Standardernas ställning i påvisandet av överenskommelse med kraven

Standarder har en viktig ställning i planeringen, tillverkningen och testningen av produkter samt i att garantera produkternas säkerhet och för bedömningen av överensstämmelse med kraven.

Standarder är normativa standarder som godkänts av en erkänd organisation, t.ex. SFS, och som anger ett gemensamt tillvägagångssätt. Standarder är rekommnendationer till sin natur och deras användning är i princip frivilligt. Kraven som ställts i lagar och förordningar är förpliktigande, dvs. att de måste följas.

En tillverkare eller en importör kan använda standarder för att påvisa att de krav som ställts på produkterna i de olika bestämmelserna uppfylls. Myndigheter använder standarder till sin hjälp när de bedömer om en produkt eller en tjänst uppfyller den säkerhetsnivå som satts upp för den i lagstiftningen. I vissa sektorer är användningen av standarder obligatorisk. 

Standarder

  • ökar produkternas och tjänsternas kompatibilitet och säkerhet
  • skyddar konsumenterna och miljön
  • underlättar inhemsk och internationell handel.

Harmoniserade standarder för produkter och tjänster

EU:s produktlagstiftning ställer väsentliga krav som hänför sig till säkerhet, hälsa och miljö på vissa produktgrupper. För att det skulle vara lättare att tillverka produkter som överensstämmer med kraven och för att kraven i EU-lagstiftningen ska uppfyllas, upprättas på EU:s uppdrag europeiska, dvs.harmoniserade standarder. En harmoniserad standard är en standard som upprättats av den europeiska standardiseringsorganisationen och som på kommissionens begäran har fastställts för att tillämpa EU:s produktlagstiftning. Uppgifterna om de harmoniserade standarderna publicers i EU:s officiella tidning separat för varje direktiv.

När produkterna uppfyller kraven i de harmoniserade standarderna, anses de uppfylla de väsentliga kraven i den EU-lagstiftning som gäller produkten.

De harmoniserade standarderna är i regel frivilliga, och produkter kan därmed planeras och tillverkas även med avvikelse från standarderna. I dessa fall är emellertid tillverkaren skyldig att påvisa på något annat sätt att produkterna uppfyller de väsentliga kraven i EU-lagstiftningen. Standarderna som hänför sig till byggproduktförordningen är avvikande från de övriga harmoniserade standarderna obligatoriska.

Harmoniserade standarder finns bl.a. För följande produktgrupper:

  • personlig skyddsutrustning
  • hissar
  • gasanordningar
  • maskiner
  • leksaker
  • mätinstrument
  • tryckbärande anordningar
  • förpackningar
  • byggprodukter
  • elektriska produkter

Vem utarbetar standarder?

De europeiska standarderna  utvecklas som ett öppet och frivilligt arbete tillsammans av experter i de olika länderna. I arbetet deltar experter från alla områden av samhället, bl.a. från näringslivet, forskningsinstitut, konsument- och medborgarorganisationer, högskolor och den offentliga förvaltningen. Finlands Standardiseringsförbund SFS rf styr och koordinerar standardiseringen i Finland.

Medlemskapet i den nationella standardiseringsgruppen är öppet för alla som är intresserade av att följa standardiseringen i sin egen bransch och att påverka standardernas innehåll.

Vad betyder bokstäverna framför standarden?

Bokstavskombinationerna framför standarden berättar vilken organisation som har fastställt standarden. Standarder som fastställts i Finland har koden SFS, standarder fastställda av den europeiska standardiseringsorganisationen koden EN och internationellt fastställda standarderna har koderna ISO och IEC. T.ex. koden SFS-EN-ISO berättar, att standarden har utarbetats genom internationellt samarbete och fastställts i Finland som en nationell standard.

Var hittar jag standarderna?

Vem som helst kan köpa standarder. I Finland kan standarderna köpas genom Finlands Standardiseringsförbund SFS rf.