Trampolinolyckor är oroväckande vanliga även i trampolin- och inomhusaktivitetsparker

Att hoppa på en trampolin är en populär motionsform, som får både barn och vuxna att röra på sig. Det är dock en riskfylld gren. Olyckor kan inte undvikas ens i trampolin- och inomhusaktivitetsparker, trots att det där både ges instruktioner i hur man bör hoppa och hoppandet är övervakat. Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) har undersökt säkerheten i trampolinparkerna och samlat aktörer i branschen för att fundera över hur olyckorna kunde minskas.

I fjol undersökte Tukes hur användarnas säkerhet har beaktats i parkernas olika tjänster och i synnerhet på hopplatserna. Tukes gjorde övervakningsbesök på sammanlagt 11 parker, som har verksamhet på sammanlagt 25 orter. I övervakningsprojektet behandlades även de olyckor som inträffat inom trampolintjänster under året.

Utifrån övervakningsiakttagelser fanns saker att utveckla i fråga om planeringen av hoppområdena, säkerhetsdokumentet och identifieringen av risker.

Olyckor är det största bekymret

Under projektet fick Tukes kännedom om 20 olyckor vid trampolin- och inomhusaktivitetsparker, bl.a. frakturer i halskotpelaren, nacken, skador i huvudet, ben- och armfrakturer samt öppna frakturer. Största delen av olyckorna inträffade när det gjordes volthopp.

Anmälningen av olyckor till Tukes ökade under projektet. Orsaken till detta kan enligt överinspektör Petteri Mustonen vara att företagens medvetenhet om anmälningsplikten ökade och tröskeln att göra en anmälan minskade.  Ur Tukes synvinkel är syftet med anmälningarna inte att söka skyldiga utan att lära sig av olyckshändelserna och sträva efter att onödiga olyckor kan undvikas i framtiden.

Samarbete för att förebygga olyckor

För att minska trampolinolyckorna ordnade Tukes ett gemensamt möte med dem som erbjuder trampolintjänster. Även representanter för gymnastikförbundet och gymnastikföreningar, en läkare som forskat i trampolinskador och den före detta redskapsgymnasten Jari Mönkkönen bjöds in. I det gemensamma mötet deltog största delen av aktörerna som verkar inom branschen.

– På mötet fördes diskussioner i god anda och största delen ser säkerheten som en viktig del av verksamheten, konstaterar Mustonen. Det väsentliga är att viljan att förbättra säkerheten utgår från företaget självt och inte sker på uppmaning av en myndighet.

På mötet gjordes en genomgång av bl.a. övervakningsprojektets observationer och inträffade olyckor och man försökte hitta gemensamma verksamhetsmodeller och utvecklingsobjekt för att främja säkerheten hos parkernas tjänster.

Så här kan säkerheten främjas:

– Inledande instruktion ges till dem som hoppar och reglerna för hoppandet gås igenom. 

– Aktiv övervakning av hoppområden och utförandet av trick. Övervakarna har i uppgift att ingripa i farliga aktiviteter som strider mot reglerna och handleda i säkert hoppande.

 – De största och effektivaste trampolinerna, som enligt tillverkarna är konstruerade för gymnaster på tävlingsnivå, placeras i ett eget område och avskiljs tydligt från övriga trampoliner.

– Hoppgropen ska vara tillräckligt djup och dämpande. Vid dimensioneringen av den ska det planerade användningssyftet, som tillåtna hopp och hopphöjder samt användargrupper beaktas.

Hjälp av standarder och anvisningar för att utveckla verksamheten

Det finns ännu inte några enhetliga säkerhetskrav för trampolinparker och utarbetandet av en europeisk standard för dem inleds under detta år. Andra anvisningar som är avsedda för planering och säker användning av parkerna används inte i någon stor utsträckning, berättar Mustonen.

– När trampolinparker och hoppområden planeras, byggs och används kan till exempel den amerikanska standarden ASTM F2970-15, den brittiska standarden PAS 5000:2017 eller den australiensiska ATPA:s anvisning tas till hjälp.

Närmare uppgifter:

Överinspektör Petteri Mustonen, tfn 029 5052 099, [email protected]