Farliga ämnen i fordon (ELV)

Användningen av vissa tungmetaller har begränsats i fordon. ELV-lagstiftningen (End of Life Vehicles) syftar till att minska avfall från fordon och göra återanvändning, återvinning och annat utnyttjande av skrotfordon miljövänligare.

Tukes övervakar iakttagandet av vissa begränsningar av farliga ämnen i fordon som släpps ut på marknaden samt i deras material och delar. Utsläppande på marknaden avser att en produkt för första gången tillhandahålls på EU-marknaden.

Dessutom övervakar Tukes skyldigheten att använda standarder för kodning av fordonskomponenter och material samt skyldigheten att utarbeta och offentliggöra demonteringsinformation för nya fordonstyper.

ELV:s tillämpningsområde

Fordonen samt deras delar och material omfattas av ELV:s tillämpningsområde.

ELV-lagstiftningen definierar följande som fordon:

• motorfordon och släpvagnar till dessa samt system, komponenter och separata tekniska enheter för sådana fordon (fordon i kategori M1 eller N1)  
  • personbil med högst åtta sittplatser utöver förarsätet
  • motorfordon med en totalvikt av högst 3,5 ton
• motordriven trehjuling (fordon i kategori L5e)  
  • trehjulingar som väger mindre än 1 000 kg och drivs av något av följande:
    • intern förbränningsmotor
    • extern förbränningsmotor, turbinmotor eller wankelmotor
    • motor som drivs med tryckluft
    • elektrisk motor
    • en kombination av några av ovan angivna drivkrafter

Som fordon betraktas till exempel 

• Personbilar
• Skåpbilar (vikt högst 3,5 ton, maximalt förarsäte + 8 sittplatser)

Utanför tillämpningsområdet för ELV står: 

• Elcyklar
• Elsparkbrädor

Begränsade ämnen

Begränsningarna gäller användning av följande ämnen i fordon, deras material och komponenter. 

• Bly
• Kadmium
• Sexvärt krom
• Kvicksilver

Högsta tillåtna koncentrationer:

• Kadmium 0,01 viktprocent
• Alla andra ämnen 0,1 viktprocent 

Gränsvärdena är de högsta tillåtna koncentrationerna av farliga ämnen i homogent material.

Anmärkning när det gäller begränsningar av ämnen:
– Begränsningen av farliga ämnen tillämpas inte på reservdelar som släpps ut på marknaden efter den 1 juli 2003 och som används i fordon som släppts ut på marknaden före den 1 juli 2003. Detta tillämpas dock inte på hjulbalansvikter, kolborstar för elmotorer eller bromsbelägg.

Undantag och märkningskrav

Kommissionen har tillåtit användning av begränsade ämnen för vissa användningsområden. Undantagen finns i Statsrådets förordning om skrotfordon samt om begränsning av användningen av farliga ämnen i fordon (123/2015) i bilaga 1. I bilaga 1 föreskrivs också när sådana material och komponenter ska märkas eller på annat sätt göras identifierbara.

Exempel på märkningskrav för bly:

Kodningsstandarder och demonteringsinformation

Producenten samt tillverkaren av material och utrustning ska använda de kodningsstandarder som anges nedan för märkning av fordonsdelar och material. Kodningsstandarder underlättar identifieringen av fordonsdelar och material som kan återanvändas och återvinnas. 

Med producent avses tillverkare, importör eller den som levererar fordon till landet i den inhemska användarens namn. Med importör avses en fysisk eller juridisk person som släpper ut en produkt på EU-området. 
 

Kodningsstandarder  

1. Märkning och klassificering enligt standarden när delar och material väger mer än 100 gram:

• ISO 1043-1 Plaster – Förkortningar. Del 1: Baspolymerer och deras egenskaper
• ISO 1043-2 Plaster – Förkortningar. Del 2: Fyllnads- och fixeringsmedel
• ISO 11469 Plaster – Identifiering och märkning av plastprodukter

2. Märkning och klassificering enligt standarden i delar och material av elastomer med en vikt på mer än 200 gram:

• ISO 1629 Gummi och latex – Nomenklatur. Denna nomenklatur ska dock inte tillämpas på märkning av däck.

Producentens skyldigheter i fråga om demonteringsinformation

• Utarbeta och offentliggöra demonteringsinformation för varje ny fordonstyp inom sex månader från det att fordonet först släpptes ut på marknaden.
• Demonteringsinformationen ska ställas till förfogande för en anläggning för förbehandling i form av handböcker eller elektronisk utrustning. Av uppgifterna ska fordonets delar och material framgå samt var farliga ämnen finns i fordonet.
• På begäran av anläggningar för förbehandling ska uppgifter om demontering, lagring och provning av de delar som kan återanvändas ställas till deras förfogande. Uppgifter som omfattas av kommersiellt eller industriellt dataskydd behöver inte lämnas in.

Producentansvar

Skrotfordon omfattas av producentansvaret. Producentansvar innebär att produkternas tillverkare, importörer och distansförsäljare och förpackare ansvarar för anordnande av och kostnader för avfallshanteringen av sina produkter. I Finland har frågorna om producentansvar koncentrerats till NTM-centralen i Birkaland. 

Ackumulatorer och batterier
Batteriet och laddningen av elbilen
Kvicksilver 
Producentansvar – Producentansvar – NTM-centralen
End-of-Life Vehicles (europa.eu)