en människa kan få efter att ha exponerats för en viss koncentration i 60 minuter. ERPG-värdena skyddar inte alla individer, utan överkänsliga människor kan redan reagera på mycket lägre halter.
ERPG-1: En kemikalie i koncentrationsintervallet ERPG-2–ERPG-3 medför ingen hälsorisk, men man känner av kemikaliens närvaro på lukten eller lindriga irritationssymtom. Det finns inte ett tillgängligt ERPG-1-värde för alla kemikalier, till exempel när tröskeln för sinnesobservationer är högre än ämnets ERPG-2-värde.
ERPG-2: Vid lägre koncentrationer bedöms nästan alla människor under en timme kunna vara utan risk för att få irreversibla eller andra allvarliga hälsoolägenheter eller symtom som försämrar förmågan att skydda sig mot exponering. Vid högre koncentrationer (ERPG-2–ERPG- 3) kan det förekomma till exempel allvarliga ögon- eller luftvägsirritationssymtom, muskelsvaghet, skador/störningar i centrala nervsystemet eller allvarliga irreversibla hälsoeffekter.
ERPG-3: Vid lägre koncentrationer än denna uppskattas nästan alla människor kunna vara i en timme utan livsfara. Högre koncentrationer medför dödsrisk.
IDLH (Immediately Dangerous for Life and Health)
IDLH är den maximala koncentration för vilken en frisk arbetstagare kan exponeras i 30 minuter utan att erhålla irreversibla hälsoskador eller skador som försvårar utrymning.
Dessa värden har definierats av NIOSH (National Institute for Occupational Safety and Health, USA). IDLH-värden finns tillgängliga för knappt 400 ämnen.
BILAGA 3: Väderförhållandenas stabilitetsklasser
Som väder som modelleras väljs:
Neutralt väder (D) och vindhastighet 5 m/s, som beskriver typiska väderförhållanden i Finland.
Stabilt väder (F) och vindhastighet 2 m/s, som beskriver en situation som är ogynnsam med tanke på kemikaliespridningen.
Vädertypen 5/D representerar de genomsnittliga förhållandena i Södra Finland. Vädertyp 2/F motsvarar den med tanke på spridningen ogynnsammaste situationen där gasen blandas med luften i liten utsträckning och ämneshalterna i molnet förblir höga. En sådan omständighet råder vanligtvis under en klar natt eller en klar vinterdag.
Kemikaliernas spridning i atmosfären påverkas av många faktorer med anknytning till väderförhållandena, såsom vindriktningen, hastigheten, temperaturskillnaderna i luften på olika höjder och mängden solstrålning. För att beskriva väderförhållandena i atmosfären har man utvecklat stabilitetsklasser med vilka vissa typer av väderförhållanden i atmosfären kan placeras i egna klasser. Det finns sju klasser (A-G).
Tabell: Pasquills stabilitetsklasser.
Tuulen nopeus (m/s)
Solstrålning dagtid (W/m2)
Molnighet nattetid (n)
stark >600
måttlig 300–600
svag <300
molnig
0–3
4–7
8
≤2
A
A/B
B
C
F eller G*
F
D
2–3
A/B
B
C
C
F
E
D
3–5
B
B/C
C
C
E
D
D
5–6
C
C/D
D
D
D
D
D
>6
C
D
D
D
D
C
D
*stabilitetsklass G tillämpas när vindhastigheten är under 0,5 m/s
Tabellkälla: Essa K.S.M. (2006) Estimation of Seasonal Atmospheric Stability and Mixing Height by Using Different Schemes. VIII Radiation Physics & Protection Conference, 13-15 November 2006, Beni Sueif – Fayoum, Egypt.
Tabel. Egenskaper hos olika stabilitetsklasser
Klass
Stabilitet
Deskription
A
synnerligen instabil
Uppträder i lätt vind, och stark och måttlig solstrålning, typiskt en solig eftermiddag
B
instabil
C
lite instabil
Uppträder i måttlig och tung vind och måttlig solstrålning, vanligtvis på en blåsig och solig sommareftermiddag. Uppträder också i ljus vind och svag solstrålning såsom en solig hösteftermiddag, delvis molnig sommardag och en klar sommardag då solens vinkel är 15-30 °
D
neutral
Uppträder i molnigt väder, både dag och natt
E
stabil
Uppträder på natten med lätt vind och nästan klart väder
BILAGA 4: Placering av produktionsanläggningar i förhållande till de omgivande objekten
A Naturobjekt och rekreationsområden
Enligt 9 § i kemikaliesäkerhetsförordningen (SRf 856/2012) får följden av en olycka vid en produktionsanläggning inte orsaka olägenheter för naturskyddsområden eller områden som är avsedda för rekreation. I olyckor som eventuellt påverkar naturobjekt och rekreationsområden granskas skyddsnivån i objektet eller området samt olyckans inverkan på skyddsnivån och dess permanens.
Som rekreationsområde betraktas ett område avsett för allmänt bruk, såsom en badstrand som upprätthålls av kommunen. Till exempel en privat stugstrand är enligt definitionen inte ett rekreationsområde. Skyddsnivån för en naturtyp bedöms utifrån utbredningsområdet, förekomsterna, naturtypens struktur och funktion samt skyddsnivån för de arter som är typiska för naturtypen. Vid bedömningen av artens skyddsnivå används uppgifter om artbeståndets utveckling, naturliga utbredningsområde och tillräckligheten av lämplig livsmiljö.
Information om naturobjekt (punkt 1 i förordningen) och rekreationsområden (punkt 2 i förordningen) fås från den närings-, trafik- och miljöcentral som är behörig i området (NTM). Avstånden kan också granskas t.ex. i Paikkatietoikkuna. Uppgifterna om Natura 2000-områdena finns t.ex. i SYKE:s karttjänst. Med tanke på placeringen av produktionsanläggningen är det väsentligt att veta varför objektet (t.ex. naturtyp, växt- eller djurart) är ett Natura 2000-område för att man ska kunna bedöma eventuella konsekvenser för skyddsvärdet.
Det finns inget absolut förbud mot att placera en produktionsanläggning i närheten av natur- och rekreationsobjekt. Vid bedömningen av konsekvenserna av en olycka är det viktigt att bedöma bland annat konsekvensernas omfattning och varaktighet samt antalet personer som den befintliga eller planerade rekreationsverksamheten i området medför och befolkningens evakueringsmöjligheter. Man kan inte ange kemikaliekoncentrationens inverkan på objektet på allmän nivå, eftersom den bl.a. beror på kemikaliens egenskaper. Om man till exempel bedömer att en del av växtligheten i Naturaområdet förstörs till följd av en olycka, utgör det inte nödvändigtvis något hinder för anläggningens placering. Om det kan antas att områdets skyddsvärde inte skadas, att skyddsvärdet återställs av sig självt eller att det kan fås tillbaka inom skälig tid, kan en sådan risk godkännas.
Vattendrag
Utsläppets inverkan på vattendraget beror på årstiden (istäcket, vattnets skiktning) samt de rådande vind- och strömningsförhållandena, som påverkar utsläppets utspädningshastighet. På vintern är vattenutbytet och utsläppets utspädning under istäcket relativt långsamt jämfört med perioden med öppet vatten. Ett ämne som är tyngre än vatten kan sjunka ner i bottnen och djupen, där det kan förstöra bottenorganismerna. Om stora mängder syra hamnar i ett vattendrag kan det orsaka försurning av vattendraget. Ett ämne som är lättare än vatten och som inte löses upp i vattnet (t.ex. olja) kan även i små mängder orsaka olägenheter för rekreationsanvändningen och i synnerhet för fågelbeståndet.
Utsläppets inverkan på vattenkvaliteten, surhetsgraden och vattennaturen ska bedömas. Vid utsläpp i vattendrag ska konsekvenserna för växt- och djurplankton, bottendjur och fiskbestånd bedömas. Utöver de direkta konsekvenserna ska man bedöma de indirekta konsekvenserna, såsom konsekvenserna för organismsamhällena, fiskerinäringen och rekreationsanvändningen. Till exempel fosforsyra kan orsaka en kraftig ökning av primärproduktionen av alger, grumling av vattnet och eutrofiering av vattendraget.
Utsläppsspridning via luften
Av utsläpp som sprids via luften (gaser, damm) bedöms deras eventuella spridning till naturobjekt eller rekreationsområden. Vid bedömningen av konsekvenserna för skyddsobjekt eller rekreationsanvändning är det viktigt att bedöma hurdan rekreationsverksamhet det är fråga om och hur människor kan varnas eller hur de kan skydda sig eller avlägsna sig från området.
Utsläppens inverkan på marken
Det har fastställts tröskel- och riktvärden för halterna av skadliga ämnen i marken med hjälp av vilka man kan bedöma hur allvarligt det sporadiska utsläppet är och eventuellt behov av sanering av marken och dess omfattning (Statsrådets förordning om bedömning av markens föroreningsgrad och saneringsbehovet 214/2007). Vid bedömningen ska hänsyn tas till markens kvalitet och poröshet samt mängden och egenskaperna hos det ämne som släpps ut i marken. Via marken kan ämnet också transporteras till grundvattnet och vattendrag. Utsläppets eventuella inverkan på markens surhet kan påverka växtligheten i området.
Bild 5. Beaktande av miljön vid anläggningens placering.
B Grundvattenområden
I 10 § i kemikaliesäkerhetsförordningen (856/2012) föreskrivs om beaktande av den fara som kemikalier orsakar grundvattnet vid placeringen av produktionsanläggningen.
Om avsikten är att placera en produktionsanläggning i ett grundvattenområde, ska placeringens nödvändighet motiveras i tillståndsansökan/anmälan och det ska påvisas att placeringen inte orsakar olägenhet för grundvattnet. Enligt miljöskyddslagen (527/2014) ska verksamhet som medför risk för förorening av miljön i mån av möjlighet placeras så att verksamheten inte orsakar förorening eller risk för förorening samt så att förorening kan förebyggas och förhindras. Vid bedömningen av platsens lämplighet ska hänsyn tas till verksamhetens art och sannolikheten för förorening samt olycksrisken. Man ska också beakta det nuvarande och framtida användningsändamålet för platsen och det område som påverkas av verksamheten samt andra tänkbara platser inom området.
När särskilda, motiverade skäl enligt 18 § 2 mom. i kemikaliesäkerhetslagen (390/2005) övervägs för placering av en produktionsanläggning på ett grundvattenområde, ska följande omständigheter beaktas från fall till fall:
grundvattenområdets betydelse för vattenförsörjningen,
Verksamhetsutövaren skaffar informationen från NTM-centralen eller kommunen.
arten och omfattningen av verksamheten vid produktionsanläggningen samt egenskaperna och mängden av de kemikalier som hanteras och upplagras där,
Verksamhetsutövaren presenterar ärendena i tillståndsansökan/anmälan. Kemikalier som inte kan släppas ut i grundvattnet behöver inte bedömas separat.
de strukturella och tekniska lösningar som ska genomföras på produktionsanläggningen för att förhindra att farliga kemikalier kommer ner i grundvattnet och andra system med vilka man försöker eliminera risken för sådant mänskligt agerande som kan leda till en grundvattenskada,
markens beskaffenhet och de hydrogeologiska förhållandena på området och beteendet hos och effekterna i omgivningen av de kemikalier som tillverkas, hanteras och upplagras i produktionsanläggningen och de ämnen som eventuellt uppkommer till följd av sådana olyckor som avses i 5 § i kemikaliesäkerhetsförordningen,
Verksamhetsutövaren skaffar informationen om markens beskaffenhet och de hydrogeologiska förhållandena. Verksamhetens och kemikaliernas risker för marken och grundvattnet bedöms. Utifrån kemikaliernas egenskaper presenteras deras beteende i olyckssituationer.
Konsekvenserna för grundvattnet beror på egenskaperna hos och mängden kemikalier som släpps ut i marken. Markens och berggrundens struktur påverkar hur snabbt kemikalien sprids i marken. Grundvattenståndet (varierar enligt år och årstider) påverkar hur snabbt kemikalien når grundvattnet. När en kemikalie kommer ut i grundvattnet beror spridningen med vattnet på grundvattnets strömningsförhållanden och användning. I bilaga I till statsrådets förordning om ändring av förordningen om ämnen som är farliga och skadliga för vattenmiljön 342/2009 finns en förteckning över ämnen eller ämnesgrupper som inte får släppas ut i grundvattnet.
behovet av transporter i anslutning till produktionsanläggningens verksamhet och konsekvenserna av eventuella skador och olyckor i samband med transporter för grundvattnen i närområdet.
Bedömningen av transportriskerna kan begränsas till att gälla produktionsanläggningens gårdsområde. Man bedömer hur transportrelaterade funktioner, såsom påfyllning av tankar, påverkar grundvattnet.
Förorening av grundvattnet kan orsakas av ämnen som inte naturligt förekommer eller som endast förekommer i mycket små halter i grundvattnet och i marken i en grundvattenförekomst. De mest skadliga är miljö- och hälsofarliga kemikalier, såsom många metallföreningar och lösningsmedel, men också många ämnen som anses vara mindre farliga, såsom vägsalt och gödselmedel, kan orsaka förorening. Följderna av olyckorna kan bli synliga i grundvattnet först efter flera årtionden. Kemikalier (t.ex. propan/butan) som övergår i gasform och som inte löses upp i vatten anses inte orsaka fara för grundvattnet.
Uppgifter om grundvattenområden
Viktiga grundvattenområden och andra grundvattenområden som lämpar sig för vattenförsörjning har kartlagts och definierats av miljöförvaltningen. Kartorna över grundvattenområden visar grundvattenområdenas avgränsningar, grundvattenbildningsområden och eventuella skyddsområden Ymparisto > Pohjavesialueet.
C Infrastruktur
Enligt 11 § i kemikaliesäkerhetsförordningen (856/2012) får en olycka som sker i en produktionsanläggning inte störa funktioner som är centrala för samhällenas verksamhet, såsom huvudtrafikleder, vatten-, avfalls- och energiförsörjningssystem, eller orsaka bestående skador på kulturhistoriskt värdefulla objekt.
Bild 6: Funktioner och objekt som är centrala för samhällenas verksamhet och som ska beaktas vid produktionsanläggningens placering.
Huvudtrafikleder
Vid placeringen av anläggningen i förhållande till huvudtrafiklederna ska man beakta att värmestrålningseffekterna eller tryckeffekterna av en eventuell olycka vid anläggningen eller den hälsorisk som kemikalierna orsakar inte sträcker sig till huvudtrafiklederna så att trafiken kan störas avsevärt och till exempel orsaka vägtrafikstopp.
Vid bedömningen av betydande störningar i trafiken på huvudtrafiklederna är det bra att beakta förutom trafikledstypen även trafiktätheten (se Trafikledsverkets trafikmängdskartor).
Vid bedömningen av betydande störningar i trafiken till följd av en olycka är det bra att beakta närheten till och användbarheten av en eventuell reservrutt i en olyckssituation. Vid placeringen av anläggningen i förhållande till vägtrafiken tillämpas nedanstående maximivärden för värmestrålning och tryck.
Tabell 9: Maximivärden för värmestrålning och tryck i förhållande till vägtrafiken vid anläggningens placering.
Vägens klassificering
Största tillåtna värmestrålnings- intensitet kW/m²
Högsta tillåtna fronttryck (kPa)
Riksvägar och trafikknutpunkter
5
5
Stamvägar
5
10
Övriga vägar
8
15
Järnvägar
I planläggningen är banor av riksintresse banor i huvudbannätet, banor som leder till officiella gränsövergångsställen, vinterhamnar samt nationellt betydelsefulla resecentrum och godsterminaler samt metrobanor i huvudstadsregionen. (Tillämpning av de riksomfattande målen för områdesanvändningen i samband med planläggningen.)
Spridning av störningar och följdverkningar i järnvägstrafiken avviker från störningar i den övriga trafiken. Inom järnvägstrafiken kan störningarnas influensområde vara mycket stort på grund av multiplikatoreffekterna. Å andra sidan kan störningen påverka endast ett tåg om trafikeringstiden eller platsen eller båda är tillräckligt tysta.
Inom järnvägstrafiken kan till exempel släckning av en eldsvåda på järnvägsområdet eller i dess närhet leda till att trafikeringen avbryts. Då kan polisen eller räddningsmyndigheten be den trafikstyrning som ansvarar för trafiken i området att stoppa trafiken på det begärda området eller spåren.
Vattenförsörjning, avfallshantering eller energiförsörjning
Vid placeringen av anläggningen ska man i förhållande till vattenförsörjningen, avfallshanteringen eller energiförsörjningen beakta att värmestrålnings- eller tryckeffekterna av en eventuell olycka (även kaststycken) eller den hälsorisk som kemikalierna medför inte orsakar betydande störningar i dessa funktioner.
Vid placeringen av anläggningen ska man beakta eventuella olyckors inverkan (värmestrålning eller tryckpåverkan) på närbelägna luftledningar, transformatorstationer och ställverk i huvudkraftöverföringsnätet samt det skyddsavstånd som behövs för ett eventuellt räddningsuppdrag i närheten av luftledningarna. Olyckseffekterna får inte orsaka skador eller andra allvarliga störningar på tele- och radiomaster eller andra basstationer för datakommunikation.
Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, konstruktioner och parker eller motsvarande objekt samt objekt som skyddats med stöd av lagen om fornminnen
Med kulturhistoriskt värdefulla byggnader, konstruktioner och parker avses den byggda kulturmiljön, dvs. byggnadsarvet, som man försöker bevara på olika sätt. Mer information om skyddade objekt finns i Museiverkets tjänst: Kulttuuriympäristön palveluikkuna (kyppi.fi)
Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, konstruktioner, parker och fornminnen kan orsakas bestående eller långvariga skador, främst till följd av antingen bränder eller explosioner. Kulturhistoriskt värdefulla parker kan också skadas till följd av utsläpp av farliga kemikalier i miljön.
Efter bedömningen av värmestrålningens och tryckeffekternas storlek granskas eventuella skador på objektet. Detsamma gäller bedömningen av den miljöfara som kemikalierna medför.
