Användning av nanomaterial i konsumentprodukter övervakas av flera myndigheter

22.2.2021 12.07 | Publicerad på svenska 26.2.2021 kl. 14.40
Pressmeddelande

Östra Finlands universitet berättade i ett pressmeddelande 9.2 om en framstående studie med guldnanopartiklar i den akvatiska näringskedjan. I motsats till vad som framfördes i meddelandet regleras användningen av nanomaterial i konsumentprodukter genom lagstiftningen.

Den internationella studie som nämndes i meddelandet har fokuserat på spridningen av en viss typ av guldnanopartiklar i näringskedjan från alger till vattenloppor och fiskar. Utifrån denna studie går det inte att dra slutsatser om hur guldnanopartiklar eller andra nanopartiklar uppför sig i människokroppen eller om partiklarnas toxicitet hos människor.

Nanomaterial är kemiska material med en partikelstorlek på 1–100 nanometer. Olika material i nanostorlek förekommer i naturen och de kan även uppkomma till exempel som biprodukter vid förbränning. Nanomaterial kan även tillverkas industriellt. Termen nanomaterial hänvisar till en mycket heterogen grupp av partiklar i nanostorlek med olika kemiska och fysikaliska egenskaper.

Säkerheten hos industriella nanomaterial har undersökts ingående

Säkerheten hos industriella nanomaterial har undersökts i flera årtionden, och kunskapen om dessa material ökar hela tiden. I Finland har forskningen huvudsakligen bedrivits på Arbetshälsoinstitutet. De eventuella hälsoeffekterna av ett enskilt nanomaterial beror på flera faktorer, såsom storlek, form, löslighet eller kemiska egenskaper. Hur guldnanopartiklar uppför sig i organismer har studerats tämligen grundligt med gnagare. I dessa studier observerades ingen särskild tendens att partiklarna skulle orsaka negativa effekter eller ackumuleras i hjärnan.

Nanomaterial används inom nästan alla industrier och i många slags produkter, bland annat i industriella kemikalier och kosmetika. Eventuella hälsorisker beror på exponeringsdosen och exponeringstiden. I flera konsumentprodukter, såsom i en ishockeyklubba eller i elektronik, är nanomaterialen en del av produktens fasta struktur och lossnar inte. Anställda som tillverkar och behandlar nanomaterial löper större risk för exponering än konsumenterna. Arbetshälsoinstitutet forskar i arbetsexponering för nanomaterial och partiklarnas hälsoeffekter samt stöder arbetsplatser med riskhantering. 

Tukes övervakar lagefterlevnaden i Finland

Europeiska unionens kemikalielagstiftning ställer krav på registrering av ämnen. Företaget som tillverkar eller importerar ämnet ska i enlighet med Reach-förordningen registrera sina kemikalier i Europeiska kemikaliemyndighetens databas, om företaget tillverkar kemikalierna inom EU eller importerar dem till EU i en mängd av minst ett ton per år. Detta gäller även nanoformer av ämnen. Företaget ska bedöma egenskaperna hos nanomaterialen och säkerställa att de kan användas på ett säkert sätt. Särskilda bestämmelser om nanomaterial finns även i särreglerna, såsom i lagstiftningen om biocider och kosmetika.

Exempel på biocidprodukter är desinfektionsmedel för huden och ytor, insektsgifter och båtbottenfärger. En separat bedömning av risker som nanoformen orsakar ska upprättas för produkten. Dessutom ska försäljningsförpackningarna innehålla en separat anteckning om nanomaterial och eventuella risker som är förknippade med dem. 

EU-förordningen om kosmetiska produkter ställer krav på kosmetiska produkter, och de produkter som tillhandahålls på marknaden ska vara säkra för människors hälsa. Varje kosmetisk produkt som tillhandahålls på marknaden ska ha en säkerhetsrapport som upprättas av den person som ansvarar för produkten. I säkerhetsrapporten upptas ingredienserna i den kosmetiska produkten, även ingredienser i nanoform. Nanomaterial som är avsedda för en specifik användning, till exempel UV-filter i nanoform i solskyddsprodukter, bedöms av EU-kommissionens vetenskapliga kommitté för konsumentsäkerhet. Kommissionen upprätthåller en förteckning över alla nanomaterial som används i kosmetiska produkter på marknaden. Om en kosmetisk produkt innehåller nanomaterial ska detta tydligt anges på förpackningen. En ingrediens i nanoform anges med ordet nano inom parentes. 

Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes) är den behöriga myndigheten för Reach-, biocid- och kosmetikaförordningen i Finland och övervakar även användningen av nanomaterial som en del av kemikaliesäkerheten. Dessutom övervakar Tukes efterlevnaden av kosmetikalagstiftningen tillsammans med Tullen.

Tillverkaren har skyldighet att informera konsumenterna om nanomaterial i livsmedlen

Konsumenterna ska informeras om livsmedel innehåller konstruerade nanomaterial. Enligt EU-förordningen om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna ska alla ingredienser i form av konstruerade nanomaterial tydligt anges i ingrediensförteckningen. Ordet nano ska stå inom parentes efter beteckningen på sådana ingredienser.

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) bedömer säkerheten hos eventuella nanomaterial i livsmedelskedjan innan ett försäljningstillstånd beviljas. Risker i anslutning till användning av nanomaterial bedöms enligt anvisningarna om observerande av potentiell toxicitet eller andra skadliga effek-ter av nanomaterial. Även säkerheten hos godkända nanomaterial kan ombedömas enligt samma princi-per.

Livsmedel som innehåller nanomaterial, livsmedelskontaktmaterial och foder omfattas av tillämpningsområdet för allmänna livsmedelsförordningen samt de allmänna principerna och säkerhetskraven enligt förordningen. 

Användning av nanoteknologi har beaktats även i EU-lagstiftningen om nya livsmedel, medel som förbättrar livsmedel och livsmedelskontaktmaterial. Dessutom regleras nanomaterialen och nanoteknologin av lagstiftningen om ekologisk produktion, foder, gödselmedel, växtskyddsmedel och veterinärmedicinska läkemedel.

Mer information om nanomaterial

Har jag nanomaterial? (tukes.fi)
En säker arbetsmiljö, nanosäkerhet (ttl.fi, på finska)
Europeiska unionens observatorium för nanomaterial (EUON) (euon.echa.europa.eu) 

Mer information till medier

Tukes: Elina Ekokoski, överinspektör
tfn 029 505 2009, [email protected]

Tukes: Jouni Räisänen, sektionschef 
tfn 029 505 2098, [email protected]

Jord- och skogsbruksministeriet: Sanna Viljakainen, ledande sakkunnig
tfn 029 516 2037, [email protected]

Arbetshälsoinstitutet: Henrik Wolff, överläkare
tfn 030 474 2604, [email protected]