Miljöfara - Farligt för vattenmiljön
Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare ska klassificera kemikalierna innan de släpps ut på marknaden. Med kemikalier avses ämnen och blandningar. En kemikalie som uppfyller CLP-förordningens kriterier som hänför sig till fysikaliska faror eller faror för hälsan eller miljön betraktas som en farlig kemikalie.
Vid klassificering av kemikaliens miljöfaror ska du bedöma
- den kortvariga, dvs. direkta faran och
- den långvariga, dvs. kroniska faran.
Använd den tillgängliga forskningsdatan för klassificeringen av ämnet. Det finns även andra alternativ för klassificeringen av blandningar. Klassificeringskriterierna finns i del 4 av bilaga I till CLP-förordningen. För tillämpningen av kriterierna, se Europeiska kemikaliemyndighetens engelskspråkiga anvisning.
Klassificera kemikalierna enligt kriterierna i följande farokategorier:
- kategori omedelbar 1
- kategori kronisk 1
- kategori kronisk 2
- kategori kronisk 3
- kategori kronisk 4, dvs. skyddsnät.
En kemikalie kan klassificeras i både omedelbar och kronisk kategori, dock endast i en av de kroniska kategorierna.
Klassificering av ämnen
Använd följande uppgifter vid klassificering av ämnen:
- ämnets omedelbara eller kroniska toxicitet för vattenlevande organismer
- ämnets nedbrytning
- vid behov ämnets bioackumulering.
De grundläggande faktorerna i klassificeringen är den omedelbara eller kroniska toxiciteten för vattenlevande organismer, bioackumuleringen och nedbrytningen av kemikalierna.
Klassificering av blandningar
Använd ett stegvist tillvägagångssätt vid klassificeringen av blandningar. Välj på basis av de tillgängliga uppgifterna en metod som baseras på tester som genomförts på blandningarna, användningen av härledningsregler eller en metod som baseras på klassificeringarna av de ämnen som ingår i blandningen.
Klassificering av metaller
Anvisningar för klassificeringen av metaller och oorganiska metallföreningar finns i Europeiska kemikaliemyndighetens anvisning om tillämpningen av CLP-kriterierna, bilaga IV.
M-faktor
Fastställ en M-faktor för ämnen som har klassificerats i kategori omedelbar 1 eller kronisk 1. M-faktorn baseras på ämnets toxicitet för vattenlevande organismer: ju mera toxiskt ämnet är, desto större blir dess M-faktor. M-faktorerna fastställs enligt tabell 4.1.3 i del 4 av bilaga I till CLP-förordningen.
Använd M-faktorn då du klassificerar blandningar på basis av koncentrationerna av de ämnen som blandningen innehåller och på basis av klassificeringen av ämnena.
Märkningar
Välj Farligt för vattenmiljön-märkningarna enligt klassificeringen av kemikalien. Dessa märkningar omfattar en varningsmärkning (död fisk eller dött träd), signalord samt faro- och skyddsangivelser. Märkningarna görs enligt tabell 4.1.4 i del 4 av bilaga I till CLP-förordningen.
Farligt för ozonskiktet
Ett ämne som är farligt för ozonskiktet kan utgöra en fara för strukturen och/eller funktionen hos stratosfärens ozonskikt. Ämnen som är farliga för ozonskiktet har listats i bilaga I till Europaparlamentet och rådets förordning (EG) Nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet.
Det finns bara en kategori för ämnen som är farliga för ozonskiktet.
Kriterierna för klassificering av ämnen och blandningar som är farliga för ozonskiktet anges i punkt 5 av bilaga I till CLP-förordningen.
En blandning klassificeras som farlig för ozonskiktet, om den innehåller 0,1 % eller mer av ett ämne som har klassificerats som farligt för ozonskiktet.
Märkningar
Märkningarna för kemikalier som är farliga för ozonskiktet är följande:
- varningsmärkning, dvs. ett utropstecken
- signalordet ”Varning”
- faroangivelsen ’Skadar folkhälsan och miljön genom att förstöra ozonet i stratosfären’
- skyddsangivelse.
Märkningarna görs enligt tabell 5.2 i del 5 av bilaga I till CLP-förordningen.
