Kemikalier i textilier, lädervaror och skodon

Under olika skeden av tillverkningsprocessen av kläder, andra textilier, läderprodukter och skodon används många olika kemikalier. Kemikalier behövs till exempel vid bearbetning, lagring, färgning och olika slutbehandlingar av fibrer. Produkten kan ha flera olika delar såsom olika tyger, gummiband, blixtlås, knappar, knäppen och påskrifter i plast. En del av de kemikalier som används försvinner under tillverkningsprocessen, medan andra kan lämna rester i den färdiga produkten. 

Kemikalier används vanligen avsiktligt för att ge produkten vissa egenskaper. Biocider används till exempel för att förhindra att mögel växer i skor och för att avlägsna lukter. Färgämnen används för att ge kläderna en viss färg. Vattenavstötande ämnen används för att göra ytterkläderna mer praktiska. Ibland tillsätts kemikalier för att säkerställa att kläderna inte skrynklas eller möglar under långa transporter. 

En del av de kemikalier som används vid tillverkning av textilier kan vara skadliga för människors hälsa och miljön. Man kan exponeras för kemikalier vid tillverkning, användning och avfallshantering av textilier. Människor kan exponeras för skadliga ämnen, till exempel genom hudkontakt, när de använder kläder. Kemikalier som används i textilier kan komma ut i miljön till exempel genom tvättvatten. 

EU:s kemikalielagstiftning begränsar användningen och utsläppandet på marknaden av många hälso- och miljöfarliga ämnen i textilprodukter, läderprodukter och skodon.  Halterna av flera ämnen har begränsats, till exempel i produkter avsedda för direkt hudkontakt.

Kemikalier med begränsad användning är till exempel: 

  • formaldehyd som används vid färdigställande av textilier och som kan orsaka allergiska reaktioner  
  • nickel i blixtlås och andra metalldelar som kan orsaka allergiska reaktioner 
  • krom VI-föreningar i läderprodukter som kan orsaka allergiska reaktioner 
  • ftalater i mjuka plastdelar av mönster på t-tröjor, plastskor och väskor, varav en del kan vara skadliga för den reproduktiva hälsan 
  • azofärgämnen och vissa andra färgämnen som kan vara skadliga för hälsan   
  • nonylfenoletoxilater som används vid färdigställande av textilier och som genom tvättvatten kan hamna i miljön och vara skadliga för vattenmiljön  
  • perfluorerade och polyfluorerade föreningar, till exempel perfluoroktansulfonsyra (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA) som används för att uppnå vatten- och smutsavstötning kan vara skadliga för både hälsa och miljö 

De kemikalier som är svårast med tanke på återvinning och återanvändning av textilier är kemikalier som är avsedda att stanna kvar i den färdiga produkten för att uppnå en viss egenskap. Att permanenta, ackumulerade och skadliga ämnen hamnar i återvinningsbart material och nya produkter ger också anledning till oro när det gäller en säker cirkulär ekonomi. Sådana föreningar är till exempel bromföreningar som används för flamskyddsändamål samt perfluorerade och polyfluorerade alkylföreningar som används för att uppnå vatten- och smutsavstötning. Vissa ämnen kan också försvåra återvinningen av textilavfall genom att till exempel försvåra användningen av tekniska metoder för fibernedbrytning. 

Vilka kemikalier är begränsade i textilprodukter, läderprodukter och skor?

Om ett ämne medför en okontrollerbar risk för människans hälsa eller miljön, kan Europeiska kommissionen till exempel förbjuda användningen av ämnet eller begränsa dess tillverkning, användning eller försäljning som sådan, i en blandning eller i en vara inom EU.   

Genom begränsningsförfarandet i EU:s Reach-förordning och Stockholmsavtalet om långlivade organiska föreningar (POP-föreningar) begränsas eller förbjuds genom EU:s POP-förordning (EG) 2019/1021 användningen av vissa kemikalier i textilprodukter, läderprodukter och skodon. Förordningarna uppdateras vid behov med nya begränsningar. 

Flera begränsningar gäller i allmänhet olika föremål. Begränsningarna kan även gälla kläder, andra textilier, läderprodukter och skodon, även om de inte uttryckligen nämns i begränsningen. Närmare uppgifter om innehållet i begränsningen finns i bilaga XVII till Reach-förordningen och i bilaga I till POP-förordningen.

Exempel på begränsade ämnen