Sökande av ändring, SOLVIT och klagomål
Sökande av ändring
I Finland kan en ändring av ett myndighetsbeslut i regel sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. En ändring av ett myndighetsbeslut kan sökas genom besvär när beslutet inte har vunnit laga kraft. Den som berörs av beslutet har i allmänhet besvärsrätt.
I samband med beslutet ska myndigheten meddela hur besvär över beslutet kan anföras och var. Vissa beslut ska först överklagas hos den myndighet som fattat beslutet (begäran om omprövning). Först därefter kan den som fortfarande är missnöjd med beslutet överklaga hos förvaltningsdomstolen.
Förvaltningsdomstolen avgör om det myndighetsbeslut som besvären gäller är lagenligt.
Ett beslut som en förvaltningsdomstol har fattat får enligt huvudregeln överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Högsta förvaltningsdomstolen är högsta instans bland de allmänna förvaltningsdomstolarna. Domstolen prövar och avgör som högsta besvärsinstans ansökningar om besvärstillstånd och besvär som gjorts över förvaltningsdomstolarnas beslut. Högsta förvaltningsdomstolens beslut är slutliga, dvs. de kan inte överklagas i andra domstolar i Finland.
SOLVIT
Nätverket SOLVIT söker lösningar på de problem som företag och medborgare stöter på i samarbetet med myndigheter inom EU/EES-området. Problem kan tänkas bero på felaktig tillämpning av lagstiftningen, bristfälligt beslutsfattande eller exempelvis en felaktig harmonisering av lagstiftningen i EU-medlemsstaten i fråga.
Problemen ska vara gränsöverskridande (t.ex. ett finländskt företag och myndigheter i ett annat EU-land) och det krävs bevis på att försök har gjorts för att lösa problemet, såsom myndigheters beslut. Problemen kan bestå av handelshinder (t.ex. tekniska handelshinder såsom standarder, tekniska föreskrifter samt olika besiktnings-, provnings- och certifieringskrav) eller de kan ha samband med andra delområden av inremarknadslagstiftningen (t.ex. marknadsinträdet för varor och tjänster).
SOLVIT är en avgiftsfri tjänst som varken ersätter det officiella förfarandet för ändringssökande eller står till tjänst med rättshjälp om saken har förts till domstol. Den är avsedd för lösning av problem genom ett inofficiellt myndighetssamarbete. Myndigheter erbjuds möjlighet att på frivillig väg rätta till missförhållanden i sin verksamhet.
När det gäller strukturella problem är målet att förmå den andra medlemsstaten att ändra sin lagstiftning. Målet för SOLVIT är att lösa problemen så snabbt som möjligt: tidsfristen är tio veckor. SOLVIT kan inte ersätta andra nätverk för problemlösning, såsom nationella förfaranden för överklagande, riksdagens justitieombudsmans tjänster, lösning av problem mellan företag eller konsumenttvister.
Klagomål
Om det är fråga om en myndighets eller en tjänstemans lagstridiga förfarande eller underlåtenhet att fullgöra sin skyldighet, kan förvaltningsklagan föras hos den myndighet som övervakar verksamheten i fråga.
Klagomål kan även framföras direkt till de högsta laglighetsövervakarna, riksdagens justitieombudsman eller justitiekanslern i statsrådet, vilka i huvudsak har samma uppgifter och befogenheter. Båda övervakar lagligheten i myndigheternas och tjänstemännens verksamhet.
Klagomål kan framföras till riksdagens justitieombudsman eller justitiekanslern, om den klagande misstänker att en myndighet eller en tjänsteman inte har följt lagen eller fullgjort sina skyldigheter eller om den klagande misstänker att de grundläggande rättigheterna inte har tillgodosetts på behörigt sätt. Justitieombudsmannen eller justitiekanslern prövar klagomålet, om det finns skäl att misstänka att en myndighet har förfarit lagstridigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet eller om justitieombudsmannen eller justitiekanslern av någon annan orsak anser att det finns skäl till prövningen. Prövningen av klagomålet är avgiftsfri för den klagande.
Justitiekanslern och justitieombudsmannen prövar inte ett klagomål samtidigt. I regel prövas ett klagomål av den laglighetsövervakare som har tagit emot klagomålet först.
Den myndighet som fattar beslut om klagomålet anger i sitt beslut huruvida den som klagomålet gäller har förfarit lagligt eller inte. Beslutet om klagomålet ändrar dock inte myndighetens beslut och medför till exempel inte rätt till skadestånd.