1. Syftet med anvisningen
Syftet med denna anvisning är att hjälpa lägerarrangörer att säkerställa att läger samt de aktiviteter och det övriga program som ordnas inom ramen för lägren uppfyller kraven i konsumtionstjänstlagen och är säkra för lägerdeltagarna, personer som besöker lägret och andra personer som vistas i lägerplatsens omedelbara närhet.
I denna anvisning beskriver Tukes sin tolkning av hur konsumtionstjänstlagen bör tillämpas vid ordnande av läger. Anvisningen är inte bindande på samma sätt som lagstiftningen. Tukes ger i anvisningen exempel på och alternativ för hur tjänsteleverantören kan uppfylla kraven i konsumtionstjänstlagen.
Bindande bestämmelser har i anvisningen markerats med hänvisningar till paragrafer i lagen om konsumtionstjänsters säkerhet. Varje tjänsteleverantör ansvarar själv för att verksamheten bedrivs i enlighet med lagstiftningen.
2. Tillämpningsområde och avgränsningar
Konsumtionstjänstlagen gäller kundsäkerheten inom fritidstjänster. Syftet med lagen är att säkerställa tjänstens säkerhet och förebygga hälsorisker, olycksfall och olyckor som kan drabba användare av tjänsten och personer som vistas i dess omedelbara närhet. Mer information om tjänsteleverantörernas skyldigheter enligt konsumtionstjänstlagen finns på Tukes webbplats: Tjänsteleverantörens skyldigheter.
Denna anvisning gäller säkerheten vid olika typer av läger oberoende av lägrets tema, innehåll, deltagare eller genomförandesätt. Anvisningen tillämpas på dagsläger där deltagarna inte övernattar samt på läger där deltagarna övernattar på lägerplatsen.
Anvisningen gäller även skolklassers lägerskolor i den mån en tjänsteleverantör utanför skolan deltar i genomförandet eller arrangemangen. När en skolklass exempelvis åker till ett lägercentrum för lägerskola omfattas verksamheten av konsumtionstjänstlagen och denna anvisning.
Till anvisningens tillämpningsområde hör inte rehabiliteringsläger, anpassningsträningskurser eller andra läger som stöds av Folkpensionsanstalten och som omfattas av social- och hälsovården. Dessa verksamheter regleras av speciallagstiftning inom social- och hälsovården. Tukes utövar inte tillsyn över tjänster som betraktas som social- och hälsovårdsverksamhet.
Konsumtionstjänstlagen och denna anvisning tillämpas inte heller på sådana läger där samtliga deltagare är medlemmar i den förening eller klubb som arrangerar lägret (t.ex. ett sommarläger som en idrottsförening ordnar enbart för sina egna medlemmar).
Konsumtionstjänstlagen omfattar inte risker som riktar sig mot egendom.
3. Omsorgsplikt
Lägerarrangören ansvarar för att säkerställa lägrets säkerhet under hela lägret och i all verksamhet som ingår i det, såsom aktiviteter i lägerprogrammet, fritidsverksamhet och utflykter. Lägerarrangören ska förhindra eller avbryta verksamheten om den medför fara för lägerdeltagarnas säkerhet, säkerheten för personer som besöker lägret eller säkerheten för personer som bor eller rör sig i närheten.
Lägerarrangören ska beakta följande tre delområden av säkerheten (se närmare Tukes anvisning Tukes anvisning Konsumtionstjänsternas säkerhet):
- Fysisk säkerhet avser olycksfall, skador och lägerdeltagarnas fysiska välbefinnande.
- Psykisk säkerhet avser lägerdeltagarnas psykiska välbefinnande. För små barn kan ett läger till exempel vara första gången de övernattar borta från hemmet.
- Social säkerhet avser gruppens samspel och atmosfär, till exempel hur gruppen fungerar i krävande situationer och hur man strävar efter att förebygga mobbning.
Lägerarrangören ska beakta de ovan beskrivna delområdena av säkerheten på ett sätt som är anpassat till lägrets karaktär och genomförande. Tyngdpunkterna inom de olika delområdena och de praktiska åtgärder som krävs av lägerarrangören varierar beroende på vilken typ av läger det är fråga om. Lägerarrangören kan visa att omsorgsplikten har uppfyllts genom att följa lagens krav och de åtgärder som beskrivs i denna anvisning.
Lägerarrangören kan inte befrias från sina säkerhetsskyldigheter genom att hänvisa till deltagarnas eget ansvar eller genom att låta dem underteckna en ansvarsfrihetsförklaring.
Även om lägerdeltagarna alltså inte deltar i lägret på eget ansvar kan de själva bidra till säkerheten på många olika sätt. Lägerdeltagarna eller deras vårdnadshavare ska till exempel ge lägerarrangören tillräckliga och korrekta uppgifter om omständigheter som påverkar deltagarens egen säkerhet, följa de anvisningar och begränsningar som lägerarrangören meddelar, agera så att de inte utsätter sig själva eller andra för fara samt informera lägerarrangören om säkerhetsbrister som de upptäcker.
4. Skyldighet att ha tillräcklig kännedom
Lägerarrangören ska ha tillräckliga kunskaper och tillräcklig kompetens med hänsyn till lägrets karaktär, genomförandesätt och plats, deltagarnas behov samt rådande förhållanden. Lägerarrangören ska se till att kompetensen upprätthålls och att personalen får tillräcklig fortbildning.
Lägerarrangören ska känna till den lagstiftning, de anvisningar och de etablerade förfaranden som är relevanta för den egna verksamheten. I följande Tukes-anvisningar finns till exempel ytterligare information om säkerhetskrav för aktiviteter som ofta ingår i lägerprogram:
Utöver Tukes omfattas lägersäkerhet även av flera andra myndigheters ansvarsområden. Information om krav enligt annan lagstiftning som gäller lägerverksamhet kan exempelvis fås från följande myndigheter:
- Räddningsverken: utrymnings- och brandsäkerhet i lägercentraler och inkvarteringslokaler samt säker hantering av eld.
- Kommunens miljö- och hälsoskyddsmyndighet: livsmedelssäkerhet och förhållandena i inkvarteringslokaler.
- Arbetarskyddsmyndigheten vid Tillstånds- och tillsynsverket: arbetsförhållandena för lägrets personal.
5. Identifiering av faror och riskbedömning
5.1 Planering
Lägerarrangören ska ha en tydlig uppfattning om vilka faror som är förknippade med det aktuella lägret. Genom identifiering av faror säkerställer lägerarrangören att alla omständigheter som är väsentliga för deltagarnas säkerhet har beaktats på förhand och att tillräckliga åtgärder har vidtagits för att förebygga farorna.
Identifieringen av faror ska göras redan under planeringen av lägret. Identifieringen ska dokumenteras skriftligen (se närmare avsnitt 9 om säkerhetsdokumentation). Som hjälp kan Tukes blanketter för identifiering och dokumentering av faror användas.
Identifieringen av faror utgår alltid från grunduppgifterna om det aktuella lägret: vilken typ av läger det är fråga om, var och hur lägret ordnas, hur många deltagare och anställda som deltar, hur lägerprogrammet ser ut samt vilka särdrag som är förknippade med deltagarna eller genomförandet av lägret. Nedan följer exempel på särdrag som kan påverka lägrets risknivå:
- Olika kundgrupper (nybörjare, erfarna utövare, grupper med behov av särskilt stöd, barn, äldre personer samt deltagare från olika kultur- och språkområden)
- Lägerplatsen och aktivitetsområdena (inomhuslokaler, utomhusområden, terrängleder, stränder, bastur, spel- och lekplatser, eldstäder och vägtrafik)
- Lägerprogrammet (simning och andra vattenaktiviteter, djur, nattaktiviteter, vandringar eller andra naturaktiviteter)
- Förhållanden och miljö (läge och avstånd, väderförhållanden, årstid, närhet till vattendrag och riskobjekt i omgivningen)
- Evenemang (anhörigdagar, andra besökare samt deltagarnas besök utanför lägerområdet)
Det första steget i identifieringen av faror kan vara att preliminärt bedöma lägrets olika verksamheter och aktivitetsområden utifrån deras risknivå. Utifrån bedömningen får lägerarrangören en helhetsbild av vilka verksamheter, aktiviteter eller områden som är mest krävande eller riskfyllda för deltagarna i just detta läger. Farorna i anslutning till dessa ska utredas och förebyggas särskilt noggrant.
Ju längre, mer krävande eller på annat sätt mer riskfyllt lägret är, desto mer detaljerat ska de faror som är förknippade med det identifieras. Genomförandet av högriskläger (till exempel läger som pågår flera dagar och innehåller många krävande aktiviteter) ska också planeras mer ingående, och deltagarna ska exempelvis få mer information om säkerhetsfrågor. För mindre och lågriskläger (till exempel dagsläger som genomförs inomhus) räcker det däremot med ett enklare förfarande.
Lägerarrangören bör sammanställa befintliga uppgifter om faror, tillbud, olyckor och säkerhetsrelaterad kundrespons (till exempel räddningsplanen för lägercentret). Vid identifieringen av faror är det bra att utnyttja information från tidigare motsvarande läger samt olycksbokföring. Identifieringen av faror kan också samordnas med andra säkerhetsrelaterade dokument (till exempel arbetsplatsens riskbedömning).
5.2 Dokumentering av identifierade faror
Vid identifieringen av faror ska det skriftligen utredas vilka farosituationer som kan drabba lägerdeltagarna. Med farosituationer avses situationer där en person kan råka ut för ett olycksfall eller en olycka eller där ett tillbud kan uppstå. Syftet är således att identifiera sådana skeden eller moment i tjänsten där en lägerdeltagare eller en utomstående person kan skadas eller insjukna, fysiskt eller psykiskt.
Farosituationerna ska dokumenteras så detaljerat som möjligt. Dokumentationen ska ange vilken typ av fara det är fråga om, vem som kan drabbas av den (till exempel alla lägerdeltagare, alla personer som vistas i närområdet eller endast vissa personer), var den kan uppstå, vad som orsakar den och vilka konsekvenser den kan få. Dokumentationen kan utformas på det sätt som bedöms vara mest ändamålsenligt, till exempel i tabellform.
För varje identifierad fara ska det övervägas och dokumenteras hur man hittills har försökt förebygga den aktuella faran. Vilka åtgärder har redan vidtagits för att förhindra att farosituationen uppstår eller för att begränsa dess konsekvenser? Hur har frågan beaktats exempelvis i förhandsinformationen om lägret, i reglerna, i valet och genomförandet av aktiviteter eller i den handledning som ges till deltagarna?
Tukes kräver inte att tjänsteleverantörer numeriskt fastställer storleken på de risker som farorna medför (till exempel med hjälp av en riskmatris). Det är viktigare att bedöma om de nuvarande åtgärderna för att förebygga farosituationer är tillräckliga och vad som ytterligare kan göras för att undanröja faror och förbättra säkerheten.
Den information som samlas in genom identifieringen av faror ska användas vid planeringen av lägrets genomförande, till exempel för att avgöra vilken information som ska ges deltagarna på förhand, hur och var olika aktiviteter ska ordnas, hur många övervakare som behövs och vilka kompetenskrav som ska ställas på dem.
Identifieringen av faror fortsätter under hela lägret i form av kontinuerlig uppföljning av säkerhetsläget (se närmare avsnitt 7). Samtidigt ska det följas upp hur de planerade säkerhetsåtgärderna genomförs och om de är tillräckliga. Identifiering av faror under lägrets gång kan till exempel bestå av att göra och dokumentera säkerhetsobservationer samt att reagera på dem på ett ändamålsenligt sätt. Även lägerdeltagarna kan uppmuntras att göra säkerhetsobservationer och att med låg tröskel rapportera säkerhetsavvikelser.
6. Planering och praktiskt genomförande av tjänstens säkerhet
6.1 Personalens kompetens, antal och uppgifter
Det ska finnas ett tillräckligt antal kompetenta medarbetare på lägret som är lämpliga med hänsyn till lägrets karaktär och deltagarnas behov. Lägerarrangören ansvarar för att fastställa hur mycket personal som behövs på det aktuella lägret i förhållande till antalet deltagare.
Lägerarrangören ska säkerställa att personalen har den yrkeskompetens eller annan lämplig kompetens och behörighet som krävs för uppgifterna. Utöver kompetens inom handledning, ledning och övervakning av grupper ska lägerarrangören ha tillräcklig specialkompetens inom de verksamheter som ingår i lägerprogrammet (t.ex. natur- och utflyktsverksamhet, ridning, klättring och paddling) samt tillräcklig första hjälpen-kompetens med hänsyn till lägrets plats, genomförande och deltagarnas behov.
Om underleverantörer anlitas för att genomföra lägret, till exempel för olika aktiviteter, ska den arrangör som ansvarar för lägret som helhet säkerställa att underleverantören har tillräcklig kompetens och behörighet för uppgiften. Vid behov kan lägerarrangören begära att få ta del av exempelvis säkerhetsplanen för den aktuella aktiviteten eller annan säkerhetsdokumentation.
Tukes rekommenderar att personer som genomgår praktik eller har andra motsvarande anställningsförhållanden samt minderåriga arbetstagare endast används som stöd för den ordinarie personalen och under deras handledning. Unga arbetstagare omfattas av arbetarskyddslagstiftningen, och behörig myndighet är arbetarskyddsmyndigheten vid Tillstånds- och tillsynsverket. Med de undantag som anges i lagen om unga arbetstagare | 998/1993 | Lagstiftning | Finlex får personer under 18 år inte ges arbetsuppgifter som innebär betydande ansvar för den egna eller andras säkerhet eller som kan medföra särskild olycksfallsrisk eller hälsorisk. Det är också god praxis att inhämta vårdnadshavarens skriftliga samtycke för minderåriga hjälpledare och assistenter.
Alla medlemmar i personalen, inklusive assistenter, gruppledare, hjälpledare och underleverantörer, ska introduceras i sina uppgifter och i det aktuella lägrets särdrag. Introduktionen ska vara tillräckligt praktisk för att personalen ska kunna agera korrekt i de situationer som uppstår under lägret.
6.2 Metoder, produkter och miljö som används i tjänsten
Lägerplatsen och lägermiljön
Den som upprätthåller lägerplatsen är inte alltid densamma som lägerarrangören. Det kan till exempel samtidigt ordnas läger av flera olika arrangörer vid samma lägercentrum. Läger kan också ordnas på andra platser än sådana som uttryckligen är avsedda för lägerverksamhet. I sådana fall kräver säkerställandet av lägersäkerheten samarbete mellan flera olika aktörer. Det rekommenderas att säkerhetsrutiner och ansvarsfördelning avtalas skriftligen.
Den som upprätthåller lägerplatsen ansvarar för att lägerplatsen erbjuder säkra förutsättningar för lägret och att konstruktionerna och miljön är säkra. Lägerarrangörerna ska på förhand informeras om faror som är förknippade med konstruktionerna och miljön samt om övriga säkerhetsarrangemang på den aktuella lägerplatsen.
Lägerarrangören ska tillsammans med den som upprätthåller lägerplatsen säkerställa att det planerade lägret kan genomföras säkert på platsen och att lägerverksamheten inte medför fara för andra som använder samma område eller lokaler
Spel, hyrutrustning och andra aktiviteter
Aktiviteter som ingår i lägerprogrammet kan exempelvis vara hoppborgar, sumobrottningsdräkter, zorbbollar och andra funktionella spel och redskap. Lägerarrangören ska säkerställa att endast sådana spel, redskap och aktiviteter används på lägret som är lämpliga med hänsyn till deltagarnas ålder, färdighetsnivå och funktionsförmåga samt kan genomföras på ett säkert sätt.
Vid placering och installation av utrustning samt vid genomförandet av spel och aktiviteter ska tillverkarens anvisningar följas. Det rekommenderas att anvisningarna begärs i skriftlig form.
Begränsningar för användningen av utrustningen (till exempel ålders- eller viktgränser eller det högsta tillåtna antalet användare samtidigt) ska följas. Viss utrustning (till exempel hoppborgar) ska förankras ordentligt i marken vid utomhusbruk, och användningen förutsätter kontinuerlig uppföljning av väderförhållandena, särskilt med avseende på kraftig vind. Användningen av viss utrustning kan kräva kontinuerlig övervakning (se närmare avsnitt 6.5).
Lägerarrangören ska regelbundet följa upp utrustningens användning och skick. Trasig eller på annat sätt farlig utrustning får inte användas.
Lekplatser och lekområden
Lägerarrangören eller den som upprätthåller lägerplatsen ska säkerställa att den utrustning som används på lekplatser och lekområden:
- är hel, säker och lämplig för lägerverksamhet och för den aktuella deltagargruppen,
- har installerats på ett säkert sätt och på en säker plats samt att det finns tillräckligt med utrymme runt utrustningen,
- inspekteras och underhålls regelbundet och på ett korrekt sätt i enlighet med kraven för respektive lekredskap (t.ex. konstruktionernas skick och stötdämpande underlags skick).
Lekredskap för hemmabruk, såsom gungor och klätterställningar som säljs i detaljhandeln, är avsedda för begränsad privat användning. Lekredskap som är avsedda för hemmiljö rekommenderas inte för användning på läger.
Djur på läger
På djurläger ska lägerarrangören säkerställa att lämpliga djurindivider väljs för lägerverksamheten. Deltagarna ska övervakas när de vistas tillsammans med djuren. God handledning och introduktion i hur man umgås med djur är viktig. Djur som klassificeras som farliga visningsdjur (t.ex. strutsar eller vildsvin) ska skiljas från besökarna med dubbla stängsel.
På ridläger är det bra att utreda deltagarnas ridkunskaper redan före lägret så att deltagarna kan delas in i lämpliga grupper. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid valet av hästar och vid övervakningen av deltagarna redan i samband med skötseln av hästarna. Deltagarna bör redan i förhandsinformationen påminnas om lämplig skyddsutrustning, såsom en godkänd och aktuell ridhjälm.
Naturutflykter och vandringar
Om längre naturutflykter eller vandringar ordnas under lägret ska rutterna planeras och deras säkerhet säkerställas på förhand med beaktande av deltagarnas erfarenhet och färdighetsnivå. Längs rutterna ska räddningspunkter fastställas, och dessa ska vara kända för alla som deltar i genomförandet av lägret. Räddningspunkterna gör det lättare att snabbt få hjälp till rätt plats.
Lägerarrangören ska på förhand ge deltagarna tillräckligt detaljerad information om utflyktens eller vandringens svårighetsgrad samt om vilka kunskaper, färdigheter eller tidigare erfarenheter som krävs av deltagarna. Arrangören kan också på förhand utreda deltagarnas fysiska kondition, erfarenhet samt eventuella hälsobegränsningar och sjukdomar för att säkerställa att lägret inte är för krävande för dem.
Redan under planeringsskedet ska man förbereda sig på att avbryta vandringen, ändra rutten eller göra andra ändringar som exempelvis orsakas av väderförhållandena.
Att hantera nödsituationer och olyckor under vandringar kräver god kompetens. Ledarna ska ha tillräckliga kunskaper i första hjälpen för den aktuella vandringen och tillgång till tillräcklig och lämplig första hjälpen-utrustning. Om vandringen genomförs i vildmarksförhållanden ökar kraven på lägerpersonalens kompetens inom första hjälpen och räddningsverksamhet. Då ska man också på förhand förbereda sig på eventuella problem med mobiltelefontäckningen.
Personlig skyddsutrustning och skyddsredskap
Vid olika aktiviteter på lägret behövs ofta olika typer av personlig skyddsutrustning eller andra skyddsredskap. Vid exempelvis båtfärder eller paddling ska deltagarna använda flythjälpmedel eller räddningsvästar som är lämpliga för dem. Vid ridning behövs, utöver annan utrustning, en ändamålsenlig ridhjälm.
Lägerarrangören ska fastställa vilken personliga skyddsutrustning och vilka skyddsredskap som ska användas på lägret samt vilken klädsel och övrig utrustning deltagarna ska ha med sig. Under lägret ska arrangören säkerställa att alla deltagare använder den utrustning som krävs på rätt sätt. Lägerarrangören ansvarar för skicket på den utrustning som tillhandahålls deltagarna samt för dess inspektion och underhåll. Inspektionerna ska dokumenteras som en del av lägrets säkerhetsdokumentation.
Deltagarna ska på förhand (till exempel i lägerbrevet) informeras om vilken utrustning och klädsel de själva ska ta med sig till lägret samt om användningen av egen utrustning är förbjuden. Lägerarrangören ska säkerställa att all utrustning och alla redskap som används på lägret, även deltagarnas egna, är lämpliga för den aktuella aktiviteten.
6.3 Särskilda situationer, olyckor och nödsituationer
Utifrån identifieringen av faror ska lägerarrangören på förhand förbereda sig för olyckor, nödsituationer och andra säkerhetsavvikelser som är typiska för det aktuella lägret. Det kan till exempel handla om olycksfall som drabbar lägerdeltagare, att deltagare går vilse, avviker från området eller hamnar i farliga situationer i vatten.
Före lägret ska rutinerna för agerande i nödsituationer planeras så att alla anställda och frivilliga, såsom hjälpledare och andra motsvarande personer, genom sitt eget agerande kan förebygga olyckor och andra nödsituationer samt agera snabbt och korrekt om de inträffar. Det är också bra att på ett sätt som är anpassat till målgruppen informera deltagarna om lägrets säkerhet, förebyggande av olycksfall och rätt handlingssätt om en olycka inträffar.
För nödsituationer ska det under hela lägret finnas personal med kunskaper i första hjälpen på plats. Lägret ska ha en tillräcklig beredskap för första hjälpen med hänsyn till de olycksfall och nödsituationer som är typiska för det aktuella lägret samt till lägerplatsens och deltagarnas behov. Vid planering av första hjälpen-beredskapen för ett vandringsläger ska man exempelvis beakta att avståndet till hälso- och sjukvårdstjänster kan vara långt och att man i terrängen måste kunna hantera många olika typer av nödsituationer. Vid läger med övernattning ska man på förhand förbereda sig för nödsituationer som kan inträffa nattetid och informera deltagarna om var de kan få hjälp under natten.
Lägret ska ha tillräcklig första hjälpen-utrustning och räddningsutrustning för sådana förutsebara olycksfall som är typiska för de aktiviteter som ingår i lägret. Utrustningen för första hjälpen ska kontrolleras innan lägersäsongen börjar, och dess tillgänglighet ska säkerställas till exempel vid längre utflykter eller vandringar.
Beredskapen för första hjälpen ska upprätthållas genom regelbundna övningar. Samtidigt säkerställs att lägrets personal kan agera korrekt just på den aktuella lägerplatsen.
6.4 Information som ges till och samlas in från lägerdeltagarna
I lägrets marknadsföringsmaterial, på webbplatser och i annan förhandsinformation ska sådan information ges som är nödvändig med tanke på säkerheten, så att kunderna själva kan bedöma sin förmåga att delta i det aktuella lägret. Förhandsinformationen kan till exempel omfatta lägrets svårighetsgrad, nödvändiga kunskaper eller tidigare erfarenhet, platsen eller genomförandesättet för lägret samt begränsningar som gäller deltagarna (t.ex. ålder).
Det är etablerad praxis att skicka ett lägerbrev till deltagarna före lägret. I lägerbrevet kan man mer detaljerat ange vilken utrustning som behövs under lägret och samtidigt begära sådana förhandsuppgifter från deltagarna som har betydelse för säkerheten (t.ex. hälsouppgifter eller vårdnadshavarens kontaktuppgifter). Vid behandlingen av uppgifter som samlas in från deltagarna ska kraven i dataskyddslagstiftningen iakttas.
Information som är väsentlig för säkerheten ska ges till deltagarna under hela lägret. Lägrets personal ska ge deltagarna de regler, anvisningar och den handledning som behövs för att säkerheten ska kunna säkerställas.
6.5 Övervakning av lägerdeltagarnas säkerhet
Utifrån identifieringen av faror ska lägerarrangören fastställa vilka aktiviteter som kräver övervakning av personalen och vilka aktiviteter deltagarna kan utföra utan övervakning. Behovet av stöd och övervakning på barn- och ungdomsläger kan variera avsevärt. Vid behov ska lägerarrangören ändra lägerprogrammet eller genomförandesättet så att deltagarnas säkerhet kan säkerställas med de övervakningsresurser som finns tillgängliga.
Övervakning ska ordnas i sådana verksamheter eller situationer där det krävs för att säkerställa den fysiska, psykiska eller sociala säkerheten. Detta gäller exempelvis situationer där kontinuerlig handledning behövs eller där deltagarna kan behöva omedelbar hjälp i en farosituation (t.ex. simning och andra vattenaktiviteter). I sådana situationer kan övervakning som utförs av personalen inte helt ersättas med exempelvis kameraövervakning.
Om barn deltar i lägret tillsammans med sina vårdnadshavare kan vårdnadshavarna också bidra till övervakningen av barnen. Övervakningen kan dock inte helt överlåtas på deltagarna själva. Dessutom ska lägerarrangören på förhand tydligt ange om ett minderårigt barn får delta i lägret utan vårdnadshavare.
Övervakning av simning och vattensäkerhet
Om lägerprogrammet omfattar simning eller andra vattenaktiviteter (t.ex. rodd, paddling eller stand up-paddling) ska dessa planeras och genomföras så att de kan utföras säkert med beaktande av deltagarnas färdighetsnivå och utvecklingsnivå.
Innan vattenaktiviteter genomförs ska lägerarrangören sätta sig in i badstranden, de vattenområden som ska användas och deras förhållanden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt badstrandens djupförhållanden, rekommenderat badområde och eventuell avgränsning av detta, undervattensstenar samt farliga strömmar. På stranden ska det finnas räddningsutrustning, såsom livboj, samt adressuppgifter och anvisningar för larmning av hjälp.
På barn- och ungdomsläger ska simning och andra vattenaktiviteter alltid övervakas. Övervakningen kan utföras av vuxna personer som är simkunniga och handlingskraftiga, känner till den aktuella stranden och kan använda den räddningsutrustning som finns där. Antalet övervakare ska fastställas utifrån antalet deltagare, deras ålder och simkunnighet samt egenskaperna hos stranden eller vattenaktiviteten. För detta ändamål ska lägerarrangören på förhand utreda deltagarnas simkunnighet. Minderåriga personer (t.ex. hjälpledare) kan bistå de vuxna övervakarna, men de får inte ha huvudansvaret för deltagarnas säkerhet eller för räddningsinsatser.
Det är bra att på förhand komma överens med deltagarna om rutiner för vattensäkerhet, till exempel badtider, användning av räddningsvästar eller system med badkompisar. En badkompis uppgift är att regelbundet kontrollera var den egna kompisen befinner sig under simningen och att personen är i säkerhet. Vid behov larmar badkompisen hjälp. Syftet med systemet är att underlätta övervakarnas arbete. Ansvaret för att hålla uppsikt över sin badkompis och för övervakningen av simningen kan därför inte helt överlåtas på deltagarna själva. Samma princip kan även tillämpas vid andra vattenaktiviteter.
På läger för vuxna kan övervakningen ordnas till exempel så att simning endast sker vid bestämda tider och att ingen simmar ensam.
Inför längre utflykter på vatten ska man på förhand fastställa bland annat vilken räddnings- eller flytutrustning som ska användas, vilken första hjälpen-utrustning som ska tas med samt var rutten har landstignings- eller räddningspunkter.
Om en stor grupp från lägret besöker en kommunal allmän badstrand eller en simhall där det finns strandövervakare eller simövervakare, rekommenderas att den aktuella anläggningen informeras på förhand. Det är också bra att skriftligen komma överens om hur övervakningen ska ordnas och hur ansvarsfördelningen mellan anläggningens sim- eller strandövervakare och lägrets personal ska se ut.
7. Kontinuerlig bevakning och förbättring av säkerheten
Kontinuerlig bevakning av säkerheten
Lägerarrangören ska kontinuerligt följa upp säkerheten på lägret. Detta kan till exempel innebära daglig planering och lägesbedömning där dagens väder och andra förhållanden samt erfarenheter från tidigare dagar beaktas och lägerprogrammet vid behov ändras utifrån dessa.
Lägerarrangören ska avbryta eller ändra verksamheten om den inte kan genomföras på ett säkert sätt, till exempel om väderförhållandena blir farliga eller om deltagarnas färdigheter eller förmåga inte är tillräckliga för att genomföra det planerade programmet. Det rekommenderas att man på förhand kommer överens om tydliga rutiner för avbrytande av lägret eller någon del av det, så att hela personalen känner till dem. Tillräckligt med tid ska avsättas för att hantera olyckor, farosituationer eller andra händelser som har inträffat, så att verksamheten därefter kan fortsätta på ett säkert sätt.
Olycksbokföring
Olycksbokföringen är lägerarrangörens eget verktyg för kontinuerlig uppföljning av säkerheten. I olycksbokföringen ska alla tillbud, lindriga och allvarliga olycksfall samt andra säkerhetsobservationer dokumenteras.
Olycksbokföringen kan till exempel integreras i lägrets dagbok eller sammanställas i en separat promemoria eller ett elektroniskt system. Lägrets personal ska introduceras i hur olycksbokföringen används och hur säkerhetsobservationer görs. De uppgifter som dokumenteras bör också regelbundet gås igenom tillsammans med personalen.
Det är bra att analysera olycksbokföringen redan under lägrets gång så att avvikelser kan åtgärdas i tid. Utifrån observationerna ska det också vara möjligt att ändra lägerarrangemangen, till exempel om samma typ av tillbud börjar upprepas ofta.
Genom olycksbokföringen kan lägerarrangören visa att omsorgsplikten har uppfyllts, att säkerhetsläget på lägret har följts upp aktivt och att brister som upptäckts har åtgärdats. Olycksbokföringen hjälper också till att bedöma hur väl säkerhetsarbetet har lyckats, att precisera identifieringen av faror inför kommande läger och att förebygga olycksfall.
8. Anmälan om olyckor
Lägerarrangören ska göra en anmälan till Tukes om följande olyckor eller tillbud:
- Allvarlig olycka: En allvarlig skada som inträffar på lägret kan till exempel vara en olycka som leder till dödsfall eller till bestående eller långvariga hälsoskador, såsom drunkning eller ett olycksfall som leder till allvarliga skador.
- Allvarligt tillbud: Ett tillbud som kunde ha lett till att en lägerdeltagare eller en person som befann sig i lägrets omedelbara närhet omkom eller skadades allvarligt. Ett allvarligt tillbud kan till exempel vara att flera deltagare går vilse i terrängen eller hamnar i vattnet under en kanotutflykt.
- Atypisk, oväntad eller oförutsedd situation: En sådan situation kan till exempel vara en överraskande händelse som avviker från de faror som lägerarrangören har identifierat och som inte heller annars är typisk för lägerverksamhet.
Lindriga olycksfall, såsom blåmärken, skrubbsår och andra mindre skador, behöver inte anmälas till Tukes. Det är dock viktigt att sådana lindriga skador dokumenteras i lägerarrangörens egen olycksbokföring. I den egna olycksbokföringen ska således alla fallolyckor och även de minsta olycksfallen registreras.
Lägerarrangören ska i sin säkerhetsdokumentation fastställa hur olycksanmälningar till Tukes ska göras, vilka typer av händelser som ska anmälas och vem som ansvarar för att anmälan görs.
Tukes rekommenderar att tjänsteleverantörer lämnar in olycksanmälningar via Tukes webblankett. Av anmälan ska det tillräckligt tydligt framgå vad som har hänt, vilka orsaker tjänsteleverantören har identifierat till olyckan eller tillbudet samt vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits med anledning av det inträffade.
9. Säkerhetsdokumentation
Lägerarrangören ska upprätta skriftlig dokumentation om identifieringen av faror vid lägret, de åtgärder som hänför sig till planeringen och genomförandet av lägrets säkerhet samt åtgärder för kontinuerlig uppföljning och förbättring av säkerheten. Ett mer krävande och riskfyllt läger förutsätter mer omfattande och detaljerad säkerhetsdokumentation än ett mindre och lågriskläger.
En säkerhetshandling som har upprättats enligt tidigare gällande lagstiftning kan uppfylla kraven i konsumtionstjänstlagen, om den innehåller de delar som anges nedan och särskilt en tillräckligt omfattande identifiering av faror. Dokumentationen kan bestå av textdokument, bilder, tabeller och annat material.
Det är viktigt att hela lägrets personal känner till innehållet i säkerhetsdokumentationen. Säkerhetsdokumentationen är lägerarrangörens eget verktyg för att stödja säkerhetsarbetet. Dokumentationen bör utformas på ett sådant sätt och i en sådan form att den faktiskt hjälper till att säkerställa säkerheten vid lägret och att introducera personalen i verksamheten.
Om flera olika aktörer deltar i arrangemangen kring lägret (t.ex. den som upprätthåller lägerplatsen eller andra tjänsteleverantörer) kan lägerarrangören begära att få ta del av deras skriftliga säkerhetsdokumentation som bevis på att varje part har säkerställt säkerheten inom sitt eget ansvarsområde.
Följande dokument kan till exempel ingå i tjänstens säkerhetsdokumentation:
1. Identifiering av faror (Konsumtionstjänstlagen 6 §)
- En skriftlig beskrivning av de faror som förekommer på lägret och de åtgärder som vidtas för att förebygga dem inom olika delområden.
- Mer information finns i kapitel 5 i denna anvisning.
2. Personalens kompetens, antal och uppgifter (Konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 1)
- Förteckning över personalens behörigheter och utbildningar (t.ex. yrkesutbildning, utbildning i första hjälpen, hygienpass m.m.) samt uppgifter om utbildningarnas giltighet och aktualitet.
- Beskrivning av hur mycket personal som behövs i olika situationer eller verksamhetsområden, till exempel vid övervakning av simning.
- Krav på personalens kompetens, till exempel med hänsyn till olika åldersgrupper eller lägrets innehåll, såsom aktiviteter som ordnas på lägret eller krav på första hjälpen-kompetens.
- Arbetsskiftslistor och ansvarsområden (t.ex. vem som ansvarar för kontakten med vårdnadshavare).
- Material som används vid introduktion av personalen.
- Mer information finns i avsnitt 6.1 i denna anvisning.
3. Metoder, produkter och miljö som används i tjänsten (Konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 2)
- Säkerhetsdokumentation som gäller maskiner, anordningar, redskap och utrustning som används på lägret (t.ex. bruksanvisningar, utrustningsförteckningar, hyresavtal för utrustning eller motsvarande).
- Fastighetens räddningsplan.
- Karta över lägerområdet samt kartor över vandringsleder med markerade räddningspunkter.
- Krav, tidtabeller och andra rutiner för inspektioner, underhåll och reparationer (t.ex. bryggors skick, trappor och lekplatser).
- Mer information finns i avsnitt 6.2 i denna anvisning.
4. Beredskap för särskilda situationer, olyckor och nödsituationer (Konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 3)
- Beskrivning av beredskapen eller handlingsanvisningar för de särskilda situationer, olyckor och nödsituationer som identifierats genom arbetet med att identifiera faror.
- Uppgifter om personalens utbildningar och övningar i första hjälpen.
- Uppgifter om första hjälpen-utrustning, räddningsutrustning och deras placering.
- Mer information finns i avsnitt 6.3 i denna anvisning.
5. Information som ges till användare av tjänsten och personer i dess omedelbara närhet (Konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 4)
- Redogörelse för vilka uppgifter som samlas in från kunden på förhand och som är väsentliga för säkerheten.
- Redogörelse för vilken säkerhetsinformation som ges till användaren av tjänsten samt hur och i vilket skede av tjänsten informationen ges.
- Mer information finns i avsnitt 6.4 i denna anvisning.
6. Övervakning under användningen av tjänsten (Konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 5)
- Beskrivning av hur övervakningen av lägerdeltagarnas säkerhet har ordnats.
- Mer information finns i avsnitt 6.5 i denna anvisning.
7. Kontinuerlig uppföljning och förbättring av säkerheten (Konsumtionstjänstlagen 8 och 10 §)
- Olycksbokföring.
- Rutiner för anmälan av allvarliga olyckor och tillbud till Tukes.
- Säkerhetsobservationer, till exempel säkerhetsrelaterade reklamationer från deltagare, säkerhetsobservationer som gjorts av personalen samt förbättringsförslag.
- Mer information finns i kapitel 7 och 8 i denna anvisning.
