Långlivade organiska föreningar (POP)
Långlivade organiska föreningar, dvs. POP-föreningar (Persistent Organic Pollutants), är mycket giftiga kemiska föreningar som bryts ned långsamt. Föreningarna fjärrtransporteras med luft, vatten och djur långa vägar från deras ursprungliga källor.
POP-föreningar är skadliga för att de finns kvar länge i miljön. Redan små förekomster kan vara skadliga för människor och miljön. Flera POP-föreningar är fettlösliga, vilket gör att de ackumuleras i konsumenter som finns längst upp i näringskedjorna. Ämnenas långsiktiga och kumulativa effekter är ännu inte kända.
Användningen av POP-föreningar regleras i Stockholmskonventionen. Detta globala avtal begränsar användningen och utsläppen av långlivade organiska föreningar. Konventionen har satts i kraft i EU-området med EU:s POP-förordning. Förordningen är direkt tillämplig lagstiftning i alla EU-länder. Ändringar i Stockholmskonventionen sätts i kraft genom att de nya föreningarna läggs till i EU:s POP-förordning.
Övervakning
Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) deltar i identifieringen av nya POP-ämnen och samlar in information om iakttagandet av förordningen från medlemsstaterna. Dessutom samordnar ECHA:s övervakningsforum övervakningen av POP-förordningen på EU-nivå.
I Finland övervakar Tukes iakttagandet av de begränsningar och förbud som gäller tillverkningen och utsläppandet av ämnen på marknaden som avses i artiklarna 3 och 4 i POP-förordningen. Tullen övervakar de förbud och begränsningar som gäller POP-föreningar vid import, och NTM-centralerna och kommunernas miljöskyddsmyndigheter övervakar de förbud och begränsningar som gäller användningen av POP-föreningar. Finlands miljöcentral är den behöriga myndigheten i enlighet med POP-förordningen.
