Vanliga frågor om biocider

En förteckning över biocidprodukter som godkänts i Finland finns i biocidregistret.
Produkter som godkänts i enlighet med kemikalielagen finns i registret över biocida bekämpningsmedel, förteckningen över godkända antifouldingprodukter eller förteckningen över tillåtna skyddskemikalier-

Behandlingen av ett nationellt godkännande räcker cirka 1,5 år. Parallellt ömsesidigt erkännande räcker cirka 1,5 år, eftersom behandlingen av ansökan i ett annat medlemsland framskrider parallellt med bedömningen av ansökan om nationellt godkännande. På varandra följande ömsesidiga erkännanden räcker cirka 6 månader, om referensprodukten redan är godkänd i ett annat medlemsland. Behandlingen av ändringar räcker cirka 3–12 månader beroende på typen av ändring.

Behandlingen av godkännande enligt kemikalielagen räcker cirka ett år från det att ansökan är fullständig. Behandlingen av ändringar räcker cirka 2–6 månader beroende på ändringens omfattning.

I enlighet med EU:s biocidförordning, som trädde i kraft 2012, bedöms riskerna med de verksamma ämnena i myggmedel och utifrån bedömningen fattas beslut på EU-nivå huruvida respektive verksamma ämne ska godkännas, begränsas eller förbjudas. För närvarande har riskbedömningen för en del verksamma ämnen blivit färdig och beslut har fattats om deras godkännande, för andra verksamma ämnen pågår arbetet fortfarande. Inget av de verksamma ämnena i myggmedel på EU-marknaden har förbjudits. 

Efter beslut om godkännande av verksamma ämnen har man varit tvungen att söka tillstånd hos medlemsländerna för produkter som innehåller det aktuella ämnet. Vissa av de insektsmedel som är godkända på den finländska marknaden har godkänts i enlighet med EU:s biocidförordning. Vissa av produkterna väntar fortfarande på ett beslut om godkännande av det verksamma ämnet, så de har godkänts enligt den nationella kemikalielagen. 

De myggmedel som för närvarande är godkända för den finländska marknaden innehåller samma verksamma ämnen som tidigare. Halterna av verksamma ämnen varierar i produkterna. I utbudet finns även produkter där halterna av verksamma ämnen är de samma som i produkter som fanns på marknaden för till exempel 10 år sedan.

Detta är möjligt därför att effekten av produkter som godkänts enligt kemikalielagen inte kontrollerades lika noggrant som EU:s biocidförordning numera kräver. Vissa produkter har godkänts för marknaden enligt den nationella kemikalielagen. För dessas del har man inte tidigare krävt så omfattande undersökningar av effekten som i dag och man har inte nödvändigtvis tagit ställning till medlens verkningstid. 

Då verkställigheten av EU:s biocidförordning framskrider krävs undersökningar för alla produkter som visar hur effektiva de är. Undersökningarna av produkternas effekt görs under kontrollerade laboratorieförhållanden. Om ett medel utlovar skydd i fem timmar, får inte ens en mygga sticka under provtiden på fem timmar. Antalet myggor och myggarter, hur stor lockelse personen utövar på dem eller till exempel svettning under fysisk aktivitet kan påverka upplevelsen av hur effektivt eller ineffektivt ett myggmedel är.

I Finland får man endast sälja och använda sådana biocidprodukter som Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) har godkänt. Användning av produkter köpta utomlands är lagstridigt  i Finland, om de inte har Tukes godkännande. Man identifierar en godkänd produkt utifrån Tukes tillståndsnummer. De godkända produkterna finns antingen i KemiDigi biocidregistret.

Tullen har till uppgift att se till att icke-godkända biocidprodukter inte kommer in i Finland. För Tullens del innebär detta övervakning av biocidprodukter som importeras från såväl länder utanför EU som från andra EU-länder. Tullen beslagtar otillåtna utländska produkter, som antingen ska returneras till landet de kom från eller förstöras här av importören, på importörens bekostnad.

I Finland är det tillåtet att sälja och använda endast insektsmedel och insektsgift som är godkända av Tukes. Produkterna ska ha en etikett på finska och svenska och på dessa ska Tukes tillståndsnummer stå. De preparat som Tukes har godkänt finns i KemiDigis Biocidregister. 

I kemikalielagen och biocidförordningen finns föreskrivet om insektsmedel. 5 kap. i kemikalielagen 9.8.2013/599 berör försäljning av biocidprodukter. Insektsrepellent (avvisande funktion) och insektsgift (dödande funktion) räknas till biocidpreparat. I 27 § kap. 5 står följande: 
”Biocidprodukter får inte släppas ut på marknaden eller användas utan att produkten godkänts, om inte något annat föreskrivs nedan eller i biocidförordningen. Beslut om godkännande fattas av Säkerhets- och kemikalieverket.” 

Det pågår en övergångstid mellan den nationella lagstiftningen och biocidförordningen, då en del av produkterna på marknaden är godkända enligt nationell lagstiftning och en del är godkända enligt biocidförordningen.

De insektsmedel och insektsgift som inte har godkänts av Tukes är olagliga i Finland. Ingen kontrollerar säkerheten hos olagliga produkter eller ansvarar för deras säkerhet eller verkning. En sträng lagstiftning gäller för biocidprodukter just för att de är farliga kemikalier. Om du beställer produkter som saknar tillstånd kan du inte vara säker på vilka kemikalier och hur mycket av dem de innehåller. Om du använder produkter som inte godkänts av Tukes riskerar du dessutom din hälsa och den omgivande miljön.

Köp endast produkter som Tukes godkänt och följ anvisningarna för dem. Produkterna är säkra endast då bruksanvisningarna följs. Produkterna som Tukes godkänner ska påvisas vara effektiva för att de ska kunna godkännas för användning. I biocidförordningen har väldigt stränga krav fastställts för effektivitet. Numera krävs det påvisad effektivitet även för nationella produkter.

Biocidprodukter, som myggmedel också räknas som, håller en begränsad tid. På förpackningen framgår uppgiften om hur länge medlet går att använda. Därefter kan sammansättningen på myggmedlet förändras och det är kanske inte längre effektivt eller säkert att använda. Eftersom myggmedel är farliga kemikalier ska de göras av med som farligt avfall. Tomma förpackningar kan sorteras som blandavfall.

Permetrin är inte ett insektsmedel utan ett effektivt insektsgift som dödar de insekter som kommer i beröring med det. Permetrin har klassificerats som mycket giftigt för vattenlevande organismer och orsakar långvariga skadliga effekter på miljön. Därför godkänns inte permetrin alls numera för någon användning där den kan hamna i miljön. Produkter som innehåller permetrin är i allmänhet endast godkända som produkter för inomhusbruk. Om till exempel kläder behandlas med permetrin hamnar kemikalierna i våra vatten vid regn eller från tvättmaskinen via avloppssystemet. Detta är ytterst skadligt för miljön och dessutom olagligt: I Finland finns inga permetrinpreparat som är godkända för behandling av friluftskläder. 

Man känner inte helt till funktionsmekanismerna bakom insektsmedel. Enligt nuvarande forskningsdata kan de kemikalier som används som insektsmedel påverka insekters luktreceptorer på många olika sätt. Störningar i luktreceptorerna påverkar i sin tur luktreceptorneuronerna vilket leder till störningar i insekternas beteende.

Insektsgift, d-alletrin och pralletrin används som verksamma ämnen i förångare. Dessa ämnen är nervgift för insekter. Apparaternas funktion är baserad på att insekterna känner av giftet i luften och försöker undvika det. Bedömningen om dessa verksamma ämnen pågår fortfarande på EU-nivå, så för närvarande har vi ännu inga noggranna uppgifter om riskerna för andra organismer vid användning av dessa preparat. 

Giftet avmattas snabbt i luften, så det kan antas att effekterna förblir lokala. Riskerna för omgivningen är sannolikt störst på platser där apparaten används oavbrutet på samma ställe längre stunder. Extra försiktighet bör vidtas nära små vattensystem, för de verksamma ämnena har klassificerats som mycket farliga för vattenlevande organismer, långvariga skadeverkningar. För att minimera riskerna har produkterna märkts med varningstext: ”Farligt för bin” och ”Bruk nära blommande växter och bikupor är förbjudet”. 

Det finns inget entydigt svar på detta. Olika verksamma ämnen fungerar på olika sätt och halten av dem varierar mellan olika insektsmedel. På marknaden finns alltså produkter som innehåller olika mängder verksamma ämnen.

Preparaten är effektiva och säkra att använda, men vissa av de verksamma ämnena kan irritera hud och ögon. Dessutom kan vissa produkter innehålla sensibiliserande ämnen till exempel som doftämne. Läs etiketten på produkten och följ alltid anvisningarna. Om du får symptom av ett medel ska du sluta använda det. 

Alla fästingmedel på marknaden är säkra om du använder dem enligt anvisningarna. 
Fästingmedlens verkningstid baseras på tester som genomförts på frivilliga personer i ett laboratorium. 

Fästingar sprider farliga sjukdomar och det är bra att komma ihåg att inget fästingmedel ger fullständigt skydd. Det bästa sättet att skydda sig mot fästingar är att använda täckande kläder. 

Vi rekommenderar inte hemmagjorda medel. Du kan inte vara säker på hur trygga de är om du inte förstår kemin och egenskaperna i ämnena som används eller ämnenas eventuella synergieffekter. Effekten av hemmagjorda medel känner man inte heller till. 

Eteriska oljor är också kemikalier på samma sätt som godkända verksamma ämnen. I godkända verksamma ämnen finns både beståndsdelar från växter och syntetiska ämnen. Säkerheten och effekten av godkända verksamma ämnen har undersökts genom omfattande undersökningar. 

Om du vill skydda dig från fästingar eller andra insekter med hjälp av annat än kläder ska du använda butikernas produkter. De är bedömda av sakkunniga och ansvaret för produkten och säkerheten ligger hos företaget som släpper ut produkten på marknaden.

Produkterna är säkra för människor om de används enligt anvisningarna. I förångande apparater används oftast gift mot myggor, d-alletrin eller pralletrin. De fungerar som nervgift mot insekter. Vid användning på fel sätt kan produkterna dock vara farliga även för människor. Sitt inte i direkta närheten av apparaten och undvik att andas in ångan. 

Tukes har bedömt risken med apparater som fungerar med giftdynor vid användning där apparaten används utomhus på en jämn yta, såsom till exempel på en terrass. 

En del av apparaterna marknadsförs som transportabla. Tukes har inte bedömt riskerna vid sådan användning där apparaten transporteras med någonstans. 

De flesta rodenticider på den finska marknaden innehåller antikoagulanter, dvs. medel som förhindrar att blodet koaguleras, som verksamt ämne. Antikoagulanterna dödar gnagarna inom cirka en vecka efter att de ätit den dödande dosen. Antikoagulanter kan delas in i tre grupper utifrån deras bestående karaktär, toxicitet och resistens. Riskreduceringsmetoderna skiljer sig något mellan de olika verksamma ämnena, som därför inte kan behandlas som en enda grupp. Förutom antikoagulanter finns det ett akut verksamt ämne, alfakloralos. I Finland får man endast använda rodenticider som godkänts av Tukes. Dessa har listats i Tukes biocidregister.

Alfakloralos är ett gift som påverkar det centrala nervsystemet och är godkänt för bekämpning av möss inomhus. Effekten på råttor har inte påvisats. Preparat som innehåller alfakloralos är godkända för både konsumenter och yrkespersoner. Alfakloralos dödar mössen inom ett dygn efter att de ätit giftet. Det finns inget motgift mot alfakloralos. Veterinärer har informerat Tukes om misstänkta förgiftningsincidenter med katter orsakade av alfakloralos. Katter och hundar bör hållas fast under användningen av rodenticider och katt- och hundägare i grannskapet bör också informeras om användningen.

Kumatetralyl är första generationens antikoagulant, som finns i preparaten Racumin Pasta P och Racumin Foam. Båda preparat är endast avsedda för yrkesmässigt bruk. Det senare är ett kontaktgift vars halt verksamt ämne är högre än i beten som är avsedda att ätas. Gnagarna ska inte äta det skumliknande preparatet, som läggs ut runt gnagarnas rutter. Skummet fastnar på gnagarnas päls och de slickar av det. Skummet är avsett för användning på särskilt svåra platser och används för att effektivisera bekämpningen av gnagare med beten.

Preparat som innehåller difenakum och bromadiolon säljs under flera olika handelsnamn. Preparaten finns i Tukes biocidregister, där man kan söka efter preparatet baserat på det verksamma ämnets namn.  Alla difenakum- och bromadiolonpreparat är endast godkända för yrkesmässigt bruk, eftersom deras haltgräns (0,005 %) överskrider gränsen för klassificeringen reproduktionstoxiskt 0,003 %. Preparat som klassificerats som reproduktionstoxiska kan inte godkännas för konsumenter.

Brodifakum, difetialon och flokumafen är de giftigaste antikoagulanterna och de som stannar kvar i naturen längst. De är också effektiva vid halter under 0,003 %, dvs. de kan även användas i preparat godkända för konsumenter. Preparat som innehåller dessa verksamma ämnen säljs också under flera olika handelsnamn, som finns i ovan nämnda biocidregister.
 

Fortlöpande användning av rodenticider, dvs. att hela tiden ha dem i beteslådor, är förbjudet för andra preparat än sådana som innehåller difenakum eller bromadiolon. I genomförandeförordningarna för verksamma ämnen konstateras att fortlöpande användning endast är tillåten på ställen där sannolikheten för en ny gnagarinvasion är stor och andra bekämpningsmetoder har visat sig vara otillräckliga. Fortlöpande användning är möjligt endast för professionella skadedjursbekämpare eller lantbrukare som avlagt växtskyddsexamen och som bekämpar gnagare i egen lantbruksverksamhet. På Tukes sidor finns anvisningen bekämpning av gnagare i foder- och livsmedelsproduktion, med närmare information om i vilka omständigheter som fortlöpande användning kan godkännas.
 

Rodenticider som innehåller antikoagulanter som verksamt ämne leder alltid till att andra djur exponeras, även om man använder dem enligt bruksanvisningarna. Användning i strid med bruksanvisningarna ökar risken att andra djur exponeras.

Andra djur exponeras för antikoagulanter när de äter förgiftade gnagare. Gnagarna dör aldrig direkt, de söker sig inte till vatten eller till gropar för att dö, utan fortsätter att leva normalt åtminstone i några dagar efter att ha ätit giftet. Antikoagulanten överförs till rovdjur eller asätare när de äter förgiftade levande eller döda gnagare. 

I Finland är det vanligt att andra djur exponeras, över 80 % av alla undersökta djur innehöll rester av antikoagulanter. Djur som undersöktes var bl.a. räv, mårdhund, hermelin, småvessla, hökar, ugglor och kråkfåglar. Undersökningen innefattade också fyra katter, som alla innehöll rester av antikoagulanter. Resterna i övriga djur är små och brukar inte akut döda andra djur. Resternas långtidseffekter på djur i vilt tillstånd har inte undersökts, men de kan ha skadliga effekter på reproduktionen (fler missfall) eller immunförsvaret.

Tukes har den senaste tiden fått rapporter om förgiftningsincidenter med katter, som tros bero på alfakloralos. Katterna misstänks ha förgiftats antingen genom att ha ätit ett preparat som innehåller alfakloralos (om det används enligt bruksanvisningarna ska det inte vara möjligt) eller ätit en mus som ätit giftet. Det finns inget motgift mot alfakloralos. Vid en förgiftning kan man försöka behandla djurets symtom. På grund av de misstänkta förgiftningarna uppmanar Tukes folk att hålla fast hundar och katter och andra husdjur under användningen av rodenticider. Katt- och hundägare i grannskapet bör också informeras om användningen av gift.
 

Om du upplever att det gift som du använder verkar ineffektivt beror det troligen på något av följande:

• populationen som du bekämpar är stor och det kommer hela tiden nya gnagare från utsidan av bekämpningsområdet
• du har inte lagt ut tillräckligt med rodenticider eller så ligger de inte på rätt ställen för gnagarna
• gnagarna har tillgång till alternativ mat
• om långvarig bekämpning har utförts i området kan gnagarna ha utvecklat resistens mot det verksamma ämnet, varvid preparatet inte längre verkar som det ska (se frågan om resistens)

Gör så här:

• Om bekämpningen av gnagare inte lyckas, ta kontakt med kommunens hälsomyndighet eller en skadedjursbekämpare.
• Om du misstänker resistens, rapportera det till Tukes (biosinfo @ tukes.fi) och till preparatets distributör eller innehavaren av godkännandet.

Alla godkända rodenticidpreparat är effektiva. I samband med att rodenticidpreparaten godkänns krävs undersökningar av deras effektivitet. I laboratorieförhållanden ska rodenticiderna döda minst 90 % av gnagarna, men de flesta preparaten dödar alla. I laboratorierna erbjuds gnagarna både giftpreparat och normal mat. Rodenticidens andel av den mat som gnagaren äter ska vara minst 20 %. På så sätt säkerställer man att giftpreparatet är tillräckligt lockande och gott för gnagarna. I fältprover, dvs. i vanliga bekämpningsomständigheter, ska gnagarpopulationens storlek minska med minst 90 % av den ursprungliga storleken. Effektiviteten är det första kriteriet som undersöks i samband med att tillstånd beviljas. Om preparatet inte är effektivt godkänns det inte.

Samtliga preparat med antikoagulanter som verksamt ämne klassificerades som reproduktionstoxiska vid halter över 0,003 % år 2016 (Kommissionens förordning (EU) 2016/1179). Preparat som är klassificerade som reproduktionstoxiska får inte säljas för konsumentbruk. När klassificeringen trädde i kraft var halten verksamt ämne i alla rodenticidpreparat på den finska marknaden 0,005 % eller högre. En övergångstid fram till slutet av februari 2018 beviljades för klassificeringsändringen. Då skulle alla preparat med den gamla klassificeringen dras bort från marknaden.

Difetialon är ett nytt verksamt ämne på den finska marknaden. Difetialonhalten i preparaten har alltid varit 0,0025 %. På grund av den låga halten verksamt ämne klassificeras inte difetialonpreparat som reproduktionstoxiska och kan därför säljas även till konsumenter. Förutom difetialon är även brodifakum och flokumafen effektiva vid halter under 0,003 %, så preparat som innehåller dem får också säljas till konsumenter.

Första generationens antikoagulanter (hos oss finns endast kumatetralyl på marknaden) är effektiva endast vid halter på drygt 0,005 %. De kommer som det ser ut nu inte längre att säljas för konsumentbruk. Detsamma gäller difenakum och bromadiolon, vars effekt vid halter under 0,003 % ännu inte har påvisats.

Rodenticider som innehåller antikoagulanter är farliga kemikalier som klassificerats som reproduktionstoxiska. Dessutom är flera av dem bestående, ackumulerande och giftiga föreningar. Råttor bekämpas oftast utanför byggnader, vilket medför större risk att andra djur exponeras än om gifterna används inomhus. Bekämpningen av råttor kräver dessutom 20 gånger större doser än bekämpningen av möss.

Råttan är ett listigt djur som inte är lätt att bekämpa. Råttorna rör sig på breda områden och framgångsrik bekämpning förutsätter att man bekämpar hela populationen på samma gång. Privatpersoner kan inte bekämpa råttor effektivt med rodenticider. Ineffektiv bekämpning ökar risken att andra djur exponeras och att råttorna utvecklar motståndskraft, dvs. resistens.

Förebyggande åtgärder
Förebyggande åtgärder är ytterst viktiga vid bekämpning av gnagare. Viktigast är att städa bort all mat som gnagare kan äta så att de inte kommer åt dem. Förvara foder i hela slutna kärl och på pallar så att du kan städa under dem och se eventuell spillning från gnagare. Växtlighet bör inte planteras och saker bör inte förvaras runt lantbruksbyggnaderna. När gårdsplanen är jämn (kort gräs, grus eller asfalt) har gnagarna ingenstans att gömma sig. Täpp till alla hål och genomföringar till byggnaderna och håll dörrar och fönster stängda.

Dödande fällor
I Finland är den vanligaste skadegnagaren skogsmusen, som lätt kan fångas i en traditionell dödande fälla, dvs. musfälla. En annan vanlig gnagare nära lantbruk är skogssorken, som även den är lätt att fånga med en dödande fälla. Det är svårare att fånga råttor med dödande fällor, eftersom råttan lär sig att undvika en fälla där en annan råtta har dött. Lägg de dödande fällorna inuti beteslådorna eller skydda dem på annat sätt så att andra djur eller barn inte skadar sig på dem. Det lönar sig att ha flera dödande fällor. Skogsmöss aktar sig inte för artfränder som fastnat i fällan, utan kan till och med komma för att äta dem. Dödande fällor är förmånliga och kan användas flera gånger.

Elektriska fällor
Den senaste tiden har det kommit elektriska fällor vars lockande doft lockar in gnagaren i fällan. När gnagaren har gått in i fällan stängs ingångsöppningen och gnagaren får en dödande elstöt, varefter den stjälps ner i en soppåse inuti fällan. Fällorna kan användas inomhus eller utomhus, men fukt kan förhindra de elektriska fällornas funktion när de används utomhus.

Fördelarna med elektriska och mekaniska fällor är att du vet vilka gnagare som besöker lantbruket och får en uppskattning av mängden gnagare. Det hjälper dig planera bekämpningen av gnagare.

Katter och hundar
En del hundraser kan läras upp att fånga gnagare, t.ex. en jack russell kan effektivt fånga råttor. På lantbruk tycks också katter hålla gnagarstammarna under kontroll. Å andra sidan är katter inga välkomna besökare i lokaler med produktionsdjur.

Övervakning
Du kan använda giftfria kontrollbeten (Harmonix) för att övervaka gnagarna. Betet gör att gnagarnas urin syns då man lyser en UV-lampa på det. Du kan också övervaka gnagarna med hjälp av viltkameror.

I tidningen KMVet 5/2018 presenteras användningen av alternativa metoder på lantbruk.

Lantbrukare eller lantbruksverksamhet har inte definierats i kemikalielagen. Tukes tolkning är att lantbruksverksamhet är uppfödning av produktionsdjur och växtodling. Användning av rodenticider avsedda för yrkesmässigt bruk är tillåten i ladugårdar, hönshus, svinhus, pälsdjursfarmar och i växtodlingslokalernas förråd och torkar m.fl. liknande utrymmen.

Det lönar sig dock att observera att användningen av rodenticider i beteslådor inte erbjuder 100 % säkerhet att giftet inte når djurutrymmen eller växtprodukter. Skogsmöss kan transportera rodenticider i sina kindpåsar och giftet kan även följa med deras urin eller avföring.

Ekologiska odlare får köpa och använda rodenticider avsedda för konsumenter. Alla rodenticider som är godkända för konsumentbruk är också godkända för yrkesmässigt bruk. De innehåller de mest effektiva rodenticiderna på marknaden. Rodenticider som är godkända för konsumentbruk är avsedda för bekämpning av möss inomhus och säljs i förfyllda beteslådor.

Användning av växtskyddsmedel förutsätter växtskyddsexamen. Inom ekologisk odling ska man inte använda sedvanliga växtskyddsmedel. Växtskyddsmedel godkänns enligt bestämda principer. De får t.ex. inte vara reproduktionstoxiska eller vara bestående, ackumulerande eller giftiga ämnen. Liknande principer iakttas även för biocidpreparat, vilket även rodenticider är, men rodenticider har undantagsvis godkänts, trots att de uppfyller ovan nämnda villkor för att inte godkännas. Däremot har de olika begränsningar och riskreduceringsmetoder, varav begränsning för yrkesbruk är en.

Om en ekologisk odlare vill använda en rodenticid som innehåller antikoagulanter ska han eller hon avlägga antingen examen för skadedjursbekämpare eller växtskyddsexamen. Rodenticidpreparat som innehåller brodifakum, difetialon och flokumafen och som är avsedda för yrkesmässigt bruk är desamma som konsumentpreparat, men säljs i större förpackningar (minst 3 kg förpackningar) och har bredare användningsmöjligheter. Preparat avsedda för yrkesmässigt bruk får användas även utomhus för bekämpning av råttor. Avsedda för yrkesmässigt bruk är även kontaktgifter (Racumin Foam), som endast får användas inomhus för att effektivisera bekämpningen med sedvanliga beten.

Kemikalielagen innehåller inga undantag för ekologiska odlare. Växtskyddsexamen kan avläggas på olika håll i Finland och är kortare och förmånligare än examen i skadedjursbekämpning.

De första rodenticiderna med antikoagulanter lanserades efter andra världskriget. När gnagarna blev resistenta, dvs. motståndskraftiga mot den första generationens antikoagulanter (varfarin, kumatetralyl) utvecklade man på 1970-talet nya mer bestående och giftigare antikoagulanter, dvs. andra generationens antikoagulanter.

Antikoagulantresistensen baseras på en muterad gen som förekommer naturligt i gnagarpopulationer. När gnagarna inte utsätts för rodenticider sprider sig inte mutationen i populationen. När rodenticider används blir mutationen en selektiv fördel och antalet gnagare som bär på den blir allt fler i populationen.

Antikoagulantresistens är vanligt i många europeiska länder där resistensen har studerats (Danmark, Tyskland, Holland, Frankrike, England). I dessa länder finns det områden där bara de mest effektiva antikoagulanterna verkar på gnagare. Å andra sidan kan det finnas områden där resistens inte är något problem och i sådana områden är alla antikoagulanter effektiva.

I Finland har man tills vidare inte kartlagt resistensen, men Luke har en studie på gång där man undersöker husmöss, skogsmöss och råttors resistens mot antikoagulanter. Studien blir klar i slutet av 2019.

Resistens utvecklas lättast mot första generationens antikoagulanter (kumatetralyl), varför de inte får användas fortlöpande för bekämpning av gnagare. Näst lättast utvecklas resistens mot bromadiolon och difenakum. Gnagare som är resistenta mot difenakum är det också mot första generationens antikoagulanter och troligen också mot bromadiolon. Resistens mot de allra giftigaste och mest bestående antikoagulanterna har hittills inte upptäckts, men i teorin är det möjligt att det utvecklas.

För att förhindra utveckling och spridning av resistens är det viktigt att inte använda antikoagulanter fortlöpande. Fortlöpande användning är endast tillåten i undantagsfall. Förutom fortlöpande användning främjar även ineffektiv användning utvecklingen av resistens. Användningen är ineffektiv när för lite gift lagts ut sett till antalet gnagare eller om giftet läggs ut för sällan. Om det finns tillgång till mycket annan mat kan gnagarna också äta för lite gift. Om man inte lyckas utplåna hela den lokala gnagarpopulationen under förgiftningen ökar risken för utveckling av resistens.

Beställning av rodenticider från en utländsk webbutik eller import till Finland för eget bruk är att släppa ut dem på marknaden. Om företaget eller privatpersonen inte har tillstånd från Tukes för preparatet i fråga är det inte tillåtet att importera det till Finland. Alla rodenticidpreparat som är godkända i Finland finns i Tukes biocidregister.
 

Inomhus anses vara utrymmen som har väggar, tak och en dörr och dit större djur än gnagare inte kan ta sig. Användningen av rodenticider inomhus orsakar en mindre risk för andra djur, men tar inte bort den helt. Gnagare som förgiftats inomhus kan ta sig utomhus, varvid andra djur kan äta dem.

Rodenticider avsedda för yrkesmässigt bruk får köpas och användas av personer som avlagt examen i skadedjursbekämpning.

En annan grupp som får köpa och använda rodenticider avsedda för yrkesmässigt bruk är lantbrukare som avlagt växtskyddsexamen och som bekämpar skadedjur i egen lantbruksverksamhet. En begränsad växtskyddsexamen inom skogsvård ger inte rätt att köpa rodenticider för yrkesmässigt bruk.

Återförsäljarna är skyldiga att kontrollera att preparat för yrkesmässigt bruk inte överlämnas till andra än personer som avlagt antingen examen i skadedjursbekämpning eller växtskyddsexamen. Återförsäljarna är inte skyldiga att kontrollera om personen som avlagt växtskyddsexamen har en lantbruksverksamhet.

Personer som har avlagt examen i skadedjursbekämpning finns i Tukes register över personer som avlagt examen för skadedjursbekämpare. Det finns inget offentligt register över personer som avlagt växtskyddsexamen. Personer som avlagt båda examina beviljas ett intyg över avlagd examen.

Begränsningen för yrkesbruk nämns på rodenticidpreparatens förpackningar och baseras på genomförandeförordningarna för verksamma ämnen.

I Finland får man endast sälja rodenticidpreparat som godkänts av Tukes. De finns i Tukes biocidregister. I biocidregistret syns också för vilken användargrupp respektive preparat är godkänt. Många rodenticidpreparat är godkända för såväl konsument- som yrkesbruk, men försäljningsförpackningarna är olika. Minsta förpackningsstorlek för preparat för yrkesbruk är 3 kg.

Personer som har avlagt växtskyddsexamen och använder rodenticider för yrkesbruk på någon annanstans än i egen lantbruksverksamhet gör sig skyldiga till kemikalieförseelse.

Kemikalielagen 599/2013 38 §
Lagen om växtskyddsmedel 1563/2011 10 §
Genomförandeförordningarna för verksamma ämnen i rodenticider (EU) 2017/1376, 2017/1377, 2017/1378, 2017/1379, 2017/1380, 2017/1381, 2017/1382, 2017/1383

En person som har avlagt växtskyddsexamen får använda rodenticider avsedda för yrkesmässigt bruk vid bekämpning i egen lantbruksverksamhet. Detta undantag är tillåtet för lantbruksföretagare, eftersom de antas avlägga växtskyddsexamen för egen lantbruksverksamhet. Växtskyddsmedel och rodenticider omfattas delvis av samma principer: bruksanvisningarna ska läsas och doseringen och riskreduceringsmetoderna ska följas. Växtskyddsexamen innehåller en begränsad del om rodenticider och bekämpning av gnagare. Om du behöver bekämpa gnagare i ett avlönat arbete (t.ex. fastighetsskötsel, underhåll av vägar och spår m.m.) måste du avlägga examen i skadedjursbekämpning.

I samband med godkännandet av rodenticider har deras användning utvärderats på olika platser: inomhus, runt byggnader, på deponier, i avlopp och i parkliknande områden. Runt byggnader har inte definierats närmare och avståndet från byggnader har inte definierats. Runt byggnader innebär dock inte ett tiotal meter från byggnaden. Runt byggnaden innebär ett område där den utförda bekämpningen av gnagare förhindrar gnagare från att ta sig inomhus.
 

Privatpersoner bekämpar råttor enklast genom att inte lämna något framme som råttorna kan äta. Gårdsplanen och omgivningen runt byggnaderna bör hållas ren och städad så att råttorna inte har någonstans att gömma sig eller bygga bo. Håll byggnadernas dörrar och fönster stängda och täpp till alla öppningar i byggnaderna. Ha ingen öppen kompost på gården. Om du vill mata fåglar, se till att råttorna inte kan komma åt matningsanordningarna och att det inte faller ner frön på marken som de kan äta.

Enskilda råttor kan fångas med en traditionell dödande fälla. Lägg rågbröd, ost, spannmålsprodukter, kokt ägg, torkad frukt eller choklad i fällan som lockbete. Du kan även fånga råttor levande i fångstfällor om du kan avliva råttan snabbt och smärtfritt såsom det förutsätts i djurskyddslagen. Tukes rekommenderar inte att råttor släpps fria, åtminstone i tätortsområden. Effektivast vore om råttorna bekämpades samtidigt i hela grannskapet.

Om man inte kan fånga råttor på egen hand kan man tillkalla en professionell skadedjursbekämpare. Om det hela tiden kommer råttor från andra håll ska kommunens hälsomyndighet kontaktas.