Vad betyder fara och risk? 

Fara

Fara innebär vilken som helst faktor som kan medföra skadliga effekter. Det kan till exempel vara fråga om eggvapen, is eller farliga kemikalier. Eggvapen kan orsaka sår eller man kan halka på hal is och få en fraktur.

Exponering för farliga kemikalier kan till exempel orsaka en fysikalisk olägenhet som korrosion av metall, hälsoolägenhet som hudirritation, vara cancerframkallande, försvåra reproduktion eller medföra miljöolägenhet som fiskdöd. För bedömning av kemikaliens farliga egenskaper används epidemiologiska undersökningar och undersökningar på försöksdjur, simulations- och cellprov, andra laboratorieundersökningar, datormodelleringar samt information om faroegenskaper hos liknande kemikalier. 

Exponering

Exponering beskriver att till exempel en människa, egendom eller miljön kommer i kontakt med fara. Människan kan exponeras för kemikalier via munnen, huden eller andningsvägarna och egendom kan exponeras i samband med transport eller lagring. Kemikalier kan komma ut i miljön till exempel med avloppsvatten eller till följd av användning av avloppsvatten. Miljöns exponering till följd av mänsklig verksamhet och människors exponering i olika situationer som i arbetsuppgifter eller via konsumentprodukter kan bedömas genom att utnyttja biomonitoreringsuppgifter, mäta kemikalier i miljön eller genom matematisk modellering av kemikaliehalter.

Risk

Risk avser sannolikheten för en olägenhet till följd av exponering för fara. Den risk som faran medför beror både på farans karaktär och på exponeringen. Om en människa, egendom eller miljön inte exponeras för fara, medför den inte heller någon olägenhet.

Förhållandet mellan risk och fara kan åskådliggöras med ovan nämnda exempel: om knivar förvaras i en låda är sannolikheten att få ett sår liten, medan risken att skada sig ökar betydligt när kniven används. På samma sätt kan sannolikheten att halka på en isig gata, det vill säga halkrisken minskas betydligt genom att använda halkskydd på skorna.

Samma gäller också kemikalier. Ett föremål kan innehålla en kemikalie som anses vara farlig, men risken som den för med sig är obefintlig om kemikalien inte kommer in i kroppen eller ut i miljön. En sådan kemikalie är till exempel bly:

• Bly och dess föreningar är mycket skadliga kemikalier. Det kan till exempel finnas bly i gardinvikter, men den hälsorisk det medför är mycket liten, eftersom ingen exponering sker vid normal användning, det vill säga bly kommer inte in i kroppen.
• I miljön kan risken anses vara betydligt större, eftersom bly bl.a. används som material för ammunition, varvid det hamnar i miljön och djur kan dö av blyförgiftning via sin föda. Människan kan även indirekt exponeras för farliga kemikalier via miljön.
• De risker som blyföreningar utgör för människor och för miljön har minskats genom att till exempel begränsa användningen av bly i bränsle eller vattenrör.

Riskbedömning och riskhantering

I riskbedömningen för kemikalier görs en bedömning av huruvida kemikalien är farlig för hälsan eller för miljön, om kemikalien medför en risk på en känd exponeringsnivå, det granskas hur allvarlig risken är och avvägs åtgärder som ska vidtas för att hantera risken. Hur allvarlig den risk är som en farlig kemikalie medför kan beskrivas genom att bedöma förhållandet mellan faran och exponeringen.

Om risken konstateras vara för stor, kan åtgärder vidtas för att minska risken. Genom riskhanteringsåtgärder, som personlig skyddsutrustning eller begränsning av användningen av kemikalien går det att minska risken för att människor och miljön exponeras för kemikalier. Även klassificeringen av en kemikalie som en farlig kemikalie är en riskhanteringsåtgärd. Märkningar som faro- och skyddsangivelser förmedlar information om farorna med kemikalien till användarna och vägleder till säker användning av kemikalien.

Genom verksamhet i enlighet med kemikalielagstiftningen som gäller hela EU visas och säkerställs säker användning av konsument- och industrikemikalier.