I mätningen av elenergi som laddas upp i elbilar ska kraven i lagen om mätinstrument beaktas, om laddningen faktureras på grundval av den mätta energimängden. Kraven gäller den mätare som används vid mätningen av elenergi, mätarens display och sparandet av uppgifterna om mätningen. Kraven i lagen om mätinstrument gäller både mätare för växelström och för likström.
Tillverkaren av mätinstrumentet ansvarar för överensstämmelsen med kraven. Medan mätaren är i bruk ansvarar den instans som använder mätresultatet som grund för fakturering för mätarens överensstämmelse med kraven.
Olika krav för mätare för växelström och likström
Elbilarnas laddningssystem laddar bilarna antingen med likström eller växelström. För närvarande gäller olika krav för dessa olika typer av elenergimätare.
Krav på mätare för växelström
Mätare för växelström ska uppfylla kraven i mätinstrumentdirektivet (MID). Mätaren ska ha en CE-märkning som anger överensstämmelse med krav (bild 1).
Bild 1. Märkning som anger överensstämmelse med krav för mätinstrument enligt MID. I bildens exempel är mätinstrumentets tillverkningsår 2022.
Mätaren ska också följas av en EU-försäkran om överensstämmelse. I försäkran om överensstämmelse för MID-mätare anges bland annat de moduler som använts för att bevisa överensstämmelsen med kraven, beviljade intyg (t.ex. intyg om EU-typkontroll och intyg av produktionens kvalitetskontroll) och de anmälda organ som övervakar dessa (strukturen för EU-försäkran om överensstämmelse MID bilaga XIII).
Krav på mätare för likström
För närvarande finns inga gemensamma krav för EU vad gäller mätning av likström. Trots det ska mätare för likström vara typgodkända. En mätare för likström kan till exempel ha ett typgodkännande som grundar sig på de nationella kraven i ett land i EU eller EES (t.ex. Tyskland), varvid dess överensstämmelse med kraven kan fastställas i Finland genom ett förfarande för ömsesidigt erkännande. Det är möjligt att man senare blir tvungen att ansöka om en nationell finsk typgodkännandekod för det europeiska godkännandet.
En EN-standard (prEN 50470-4) för mätare för likström som beaktar de europeiska MID-kraven bereds för närvarande. Standarden som bereds grundar sig på Internationella elektrotekniska kommissionens standard IEC 62053-41:2021.
Mätarens noggrannhetsklass och miljöförhållanden
Den ändamålsenliga noggrannhetsklassen för mätare är B. Temperaturområdet för mätare ska vara lämpligt för placeringen så att både köld och värme från solstrålning beaktas.
Offentlig eller privat laddning?
Laddningen av elbilar delas in i två kategorier (förbrukningsmätning och näringsverksamhet). Lagen om mätinstrument behandlar mätningar olika beroende på om mätningen är offentlig verksamhet eller så kallad förbrukningsmätning, där ett laddningssystem används för att mäta den energi som en kund använder.
1. Laddningspunkt vid bostadsaktiebolag
Om laddningssystemet för en elbil mäter den energi från fastighetens elnät som endast en kund, till exempel ägaren av en bilplats, använder för att ladda en elbil, är laddningen enligt lagen om mätinstrument förbrukningsmätning.
Tekniskt sett kan det även vara möjligt att mata laddningsenergi via bostadens elenergimätare utan en separat mätning av bilplatsens laddningsenergi.
Den elström som laddas är växelström, därför ska elenergimätaren fylla kraven i mätinstrumentdirektivet (MID) innan den tas i bruk.
En verifiering enligt lagen om mätinstrument behöver inte göras vid ibruktagandet.
Eftersom det är fråga om förbruksmätning behövs inga periodiska verifieringar medan mätaren är i bruk.
2. Offentlig eller halvoffentlig laddningspunkt
Enligt lagen om mätinstrument är laddning av elbilar vid en offentlig laddningspunkt näringsverksamhet dvs. försäljning av elenergi och fakturering av den enligt mätningar.
Laddningspunkt för växelström dvs. offentlig laddningspunkt för normalladdning:
Om den elström som laddas är växelström, ska mätaren vid den offentliga laddningspunkten uppfylla kraven i mätinstrumentdirektivet (MID).
En verifiering enligt lagen om mätinstrument behöver inte göras vid ibruktagandet.
Laddningspunkt för likström dvs. offentlig laddningspunkt för snabbladdning:
Enligt lagen om mätinstrument ska mätaren vara typgodkänd.
Enligt lagen om mätinstrument ska en verifiering göras i samband med ibruktagandet, om mätinstrumentet inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. I praktiken är behovet av verifiering för en laddningspunkt för likström beroende av mätarens egenskaper och godkännande. Se nedan redogörelsen om förfarandet för ömsesidigt godkännande.
Periodiska verifieringar görs med tre års intervall.
Laddningsmätning för tjänstebilar
Skattemyndigheten förutsätter att den mängd el som laddas hemma och faktureras av arbetsgivaren ska kontrolleras på ett tillförlitligt sätt med ett separat mätinstrument. Elmängden som laddas till en tjänstebil och faktureras kan på ett tillförlitligt sätt kontrolleras med ett separat mätinstrument som överensstämmer med kraven i mätinstrumentdirektivet (MID) och är förseglad.
Mätarens display
Laddningsanordningar för elbilar där den laddade elenergin mäts för fakturering ska ha en display som konsumenten lätt kan se. Det värde som avläses på denna visare utgör det mätresultat som ska ligga till grund för avgiftsdebiteringen. När mätinstrumentet har en display, krävs inga (MID-)certifierade datalänkar eller back-end system. Displayen för en mätare som används av en enda användare kan också vara bakom en låst lucka, om användaren har en nyckel till luckan.
Displayen visar det kumulativa energivärdet och/eller energimängden för laddningstillfället. I offentlig laddning rekommenderas visare för energimängden för laddningstillfället. Siffror som överskrider 100 kWh kan döljas av det kumulativa värdet i offentlig laddning.
Energimätning och kabelförluster
Förluster, som skulle påverka mätresultatet med mer än en sjättedel av det största tillåtna felet får inte uppstå mellan mätaren och laddningsanslutningen (Nordcharge-rekommendationen). Vid behov kan kabelförluster kompenseras automatiskt i förseglade mätare eller genom 4-ledarmätning.
Registrering av mätresultat och närvaro genom distansförbindelse
Om den ena parten i transaktionen genom distansförbindelse ger tillstånd för laddning, tolkas det att parten är närvarande vid transaktionen. Då behöver man inte registrera mätresultatet i mätaren (= inget minne för loggar) eller uppgifter för identifikation av transaktionen, dvs. tillämpas inte direktivets krav om varaktig registrering av mätresultatet och identifikationen (MID bilaga I, 11.1).
Laddningstillstånd som ges via distansförbindelse innebär till exempel att den laddande partens RFID-kort som omfattas av operatörens avtal identifieras och att tillstånd för inledning den aktuella laddningen ges basis av den. Den ena parten i transaktionen har godkänt händelsen och kan också vid behov avbryta laddningen genom en telekommunikationslänk.
Varaktigt bevis på mätresultatet
Efter att laddningen avslutats ska det på begäran vara möjligt att lägga fram ett varaktigt bevis på mätresultatet och identifikationen av transaktionen. Efter att laddningstillfället avslutats ska det vara möjligt att jämföra den information som lämnats med den information som laddningsstationens mätare visar.
Varaktigt bevis på mätresultatet och identifikationen av transaktionen kan till exempel vara en utskrift på papper (= ett kvitto), ett sms, ett e-postmeddelande eller en uppgift som sparats av den applikation som styr laddningen (MID bilaga I, 11.2).
Enskilda laddningstillfällen kan anges individuellt i samlingsfakturan för faktureringsperioden. När mätinstrumentet har en display, krävs inga certifierade datalänkar eller back-end system.
