Glyfosat

Glyfosatpreparaten introducerades på marknaden i Finland på 1970-talet och har länge varit de mest sålda växtskyddsmedlen inom jordbruket. Vissa glyfosatpreparat är godkända för konsumentbruk och andra för yrkesmässigt bruk, beroende på preparatets egenskaper.

För att köpa och använda växtskyddsmedel för yrkesmässigt bruk krävs ett intyg över avlagd växtskyddsexamen.

I Tukes register över växtskyddsmedel finns aktuell information om godkända glyfosatpreparat och information om bruksanvisningar och begränsningar i användningen av preparaten. Se här Växtskyddsmedel - KemiDigi. 

Växtskyddsmedlets risker bedöms innan det får användas

Växtskyddsmedel är tillståndspliktiga kemikalier, vilket innebär att det krävs en noggrann riskbedömning och ett godkännandeförfarande innan de får säljas eller användas.

Som ett första steg bedöms riskerna med och acceptansen för det verksamma ämnet (t.ex. glyfosat) på EU-nivå. En medlemsstat bereder en riskbedömning av det verksamma ämnet på grundval av de informationskrav som anges i EU-lagstiftningen och i enlighet med EU:s riktlinjer för bedömning. 

Riskbedömningen genomgår en djupgående inbördes granskning som samordnas av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, där andra medlemsstater har möjlighet att kommentera bedömningen. 

Endast ett preparat som innehåller ett verksamt ämne som godkänts i EU kan ansöka om godkännande. Ansökan om godkännande är nationell och i Finland ansvarar Tukes för riskbedömningen och godkännandet av preparatet.

Vid riskbedömningen av växtskyddsmedel bedöms växtskyddsmedlets farliga egenskaper, exponeringen av människor och miljö samt riskens storlek. Dessa används för att väga de åtgärder som krävs för att hantera risken. Ett godkännande kan beviljas om användningen av preparatet inte orsakar orimliga negativa konsekvenser för hälsan eller miljön.

När preparatet godkänns införs vid behov restriktioner för användning och anvisningar om personlig skyddsutrustning (PPE) för att garantera säker användning. Användaren ska alltid följa anvisningar och begränsningar noggrant.

Längst ner på denna sida hittar du mer information om bedömningsprocessen för glyfosat i avsnittet Aktuellt om glyfosat.

Säker användning av glyfosat 

Begränsningar och rekommendationer för användning av glyfosatpreparat säkerställer en korrekt och hållbar användning av växtskyddsmedel och minskar de hälso- och miljörisker som användningen av dem medför. För att garantera säker användning, ska användaren alltid följa anvisningarna och begränsningarna för användning av preparatet.

Begränsningar av användningen av glyfosat

• Det är förbjudet att använda glyfosatpreparat på lekplatser och i lekparker samt på daghems- och skolgårdar. 
• Vid besprutning på allmänna platser måste särskild uppmärksamhet ägnas åt säkerheten vid behandlingen för människor och djur. 
• Preparatet får inte användas på asfalterade eller stenlagda ytor.
• Bärplockning och svampplockning är förbjudet i ett område som varit föremål för besprutning av bladverk från behandlingsperioden till slutet av året.

Hur glyfosat uppträder i miljön

Glyfosat når jorden antingen direkt i samband med besprutningen eller genom att frigöras från förmultnade växtdelar.  

Kemikaliernas beständighet och spridning i miljön varierar avsevärt beroende på miljöförhållandena. Beständigheten bestäms ofta av halveringstiden, det vill säga den tid då 50 % av ämnet har brutits ned. Halveringstiden kan användas som ett mått på glyfosatets beständighet.

Halveringstiden för glyfosat i jord är i genomsnitt 20 dagar (vid 20°C), men varierar mellan 4 och 161 dagar. Liksom fallet är för andra verksamma ämnen, modelleras glyfosatspridningen. Vid modellering av glyfosatspridningen sätts halveringstiden i proportion till exempel till temperaturen, så att lokala miljöförhållanden kan beaktas. Till exempel i Finland är halveringstiden för glyfosat längre än genomsnittet under de kallaste månaderna. Detta beaktas när man analyserar spridningen.

Glyfosatets starka bindning till fasta ämnen i jorden begränsar dess spridning till vattendrag via yt- och dräneringsavrinning. Utifrån övervakningen av grundvattnet av Finlands miljöcentral är sannolikheten för att glyfosat når grundvattnet liten. I övervakningen av grundvattnet av Finlands miljöcentral (2004–2020) har glyfosat överskridit kvantifieringsgränsen i endast 2 av 229 prover och nedbrytningsprodukten av glyfosat (AMPA) på motsvarande sätt i 5 av 229 prover (grundvattenområdena i MaaMet-uppföljningen). Kvantifieringsgränsen är den minsta mängd av ett ämne som kan mätas.

Konsumentexponering och risk för resthalter

Livsmedelsverket tar prover på inhemska livsmedel och deras råvaror, medan Tullverket tar prover på utländska livsmedel. Många importörer och marknadsförare genomför också undersökningar av resthalter som en del av egenkontrollen.

Analysresultaten visar att resthalterna av glyfosat i allmänhet är mycket låga eller så ligger de under kvantifieringsgränserna, det vill säga att halterna är så låga att de inte kan mätas på ett tillförlitligt sätt. Produkter som redan finns på marknaden återkallas om det finns misstanke om att produkten utgör en hälsorisk för konsumenten. För mer information, se Livsmedelsverkets webbplats.

Konsekvenserna av glyfosat för människors hälsa

En ny utvärdering för eventuellt fortsatt godkännande av glyfosat i EU pågår och slutsatserna kommer att offentliggöras 2024. Europeiska kemikaliemyndighetens (ECHA) riskbedömningskommitté meddelade sin åsikt om klassificeringen av glyfosats hälsorisk i maj 2022.

Glyfosat absorberas dåligt från matsmältningskanalen. Det har uppskattats att människorna får endast 1–6 % av resterna från kosten på detta sätt. Glyfosat utsöndras snabbt från kroppen (ca 90 % inom 24 timmar). Glyfosat har en låg nivå av direkt toxicitet och långtidstoxicitet. ECHA:s riskbedömningskommitté klassificerar glyfosat som ett ämne som allvarligt skadar ögonen. Klassificeringen av ögonfara för preparat som innehåller glyfosat beror på koncentrationen av glyfosat i preparatet, det vill säga att alla preparat inte skadar ögonen. Glyfosat orsakar inte cancer och är inte ett ämne som är giftigt för reproduktion eller genomet.