Vanliga frågor om elarbeten och elinstallationer

Vanligtvis får elarbeten på fasta elinstallationer eller reparation av elektriska produkter endast utföras av en yrkesperson inom elbranschen som har rätt att utföra sådana arbeten. Det viktigaste kravet är att det ska finnas en ledare för arbetet som ansvarar för säkerheten och som har ett behörighetsintyg som omfattar yrket. Verksamheten ska också anmälas till Tukes register.

Som vanlig elkonsument får du endast utföra vissa mindre arbeten om du definitivt kan utföra dem korrekt och om du har satt dig in i arbetsanvisningarna och elsäkerheten tillräckligt noggrant.

Sådana arbeten är bland annat

• att byta säkring i bostaden
• att koppla i en belysningsarmatur i ”sockerbiten” i taket
• att byta en defekt stickpropp, ledning och sladdströmställare i en ledning
• att tillverka och reparera en enfasig förlängningskabel
• att ta loss och sätta fast locket på eluttaget och strömställaren t.ex. för tapetsering.
• arbeten på elinstallationer eller elektriska produkter med växelspänning på högst 50 volt eller likspänning på högst 120 volt, som till exempel installationer av solpaneler under ifrågavarande spänningsgräns. Se också Hemmets elsäkerhet (på finska).

Som elmontör får du utföra elinstallationsarbeten på en bostad eller ett bostadshus som är i din eller en nära släktings besittning, när du ansöker om ett behörighetsintyg av ett personbedömningsbolag (Seti Ab). På Seti Ab:s webbplats finns mer detaljerad information om kraven för ett behörighetsintyg. Med nära släkting avses maka/make samt egna eller makans/makens barn, föräldrar samt mor- eller farföräldrar.

Man ska alltid utföra en ibruktagningsbesiktning för en byggd elanläggning, som montör tar du hand om den själv. Dessutom ska du sköta om att en auktoriserad besiktningsman eller auktoriserat organ enligt elsäkerhetslagen (1135/2016) utför en säkerhetskontroll på elanläggningen.

Ytterligare information om besiktningsverksamheten

Behörighetsintyget i sig ger dig endast rätt att utföra mindre elarbeten av engångskaraktär. Om du vill utföra mera omfattande elarbeten måste du gör en anmälan om att elarbeten påbörjas till Säkerhets- och kemikalieverket, se anvisningarna.

Behörighetsintyget fås från behörighetsbedömningsbolaget Seti Ab. Intyget ska ansökas medan examensbeviset är giltigt (5 år efter avlagd examen).

En person som fungerar som ansvarsperson inom elbranschen i Finland måste ha ett finländskt behörighetsintyg. Seti Ab beviljar behörighetsintygen i Finland och för att få ett sådant krävs inte bara en godkänd elsäkerhetsexamen, utan också en lämplig utbildning inom elbranschen och en tillräckligt verifierad arbetslivserfarenhet.

I Finland kan en elsäkerhetsexamen endast avläggas på finska eller svenska. Även materialet för examenstillfället är huvudsakligen tillgängligt endast på finska och svenska. Det är dock möjligt att få ett motsvarande finländskt behörighetsintyg på basis av ett behörighetsintyg för elbranschen som skaffats utomlands. I sådana situationer måste man kontakta ett behörighetsbedömningsbolaget (Seti Ab).

I registret över verksamhetsutövare finns uppgifter om Tukes registrerade verksamhetsutövare.

Tidigare fick verksamhetsutövarna ett separat kundnummer som finns i anmälningsbekräftelsen som Tukes skickade när du gjorde anmälan om elarbeten. Du kan också kontrollera numret i Tukes register. 

Användningen av ett kundnummer kommer att upphöra och i framtiden används endast FO-numret vid registreringen, vilket gör det lättare för elföretagarna att sköta affärer med andra aktörer. Privatpersoner som inte har ett FO-nummer registreras på basis av namn.

I registret har alla som gjort en anmälan om elinstallationsarbeten (S1, S2, A, B, C) verksamhetsrättigheten A (=installationsarbeten), oavsett entreprenörsgrupp. De som utför reparationer av elapparater (S3 eller D) har verksamhetsrättigheten L (=reparation av elapparat).

Arbetsområdet för behörighetsintyget för grupp S3 är en s.k. behörighet att reparera en apparat. 
Med ett S3-behörighetsintyg får man: 

• koppla loss och åter fästa en elektrisk produkt med högst 1000 V.
• byta ut en söndrig elektrisk produkt eller utrustning till en ny
• installera en enskild gruppledning för en apparat eller anläggning, om el centralens konstruktion inte ändras. Exempel: får installera en gruppledning från el centralen till exempel för en luftvärmepump eller lyftdörr.

Med ett S3-behörighetsintyg får man inte:

• utföra omfattande elinstallationer
• utföra elarbeten där man måste installera flera elektriska produkter och kablar till ett installationspaket. 

En aktör som installerar luftvärmepumpar bör utöver en lämplig behörighet för kylanläggningar oftast också ha rätt att utföra elarbeten. Utan rätt att utföra elarbeten kan man installera och elektrifiera en luftvärmepump med stickpropp till ett existerande vägguttag.

Man bör dock observera att en luftvärmepump ska jordas, så den kan inte elektrifieras i ett icke-jordat vägguttag. Därför måste man i flera äldre byggnader ofta installera ett jordat vägguttag eller en fast strömförsörjning med säkerhetsbrytare för luftvärmepumpen.

Om luftvärmepumpen kopplas till ett vägguttag, kräver många luftvärmepumptillverkares anvisningar att vägguttaget ska ha en jordfelsbrytare. I äldre byggnader finns dock inte alltid vägguttag med jordfelsbrytare, så en installation av luftvärmepumpen kan kräva ändringar i elinstallationen.

Ändringsarbeten eller tillägg i byggnadens elektrifiering som installationen av en luftvärmepump förutsätter, såsom t.ex. installation av strömförsörjning, säkerhetsbrytare, vägguttag eller jordfelsbrytare kräver alltid att aktören som utför installationen åtminstone har rätt att utföra elarbeten i grupp S3.

Aktören som installerar solenergisystem och kopplar dem till elnätet ska vanligtvis ha behörighet att utföra elarbeten.

Solenergisystemet bildar ett installations- och ledningssystempaket som består av en inverter (växelriktare), instrument, kablar och paneler, vilka i allmänhet åtminstone kräver elbehörighet S2 av dem som utför installationerna. Om man inte har behörighet för elarbeten får man endast installera mindre solenergisystem (högst 50 VAC eller 120 VDC), vilka bland annat används i campingfordon och båtar.

Verksamhetsutövaren som utför installationen ansvarar för att elenergisystemet överensstämmer med kraven. Installationens innehavare ska upprätta och överlämna ett ibruktagningsbesiktningsprotokoll som täcker hela systemet, i protokollet garanterar entreprenören att installationen och ibruktagningsbesiktningen har utförts i enlighet med de standarder som gäller dem (SFS 6000, SFS-EN 62446-1).

Verksamhetsutövarens ledare för elarbeten ska se till att de personer som installerar solenergisystem har fått tillräckliga instruktioner och utbildning för uppgiften. 

Ett installations-, reparations- och servicebolag inom oljeuppvärmningsbranschen ska ha

• en ledare av elarbeten med åtminstone elbehörighet 3 och
• en ansvarsperson som innehar de behörighetsintyg som krävs av förordningen om oljeuppvärmning (558/2012)

Ansvarspersonen kan också vara en person som innehar båda behörigheterna.

Ansvarspersonen kan också vara en person som innehar ett behörighetsintyg för uppvärmningsanläggningar inom oljeuppvärmningsbranschen som beviljats före 1.9.1996.

Behörighetsintygen för oljeuppvärmningsbranschen beviljas av Uppvärmningsenergi Föreningen.

Man ska göra en anmälan till Säkerhets- och kemikalieverket om att verksamheten inleds.

Småskaligt elarbete som är tillåtet för vanliga elanvändare omfattar elarbeten på lågspännings (nominell spänning med växelspänning upp till 50 V eller med likspänning upp till 120 V) utrustning, samt reparation av elektrisk utrustning byggd för eget bruk, om detta är relaterat till hobbyverksamhet inom elbranschen.

Du kan byta eller lägga till ett kretskort eller en motsvarande del i en apparat (t.ex en dator) utan att ha behörigheter för elarbeten. Du kan också byta en beröringssäker strömkälla. 

Notera bl.a. följande saker:

• Komponenternas lämplighet för deras ändamål
• Tillförlitlighet och kompatibilitet för elektriska kopplingar
• EMC-egenskaperna (elektromagnetisk kompatibilitet) måste förbli acceptabla.

Om du är osäker på åtgärdernas effekt på elsäkerheten, överlåt arbetet till yrkesutbildade personer inom elbranschen.

Tillverkningen av elektriska produkter kräver ingen anmälan i Tukes register, men en anmälan ska göras när de underhålls och repareras.

Tillverkaren måste säkerställa att produktmodellen både uppfyller elsäkerhetskraven och kraven på elektromagnetisk kompabilitet. Vid serieproduktion måste man utföra en kvalitetssäkring: varje enskild produkt måste uppfylla kraven.

Produkten måste vara försedd med CE-märkning vilken påvisar att produkten överensstämmer med kraven i de direktiv som gäller den. Tillverkaren upprättar en skriftlig försäkran om överensstämmelse Försäkran ska nämna produkten, dess tillverkare och de standarder och andra dokument som använts i säkerställandet.

Du kan be om en modell på försäkran om överensstämmelse på tfn 029 5052 000.

En och samma person får vara utsedd till ledare för elarbeten för högst tre verksamhetsutövare samtidigt.

Ledaren av elarbeten ska ha ett behörighetsintyg om gäller för hela verksamhetsområdet.

Ledaren av elarbetet ska vara anställd av företaget som utför elarbetena. Med anställd avses ett arbets- eller tjänsteförhållande (löneförhållande). Även företagets direktör eller en komplementär kan komma i fråga om han eller hon har organisatoriska färdigheter att sköta uppgiften och står i nära kontakt med elarbeten. Uppgiften som ledare av elarbeten kan inte skötas genom uppdragsavtal mellan verksamhetsutövare.

Med lagens krav vill man säkerställa att positionen i organisationen ger ledaren av elarbeten faktiska möjligheter att sköta uppgifterna och att han eller hon har en tillräcklig kontaktyta med utförandet av arbetena.

Det är möjligt och ganska vanligt att använda hyrd arbetskraft i elarbeten. Den som hyr arbetskraften ska ha en behörighet för elarbeten som motsvarar dess verksamhetsområde. Detta krävs inte av den som hyr ut arbetskraften eftersom de uthyrda arbetstagarna arbetar direkt under och övervakas av hyrestagaren arbetsledning, på samma sätt som hyrestagarens egna anställda. Hyrestagarens ledare av elarbeten ska också ta hand om säkerställandet av de hyrda arbetstagarnas yrkesskicklighet och vägledning. 

Om arbetet i sin helhet överlåts åt en annan som en separat uppgift (t.ex. som underentreprenad) ska underentreprenören ha en behörighet att utföra elarbeten som motsvarar arbetet och alltså en egen utsedd ledare av elarbeten.

Lagstiftning: Elsäkerhetslagen (1135/2016) 58 §

Förutsättningen för att utföra elarbeten är att man använder verktyg som är nödvändiga för verksamheten och följer bestämmelserna gällande elsäkerhet.

• Allmänna installationsverktyg och nödvändiga mätinstrument såsom: 
  • multimeter
  • isolationsresistansmätare
  • tångamperemeter
  • fasföljdsindikator 
  • mätinstrument som lämpar sig för att fastslå skyddsjordningskretsarnas skick
  • mätinstrument som lämpar sig för testning av jordfelsbrytarens skick (EN 61557-6)
  • mätinstrument som lämpar sig för att fastslå kortslutningsström (endast i arbeten på ett gruppledningsområde eller mera omfattande arbeten)
  • spänningsprovare

Installationstestutrustningen har många av de tidigare nämnda mätegenskaperna, men spänningsprovaren måste i alla fall vara en separat anordning.

• De i Tukes-förteckning S10 (som gäller elektriska produkters säkerhet och elsäkerhet) anmälda standarderna och publikationerna som är nödvändiga för verksamheten, samt andra behövliga publikationer.

Man har fastställt särskilda krav för elreparationsverkstäder i standarden SFS 6000-8-803. I verkstäder som har tagits i bruk före 1.1.2003 kan man för installationskraven tillämpa Elinspektionscentralens tillkännagivande T49-84.

Först ska du avlägga minst elsäkerhetsexamen 3. Efter detta kan du ansöka om ett behörighetsintyg från personbedömningsföretaget (SETI Ab). Innan du börjar utföra elarbeten måste du göra en anmälan om elarbeten till Säkerhets- och kemikalieverket. Bifoga en kopia på behörighetsintyget till anmälan.

Examenskraven och information om examensarrangörerna finns på Tukes webbplats om elsäkerhetsexamina.

En elreparationsverkstad måste ha ett fast verksamhetsställe. Man har fastställt särskilda tekniska krav för verkstäderna i standarden SFS 6000-8-803. Dessa är till exempel kraven gällande beröringsskydd och skydd vid fel, samt kraven för frånskiljning och nödbrytning. I verkstäder som har tagits i bruk före 1.1.2003 kan man för installationskraven tillämpa Elinspektionscentralens tillkännagivande T49-84.

Att anmäla olycka/olycksfall föreskrivs i lagstiftningen för olika branscher, till exempel i elsäkerhetslagen (1135/2016) och lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005).

Du kan anmäla olyckor/olycksfall till Tukes, även om lagen inte förpliktar dig att göra det. På så sätt får Tukes en mer övergripande förståelse för säkerheten i finländarnas vardag, som man kan använda för att förebygga olyckor.

Tukes olycksanmälningsblanketter

Om olyckan vid anläggningen eller gruvan är mycket allvarlig kontakta Tukes per telefon så fort det säkerhetsmässigt är möjligt.

Tukes får många frågor gällande de tekniska detaljerna i elinstallationer. Tukes är dock i princip inte det organ som fastställer om en installation överensstämmer med reglerna eller som på basis av ett telefonsamtal, en e-postkorrespondens eller ett fotografi ger ett utlåtande gällande installationens tekniska detaljer. I sådana här frågor lönar det sig att vända sig till de auktoriserade besiktningsmännen eller besiktningsorganen.

Aktören som utför elarbeten ska som en del av arbetet göra en detaljerad ibruktagningsbesiktning. På så sätt säkerställs att installationsarbetet är säkert och uppfyller bestämmelserna vid ibruktagningen och överlåtelsen till en annan part. Man måste göra ett ibruktagningsbesiktningsprotokoll över besiktningen. Det undertecknade protokollet överlämnas till elinstallationernas innehavare. För mindre arbeten behövs inget protokoll, men vid behov ska besiktningens mätresultat överlämnas till elinstallationernas innehavare. Mindre arbeten är till exempel skyddande av enstaka säkringar, ändringar i strömkretsar och tillägg av anordningar, när dessa inte utgör en större helhet.

Om installationsarbetet är omfattande, när exempelvis storleken på den skyddande säkringen är över 35 A, ska den som utför elarbetet inte bara sköta om ibruktagningsbesiktningen, utan också beställa och låta göra en certifieringsbesiktning. Certifieringsbesiktningen utförs av en auktoriserad besiktningsman eller ett besiktningsorgan. Även protokollet från den här besiktningen ska överlämnas till elinstallationernas innehavare.

Ett bostadshus med höst två bostäder behöver dock ingen certifieringsbesiktning och inte heller på ändringsarbeten på det.

Du kan avtala om beställandet av certifieringsbesiktning, certifieringsbesiktningsman och vem som betalar när du gör upp entreprenadavtalet. Om inget annat avtalats är elentreprenören skyldig att ta hand om saken. Du kan beställa en frivillig besiktning i den omfattning du önskar även för ett sådant elinstallationsarbete som enligt bestämmelserna inte kräver en certfieringsbesiktning. Du kan även beställa en besiktning när du till exempel har köpt en bostad och är osäker på säkerheten i dess elinstallationer.

Förutom i bostadshus ska elinstallationerna i alla andra byggnader och utomhusområden besiktas med jämna mellanrum efter att de har tagits i bruk, om de skyddande säkringarna är över 35 A. Mål som ska besiktas är till exempel de flesta affärs- och industribyggnader, offentliga byggnader, stora elinstallationer på offentliga platser samt flera av bondgårdarnas produktionsbyggnader. Även affärsutrymmen som utgör en del av bostadshusen och som överskrider säkringsgränsen eller andra motsvarande utrymmen ska besiktas.

Periodiska besiktningar utförs av yrkespersoner inom besiktningsbranschen, såsom auktoriserade besiktningsmän och besiktningsorgan.

Den maximala perioden mellan de periodiska besiktningarna är normalt 10 år, men för innehavarens elnät i ett distributionsnät ska besiktningen genomföras med fem års mellanrum. Elinstallationens innehavare ska se till att besiktningen beställs.

Se också Fastigheternas elunderhåll och periodiska besiktningar (pdf, på finska).

Enligt 47 § i elsäkerhetslagen 1135/2016 är den elektriska produktens innehavare (i allmänhet ägaren) i princip ansvarig för elinstallationernas säkerhet och att upptäckta fel och brister avlägsnas tillräckligt snabbt. Civilrättsliga tvister hör inte till Tukes rättskipningsområde och inte heller fastställande av ersättningsansvar. Du kan fråga råd om sådana här saker från Konkurrens- och konsumentverket.

Man har fastställt specialkrav på elinstallationer i badrum. Avsikten är att skydda elanvändarna från elstötar och elektriska produkter från vatten. Specialkraven omfattar bland annat krav på jordfelsbrytare, de elektriska produkternas skyddsavstånd till dusch eller badkar samt de elektriska produkternas kapslingsklasser.

När du planerar elinstallationer är det bra att känna till de grundläggande sakerna om installationskrav, även om själva installationsarbetet utförs av en yrkesperson inom elbranschen. På så sätt kan du ta kraven i beaktande redan i planerna och när du köper armaturer. Mer information om de tekniska kraven för elinstallationer i badrum.

Elarbetena ska alltid utföras av yrkesmänniskor i Tukes register. En noggrann yrkesmänniska garanterar installationernas säkerhet. Man får inte och det lönar sig inte att hitta på egna installationssätt: de kan vara livsfarliga.

Kom ihåg att använda elektriska produkter på rätt sätt.

Apparaternas korrekta placering och noggrannhet finslipar badrummet elsäkerhet:

• Förvara hårtorken, locktången och rakapparaten på en sådan plats att de inte under några omständigheter kan falla i vattnet.
• Kom ihåg att ta ur stöpseln till apparaten genast efter användning.
• Lär ungdomarna och barnen att de inte får placera en radio och CD-spelare på badkarskanten eller i närheten av duschen. Informera hela familjen om hur elektriska produkter används rätt och säkert.
   

I princip är elinstallationsbestämmelserna inte retroaktiva. Ända till 1990-talet har man fått installera ojordade vägguttag i torra utrymmen under så kallade ofarliga användningsförhållanden, det vill säga exempelvis i bostädernas sov- och vardagsrum.

Om ojordade vägguttag under den ursprungliga tidpunkten för installationen har varit tillåtna och installationsförhållandena inte har ändrats, kan man fortfarande använda ojordade installationer säkert. I sådana här utrymmen kan även ett defekt ojordat vägguttag bytas till ett motsvarande helt.

Att byta vägguttagen till jordade och jordfelsskyddade förbättrar säkerhetsnivån på installationen. Om man vill göra en sådan här mera omfattande ändring på ett gammalt objekt, bör ledningarna och elcentralen ofta förnyas samtidigt. I regel är det inte möjligt och inte heller tillåtet att endast byta vägguttagen till jordade, eftersom ojordade installationer i allmänhet saknar en skyddsjordningsledning. I infällda installationer med infällda rör är det ofta relativt lätt att förnya ledningarna, men att förnya ledningarna i ett elsystem utan infällda rör eller där systemet är installerat på ytan är betydligt jobbigare.

Installationskraven för uttag har varierat en aning beroende på tidpunkten för när installationen blivit färdigt. En allmän regel för installationer i alla åldrar kan dock anses vara kraven i nuvarande standard, enligt vilka uttaget

• till sin konstruktion ska vara ett säkerhetsuttag (ett s.k. barnsäkert uttag där förslutningsplåtar ger ytterligare skydd för hålen) eller
• har installerats på minst 170 cm:s höjd eller
• har installerats i en låst kåpa eller ett liknande utrymme

Bilvärmestolparna i de flesta parkeringsområdena uppfyller inte någon av de två först nämnda kraven, så kåporna ska hållas låsta. Bilens anslutningskabel får inte lämnas kvar i stolpen när den inte är kopplad till bilen, eftersom man då praktiskt taget kringgår låsningen av kåpan. Det är särskilt farligt att låta sladden hänga kvar över gångvägar och områden där man röjer bort snö med maskiner eller där småbarn leker.

Uttag som installerats utomhus måste vara försedda med en skyddskontakt oavsett när de installerats. Under inga omständigheter får el användas för biluppvärmning eller andra ändamål från ett ojordat uttag inne i en byggnad. En av de vanligaste orsakerna till dödliga elolyckor på gården är avsaknaden av en skyddande jordningskrets eller användningen av en olaglig tvåpolig förlängningssladd. 1997 tog övergångsperioden slut varefter uttag som installerats utomhus ska vara skyddade inte bara med överströmsskydd (säkring, ledningsskyddsautomat) utan också med en jordfelsströmbrytare. Jordfelsströmbrytarens funktion ska besiktas med dess testknapp med jämna mellanrum.

Det grundläggande kravet är att förlängningssladden inte kopplas till ett uttag som inte är avsett för sådant bruk. Man får aldrig ta el från ett ojordat eluttag inomhus till ett utrymme utomhus. Det är säkrast att alltid använda ett utomhusuttag med jordfelsbrytare eller en jordfelsströmbrytare för utomhusbruk som installeras i uttaget. Andra saker som bör beaktas är:

• Använd inte plastisolerade kablar utomhus när det är kallt. Plasten hårdnar och blir skör i kylan.
• Eluttag utomhus som installerats före 1997 har nödvändigtvis ingen jordfelsbrytare. Använd då en jordfelsströmbrytare som installeras separat i uttaget eller som finns i förlängningssladden som extra skydd.
• Använd inte spruckna eller annars söndriga förlängningssladdar. Förlängningssladdarna ska vara stänktåliga (uttaget ska ha ett lock) om de utsätts för vatten, t.ex. vid regn.
   

Traditionella blybatterier, bland annat fordonsbatterier och fritidsbatterier 

Batterierna ska placeras i ett tillräckligt väl skyddat utrymme. Vid placeringen ska yttre risker för mekanisk skada på batterier samt risken för elstöt beaktas.  Batterier bör placeras exempelvis i skåp eller kåpor så att de inte medför risk för elstöt och så att batteripolerna inte kan kortslutas oavsiktligt och orsaka brand. Utrymmet måste ha tillräcklig ventilation för att undvika den risk som de explosiva gaser som uppstår vid laddning medför.

Nyare generations litiumbatterier, s.k. hembatterier

Hembatterier är normalt färdiga elprodukter och säkra när de används enligt anvisningarna. I bestämmelserna gällande elinstallationer finns inga andra särskilda krav på placeringen av hembatterier än kapslingsklass (skydd mot bland annat inträngande främmande föremål samt vatten och damm). Det är av största vikt att följa installations- och bruksanvisningarna från hembatteriets tillverkare.

Batteriinstallationer ur brandsäkerhetsperspektiv

Det kan uppstå en farlig situation om batteriet används i strid med anvisningarna eller om det till exempel utsätts för yttre skador. I en felsituation kan batteriet fungera som en antändningskälla som kan orsaka en byggnadsbrand. Även om batteriet i sig inte skulle orsaka en brand, bör man tänka på att det ändå ökar brandbelastningen i en eventuell brandsituation.

Nedan ges några säkerhetsrekommendationer som utarbetats av räddningsverkens partnernätverk och som har plockats från Brandsäkerhetsanvisning för fotoelektriska solenergisystem.

Tukes har deltagit i utarbetandet av anvisningen när det gäller elsäkerhetsfrågor. Anvisningen kan läsas i sin helhet här: Brandsäkerhetsanvisning för fotoelektriska solenergisystem (pelastuslaitokset.fi)

Det rekommenderas inte att placera batteriutrymmen nära byggnadens in- och utgångar och inte heller i utrymmen där man sover. I småhus rekommenderas det att placera batterier i utrymmen som inte är bostadsutrymmen eller är i direkt anslutning till bostadsutrymmen. En ändamålsenlig placeringsplats skulle kunna vara till exempel ett brandcellsindelat tekniskt utrymme med ventilationen separerad från bostadsutrymmena. Utrymmet bör ordnas så att det inte kan samlas brandbelastning i närheten av batterierna. Det är ändamålsenligt att ordna direkt ingång till utrymmet utifrån utan att gå via bostadsutrymmen, speciellt om det finns litiumjonbatterier i utrymmet. Det rekommenderas att placera en brandvarnare i utrymmet.

På grund av att batterierna är svårsläckta och avger mycket giftig rök i en brandsituation bör man fästa särskild uppmärksamhet på att säkerställa evakuering, möjliggöra räddningsverksamhet och på räddningspersonalens arbetssäkerhet. Dessutom rekommenderas det att man med en särskild märkskylt på elhuvudcentralen visar att elanläggningen har ett batteri, t.ex. “BATTERI I ANLÄGGNINGEN”

Grundläggande information om kraven på brandvarnare, bl.a. placering och underhåll, finns på webbplatsen som behandlar anordningar inom räddningsväsendet. 

När brandvarnaren är fast ansluten till ett 230 Volts (V) elnät kraven på den som utför underhållsarbetet på skyddet mot beröring och anslutningssättet för de elektriska delarna. 

Om brandvarnaren inte behöver kopplas loss från nätanslutningen för byte av batteri eller ackumulator, och varnarens beröringsskydd (minst IP 2X / IPXXB) bevaras när anordningen är lösgjord från sitt monteringsunderlag, förutsätter bytesarbetet inte separat rätt till elarbete. Arbetet kan jämföras med så kallade lekmannaarbeten som fastställts i elsäkerhetslagen (1135/2016).

Om ovan nämnda skydd mot beröring inte uppfylls när brandvarnaren är lös från sitt monteringsunderlag, ska den som utför batteri- eller ackumulatorbytet vara en yrkesutbildad person inom elbranschen som definierats i elsäkerhetslagen (1135/2016 73 §, standarden SFS 6002 säkerhet vid elarbeten).

I övrigt gäller motsvarande krav för installation, demontering, byte och underhåll av en brandvarnare som är fast ansluten till ett 230 volts (V) elnät som för andra elektriska anordningar som kräver fast installation, såsom eluttag eller fast anslutna belysningsarmaturer. Arbetet förutsätter i allmänhet att verksamhetsutövaren gör en anmälan om elarbeten till Tukes register över verksamhetsutövare.

En person som utför elarbeten ska i alla situationer vara förtrogen med uppgiften. Personen ska sörja för säkerheten i elarbetet, bl.a. spänningslöshet och att förhindra oavsiktlig tillkoppling av spänning till arbetsobjektet. Dessutom ska personen följa tillverkarens anvisningar.

Tukes får många frågor gällande elinstallationer eller utförande av elarbeten. Dessa hör inte till Tukes befogenheter. Sådana är bl.a.:

• tvister där man undrar vem som till exempel betalar slutförandet av elinstallationer eller reparation av fel eller defekter i installationerna. Enligt elsäkerhetslagen är elinstallationernas innehavare i sista hand skyldig att se till att fel och brister i installationerna repareras. Elsäkerhetslagen tar dock inte ställning till kostnaderna från reparationsarbeten och fastställandet av dem hör inte heller till Tukes befogenheter. Konkurrens- och konsumentverket ger råd i tvistefrågor och fastställande av kostnadsansvar.
• Fakturering av elarbeten. Konkurrens- och konsumentverket ger råd om faktureringsärenden.

Arbetarskyddsmyndigheten övervakar att maskiner för yrkesbruk och deras elanordningar överensstämmer med kraven.

Se också webbplatsen Krav för byggande av maskiner och deras elektriska apparatur samt elarbeten.

Jordfelsströmbrytaren är en känslig anordning som skyddar mot elektrisk felström som orsakar livsfara eller brandfara. Den används i vissa delar av en elinstallation som tillägg till ett vanligt säkringsskydd. I takt med utvecklingen av internationella elinstallationsstandarder har jordfelsströmbrytare varit ett krav i allt fler delar av en elinstallation.

I bland annat vägguttag i duschrum och utomhus har användningen av jordfelsbrytare från och med 1997 varit ett krav i nya elinstallationer. Man började först använda jordfelsbrytaren i installationer av golvvärmekablar i duschrum och i mitten av 2000-talet blev den obligatorisk i alla golv- och takvärmekablar och  folie.

Elinstallationsstandarden som förnyades i slutet av 2007 krävde jordfelsströmbrytare i allt större omfattning. Skyddskravet utvidgades då till att gälla nästan alla vägguttag oavsett rum, samt alla elinstallationer i dusch- och bastuutrymmen, förutom bastuugnen. Vägguttagets skydd kunde endast lämnas bort om det var fråga om ett vägguttag för en viss fast anordning (till exempel kylskåp eller diskmaskin).

Enligt elinstallationsstandarden 2012 fick man lämna ett sådant vägguttag utan jordfelsbrytare som förser en sådan anordning med el som kunde orsaka stor skada om elförsörjningen avbryts (till exempel ett kylskåp eller frys). Enligt ifrågavarande standard var det inte ännu nödvändigt att skydda belysningsgrupper med jordfelsbrytare, förutom i dusch- och bastuutrymmen.

I takt med installationsstandarden som trädde i kraft i början av 2018 utvidgades kravet på jordfelsbrytare till att även gälla bostadshusens belysningsgrupper, inklusive utomhusbelysning.

Märkströmmen för en jordfelsströmbrytare är vanligtvis 30 mA, varvid den lämpar sig både för person- och brandskydd. I vissa fall krävs skydd på 300 mA som lämpar sig för brandskydd.

Att jordfelsströmbrytaren utlöses är ett tecken på att det finns för mycket läck- eller felström i strömkretsen. Detta kan orsakas av ett fel i en enstaka anordning eller att den blivit smutsig. Att den utlöses kan också bero på att man har kopplat i för många anordningar i kretsen. Då leder anordningarnas gemensamma felström till att den utlöses. Man kan ta reda på orsaken på följande sätt:

• Ta loss anordningarna som är kopplade till vägguttaget för att utreda var felet finns.
• Sätt jordfelsströmbrytaren tillbaka i ON-läge.
• Om jordfelsströmbrytaren genast utlöses på nytt, är felet i en fast installation. Ta då kontakt med en yrkesperson inom elbranschen.
• Om jordfelsströmbrytaren hålls i ON-läge, ligger felet bland anordningarna som varit kopplade till vägguttaget. Koppla i dem i nätet separat, en i taget. Anordningen som, när den kopplas till vägguttaget utlöser jordfelsströmbrytaren, är defekt. Om en enstaka anordning inte orsakar utlösning, kan felet eventuellt vara antalet anordningar.

Redan en enstaka anordning, till exempel en gammal tvättmaskin som blivit våt av tvättvattnet eller en annan mycket smutsig och dammig elektrisk produkt, kan orsaka att jordfelsströmbrytaren utlöses. Om en normal rengöring inte hjälper, ska anordningen föras för rengöring och reparation.

Säkerhetsavstånden för etnätets ledningar finns här.

Lågspänningsledning

0,4/1 kV hängspiralledning (AMKA) AMKA-ledningen är en s.k. hängspiralledning där fasledare med svart plastisolering är lindade runt en blank metallina som fungerar som bärlina. Ledningen är upphängd i hängdon i trästolpar. Ledningen används huvudsakligen utanför tätorter i distributionsnät samt i belysningsnät längs gator, vägar och motionsstigar Ledningens höjd över marken är vanligen minst 4 meter och över vägar 5,5 meter Säkerhetsavståndet för hängspiralledningar med låg spänning är minst 0,5 meter både i sidled och under ledningen.

Mellanspänningsledningar

20 kV luftledning En 20 kV luftledning består av tre blanka fasledare av metall som i allmänhet löper parallellt. Ledarna är fästa i isolatorer som sitter på en regel. Stolparna är oftast av trä. Ledningen används huvudsakligen i distributionsnätbolagens nät utanför tätorterna för lokal kraftöverföring mellan elstationer och konsumenttransformatorer.  Ledningens höjd över marken är vanligen minst cirka 5 meter och över vägar cirka 6 meter. För att man ska kunna arbeta säkert vid luftledningar måste säkerhetsavståndet vara minst 3 meter i sidled och minst 2 meter under ledningen.

PAS-ledning, plastbelagd luftledning En 20 kV luftledning kan också bestå av ledare som är belagda med ett tunt plastskikt. I dessa PAS-ledningar är ledarna betydligt närmare varandra än i en vanlig 20 kV blankledning.  För PAS-ledningar gäller samma säkerhetsavstånd som för övriga 20 kV ledningar.

Kraftledningar

Luftledningar på 100–400 kilovolt.

Stagad trästolpe med två ben	Ostagad fristående enkelstolpe	110 kV isolatorkedja

Ledningar på 110–400 kilovolt (kV) används i det finska stamnätsbolaget Fingrids riksomfattande kraftöverföringsnät; ledningar på 110 kV även för regional kraftöverföring. 

Utgående från isolatorkedjans längd och antalet isolatorelement kan man sluta sig till spänningsnivån i ledningar med 110–400 kV.

Luftledningar på 110–400 kV har vanligen 3 fasledare (eller ledarpar) och 2 topplinor (de översta ledningarna).

Ledningar med en spänning på 110–400 kV kan också kännas igen på stolparnas utseende. Utanför tätorterna används vanligen stagade portalstolpar med två ben.

I städer används vanligen fristående enkelstolpar av fackverkstyp. Ledningens höjd över marken är vid en 110 kV ledning i allmänhet minst 6 meter och över en väg 7 meter. Vid en 220 kV ledning är motsvarande höjd cirka 6,5 meter respektive cirka 7,5 meter, och vid en 400 kV ledning cirka 8 meter respektive cirka 9 meter. 

Jordkablar

I elnätet används jordkablar med alla spänningar. Jordkablar finns huvudsakligen i städernas centrum och i tätorterna. På elbolagens verksamhetsområden finns nedgrävda jordkablar för elnätet och utomhusbelysningsnätet samt styrkablar för elnätet. De här kablarna ägs och förvaltas av elbolagen.

En jordkabel installeras på minst 70 cm:s djup eller skyddas mekaniskt exempelvis med ett hårt rör. Med åren kan tjälen och markarbeten ändra kablarnas nedgrävningsdjup och därför grävs alltid jordkablarna upp per hand.

Uppgifter om var de nedgrävda kablarna finns är tillgängliga på www.johtotietopankki.fi/sv eller hos det lokala elbolaget.

Material

Röjarens handbok (på finska)

Känn till säkerhetsriskerna (pdf, 1,2 MB)

Säkert agerande-presentationsmaterial (på finska)

En driftledare ska utses när innehavarens elanordning (fastigheten) omfattar högspänningsdelar (> 1000 V) (anläggningsklasserna 2C och 3C) eller anslutningseffekten för den elektriska lågspänningsutrustningen är mer än 1 600 kVA (anläggningsklass 2D).

En driftledare ska utses för en ny elanläggning och utnämningen ska anmälas till Tukes inom tre månader från det att elanläggningen har tagits i bruk.

I samband med personbyte ska den nya driftledaren utses inom tre månader och anmälas till Tukes inom en månad.

En driftledare behöver nödvändigtvis inte ha ett tjänsteförhållande med anordningens innehavare och antalet är inte direkt begränsat. Det är dock viktigt att han eller hon kan sköta om de uppgifter som är fastställda för en driftledare.

En person kan verka som driftledare om 

• denne är anordningens innehavare eller arbetar för innehavaren eller
• denne arbetar för ett samfund som har ett underhållsavtal med anordningens innehavare eller
• anordningen omfattar högst tre transformatorer.

Samma person kan vid behov verka som driftledare för anordningen och som ledare av elarbeten.

Driftledare ska ha ett behörighetsintyg om gäller för hela verksamhetsområdet.

Social- och hälsovårdsministeriets arbetarskyddsavdelning tar hand om frågor gällande maskiners säkerhet. Kontakta arbetarskyddsdistrikten eller kommunernas besiktningsmän om du behöver ytterligare information.