Rodenticider som innehåller antikoagulanter som verksamt ämne leder alltid till att andra djur exponeras, även om man använder dem enligt bruksanvisningarna. Användning i strid med bruksanvisningarna ökar risken att andra djur exponeras.

Andra djur exponeras för antikoagulanter när de äter förgiftade gnagare. Gnagarna dör aldrig direkt, de söker sig inte till vatten eller till gropar för att dö, utan fortsätter att leva normalt åtminstone i några dagar efter att ha ätit giftet. Antikoagulanten överförs till rovdjur eller asätare när de äter förgiftade levande eller döda gnagare. 

I Finland är det vanligt att andra djur exponeras, över 80 % av alla undersökta djur innehöll rester av antikoagulanter. Djur som undersöktes var bl.a. räv, mårdhund, hermelin, småvessla, hökar, ugglor och kråkfåglar. Undersökningen innefattade också fyra katter, som alla innehöll rester av antikoagulanter. Resterna i övriga djur är små och brukar inte akut döda andra djur. Resternas långtidseffekter på djur i vilt tillstånd har inte undersökts, men de kan ha skadliga effekter på reproduktionen (fler missfall) eller immunförsvaret.

Tukes har den senaste tiden fått rapporter om förgiftningsincidenter med katter, som tros bero på alfakloralos. Katterna misstänks ha förgiftats antingen genom att ha ätit ett preparat som innehåller alfakloralos (om det används enligt bruksanvisningarna ska det inte vara möjligt) eller ätit en mus som ätit giftet. Det finns inget motgift mot alfakloralos. Vid en förgiftning kan man försöka behandla djurets symtom. På grund av de misstänkta förgiftningarna uppmanar Tukes folk att hålla fast hundar och katter och andra husdjur under användningen av rodenticider. Katt- och hundägare i grannskapet bör också informeras om användningen av gift.