Gruvdrift

Gruvtillstånd

För att anlägga en gruva och bedriva gruvdrift krävs ett gruvtillstånd. Den som ansöker om ett gruvtillstånd är oftast ett finskregistrerat företag i gruvdriftsbranschen. Även en fysisk person kan ansöka om gruvtillstånd.

Gruvtillståndet ger innehavaren rätt att

• utvinna de gruvmineraler som påträffas i gruvområdet
• utvinna gråberg, anrikningssand och andra material från berggrund och mark som uppstår som biprodukt vid gruvdriften om dessa ämnen behövs för gruvdriften på området
• bedriva malmletning på gruvområdet.

Tukes beviljar ofta gruvtillståndet tills vidare, men tillståndet kan också beviljas för en begränsad tid.

I gruvtillståndet beviljas den sökande ett gruvområde och vid behov ett hjälpområde. Gränserna för gruvområdet definieras på djupet, lodrätt.

Tidigare, före 2011, använde man benämningen utmål för beviljade gruvrättigheter. Som ett bevis på gruvrättigheten och att den hade registrerats i gruvregistret gav man innehavaren av gruvrättigheten en utmålssedel. Nästan alla finländska gruvor drivs genom utmål, dock på ett sådant sätt att bestämmelserna i gruvlagen från 2011 i huvudsak och åtminstone till väsentliga delar även gäller för dessa gruvor.

Inom gruvdriften delas malmbrytningen upp på följande vis:

• metallmalmer – metallmalmsgruvor
• industrimineraler – kalkgruvor
• andra industrimineraler – talk-, stenulls-, fältspats- och kvartsgruvor
• industristen – täljstens- och ädelstensgruvor.

Gruvtillståndet kan också ändras genom att området antingen utökas eller minskas.

Man kan ansöka om en en förlängning av ett tidsbegränsat gruvtillstånd. Man kan ansöka om att skjuta upp tidpunkten för när gruvtillståndet förfaller, om gruvdriften inte har påbörjats eller om den har varit avbruten i fem år.

Ett gruvtillstånd, det vill säga en gruvrätt, kan överföras till en annan part. Mottagaren ska uppfylla de krav som ställs på en tillståndshavare i gruvlagen.

Tillståndshavaren kan pantsätta rätten att utvinna gruvmineral som grundas på gruvtillståndet. Panträtten börjar gälla när gruvmyndigheten får en skriftlig anmälan om pantsättning från tillståndshavaren.

Tillståndstyper för gruvdrift och anvisningar för att ansöka om tillstånd:

1. Gruvtillstånd och utvidgning av gruvområde och utmål: Gruvlagen 34 § och statsrådets förordning om gruvdrift 391/2012 16 och 17 § samt redogörelse för tryggandet av allmänna och enskilda intressen enligt gruvlagen § 52.
2. Ändring av gruvtillståndet: För tillämpliga delar gruvlagen 34 § och statsrådets förordning om gruvdrift 391/2012 16 och 17 § samt redogörelse för tryggandet av allmänna och enskilda intressen enligt § 52 i gruvlagen.
3. Förlängning av giltighetstid för tidsbegränsat gruvtillstånd: För tillämpliga delar 34 § i gruvlagen och statsrådets förordning om gruvdrift 391/2012 16 och 17 § samt redogörelse för tryggandet av allmänna och enskilda intressen enligt § 52 i gruvlagen.
4. Uppskjutande av tidpunkt för när gruvtillståndet förfaller: Statsrådets förordning om gruvdrift 27 § samt redogörelse för tryggandet av allmänna och enskilda intressen enligt 52 § i gruvlagen.
5. Kontroll av nödvändiga bestämmelser för att trygga allmänna och enskilda intressen: Genomförs enligt beslut från gruvmyndigheten och då ber gruvmyndigheten gruvbolaget om en uppdaterad redogörelse för tryggandet av allmänna och enskilda intressen samt en bedömning av hur stor gruvsäkerheten är inklusive motiveringar. I redogörelsen beaktas § 52 i gruvlagen.
6. Fastställande av brytningsersättning för metallmalm i de gruvområden som beviljats utifrån gruvlagen 2011: Gruvlagen 100 § och statsrådets förordning om gruvverksamhet 33 §.
7. Årlig redogörelse för gruvdriften: Gruvlagen 18 § och statsrådets förordning om gruvverksamhet 31 §.
8. Överföring av gruvrätt: Gruvlagen 73 § och statsrådets förordning om gruvverksamhet 32 §.
9. Meddelande om pantsättning av gruvrätt: Statsrådets förordning om gruvdrift 28 §.
10. Meddelande om avslutande av gruvdrift och åtgärder som ska vidtas vid avslutande: Gruvlagen 145 §
11. Gruvsäkerhetstillstånd: Gruvlagen 122 § och statsrådets förordning om gruvverksamhet 20 §.
12. Förlängning av gruvsäkerhetstillståndets giltighet: Gruvlagen 122 § och statsrådets förordning om gruvverksamhet 20 §.
13. Ändring av gruvsäkerhetstillstånd: Gruvlagen 122 § och statsrådets förordning om gruvverksamhet 20 §.

Skyldigheter för innehavare av gruvtillstånd

En innehavare av ett gruvtillstånd är skyldig att se till att gruvdriften inte medför

• olägenhet för människors hälsa
• fara för den allmänna säkerheten
• avsevärd olägenhet för allmänt eller enskilt intresse
• kränkning av allmänt eller enskilt intresse
• uppenbart slöseri med gruvmineral
• ett äventyrande eller försvårande av en eventuell framtida användning av gruvan och fyndigheten.

För att säkra allmänna och enskilda intressen kontrollerar Tukes nödvändiga bestämmelser för varje gruva enligt de kontrollperioder som Tukes har beslutat. I anslutning till kontrollen av bestämmelserna har markägare eller parter i gruvområdet eller dess närområde möjlighet att ge anmärkningar om gruvdriften medför till exempel kränkning av ett enskilt intresse. I samband med det kontrollerar Tukes dessutom att gruvsäkerhetens storlek är tillräcklig. Genom gruvsäkerheten säkerställer man att gruvområdet återställs i det skick som den allmänna säkerheten kräver när gruvdriften har upphört. 

Innehavaren av gruvtillståndet är skyldig att årligen lämna en redogörelse för omfattningen av och resultaten från utvinningen av fyndigheten och anmäla väsentliga förändringar i uppgifterna om mineralreserverna till gruvmyndigheten.

Gruvområde och hjälpområde

Ett gruvområde ska vara ett enhetligt område och det ska till storlek och form vara sådant att kraven på säkerhet, placering av gruvdriften och gruvteknik uppfylls. Gruvområdet får inte vara större än vad gruvdriften nödvändigtvis kräver. Gruvområdet kan dock innefatta områden där det är möjligt att hitta mer malm.

Det kan bestämmas att ett område intill gruvområdet ska vara hjälpområde för gruvan om det är nödvändigt för gruvdriften och behövs för vägar, transportanläggningar, kraft- eller vattenledningar, avlopp, vattenhantering eller en transportled som bryts på tillräckligt djup under markytan.

Ett gruvområde och ett hjälpområde för en gruva får användas endast för det ändamål som nyttjanderätten eller annan rätt har beviljats för.

Förutsättningar och hinder för beviljande av gruvtillstånd

För att beviljas ett gruvtillstånd krävs att fyndigheten är utvinningsbar till sin storlek, halt och tekniska egenskaper.

Gruvtillstånd får inte beviljas till följande:

• en begravningsplats eller ett område som tillhör en privat grav eller ett område mindre än 50 meter från en sådan
• ett område som försvarsmakten förfogar över
• ett sådant område som Gränsbevakningsväsendet besitter och där vistelse är begränsad eller förbjuden, eller på mindre än 100 meters avstånd från ett sådant område
• områden där vistelse är begränsad eller dit tillträde är förbjudet för obehöriga
• allmänna trafikleder och farleder
• mindre än 150 meters avstånd från en byggnad som är avsedd för boende eller arbete eller andra lokaler som kan jämställas med sådant, från ett tillhörande privat gårdsområde eller från platsen för en sådan byggnad
• ett område som används för trädgårdsodling
• mindre än 50 meters avstånd från en allmän byggnad eller inrättning eller från en kraftledning eller transformatorstation med en spänning på mer än 35 000 volt.

Tukes kan inte bevilja ett gruvtillstånd om det i samband med hanteringen av ansökan har framkommit anledningar som ger övervägande skäl att misstänka att den sökande inte har förutsättningar för eller uppenbarligen inte heller avser att inleda gruvdrift, eller att den sökande tidigare på ett betydande sätt har försummat skyldigheterna i gruvlagen. När Tukes bedömer hur väsentliga försummelserna har varit beaktar Tukes hur systematiska försummelserna är, hur länge de varat, hur ofta de upprepats och hur stort antal skador de orsakat.

Tukes utreder gruvområdet och gruvans hjälpområde i förhållande till användningen av andra områden. Gruvområdet får inte stå i konflikt med områdets markanvändning.

Tukes får inte bevilja ett gruvtillstånd om gruvdriften orsakar något av följande och den nämnda faran eller de nämnda effekterna inte kan avlägsnas genom tillståndsvillkor:

• en fara för den allmänna säkerheten
• betydande skadliga miljökonsekvenser
• väsentligt försämrade grunder för skyddet av ett Natura-område i närheten
• väsentligt försämrade bosättnings- eller näringsförhållanden på orten.

Gruvförrättning

Gruvförrättning ger innehavaren av ett gruvtillstånd eller gruvområdesinlösningstillstånd rätt att använda gruvområdet för gruvdrift.

Lantmäteriverkets gruvförrättning startar när Tukes har utfärdat ett gruvtillstånd.
Den som har ett gruvtillstånd kan skaffa ägo- eller nyttjanderätt till det för gruvverksamheten nödvändiga området antingen via avtal eller genom att ansöka om ett inlösningstillstånd för gruvområdet av statsrådet. Inlösningen av bruksrättigheterna för områdena och inlösningen av andra särskilda rättigheter sker vid gruvförrättningen hos Lantmäteriverket. Om Lantmäteriverket inte kan bevilja inlösningsrätt vid gruvförrättningen så kan Statsrådet bevilja rätt att använda ett område som tillhör någon annan som gruvområde.
Innehavaren av gruvtillståndet får inte området i sin ägo.

En markägare har rätt att kräva att dess fastighet eller en del av äganderätten löses in, om

• gruvområdet medför betydande olägenhet eller
• området har avsatts för gruvdrift i detaljplanen.
• I gruvförrättningen fastställs en ersättning som ska betalas för inlöst nyttjanderätt eller område. Ersättning fastställs också om
• fastigheten åsamkas olägenhet eller skada på grund av inlösningen eller
• byggnader, upplag, anordningar, träd, växande gröda eller annan växtlighet måste bortskaffas eller flyttas från ett område som ska upplåtas eller har upplåtits för gruvdrift.

Mer information om gruvförrättning finns på adressen www.maanmittauslaitos.fi samt i kapitel 8 i gruvlagen.

Markägarersättningar enligt gruvlagen

En innehavare av ett gruvtillstånd ska betala en årlig ersättning till ägarna av fastigheter inom gruvområdet, det vill säga en brytningsersättning. Skyldigheten att betala brytningsersättning startar när gruvtillståndet har vunnit laga kraft. Tukes fastställer de brytningsersättningar som betalas ut till markägarna varje år.

Det årliga beloppet av brytningsersättningen per fastighet är 50 euro per hektar. Om tillståndsmyndigheten har skjutit upp den tidpunkt då gruvtillståndet upphör att gälla i enlighet med gruvlagen uppgår brytningsersättningen till 100 euro per hektar tills gruvdriften påbörjas eller återupptas. Skyldigheten att betala förhöjd ersättning startar när beslutet om ny tidpunkt för inledande av gruvdrift eller tidsfristen för fortsättande av verksamheten har vunnit laga kraft.

Dessutom betalas brytningsersättning

• i metallmalmgruvor i form av 0,15 procent av det beräknade värdet av gruvmineral i den metallmalm som brutits och utvunnits under ett år. I beräkningen beaktas det genomsnittliga priset på de metaller i malmen som utvunnits under året och det genomsnittliga värdet på de övriga produkter som utvunnits ur malmen under året.
• för andra gruvmineral än metallmalm i form av en skälig ersättning för andra brutna och utvunna gruvmineral med beaktande av grunderna för gruvmineralets ekonomiska värde. Innehavaren av tillståndet betalar ut ersättning på det sätt som fastighetsägaren och innehavaren av gruvtillståndet kommer överens om eller som gruvmyndigheten fastställer för ansökan från fastighetsägaren eller innehavaren av gruvtillståndet. Om grunderna för gruvmineralets ekonomiska värde har förändrats väsentligt får fastighetsägaren eller innehavaren av gruvtillståndet kräva att gruvmyndigheten justerar ersättningen.

Innehavaren av gruvtillståndet ska lämna in uppgifter för fastställande av brytningsersättningen till Tukes senast den 15 mars följande år. Gruvmyndigheten fastställer årligen brytningsersättningens storlek genom sitt beslut.

Brytningsersättningen ska betalas senast den 30:e dagen efter det att Tukes beslut om ersättningen har vunnit laga kraft.

En innehavare av ett gruvtillstånd ska betala ägarna av fastigheter inom gruvområdet en årlig ersättning per fastighet för nyttan av sådana biprodukter från gruvdriften som använts för annat än gruvdrift, det vill säga ersättning för biprodukter (gruvlagen 621/2011, § 101).

Gruvsäkerhet och övervakning av gruvor

För att anlägga en gruva och bedriva gruvdrift krävs ett gruvsäkerhetstillstånd. Gruvsäkerhetstillståndet ersätter godkännandet av den allmänna planen i den gamla gruvlagen. Det är Tukes som övervakar gruvsäkerheten och även beviljar gruvsäkerhetstillstånd.

Gruvbolaget är skyldigt att ansvara för gruvsäkerheten. Bolaget måste särskilt sörja för gruvans strukturella och tekniska säkerhet och för att förebygga tillbud och olyckor i gruvan och begränsa skadliga följder av dem.

När gruvbolaget sörjer för gruvsäkerheten ska det iaktta bland annat följande handlingsprinciper:

• att faror och olycksrisker identifieras
• att riskfaktorer elimineras
• att, om det inte är möjligt att eliminera riskfaktorerna, fastställa säkerhetsmål för att begränsa farorna och vidta åtgärder för att de skadliga verkningarna av riskfaktorerna ska bli så små som möjligt, och de åtgärder som behövs för att förebygga olyckor ska vidtas och beredskap för räddningsåtgärder skapas.

Bolaget ska vid behov omedelbart isolera ett farligt område från den övriga gruvan, avbryta gruvdriften och vidta de åtgärder som gruvsäkerheten kräver.

Tukes utför återkommande inspektioner av gruvor som är i drift. Inspektionsintervallens längd påverkas av gruvdriftens omfattning och förhållandena i gruvan. Gruvor som är i drift regelbundet och gruvor som fungerar under krävande förhållanden inspekteras årligen. Vid inspektionerna noteras gruvans tekniska genomförande, handlingsprinciper och ledningssystem. Utifrån inspektionerna görs en inspektionsrapport, där de inspekterade objekten och de brister som har observerats registreras.

Arbetssäkerheten i gruvorna fastställs separat och det är Regionförvaltningsverkens arbetarskyddsenheter som övervakar arbetssäkerheten. Det är de regionala NTM-centralerna som övervakar att gruvornas miljötillstånd följs och Strålsäkerhetscentralen som övervakar strålsäkerheten.

Gruvtillståndets giltighetstid

Gruvtillståndet är i kraft tills vidare. Tukes kontrollerar bestämmelserna i ett gruvtillstånd som är i kraft tills vidare minst vart tionde år.

Ett gruvtillstånd kan också beviljas för en bestämd tid. Ett tidsbestämt gruvtillstånd förfaller när den utsatta tiden går ut.
Tukes ska besluta att gruvtillståndet förfaller, om den som innehar tillståndet inte har inlett gruvdrift inom den tidsfrist som anges i gruvtillståndet eller påbörjat annat sådant förberedande arbete som visar att tillståndshavaren har allvarliga avsikter att bedriva egentlig gruvdrift. Tukes ska också besluta att gruvtillståndet förfaller, om gruvdriften av orsaker som är beroende av tillståndshavaren har varit avbruten i minst fem år utan avbrott eller gruvdriften faktiskt kan anses ha upphört. 

Tukes kan dock skjuta upp förfallandet av gruvtillståndet och fastställa en ny tidsfrist inom vilken gruvdrift ska inledas.

Upphörande av gruvdrift

Gruvdriften upphör när gruvtillståndet förfaller eller tillståndet dras tillbaka.

Gruvbolaget ska senast två år efter det att gruvdriften upphört försätta gruvområdet och hjälpområdet för gruvan i det skick som den allmänna säkerheten kräver, sörja för att områdena restaureras, snyggas upp och anpassas till landskapet samt vidta de åtgärder som fastställts i gruvtillståndet och gruvsäkerhetstillståndet. Gruvbolaget får hålla kvar gruvmineral som brutits i gruvan samt byggnader och konstruktioner ovan jord i två år efter det att gruvdriften upphört. Efter de två åren övergår byggnader, konstruktioner och mineraler utan ersättning till fastighetsägaren, som kan kräva att de bortskaffas på verksamhetsutövarens bekostnad.

Gruvbolaget måste göra en skriftlig anmälan till Tukes omedelbart efter att gruvområdet har restaurerats. Efter det måste Tukes göra en slutbesiktning, om man inte anser att det är uppenbart onödigt att göra en besiktning. Vid slutbesiktningen fastställer Tukes om avslutningsåtgärderna till väsentlig del har utförts och bedömer de omständigheter som är nödvändiga för att trygga allmänna och enskilda intressen.

De som kallas till slutbesiktningen är gruvbolaget och de parter som det främst berör, i synnerhet markägare, kommunala representanter, den lokala NTM-centralen och vid behov även andra myndigheter som övervakar allmänna intressen. Man upprättar en besiktningsrapport från slutbesiktningen där besiktningsförloppet och de observationer som gjorts i samband med besiktningen samt de anmärkningar och åsikter som framförts till centrala delar framgår.

Tukes ska fatta beslut om upphörande av gruvdrift när de åtgärder som är relaterade till upphörandet har gjorts.

Återgång av besittningsrätten till gruvområdet

När beslutet om upphörande av gruvdriften vunnit laga kraft upphör den nyttjande- och besittningsrätt till gruvområdet och den nyttjanderätt och annan rätt till hjälpområdet för gruvan som den som bedriver gruvdrift har haft. Samtidigt återgår dessa områden utan ersättning i fastighetsägarens besittning.

Efter avslutad gruvdrift ansvarar den som bedriver gruvdrift i enlighet med bestämmelserna i gruvtillståndet eller beslutet om upphörande av gruvdrift fortfarande för uppföljning av gruvområdet och hjälpområdet för gruvan, för nödvändiga korrigerande åtgärder och för kostnaderna för åtgärderna. Den som bedriver gruvdrift har rätt att få tillträde till gruvområdet och hjälpområdet för gruvan för att kunna fullgöra dessa skyldigheter. Den som bedriver gruvdrift ska underrätta Tukes om alla betydande skadliga konsekvenser för den allmänna säkerheten som upptäckts vid övervakningen och omedelbart vidta de korrigerande åtgärder som behövs. Tukes kan utfärda bestämmelser om nödvändiga korrigerande åtgärder.

Om det inte längre finns någon som bedriver gruvdrift eller den som bedriver gruvdrift inte kan nås eller förmås att fullgöra sina skyldigheter, och gruvområdet eller hjälpområdet för gruvan behöver övervakas av orsaker som har samband med allmän säkerhet, ansvarar innehavaren av området för övervakningen och de behövliga korrigerande åtgärderna. Innehavaren av området ansvarar dock bara för detta om innehavaren har känt till eller borde ha känt till områdets tillstånd vid anskaffningen och ansvaret för övervakningen och de behövliga korrigerande åtgärderna inte är uppenbart oskäligt. När ansvaret inte kan läggas på innehavaren av området eller när det gäller ett område vars besittnings- och nyttjanderätt har återgått till fastighetsägaren, svarar dock Tukes för övervakningen och de korrigerande åtgärderna.