Anvisningar om tjänsternas säkerhet

I aktivitetsparker och inomhuslekparker finns det ofta, förutom vanliga lekredskap, bland annat hoppborgar, trampoliner och skumgummibassänger, bilbanor samt olika boll- och racketspelsområden. Tjänsteleverantören bör planera tjänsten, som består av många olika aktiviteter, från början på ett sätt som beaktar de olika delarnas särdrag.

Vid anskaffning eller tillverkning av utrustning bör man säkerställa att den är säker genom att dra nytta av de standarder som gäller för produktgrupperna eller tjänsterna, exempelvis hoppborgar (SFS EN 1490), parkour (SFS-EN 16899), skateboard- och skooterområden (SFS-EN 14974) samt trampolinområden och -parker (SFS-EN ISO 23659).

Lekredskap ska uppfylla kraven i standarderna SFS-EN 1176 och SFS-EN 1177. När det gäller lekredskap bör man särskilt beakta stötupptagningen på fallområden samt risken för att huvud och hals fastnar. I standard 1176, del 1, definieras allmänna säkerhetskrav för lekparksutrustning, och del 10 har även utformats med tanke på slutna lekredskap som används inomhus.

Även om ett område eller redskap uppfyller de tekniska kraven i standarden betyder det inte att det automatiskt är lämpligt för en miljö där användarna är små barn. Exempelvis förutsätter parkourstandarden att användarna är minst 8 år gamla. Genom att tillämpa standarden kan man inte nödvändigtvis garantera att området eller redskapet är lämpligt som sådant för yngre än den definierade åldersgränsen, särskilt om det handlar om självständig användning av tjänsten eller utrustningen utan övervakare eller ledare.

Leksaker som är avsedda för hembruk, exempelvis lekstugor, kan vara säkra för barn i hemförhållanden, men de klarar inte nödvändigtvis de höga kundvolymerna i temaparker. Lekredskap avsedda för privat hembruk som följer säkerhetsstandarden SFS-EN 71 lämpar sig inte för offentlig användning, även om exempelvis gungor till det yttre kan påminna om gungor som är avsedda för offentligt lekparksbruk och följer standarden SFS-EN 1176. Tjänsten får endast använda säkra leksaker.

Trampolinparker är idrottsanläggningar där det finns flera sammankopplade trampoliner och olika landningsytor för att utföra trick på trampolinerna, till exempel luftkuddar eller skumgummibassänger, så kallade foam pits. Trampolinparken eller -området kan fungera som en egen tjänst eller som en del av en annan aktivitetspark. Säkerheten för trampolinparker regleras av standarden SFS-EN ISO 23659, som innehåller både generella och specifika säkerhetskrav, testmetoder och krav gällande underhåll av trampolinparker.

Det finns en förhöjd risk för allvarliga skador i trampolinparker. Statistik visar att många olyckor inträffar på trampoliner, där rygg- och nackskador är de allvarligaste. Faktorer som bidrar till olyckor är bland annat bristande övervakning av hoppare, strukturella brister (t.ex. otillräcklig stötdämpning), begränsad erfarenhet hos hopparen, överskattning av egna förmågor eller medvetet risktagande samt hoppande i trött tillstånd.

Vägledning och övervakning av hoppare

• Tjänsteleverantören ska ge kunderna tillräcklig introduktion och gå igenom hoppreglerna med dem. Kunden ska läras ut säkra hoppmetoder och landningspositioner.
• Särskilt nybörjare bör vägledas att avancera i en lugn takt och undvika för svåra trick. Nybörjare kan uppmuntras att delta i handledda aktiviteter där trick tränas på ett säkert sätt innan de utförs självständigt.
• Tjänsteleverantören ska aktivt övervaka hopområdet och utförandet av trick. Farligt och regelvidrigt beteende ska hanteras i tid. Tjänsteleverantören ska instruera användare att rätta till felaktiga hoppmetoder och landningspositioner. Element som möjliggör omedelbar fara för användaren på grund av missbruk eller annan verksamhet ska avlägsnas, eller det farliga beteendet förhindras.
• Vid bedömning av antalet övervakare, deras placering och arbetsmetoder ska parkens kundantal, kundprofil, trampolinerna som används, parkens övergripande risknivå och andra unika egenskaper beaktas. Övervakningens tillräcklighet ska följas upp och korrigeras vid behov.

Trampolinparkens funktioner och landningsytor

• De största och mest kraftfulla trampolinerna, avsedda för tävlingsgymnaster, bör placeras i ett eget område och avgränsas tydligt från andra trampoliner. Tävlingstrampoliner bör inte placeras nära skumgummibassänger; i stället bör endast mindre kraftfulla trampoliner användas för att hoppa ner i bassängen.
• Tjänsteleverantören ska placera trampoliner så att de gränsar till andra trampoliner, landningsytor (t.ex. foam pits), skyddsnät, vadderade väggar eller tillräckligt stora vadderade fallskyddsområden på golvet.
• Leverantören ska säkerställa att skumgummibassängen eller annan landningsyta är tillräckligt djup och stötdämpande. Vid dimensioneringen ska man beakta avsedd användning, såsom tillåtna hopp och hopphöjder samt användargrupper. Skumgummibassängen och andra landningsytor ska sträcka sig tillräckligt långt från hoppytan både i längd- och sidled. Landningsytornas kanter och eventuella utrymmen mellan trampolinen och landningsytan ska vara tillräckligt skyddade och stötdämpande.
• Endast skumgummikuber som är lämpliga som hoppunderlag får användas i skumgummibassängen. Kubernas stötdämpning ska vara tillräcklig, och det ska finnas tillräckligt många kuber, som inte får vara komprimerade. Kubernas skick och stötdämpningsförmåga ska regelbundet kontrolleras, och trasiga kuber ska ersättas vid behov.
• Trampolinparkens funktioner innefattar tvingade rörelser och nedsatt förmåga hos hopparen att kontrollera sin position eller rörelsebana. Vid identifiering av risker bör man beakta riskerna för misslyckade hopp samt alla möjliga rörelseriktningar.

Ägare och underhållsansvariga för bollspelsområden ska se till att området och de redskap som används där är säkra. Kravet gäller allmänna bollspelsområden i inomhus- eller utomhusutrymmen samt bollspelsområden på exempelvis skolors och bostadsaktiebolags gårdar och deras enskilda redskap såsom fotbollsmål och basketställningar.

Inomhusspelplaner

Vid användning av bollspelshallar bör man bedöma vilka sporter hallen är lämpad för med avseende på dess mått och övriga egenskaper. Säkerhetsavstånden till hallens konstruktioner måste vara tillräckliga, och det är klokt att använda expertis, instruktioner och regler från idrottsförbund i denna bedömning. Väggkonstruktioner och pelare bör vid behov skyddas eller vadderas för att minska risken för skador.

Utomhusplaner

Utomhusplaner rekommenderas ha en informationsskylt. Skylten bör ange platsens namn, adress och andra kontaktuppgifter, underhållarens kontaktuppgifter samt nödnummer. Underlaget på spelplanen bör vara lämpligt för spel och tillräckligt jämnt. Tjänsteleverantören ska bedöma behovet av inhägnad av spelområdet, särskilt om en boll som rullar ut på en väg kan orsaka fara. På grund av potentiell skadegörelse är det bra att regelbundet inspektera och underhålla utomhusområden.

Redskapens säkerhet och förvaring

Ansvar för säkerheten hos redskap på bollspelsområden ligger hos tillverkare, importörer och försäljare. Tillverkaren, importören och försäljaren måste känna till kraven för redskapen och eventuella förändringar i dessa krav. Samma säkerhetsprinciper ska också följas vid tillverkning av egenhändigt tillverkade redskap.

Tjänsteleverantören ska säkerställa att mål, basketkorgar och andra använda redskap är säkra och följer kraven. Redskapen och deras delar bör kontrolleras och underhållas enligt tillverkarens instruktioner. Redskapen ska installeras korrekt på jämnt underlag och förses med tillräckliga motvikter. Felaktigt installerade mål och korgar har vid omkullfall orsakat dödsfall även i Finland.

Tjänsteleverantören ska också säkerställa säker förvaring av redskapen, exempelvis under lågsäsong. Under förvaring är det bra att ta bort redskapen från området eller låsa in dem för att förhindra missbruk.

Basketställningars säkerhet regleras av standarden SFS-EN 1270, fotbollsmåls säkerhet av SFS-EN 748, flyttbara måls säkerhet av SFS-EN 16579 och den allmänna säkerheten hos redskap på offentliga idrottsplatser av standarden SFS-EN 15312.

• Tukes och Bollförbundets anvisning för anskaffning av säkra fotbollsmål (på finska)
• Tukes och Padelförbundets anvisning för säkerheten på padelbanor

Förutom att säkerställa säkerheten för strukturer och utrustning vid klätterplatser ska tjänsteleverantören också bedöma kundens kompetensnivå och eventuella genomförda kurser. Kompetenskraven inom klättring varierar beroende på klättergren.

• Byggandet av klätterväggar beskrivs i Klätterväggsguiden. Säkerheten hos klätterväggar regleras av standardserien SFS-EN 12572.
• Endast CE-märkta personlig skyddsutrustning får användas vid klättring (t.ex. rep, selar och hjälmar).
• Tjänsteleverantören ska säkerställa hållfasthet, styrka och skick för strukturer, utrustning och redskap genom regelbundet underhåll och inspektioner. En underhållslogg hjälper till att hålla koll på reparationer och underhållsåtgärder.
• Tjänsteleverantören ska ge tydliga säkerhets- och handlingsanvisningar till användarna och övervaka att reglerna följs.
• Tjänsteleverantören ska se till att personalen som genomför tjänsten har tillräcklig beredskap för nödsituationer, anpassade till den aktuella klätterplatsen vid eventuella olyckor på klätterväggen.

Repklättring

• Tjänsteleverantören ska bedöma nya kunders kompetens med ett separat test, om inte kunden har ett kort som visar genomförd kurs.
• Tjänsteleverantören ska instruera och övervaka användningen av självsäkringsklätterutrustning; användningen kräver varken kurs eller test.
• Fasta rep och klätterlinjer bör planeras och dimensioneras så att kunden inte kan pendla till sidoväggar, andra klättrare eller andra konstruktioner.
• Olyckor vid användning av självsäkringsutrustning kan förebyggas t.ex. . på följande sätt:
  • Placera en spärr vid startpunkten som kunden inte kan passera obemärkt.
  • Designa rutten så att det inte finns grepp i den nedre delen av rutten som gör att spärren kan kringgås.
  • Styra och övervaka kundens aktivitet och ingripa tidigt vid farligt eller regelstridigt beteende.
  • Använda korskontrollering för att säkerställa säkerheten, där två klättrare kontrollerar varandras infästningar.
  • Placera en tydlig och lättförståelig anvisningstavla vid startpunkten för att påminna kunden om att kontrollera att säkringsutrustningen är korrekt ansluten.

Bouldering

• Tjänsteleverantören ska se till att nedslagsområdet är säkert, t.ex. . att hela klätterområdet har madrasser som är lämpliga för klättring i fråga om tjocklek och stötdämpning. Madrasserna ska täcka hela nedslagsområdet och vara lämpliga för klättring i fråga om tjocklek och stötdämpning.
• Användarna bör instrueras och tränas i olika falltekniker.
• Tjänsteleverantören ska genom instruktioner och övervakning säkerställa att ingen befinner sig under klättraren.

Tukes övervakar att lagstiftningen om konsumenttjänsters säkerhet följs i skidcenter. Ansvar för teknisk säkerhet hos skidliftar ligger hos regionförvaltningsverken. Inspektionsorgan genomför installations- och periodiska inspektioner av skidliftar.

Vid identifiering av risker bör särskild uppmärksamhet riktas mot fasta konstruktioner i och vid kanten av backar, såsom liftstolpar, snökanoner, träd eller andra områden som är utsatta för kollisioner. För dessa bör olika åtgärder övervägas för att förebygga kollisioner eller minska konsekvenserna (t.ex. ändring av backens lutning, flyttning av gränsen för det preparerade området eller vaddering av objekt).

Särskilda utförsområden, såsom hopp och rails, bör utformas och genomföras säkert med hänsyn till olika användargrupper. Utförsområden bör placeras tydligt i en separat backe eller vid kanten av en backe så att man inte av misstag kan åka in i och krocka med dem. Utförsområden bör kontrolleras dagligen och underhållas vid behov.

Barnområden och pulkabackar bör placeras på ett säkert avstånd från andra backaktiviteter så att användarna i andra backar inte råkar åka in i barnområdena och användarna i barnområdena inte av misstag hamnar i andra backar.

Tjänsteleverantören ska ge instruktioner och vägledning till användarna för säker aktivitet och för att hitta backar och utförsområden som är lämpliga för deras nivå. En pistkarta och pistregler är en bra grund för att vägleda kunder. Aktiviteten i backområdet bör övervakas och farligt beteende bör hanteras vid behov.

• Tukes-anvisning 3-2015: Främjande av säkerheten i utförsåkningstjänster
• Anvisning: Säkerheten vid friåknings- och snösäkerhetsutbildningstjänster
• Anvisning: Säkerheten vid uthyrningstjänster av motions- och fritidsutrustningar

Vid planeringen av idrottshallar och gym bör man ta hänsyn till sportspecifika krav på utrymmen samt utrustningens lämplighet för den planerade användningen i alla olika användningsområden för lokalerna. Se närmare information i avsnittet Bollspelsområden och spelplaner på denna sida.

Anvisningar till användare

Idrottshallar används ofta av enskilda personer och olika användargrupper och organisationer. Tjänsteleverantören som ansvarar för underhållet av idrottshallen ska se till att det finns tillräckliga instruktioner för säker användning tillgängliga för lokalens användare. Instruktionerna ska beakta användargruppernas särskilda behov (t.ex. grupper av barn eller instruktioner på olika språk).

Placeringen av första hjälpen-utrustning och eventuell defibrillator bör markeras tydligt och inkluderas även i skriftliga instruktioner. Ansvarspersoner från idrottsklubbar som regelbundet använder lokalerna och arrangörer av evenemang bör särskilt utbildas i säkerhetsfrågor och användning av första hjälpen-utrustning.

För att kontinuerligt förbättra säkerheten är det viktigt att tjänsteleverantören som ansvarar för idrottshallen får information från användarna om säkerhetsbrister och farliga situationer i ett tidigt skede. Det är också rekommenderat att tjänsteleverantören erbjuder användarna möjlighet att ge feedback om säkerheten och rapportera nästan-olyckor och olyckssituationer.

Lyftanordningar och vägg- och takkonstruktioner för idrottsutrustning

Idrottslokaler kan innehålla flera lyftanordningar och vinschar som är installerade för olika ändamål och som kan utgöra en fara för lokalens användare. På dem tillämpas statsrådets förordning om säker användning och kontroll av arbetsutrustning (Statsrådets förordning 403/2008) och statsrådets förordning om maskiners säkerhet (Statsrådets förordning 400/2008). Utrustning som klassificeras som maskiner inkluderar exempelvis elektriska lyftanordningar för basketställningar och vikbara avdelningsgardiner, samt elektriska lyftanordningar för hopfällbara läktarstrukturer eller scener.

Tjänsteleverantören som ansvarar för idrottshallen ska ha tillräckliga kunskaper om hallens lyftanordningar, fasta idrottsutrustningar och deras vägg- och takkonstruktioners skick. Lyftanordningarnas och konstruktionernas skick bör kontrolleras och underhållas regelbundet enligt en förutbestämd underhållsplan. Om tjänsteleverantörens egna kompetenser inte räcker till för att bedöma dessa risker och utföra underhåll, bör en extern expert anlitas. Bruks- och säkerhetsinstruktioner om lyftanordningarna ska ges till hallens användare.

• Rapport om idrottshallsbevakningsprojektet 2019 (pdf, på finska)

Gymutrustning

Den utrustning och de apparater som används i gym ska vara hela och lämpliga för användning i gym. Utrustningens skick bör övervakas regelbundet och underhållas enligt tillverkarens anvisningar. Skadad och uttjänt utrustning ska tas ur bruk. Vid placering och installation av utrustning ska tillverkarens anvisningar och kraven från standarder följas. Säkerheten för träningsutrustning regleras av standardserien SFS-EN ISO 20957 och för gymtjänster av standarden SFS-EN 17229.

Vid inköp av gymutrustning som drivs med tryckluft bör särskild lagstiftning om tryckbärande anordningar beaktas. Den gymutrustning som används på gym behöver typiskt inte registreras. Gymägaren bör dock se till att den används och underhålls på ett sätt som inte orsakar fara.

Underhåll och reparationer av gymutrustning med elektriska komponenter och funktioner bör utföras enligt el-säkerhetsföreskrifter. Riktiga elarbeten får endast utföras av registrerade yrkesverksamma inom elbranschen.

Anvisningar till användare och övervakning

Utöver utrustningens tekniska säkerhet är de instruktioner och säkerhetsutbildning som ges till kunden för utrustningens användning en viktig del av gymmets säkerhet.

Gym som används utan övervakning kräver särskild noggrannhet av tjänsteleverantören i kundens vägledning och beredskap för nödsituationer. Gymmets användare ska få tydliga instruktioner om hur man får hjälp på gymmet och hur man ska agera i nödsituationer när personal inte finns på plats. Personövervakning kan vid behov kompletteras med kamerabevakning, nödanropsknappar eller säkerhetstjänster från bevakningsföretag.

Åldersgränser

Vanliga gym är inte säkra platser för små barn, till exempel på grund av risken för fallande vikter eller felaktig användning av utrustning. Barn kan också orsaka farliga situationer för andra användare genom sitt beteende. Gymägaren bör fastställa en lämplig åldersgräns för sitt gym så att tjänsten är säker för alla användare. På utrustning som används på gym kan det finnas åldersrekommendationer och begränsningar som tillverkaren anser nödvändiga och som också bör beaktas vid bedömningen av åldersgränsen. Gymmet kan ha en separat lekhörna eller barnrum (se avsnittet Lekplatser och lekutrymmen på denna sida).

Tukes övervakar att leverantörer av ridningstjänster, såsom ridskolor och stallföretagare, följer lagen om säkerhet för konsumenttjänster.

Stallföretagare och andra leverantörer av ridningstjänster ska se till att användarna av tjänsten, det vill säga ryttare och andra personer som befinner sig på stallområdet, är säkra. Tydlig skyltning och märkning samt breda och välskötta gångvägar som är belysta och vid behov sandade förbättrar säkerheten för alla som rör sig på stallområdet.

Tjänsteleverantören ska instruera ryttare och andra personer som vistas på stallområdet om hur de kan agera säkert. Stallens säkerhetsinstruktioner bör publiceras till exempel på stallens webbplats och sättas upp på en synlig plats på stallväggen. Särskilt nybörjarryttare behöver tydliga instruktioner och praktisk vägledning på plats. Tjänsteleverantören har rätt att ingripa i beteende som strider mot instruktionerna eller som på annat sätt är farligt.

Alla stallutrymmen där ryttare och andra personer får vistas ska hållas i säkert skick. Skadade strukturer ska repareras, eller tillträdet till farliga utrymmen ska förhindras. Byggnadssäkerheten för ridhus regleras av lagen om bedömning av byggnadssäkerhet för byggnader med stora spännvidder 399/2015, den så kallade hallagen. Kommunens byggnadstillsynsmyndighet bistår med frågor som rör ridhusens byggnadssäkerhet.

Angående säkerheten på ridläger, se avsnittet Läger på denna sida.

Säkerheten för ridhjälmar och annan utrustning

Ridskolor och andra leverantörer av ridningstjänster bör ge särskilt nybörjare instruktioner om val och korrekt användning av lämplig ridhjälm, säkerhetsvästar och annan skyddsutrustning. Hjälmen ska användas inte bara vid ridning, utan även vid longering, hantering av hästen från marken och vid lastning. Tukes rekommenderar användning av hjälm även vid omvårdnad av hästen.

Tjänsteleverantören ska säkerställa att endast kravuppfyllda och lämpliga hjälmar används i tjänsten, oavsett om de är ryttarnas egna eller stallens lånehjälmar. Hjälmen ska vara rätt storlek för användaren och sitta fast ordentligt. Lånehjälmarnas skick ska kontrolleras regelbundet, och kraschade eller på annat sätt uttjänta hjälmar ska tas ur bruk, eftersom deras skyddsegenskaper kan ha försämrats. Standard EN 1384 gäller för ridhjälmar.

• Tukes-anvisning: Säkerheten vid ridning och i andra hästtjänster

• Krav på ridtjänster i tabellen (doc, 16 kb)

Med utomhustränings- och näridrottsplatser avses tränings- och liknande utrustningar som är installerade utomhus för offentlig användning. I fortsättningen används termen "utomhusträningsplats" för dessa. Sådana tjänster inkluderar exempelvis idrottsparker, utegym, parkour-, skateboard- och sparkcykelplatser, pumptrack- och BMX-banor samt frisbeegolf.

Om området har flera aktiviteter ska tjänsteleverantören bedöma om gemensam användning är säker och vilka åtgärder som kan vidtas för att säkerställa säkerheten vid gemensam användning. Till exempel kan de minsta barnen ha sitt eget område eller sina egna användningstider, vilket kan minska risken för farliga kollisioner.

Utrustningens säkerhet

Det är tjänsteleverantörens ansvar att säkerställa utrustningens och konstruktionernas säkerhet under hela dess livslängd. Utrustningens och konstruktionernas skick, fel och slitage bör följas upp med regelbundna visuella inspektioner. Mer detaljerade periodiska inspektioner samt nödvändigt underhåll och reparationer ska utföras enligt tillverkarens anvisningar. Om tillverkarens anvisningar saknas måste tjänsteleverantören själv bedöma lämplig inspektionsfrekvens och noggrannhet baserat på objektets egenskaper och risker.

Att följa standarder vid utformning och inköp av utrustning är ett sätt att säkerställa att de uppfyller de säkerhetskrav som fastställs i lagstiftningen. Utomhusträningsutrustning omfattas av den europeiska standarden SFS-EN 16630. Standard för parkourutrustning är SFS-EN 16899. Säkerhet för skateboardparker omfattas av standarden SFS-EN 14974.

När utomhusträningsutrustning uppfyller kraven för lekutrustning och säkerhetsunderlag enligt standarderna SFS-EN 1176 och SFS-EN 1177 finns inga hinder för att placera dem i anslutning till lekplatser avsedda för barn. Om så inte är fallet måste utomhusträningsutrustning placeras tydligt separat från barnens lekplatser.

Informationsskylt och information

Områdets informationsskylt bör placeras på en central och lätt synlig plats. Om området är stort eller har aktiviteter som kräver sina egna skyltar kan det finnas flera informationsskyltar. Skylten kan innehålla t.ex. . instruktioner och adress för att kalla på hjälp, kontaktuppgifter till områdets ansvariga eller underhållsansvariga, instruktioner för att rapportera olyckor, skadade utrustningar eller andra säkerhetsbrister, samt vid behov information om vilka användargrupper olika aktiviteter är avsedda för.

• Tukes och Finlands frisbeegolfförbunds anvisning Frisbeegolftjänstens säkerhet (pdf)
• Tukes och Finlands golfförbunds anvisning Säkerhet inom golftjänster (pdf)
• Finlands skateboardförbunds anvisning om säkerheten på skateplatser (på finska)

Tukes övervakar att tjänsteleverantörer för bikeparker och liknande downhillcyklingsområden (även de utan liftar) vid skidcenter under sommarsäsongen följer lagen om konsumenttjänsters säkerhet. Tillsynen över liftars tekniska säkerhet faller under regionförvaltningsverken. Besiktningsorgan utför installations- och periodiska inspektioner av liftar.

I downhillcyklingsområden bör riskerna identifieras specifikt för varje led, vilket även underlättar bedömningen av ledens svårighetsgrad. Vid riskidentifiering bör särskild uppmärksamhet riktas mot olika konstruktioner såsom hopp, droppar och ramper samt möjliga snökanoner i sluttningarna. För områden med hög risk för kollisioner bör man överväga olika åtgärder för att förebygga kollisioner eller minska konsekvenserna (t.ex. genom att fälla träd eller vaddera objekt). Riskerna bör också identifieras ur perspektivet för andra personer som vistas i samma område, såsom hundägare och frisbeegolfare.

Det är downhillcyklingsområdets ansvar att instruera och vägleda kunder till säker användning och leder som passar deras svårighetsgrad. Ledbeskrivningar, kartor och regler utgör en god grund för att vägleda kunderna. Det är klokt för operatören att övervaka ledanvändningen och efterlevnaden av instruktionerna. Vid behov måste farligt beteende åtgärdas.

Säkerhetsbrister och information om tillbud och olyckor som användarna upptäcker på lederna är värdefulla för operatören i arbetet med att kontinuerligt förbättra tjänsternas säkerhet. Användarna bör uppmuntras att rapportera de brister de observerat och ges en lättanvänd kanal för detta syfte.

Operatören bör utarbeta en underhållsplan och en uppföljningsdagbok för ledunderhåll och hyrutrustning för att säkerställa kontinuerlig säkerhetsövervakning. Om flera aktörer deltar i verksamheten är det viktigt att göra ett skriftligt avtal om arbetsfördelningen med en tydlig ansvarsfördelning som bilaga.

• Anvisning: Säkerheten vid uthyrningstjänster av motions- och fritidsutrustningar

Till motions- och friluftsleder hör exempelvis motionsspår, naturstigar, vandringsleder, ridleder, längdskidspår och terrängcykelleder. Riskerna på lederna varierar beroende på vilka redskap som används, i vilket syfte leden används och i vilken terräng leden går. Säkerhetsplanering och förutseende kräver ofta samarbete mellan flera aktörer, särskilt på leder för flerbruk.

Ledens ansvariga ska se till att leden är säker. Ansvariga kan exempelvis vara kommuner, byaföreningar, skidcenter, hotell, församlingar eller ideella föreningar. Praktiskt taget är leder som förvaltas av olika aktörer ofta sammanlänkade, vilket kräver samarbete för att säkerställa hela lednätets säkerhet.

Vid identifiering av riskerna på lederna är det viktigt att beakta varje leds specifika särdrag, dess plats och längd, de idrottsformer som utövas på leden, terrängen, konstruktionerna, antalet besökare och hur väderförhållandena påverkar. Använd vid behov kartor för att markera riskpunkter.

Farliga punkter på leden kan exempelvis vara:

• branta backar eller branter längs leden
• smala passager, skarpa kurvor eller andra hinder för sikten
• korsningar över vägar, vattendrag, raviner eller andra leder
• punkter där leden avbrutits på grund av översvämning eller jordskred
• punkter som lätt utsätts för skadegörelse.

Ledens ansvariga ska ge användarna all nödvändig information för att säkerställa att de beter sig säkert på leden. Informationen kan ofta omfatta följande:

• namngivning av leden och platser längs leden
• utmärkning av startpunkten och vägledning till den
• informationstavlor: beskrivning av leden, dess längd och svårighetsgrad, adress till startpunkten, säkerhets- och nödinstruktioner samt kontaktuppgifter till ledens ansvariga
• karttavlor: för att förstå platsen och riktningen
• skyltning vid startpunkten, i korsningar, längs leden och vid platser längs leden
• kontinuerliga ledmarkeringar för att säkerställa att användarna håller sig på leden
• platsmarkeringar vid start- och rastplatser, i korsningar och vid särskilda platser
• varnings- och förbudsmarkeringar.

Andra publikationer med instruktioner om säkerheten på leder och i friluftstjänster:

• Forststyrelsens rapport: Kundsäkerhet inom naturtjänster (på finska)
• Lapplands yrkeshögskola och Forststyrelsen: REILA-projektets instruktioner om ledmarkeringars säkerhet (på finska)

Vatten är alltid ett farligt element inom dessa tjänster och måste beaktas med särskild noggrannhet vid identifiering av risker och fastställande av åtgärder för att säkerställa säkerheten. Detta gäller även exempelvis för publikevenemang, läger och aktivitetsprogram som har koppling till en strand eller pool.

Baserat på riskidentifiering måste tjänsteleverantören bedöma behovet av badövervakning inom tjänsten och förbereda sig för att rädda användare ur vattnet. Vilka åtgärder för vattenräddning som krävs beror på den specifika situationen och tjänsten. Ibland kan räddningen utföras utan att räddaren själv går i vattnet. Ibland räcker det att förse den som ska räddas med en hjälpmedel, och ibland måste räddaren simma fram till den som håller på att drunkna.

Den person som utför vattenräddningen måste förbli handlingskraftig under räddningsinsatserna. Säker vattenräddning ska alltid utföras enligt principen om minsta risk, vilket innebär att den fara som räddningsinsatserna medför för räddaren ska vara så liten som möjligt.

• Tukes-anvisning 1/2015: Främjande av säkerheten i simhallar och badanläggningar
• Anvisning från Tukes, Finlands Simundervisnings- och Livräddningsförbund, Dykförbundet och Simförbundet om utövning av andhållningssporter i simhallar
• Tukes anvisning om säkerheten på badstränder
• Tukes strandövervakningsverktyg för att bedöma behovet av övervakning av badstränder
• Tukes anvisning om lagring och användning av kemikalier i simhallar

En vinterbadplats drivs av en tjänsteleverantör vars uppgift är att sköta underhåll och tillsyn av byggnader, utrustning, gångvägar och redskap på platsen. Vid underhåll är det viktigt att förebygga halka på gångvägarna, till exempel med hjälp av värmemattor.

Tjänsteleverantören ska förse användarna med tillräcklig information om säkerheten. Informationen kan ges exempelvis på en anslagstavla där säkerhets- och handlingsanvisningar framgår, tillsammans med exakt adress, instruktioner för att larma hjälp och kontaktuppgifter till vinterbadplatsens ansvariga. Säkerhetsanvisningarna bör innehålla ett förbud mot att bada ensam, information om vattendjupet och eventuella farliga strömmar samt uppgifter om de räddnings- och första hjälpen-redskap som finns på vinterbadplatsen.

Om en vinterbadplats hålls isfri med hjälp av en avfrostningspump ska tjänsteleverantören säkerställa att pumpen är lämplig för vinterbad samt att den placeras och riktas korrekt så att strömmarna inte utgör någon fara.

Vid planering och installation av vinterbadplatsens belysning och elektricitet ska man följa säkerhetsföreskrifterna för elinstallationer. Faktiska elarbeten får endast utföras av registrerade elektriker.

Alla elektriska apparater som kan beröras av badande när de är i vattnet eller går upp ur det måste ha skyddsspänning, vilket innebär en nominell spänning på antingen 12 V växelström eller 30 V likström. Elektriska apparater som sänks ner i vattnet måste ha kapslingsklass IP68. Avfrostningsutrustning som är avsedd för att hålla vakarna öppna kan vara ansluten till nätspänning. Apparaterna ska skyddas med jordfelsbrytare på högst 30 mA och placeras så att de inte kan beröras vid in- eller utgång till vattnet eller under själva badet.

Denna sektion inkluderar lekplatser och utomhuslekområden som sköts av kommuner och bostadsbolag, samt lekplatser och inomhus- och utomhuslekområden exempelvis vid bensinstationer eller butiker.

Tjänsteleverantörens, det vill säga en företagare, kommun, bostadsbolag eller annan liknande aktörs uppgift är att säkerställa att:

• den utrustning som används är säker, lämplig för avsedd användning och för tilltänkta användargrupper,
• utrustningen är installerad på ett säkert sätt,
• utrustning och stötdämpande fallunderlag underhålls regelbundet och på rätt sätt.

Utrustning och stötdämpande underlag

Vid val, inköp och underhåll av lekplatsutrustning bör följande faktorer beaktas:

• Konstruktionerna får inte vara utformade så att barn kan till exempel strypa sig eller fastna med huvudet, kroppen, benen eller fingrarna. Säkerhetsdesign och inköp av utrustning bör i lämplig utsträckning följa kraven i standardserien SFS-EN 1176.
• Lekplatser som ligger nära vattendrag, en livligt trafikerad väg eller andra farliga områden bör vara inhägnade.
• Underlagen ska vara tillverkade av stötdämpande material (standard EN 1177), vanligtvis sand eller syntetiska material, för att minska skador vid fall.
• Lekplatsutrustningen ska ha tillräckligt med fri utrymme runt sig. Tillverkaren ansvarar för att installationsanvisningarna inkluderar det fria utrymme som krävs enligt standarden.

Lekplatsutrustning för användning i hemmamiljö, såsom trampoliner eller gungor som säljs i butiker, är avsedd för begränsad privat användning. Utrustning som är avsedd för hemmabruk och följer standard EN 71 får inte köpas till offentliga lekplatser.

Underhåll och tillsyn

Tjänsteleverantören ska säkerställa tillräckligt underhåll och tillsyn av lekplatsutrustningen samt regelbundna inspektioner, exempelvis genom följande åtgärder:

• Lekplatsutrustningen och dess delar inspekteras och underhålls i enlighet med tillverkarens anvisningar.
• Varje lekplats får en inspektions- och underhållsplan, och en dagbok förs över inspektioner och underhåll av utrustningen. Intervallen för inspektion och underhåll är specifika för varje lekplats och påverkas till exempel av användningsgrad, skadegörelse samt utrustningens ålder och typ.
• Utrustningens skick sköts om så långt det är möjligt även under vintern, om utrustningen är tillgänglig för barn. Till exempel bör snö och is avlägsnas från plattformar och trappsteg på klätterställningar. Lekplatsutrustning (till exempel gungor) kan också tas ur bruk under vintern för att förhindra faror som vinteranvändning kan orsaka.
• Om utrustningen inte är säker bör åtkomst för barn och andra personer förhindras. Detta gäller exempelvis situationer där utrustningen inte är färdigt installerad, stötdämpande underlag ännu inte är installerat, eller då utrustningen vid underhåll och inspektion har konstaterats vara trasig eller sliten på ett sätt som kan orsaka fara.

Information till användarna

På lekplatsen bör det finnas en informationsskylt på en synlig plats med lekplatsens namn, adress, ansvarig tjänsteleverantörs kontaktuppgifter samt nödnummer. Kontaktuppgifterna till tjänsteleverantören gör det möjligt för föräldrar att snabbt meddela om brister i säkerheten på lekplatsen, så att dessa kan åtgärdas snabbt. Det är också rekommenderat att informationsskylten inkluderar eventuella förbud och anvisningar som gäller området (till exempel: Använd inte cykelhjälm på lekplatsutrustningen, Lyft inte upp barnet på lekplatsutrustning som hen inte själv kan nå).

På lekplatser som sköts av bostadsbolag behövs ingen separat informationsskylt om adressen är densamma som husets adress, och säkerhetsbrister kan rapporteras direkt till bostadsbolagets styrelse, fastighetsförvaltaren eller underhållsföretaget.

Utöver lagen om konsumenttjänsters säkerhet regleras säkerheten för nöjesparker och tivolin i flera standarder, varav den viktigaste i Finland är den europeiska standarden SFS-EN 13814. Denna standard fastställer detaljerade tekniska krav och riktlinjer för nöjesanordningar, riskbedömning under användning och teknisk inspektion.

De bärande konstruktionerna, rörliga och slitande delarna, kraftöverföringen och säkerhetssystemen i nöjesanordningar utsätts för kontinuerlig belastning under säsongen. Därför är aktuell information om anordningarnas strukturella skick absolut nödvändig för säkerheten. Tekniska och professionella inspektioner är en viktig del av att säkerställa nöjesanordningarnas säkerhet.

Tukes kräver att tjänsteleverantörer som använder nöjesanordningar i sina tjänster låter dessa inspekteras regelbundet av externa inspektionsorgan.

När en tjänsteleverantör anskaffar begagnade nöjesanordningar måste denne säkerställa att anordningen är i korrekt skick, att dess underhållshistorik är känd och att den fortsatt kan användas säkert. Nöjesanordningen bör alltid åtföljas av säkerhetsdokumentation, inklusive exempelvis bruks- och underhållsanvisningar, loggbok samt teknisk dokumentation, som omfattar bland annat elscheman, konstruktionsritningar och riskbedömningar.

Förutom säkerhetsreglering för tjänsteanvändare omfattas nöjesanordningar ofta också av krav i exempelvis tryckutrustningslagen 1144/2016 och elsäkerhetslagen 1135/2026.

Lagen om konsumenttjänsters säkerhet tillämpas på säkerheten för både publiken och tävlande inom motorsportevenemang (exklusive professionella tävlingsidrottare) samt på många motorsportträningar och anläggningar (exklusive verksamhet som arrangeras av motorsportklubbar enbart för sina medlemmar och som inte bedrivs som näringsverksamhet).

• Tukes anvisning: Säkerheten vid rallyevenemang
• Tukes anvisning: Säkerheten vid dragracingevenemang
• Tukes anvisning: Främjande av säkerheten i karting
• Tukes anvisning: Issäkerheten i konsumenttjänster
• Tukes webbplats om publik- och evenemangssäkerhet
• Tukes och räddningstjänsternas partnerskapsnätverks anvisning: Lätta, snabb- och pop up-tält vid evenemang

Festivaler, konserter och andra offentliga evenemang är tjänster och omfattas av lagen om säkerhet i konsumenttjänster.

Tukes övervakar efterlevnaden av lagen om säkerhet i konsumenttjänster vid evenemang samt även exempelvis efterlevnaden av tryckkärlslagen och elsäkerhetslagen.

• Tukes webbplats om publik- och evenemangssäkerhet
• Tukes och räddningstjänsternas partnerskapsnätverks anvisning: Lätta, snabb- och pop up-tält vid evenemang
• Suomi.fi: Minneslista för den som ordnar en offentlig tillställning

Tukes övervakar efterlevnaden av lagen om säkerhet i konsumenttjänster vid evenemang samt även exempelvis efterlevnaden av tryckkärlslagen och elsäkerhetslagen.

• Tukes webbplats om publik- och evenemangssäkerhet
• Tukes och räddningstjänsternas partnerskapsnätverks anvisning: Lätta, snabb- och pop up-tält vid evenemang
• Suomi.fi: Minneslista för den som ordnar en offentlig tillställning

Vid idrotts- och motionsevenemang övervakar Tukes att arrangörerna följer lagen om säkerhet i konsumenttjänster. Säkerheten för professionella idrottsutövare omfattas inte av lagens tillämpningsområde.

Idrottsevenemang ordnas ofta på platser som inte är utformade eller avsedda för att arrangera evenemang. Evenemangsområdet kan vara stort, och det kan komma många deltagare och åskådare. Vid säkerhetsplaneringen av ett evenemang bör särskild uppmärksamhet fästas vid olyckor som är typiska för den aktuella sporten samt vid första hjälpen för dessa. För evenemang som ordnas utomhus ska väderförhållandenas påverkan på säkerheten beaktas, och räddnings- och första hjälpen-åtgärder ska planeras i förväg för hela evenemangsområdet.

Hinderloppsevenemang

Vid planering och genomförande av ett hinderloppsevenemang är det bra att bekanta sig med de allmänna kundsäkerhetskraven för programtjänster och offentliga evenemang samt med riktlinjer för säkerhet vid hinder. Vid utformningen av hinder kan exempelvis parkour-standarden SFS-EN 16899 användas som stöd. Om små barn deltar i ett hinderloppsevenemang ska säkerhetsstandarder för barn beaktas. Till exempel innehåller lekplatsutrustningsstandarderna (SFS-EN 1176 och 1177) anvisningar om dimensionering av strukturer.

• Tukes webbplats om publik- och evenemangssäkerhet
• Tukes och räddningstjänsternas partnerskapsnätverks anvisning: Lätta, snabb- och pop up-tält vid evenemang
• Suomi.fi: Minneslista för den som ordnar en offentlig tillställning

Djurevenemang inkluderar exempelvis trav, rid-, hund- och andra djurtävlingar, häst-, hund-, katt- och andra djurutställningar och mässor samt försäljningsevenemang för djur. Djur kan även delta i andra evenemang, såsom uppvisningar, ponnyridning och vagnsturer, samt vara tillgängliga för besökare att klappa.

Tukes övervakar att arrangörerna av djurevenemang följer lagen om säkerhet i konsumenttjänster. Vid djurevenemang bör särskild uppmärksamhet fästas vid djurens och människornas rörelsevägar, valet av lämpliga djurindivider och inhägnader för djuren.

Travevenemang

Arrangören av ett travevenemang bör vid riskidentifiering särskilt förutse de risker som kan uppstå vid möten mellan hästar och publik. Många besökare vid trav är ovana vid hästar och förstår inte i vilken hastighet hästarna rör sig på banan, kan inte förutse deras rörelser eller hantera dem korrekt.

Vid travevenemang är det bra att separera hästarnas rörelsevägar från publiken med ett staket. Staketet bör vara utformat så att små barn inte av misstag kan ta sig in bland hästarna. Grindarna bör vara konstruerade så att en skrämd häst inte lätt kan ta sig igenom dem.

Om publiken får tillträde till stallområdet är det viktigt med tydlig information och vägledning. Personer som inte är vana vid hästar kan ha svårt att förutse deras rörelser, och därför rekommenderas guidade stallturer för besökare.

Om publiken deltar vid prisutdelningen för vinnaren är det säkrast att genomföra ceremonin på läktarsidan. Att korsa banan till fots kan vara farligt.

Om det finns möjlighet för besökare att åka med i sulkyn bakom en travhäst, ska arrangören se till att deltagarna får tydliga instruktioner och lämplig säkerhetsutrustning. Vid planeringen av dessa turer bör även travförarens erfarenhet av sådana tjänster samt valet av en lämplig häst beaktas.

Se även avsnitten Lekplatser och lekområden samt Hoppborgar på denna sida.

• Tukes webbplats om publik- och evenemangssäkerhet
• Livsmedelsverkets anvisning: Anordnande av och deltagande i djurtävling och djurutställning
• Tukes och räddningstjänsternas partnerskapsnätverks anvisning: Lätta, snabb- och pop up-tält vid evenemang

Det är viktigt att redan i marknadsföringsmaterialet informera om lägrets krav och de färdigheter som deltagarna förväntas ha. I lägerbrevet, som skickas till deltagarna, bör man inkludera förhandsinformation om förberedelser, utrustning att ta med samt en beskrivning av lägrets innehåll och program. Arrangören bör på förhand fråga deltagarna om eventuella allergier, simkunnighet eller andra säkerhetsaspekter, till exempel i samband med lägerbrevet. Lägerarrangören måste planera lägrets innehåll och tidtabell så att de motsvarar deltagarnas färdighetsnivå.

På hobbyläger, till exempel rid- och klätterläger, är det också viktigt att beakta säkerheten vid fritidsaktiviteter. Se ytterligare information i andra delar av denna sida.

Vattensäkerhet på läger

Lägerarrangören måste säkerställa att det vid simstranden, vid båtturer och andra vattenaktiviteter finns en myndig person med kunskaper i räddning och första hjälpen som övervakar deltagarnas säkerhet. Minderåriga kan assistera de vuxna övervakarna, men de kan inte ha huvudansvaret för deltagarnas säkerhet eller räddningsuppgifter.

Vid badtillfällen på läger rekommenderas det att använda simpar, där varje deltagare regelbundet kontrollerar att sin simpartner är trygg under övervakning av badvakten. Det är dock viktigt att förstå att det inte är simparens ansvar att garantera sin partners säkerhet, övervaka hens beteende eller utföra räddningsinsatser. Syftet med simparen är att underlätta badvaktens arbete genom regelbundna kontroller.

Lägerarrangören måste se till att simstranden som används av deltagarna är utrustad med lämpliga räddningsredskap (t.ex. en livboj) och att det finns tydliga instruktioner för att larma hjälp, exempelvis en anslagstavla med nödinstruktioner och kontaktuppgifter. Personalen på lägret måste kunna använda räddningsutrustningen och agera korrekt i nödsituationer. Det är bra att på förhand utreda deltagarnas simkunnighet och planera badtillfällen och badövervakning enligt deras färdighetsnivå.

Om lägret inkluderar båtturer måste alla som befinner sig i båten bära godkända räddningsvästar.

Säkerhet för utrustning och strukturer

Lägerarrangören ansvarar för att säkerställa att lekredskap och trampoliner som används på lägret är lämpade för deltagare. Trampolinens nät och skyddsnät bör kontrolleras i förväg, och trampolinen ska placeras på ett jämnt och stabilt underlag. Det är bra att övervaka användningen av trampolinen och instruera deltagarna att endast en person hoppar åt gången. Om övervakning inte kan garanteras bör trampolinen inte erbjudas till lägerdeltagarna.

Leksaker avsedda för hemmabruk, såsom lekstugor, kan vara säkra för barn hemma, men kanske inte tål den intensiva användningen på ett läger. Endast hela och säkra leksaker bör användas på läger.

Om lägret har klätterstrukturer, utrustning och redskap måste arrangören säkerställa deras hållbarhet, styrka och skick genom regelbundna underhåll och inspektioner. Det får inte finnas några strukturer, utrustning eller personer inom klätterområdets fallzon som en klättrare kan skada sig mot vid ett fall.

Vid användning av hoppborgar och andra uppblåsbara lekredskap bör man beakta säkerhetskraven i standarden SFS-EN 14960. Standarden innehåller riktlinjer för både strukturella egenskaper och säker användning, såsom klättring, fallhöjd och egenskaper hos stötdämpande underlag.

En hoppborg måste vara ordentligt förankrad och tåla både användarnas rörelser och vindpåverkan. Vid stark vind eller virvelvind kan hoppborgen i värsta fall ryckas upp i luften om förankringen inte är tillräcklig. En hoppborg eller annat uppblåsbart redskap som används utomhus måste fästas på ett säkert sätt, helst med markfästen om markförhållandena tillåter det.

Tjänsteleverantören ansvarar för att ordna en lämplig övervakning av hoppborgen. Säkerheten i den erbjudna tjänsten kan inte enbart lämnas i föräldrarnas händer. En övervakare måste vara beredd att ingripa snabbt vid farliga situationer, men kan anpassa sin närvaro beroende på omständigheterna.

Särskild uppmärksamhet bör ges åt omständigheterna vid utomhusanvändning av hoppborgar. Användningen av en hoppborg måste avbrytas vid behov, exempelvis om vindgränsen överskrids eller vid strömavbrott.

Vid identifiering av farorna med paddlingstjänster, forsränningstjänster, guidade SUP-turer och liknande ska alla skeden beaktas där kunderna deltar under tjänsten, inklusive förberedelser, att stiga i vattenfarkosten, själva genomförandet av tjänsten (exempelvis en tur via vattendrag eller forsränning), att lämna vattenfarkosten samt eventuella avvikande situationer, särskilt vattenfarkostens vältning.

Speciellt under vår- och höstsäsonger kan det kalla vattnet orsaka allvarlig nedkylning, det vill säga hypotermi, eller hjärtrytmstörningar hos den som hamnar i vattnet. Tjänsteleverantören ska ha tillräckliga kunskaper i första hjälpen och vattenräddning som är anpassade till den egna tjänstens förhållanden och kundgrupper. Övningar i vattenräddning och första hjälpen för tjänstens typiska nödsituationer bör genomföras på förhand.

Tjänsteleverantören ska bedöma varje grupps fysiska förmågor, tidigare erfarenheter och andra färdigheter för att fastställa vilken rutt som är säker för just den gruppen. Kunderna ska kunna paddla enligt guidens instruktioner under hela färden.

Forsränning

Vid forsränning kan förhållandena förändras snabbt och påverka säkerheten avsevärt. Tjänsteleverantören ska före varje forsränning bedöma om forsen är säker för just den specifika kundgruppen. Vattenmängden och strömningen ska följas särskilt noggrant vid forsar där flödet kan förändras betydligt under säsongen eller på grund av väderförhållandena.

Tjänsteleverantören ansvarar för att det finns tillräckligt med lämpliga paddelhjälmar och flytvästar för alla kunder och forsränningsbåtens förare. Mer information om valet och användningen av personlig skyddsutrustning finns att tillgå. Tukes rekommenderar att båtens förare använder torr- eller våtdräkt. Detta förbättrar förarens förmåga att utföra räddningsuppdrag i vattnet och hjälpa kunderna vid en eventuell vältning av båten. Övningar i vattenräddning och användning av kastlina bör genomföras med alla förare innan säsongen börjar.

• Tukes-anvisning om Säkerhet i paddlingstjänster

Dyktjänster

Internationella dykutbildningsprogram fastställer principerna för säkra dykningar, vars efterlevnad säkerställer enhetliga och säkra metoder. Lagstiftningen har dock företräde framför kraven i internationella dykutbildningsprogram, standarder eller andra frivilliga system.

Tjänsteleverantören ska ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos varje deltagargrupp vid planering och genomförande av dykning. Vid behov ska genomförandet av apparatdykningen anpassas, antalet handledare ökas eller deltagargruppen begränsas så att dykningen är säker för alla deltagare. Avvikande eller på annat sätt farligt beteende som strider mot anvisningarna ska åtgärdas i tid.

Tjänsteleverantörens uppgift är att förutse, bedöma och övervaka dyksäkerheten kontinuerligt. Om förhållandena (t.ex. väder, andra aktörer i området, gruppens sammansättning osv.) ändras under tjänsten, ska tjänsteleverantören se till att kundernas säkerhet inte äventyras (t.ex. ska genomförandet av tjänsten anpassas, verksamheten avbrytas, ställas in eller flyttas till en säkrare plats).

Dykflaskor och andra tryckbärande anordningar

Säkerheten för dykflaskor och andra tryckbärande anordningar som används vid dykning regleras av lagen om tryckbärande anordningar (1144/2016). För periodiska inspektioner av dykflaskor tillämpas lagen om transport av farliga ämnen. För att dykflaskor ska vara säkra att använda ska de endast fyllas på godkända fyllningsstationer.

Dykning i övergivna gruvor

Innan dykverksamhet inleds i ett gammalt gruvområde ska tjänsteleverantören fastställa under vilka villkor och begränsningar gruvorna kan användas för dykning och vilka aktörer som är ansvariga för övervakningen av och genomförandet av åtgärder som föreskrivs för att säkerställa områdets säkerhet (till exempel underhåll av inhägnader). Tjänsteleverantören som arrangerar dykverksamhet i övergivna gruvor ska utreda gruvans struktur (bl.a. nätverk av tunnlar, schakt, ventilations- och pumpstigningar, stenbrott samt andra utgrävda utrymmen) och försäkra sig om dess säkerhet.

• Tukes-anvisning om Säkerhet i apparatdykningstjänster
• Anvisning från Tukes, Finlands Simundervisnings- och Livräddningsförbund, Dykförbundet och Simförbundet om utövning av andhållningssporter i simhallar
• Tukes webbplats om Allmänna krav på fyllningsplatsen
• Tukes olycksutredningsrapport: Dykolycka med dödlig utgång vid Montola gruva den 13.4.2021

Säkerheten vid husky- och rensafarier betonar guidernas yrkeskompetens att arbeta med djur på varierande rutter och under vildmarksförhållanden. Tjänsteleverantören ska vid planeringen av tjänsten ta hänsyn till olika kundgrupper, såsom utlänningar, barn och andra specialgrupper, samt dessa gruppers behov av anpassad vägledning. Särskild uppmärksamhet ska riktas mot att korsa vägar och andra rutter på ett kontrollerat och säkert sätt.

Tjänsteleverantören ska på förhand förbereda sig på hur hjälp tillkallas i nödsituationer längs rutten. Telefonens täckning och nödapplikationers funktion bör kontrolleras i förväg, och alternativa tillvägagångssätt bör planeras. Vid ruttplaneringen är det också viktigt att ta hänsyn till möten med andra användare av rutten samt hur vägar och dylikt korsas.

Tukes övervakar att husky- och rensafarier samt andra djurtjänster följer lagen om säkerheten i konsumenttjänster.

• Tukes-anvisning om Säkerhet i guidade hundspannsåkningar

Tukes övervakar att tjänsteleverantörer som arrangerar snöskotersafarin och andra snöskotertjänster följer lagen om säkerheten i konsumenttjänster.

Snöskotertjänster kännetecknas av många högriskfaktorer. Dessa inkluderar bland annat ruttens särskilda egenskaper, kundernas kunskaper och färdighetsnivå, faror relaterade till utrustning och redskap, förhållanden samt avvikande situationer och personalens förmåga och kunskap att agera i avvikande situationer. Tjänsteleverantören ska säkerställa att särskilt rutternas startpunkter, räddningspunkter, längd, svårighetsgrad och särskilda farliga platser beskrivs tillräckligt noggrant i säkerhetsdokumentationen.

• Anvisning från Institutet för Olycksinformation (OTI) och Tukes om Förbättring av säkerheten vid snöskoterkörning

Naturservice kan baseras på naturens attraktionskraft och särskilda naturplatser eller aktiviteter som anordnas i naturliga miljöer. Guidad naturservice innefattar exempelvis guidade vandringar och naturutflykter, tjänster för fotografering av stora rovdjur, välmåendeaktiviteter i naturen samt kulturarvsplatser och andra särskilda naturplatser. Se även avsnittet Rutter på denna sida.

Guidad vandring och utflykter

Vid planering av vandringar eller utflykter bör hänsyn tas till varje grupps specifika behov och förutsättningar för att genomföra utflykten. Tjänsteleverantören ska ge deltagarna all nödvändig information om säkerheten, exempelvis om rutternas svårighetsgrad, den fysiska och tekniska nivå som krävs, förberedelser inför utflykten och vilken utrustning som ska tas med. Tjänsteleverantören ska vara förberedd på nödsituationer och olyckor genom tillräcklig första hjälpen-kapacitet och utrustning, samt planera möjligheten att avbryta utflykten kontrollerat, exempelvis via räddningspunkter.

Fototjänster för stora rovdjur

Risker som orsakas av tjänster för fotografering av stora rovdjur påverkar framför allt närboende och andra personer som rör sig i närheten. Fotoplatsen kan locka till sig utomstående som på eget initiativ vill iaktta eller fotografera rovdjuren. Risken ökar när rovdjurens populationer växer och rovdjuren vänjer sig vid människor. Utfodringsområden ska tydligt märkas ut i terrängen och fotografering får inte utsätta andra som använder naturen för fara.

För användarna av tjänsten är de största riskerna relaterade till transport till och från fotoplatsen. Tjänsteleverantören får inte tillåta användarna att röra sig i omgivningen runt fotoplatsen utan guide. Om användarna spenderar lång tid (t.ex. övernattar) vid fotoplatsen utan guide, ska tjänsteleverantören se till att det finns en fungerande kommunikationslänk för att larma hjälp. Djuren får inte matas direkt från fotogömslet.

Andra publicerade anvisningar:

• Livsmedelsverkets anvisning om Användningen av åtel

Kulturarvsplatser och andra attraktiva naturplatser

Kulturarvsplatser innefattar exempelvis arkeologiska platser, ruiner, slott, fästningar och försvarsanläggningar, övergivna gruvor och stenbrott samt byggnadsarvsplatser och andra särskilda naturplatser (t.ex. jättegrytor och isfall).

Kulturarvsplatser utgör tjänster när det finns arrangemang såsom guidning, strukturer för användarna eller rutter, och när platsen marknadsförs av förvaltaren. Platserna kan användas som guidade eller självgående utflyktsmål, eller för att arrangera aktiviteter och evenemang. Kulturarvsplatser kan dock också vara utanför tjänsterna, exempelvis när det saknas guidning eller marknadsföring. Besökare kan då utforska platserna exempelvis med stöd av allemansrätten.

Tjänster som tillhandahålls på kultur- och byggnadsarvsplatser ska genomföras så säkert som möjligt med hänsyn till platsens skydds- och naturvärden. Tjänsteleverantörer kan vara platsens förvaltare eller en aktör som arrangerar aktiviteter vid platsen. Eftersom det inte alltid är möjligt att genomföra strukturella säkerhetsåtgärder på kulturarvsplatser, är guidning och begränsning av åtkomst ofta de primära åtgärderna för att säkerställa säkerheten. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att identifiera och eliminera risker som inte är förutsebara eller lätt märkbara för användarna av tjänsten (t.ex. svåra att upptäcka fallrisker, skarpa eller på annat sätt farliga strukturer). Man bör också ta hänsyn till farliga element för användarna som man särskilt vill skydda på platsen (t.ex. giftiga växter, strukturer i dåligt skick).

Förberedelser för olyckor och nödsituationer bör planeras och genomföras särskilt noggrant eftersom räddning från platserna kan vara svår på grund av deras läge, skydds- eller naturvärden eller särskilda strukturer.

Äventyrsbanor avser banor byggda på träd eller stolpar, med varierande svårighetsgrad, där kunder klättrar på olika repkonstruktioner och träplattformar. Äventyrsbanor har ofta långa glidbanor där kunder glider längs rep mellan olika plattformar. På höga banor används selar som säkerhetsutrustning, där användaren är fäst vid en säkerhetslinje som löper ovanför banan.

Det är tjänsteleverantörens ansvar att se till att banorna har tydliga markeringar för svårighetsgrad samt särskilda instruktioner för uppgifter och säkerhetsutrustning. Begränsningar gällande kundens hälsotillstånd ska klart och tydligt framgå i banans bruksanvisning.

Tillgång till banorna ska effektivt förhindras utanför öppettiderna.

Byggandet och säker användning av äventyrsbanor vägleds av två standarder, SFS-EN 15567-1 och SFS-EN 15567-2.

Djurparkens och husdjursgårdens operatör ansvarar för säkerheten genom att tillhandahålla adekvata inhägnadsstrukturer och korrekt vägledning för kunderna. Skyltar, observationsområden och gångleder ska planeras och placeras så att de vägleder kunderna till korrekt beteende. Vid identifiering av faror och säkerhetsplanering bör EAZA:s riktlinjer för farliga djur beaktas.

Både kundernas och djurens aktiviteter måste övervakas, och farliga beteenden måste åtgärdas i tid. Speciellt i situationer där kunden kommer i kontakt med djur eller har tillstånd att mata dem är övervakning och instruktioner till kunderna av största vikt. På områden där kunderna rör sig bör det finnas instruktioner för nödsituationer samt kontaktuppgifter till en ansvarig person.

Djur får endast visas i djurparker, permanenta eller mobila djurutställningar samt användas i cirkus med tillstånd från Regionförvaltningsverket (AVI). Detta gäller även husdjursgårdar.

Mer information om säkerheten kring lekutrustning och hoppborgar finns i andra avsnitt på denna sida.

• EAZA:s anvisning om djurparker (inklusive en lista över farliga djur) 

Bungyjump anordnas ofta i samband med olika festivaler och andra offentliga evenemang, och hoppställena och förhållandena varierar. Tjänsteleverantören bör fästa särskild uppmärksamhet vid de olika hoppställenas särdrag, såsom hopp- och landningsområdena, hoppunderlagen, installationerna av mobila hoppanläggningar samt de rådande förhållandena. Vid evenemang är det fördelaktigt för evenemangsarrangören och bungyjump-arrangören att tillsammans planera bungyjumpens säkerhet som en del av evenemangets helhetssäkerhet.

Den utrustning som används vid hopp bör väljas enligt hopparen. Hopparen ska vägas för att säkerställa valet av rätt sorts hopprep. Selarnas passform för varje hoppare måste kontrolleras individuellt. Hopputrustningen måste ha lämpliga reservsystem. Till exempel ska vristselen säkras med en helkropps- eller höftsele, som har ett bröstfäste som en extra del. Utrustningens skick ska kontrolleras regelbundet, och trasiga eller föråldrade redskap ska tas ur bruk.

I Finland finns det ingen särskild bungyjump-förening som skulle ha utarbetat gemensamma säkerhetsriktlinjer för branschen, och det finns inte heller europeiska EN- eller internationella ISO-standarder för bungyjump. Branschens företagare förlitar sig oftast på internationell utbildning och säkerhetsföreskrifter.

• Exempelvis har Storbritanniens säkerhetsmyndighet HSE, Health and Safety Executive, publicerat en anvisning om säkerheten vid bungyjump.

I programtjänster deltar kunden själv aktivt i den verksamhet som ingår i tjänsten, antingen under handledning eller på egen hand. Programtjänster omfattar olika äventyrs-, upplevelse-, natur- och motionstjänster, såsom exempelvis paintball eller bubbelboll.

Programtjänster innebär ofta betydande risker eftersom deltagarna medvetet förs in i situationer som de inte har upplevt tidigare. Överraskningar och extrema upplevelser är en väsentlig del av tjänsten. Trots inslagen av överraskning och spänning måste alla faser av tjänsten vara säkra. Utöver fysisk säkerhet bör tjänsteleverantören även ta hänsyn till deltagarnas psykologiska och sociala trygghet.

• Tukes-anvisning om spel med paintball- och airsoftvapen
• Tukes-anvisning om säkerheten vid uthyrningstjänster av motions- och fritidsutrustningar

Tukes övervakar att de skönhetsvårdstjänster som inte är hälsovårdstjänster följer lagen om konsumenttjänsters säkerhet. Sådana tjänster är till exempel traditionella hårbehandlingar, ansikts- och kroppsvård, microneedling, ögonfransförlängningar och konstnaglar. Alla åtgärder som kräver medicinsk specialkompetens och utförs av yrkesverksamma inom hälsovården utgör hälsovård eller sjukvård eller tjänster som kan jämföras med dessa, och lagen om konsumenttjänsters säkerhet tillämpas inte på dem. Dessa åtgärder inkluderar till exempel estetisk kirurgi eller ingrepp som kräver anestesi.

Standarden SFS-EN 17226 gäller skönhetsvårdstjänster.

Kommunernas hälsoskyddsmyndigheter övervakar hygien och de hälsomässiga förhållandena inom skönhetsvårdstjänster. Strålsäkerhetscentralen STUK övervakar användning av strålning inom skönhetsvårdstjänster.

• Tukes Kampus: Utbildning inom skönhetsvård och kroppsformning (utbildningen publiceras snart). Utbildningen innehåller omfattande information om säkerheten och kraven för olika tjänster och produkter inom branschen.
• Mer information om kosmetiska produkter som används inom hår- och skönhetsvårdstjänster finns på Tukes webbplats under avsnittet kosmetika.

Tukes övervakar att aktörer inom kroppsformningstjänster följer lagen om konsumenttjänsters säkerhet. Sådana tjänster inkluderar exempelvis tatuering, permanent pigmentering, microblading och piercing. Kommunens hälsoskyddsmyndigheter övervakar hygienen inom dessa tjänster. Tjänsteleverantören behöver inte anmäla till Tukes när de inleder kroppsformningstjänster, utan anmälan görs till hälsoskyddsmyndigheten i den egna kommunen.

Standarden SFS-EN 17169 gäller för tatueringsverksamhet.

• Tukes Kampus: Utbildning inom skönhetsvård och kroppsformning (utbildningen publiceras snart). Utbildningen innehåller omfattande information om säkerheten och kraven för olika tjänster och produkter inom branschen.
• På Tukes webbplats finns mer information om begränsningar och krav för tatueringsfärger.

Välbefinnandetjänster är en bred samling olika tjänster som syftar till att främja hälsa eller välbefinnande, och som inte omfattas av hälsovårdens tjänster. Sådana tjänster inkluderar till exempel motions- och kostrådgivning utanför hälsovården, olika avslappnings- och kropp-själ-övningar, kroppsvård, alternativa behandlingar samt andra liknande vårdformer, kurser och rådgivningar.

Tjänsteleverantörer inom välbefinnandetjänster bör identifiera både direkta och indirekta risker som är förknippade med tjänsten, samt skadliga konsekvenser som kan uppstå fördröjt. Direkta risker kan exempelvis innebära att en kund skadar sig under handledning på ett gym eller i samband med en annan övning. Indirekta risker beror inte direkt på tjänsten eller den aktuella åtgärden, utan på tillhörande instruktioner eller råd. Tjänsteleverantörer får till exempel inte uppmuntra kunder att avbryta sin medicinering, avstå från medicinsk vård eller utföra något som kan vara farligt för liv eller hälsa. Påståenden om tjänstens hälsofördelar är också en del av tjänstens säkerhet.

Om tjänsten erbjuds som en onlinekurs, är det viktigt att lägga särskild vikt vid att utarbeta grundliga instruktioner. Till exempel kan det vara mer effektivt att visa rörelseövningar via video än att beskriva dem med text. För tjänster som erbjuds som onlinekurser är det också viktigt att säkerställa korrekt och instruktionell användning av produkter och utrustning. Det är tjänsteleverantörens ansvar att även säkerställa säkerheten i dessa användningsanvisningar.

Det finns inga krav på utbildningskvalifikationer för att erbjuda tjänster utanför hälsovården. Tukes kan inte ta ställning till huruvida påståenden om tjänsterna är vetenskapligt bevisade eller korrekta, om tjänsterna är effektiva, om kunder får valuta för sina pengar eller vem tjänsterna får marknadsföras till. Vissa frågor relaterade till dessa tjänster ligger i nuläget helt utanför lagstiftningens räckvidd.