Säkerheten vid ridning och i andra hästtjänster

1. Anvisningens syfte

Syftet med anvisningen är att hjälpa tjänsteleverantörer som ordnar ridning eller annan hästverksamhet att säkerställa att tjänsterna är förenliga med lagen om konsumtionstjänsters säkerhet och säkra för såväl ryttare och andra kunder som använder tjänsten som för andra personer som direkt berörs av tjänsten.

I anvisningen beskrivs Tukes tolkning av hur lagen om konsumtionstjänsters säkerhet ska tillämpas på rid- och hästtjänster. Anvisningen är inte förpliktande på samma sätt som lagstiftningen. I anvisningen presenterar Tukes exempel och alternativ på hur tjänsteleverantören kan uppfylla kraven i lagen om konsumtionstjänsters säkerhet. 

De förpliktande författningstexterna har i anvisningen markerats med hänvisningar till paragraferna i lagen om konsumtionstjänsters säkerhet. Varje tjänsteleverantör ansvarar för att verksamheten följer lagstiftningen.

2. Avgränsningar

Saker som omfattas av konsumtionstjänstlagens tillämpningsområde

Ridtjänster och andra motsvarande hästtjänster är verksamhet och evenemang med hästar och ponnyer som erbjuds som tjänster. Verksamheten kan ske i naturen eller i byggd miljö (t.ex. i terräng, en manege eller på en inhägnad bana).

Verksamhetsformer som omfattas av konsumtionstjänstlagen och denna anvisning är bl.a. ridskolor, hobbystall, helpensionsstall, travskolor, ridtävlingar, travevenemang, hästuppvisningar, hästevenemang, hästassisterad verksamhet, födelsedagskalas med ponny, ledd ridning, ambulerande tränare. Tjänsten kan vara t.ex. ridlektioner, uthyrning av manege, ridläger eller hästevenemang.

Konsumtionstjänstlagen fastställer skyldigheter för dem som tillhandahåller rid- och hästtjänster. Tjänsteleverantörer kan vara till exempel stallföretagare, ryttarföreningar samt andra företag, föreningar eller privatpersoner som erbjuder de tjänster som beskrivs i denna anvisning.

Syftet med konsumtionstjänstlagen är att skydda säkerheten för personer som använder tjänsten. Personer som använder tjänsten är t.ex. ridskoleelever, ryttare som deltar i träningslektioner, ägare och uthyrare av helpensionshästar, manegeanvändare, ryttare som deltar i tävlingar, publik på hästevenemang samt kunder som deltar i en terrängritt.

Konsumtionstjänstlagen gäller också säkerheten för personer som direkt berörs av tjänsten. Detta innebär att ridtjänsten ska vara säker även t.ex. för personer som följer ridlektionen från sidan, personer som befinner sig eller bor i närheten av stallet, personer som rör sig i närheten av hästevenemang samt andra som använder ridleden.

Konsumtionstjänstlagen tillämpas delvis också på helpensionsstall. Förvaltaren av ett helpensionsstall ska t.ex. se till att lokalerna och förhållandena är i skick samt ge kunderna anvisningar. Konsumtionstjänstlagen gäller dock endast säkerheten för dem som använder tjänsten, och t.ex. hästarnas säkerhet och välfärd omfattas inte av denna lag. Hästarnas välfärd regleras i lagen om djurvälfärd. (Lag om djurvälfärd | 693/2023 | Finlands författningssamling | Finlex)

Konsumtionstjänstlagen och denna anvisning tillämpas inte på professionell hästträning vid travstall. Travstallen kan dock ha verksamhet som betraktas som konsumtionstjänst (t.ex. kärråkning som erbjuds kunderna eller ponnytravskolor), på vilka konsumtionstjänstlagen och denna anvisning tillämpas.

Saker som inte omfattas av konsumtionstjänstlagen

En ridterapitjänst som tillhandahålls av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, t.ex. en ergoterapeut, är en hälso- och sjukvårdstjänst som övervakas av Valvira. Konsumtionstjänstlagen och denna anvisning tillämpas inte på ridterapitjänster eller andra motsvarande hälso- och sjukvårdstjänster.

Konsumtionstjänstlagen och denna anvisning gäller inte tjänster som tillhandahålls av privatpersoner i annan verksamhet än näringsverksamhet. Således omfattas inte skötsel och ridning av egen häst i ett hemmastall och småskalig verksamhet som ordnas för utomstående i hemmastall, t.ex. sporadisk ridning för grannens barn, av konsumtionstjänstlagen och denna anvisning.

Verksamheten vid travstall omfattas inte av lagen om konsumtionstjänsters säkerhet, om endast hästar som ägs av kunder sköts och tränas där. Om det finns verksamhet vid stallet som är tydligt avsedd för kunder, såsom kärråkning, kärråkning i tandem e.d., omfattas verksamheten av lagen och säkerhetsdokumentation ska göras om den i fråga om identifiering av faror och bedömning av risker.

Konsumtionstjänstlagen och denna anvisning tillämpas inte heller på föreningar till den del föreningen tillhandahåller tjänster endast för sina egna medlemmar i annan verksamhet än näringsverksamhet (t.ex. övningar som ryttarföreningen ordnar endast för sina egna medlemmar). Ryttarföreningen är dock en tjänsteleverantör när den ordnar t.ex. ridskoleverksamhet eller ett evenemang där även personer utanför föreningen deltar. På sådan verksamhet tillämpas konsumtionstjänstlagen och denna anvisning.

3. Säker konsumtionstjänst

Säkerheten i ridtjänster och andra hästtjänster består av följande tre delområden:

• Fysisk säkerhet anknyter till olycksfall, skador och fysiskt välbefinnande. Inom rid- och hästtjänster påverkas den fysiska säkerheten till exempel av konstruktionernas skick, inomhusutrymmenas och gårdsområdenas renlighet, färdvägarnas bredd och ridunderlagets skick. Fall från hästryggen är den vanligaste och allvarligaste typen av olycksfall vid ridning. Därför har också valet av en lämplig häst för varje ryttare samt praxis för hantering av hästar en betydande inverkan på den fysiska säkerheten vid ridskolor.
• Psykisk säkerhet anknyter till personens eget psykiska välbefinnande: Tjänsteleverantören beaktar begränsningarna i kundens psykiska utgångsläge och de eventuella följderna av tjänsten för den psykiska hälsan. Vid ridning och när man har med hästar att göra kan dessutom kundens spändhet och rädslor ha stor betydelse även för den fysiska säkerheten. En mycket spänd ryttare kan överföra sitt eget spända tillstånd till hästen och hästen kan reagera på ett avvikande sätt. Skador kan orsaka rädsla och spändhet även hos andra som besöker stallet, så man måste fästa uppmärksamhet vid efterbehandlingen av olyckor. 
• Social säkerhet anknyter till interaktionen och atmosfären i gruppen: Tjänsteleverantören ska säkerställa att alla följer de gemensamma reglerna i stallet. Tjänsteleverantören ska ingripa i oönskade situationer, som till exempel mobbning i stallet.

4. Tjänsteleverantörens omsorgsplikt 

Den som tillhandahåller rid- eller hästtjänster ska ha utbildning inom hästbranschen eller lång erfarenhet av att arbeta med hästar. Utan mångsidiga kunskaper om hästar och hästars beteende kan tjänsten inte ordnas på ett säkert sätt. Dessutom ska tjänsteleverantören sörja för tillräcklig fortbildning, såsom att utbildningen i första hjälpen uppdateras.

Tjänsteleverantören är skyldig att säkerställa ridtjänstens säkerhet under hela tjänsten och inom alla delområden av tjänsten, till exempel inom verksamhet på stallområden, på ridleder och vid lägerverksamhet. Han eller hon är skyldig att förhindra eller avbryta ridtjänsten om den äventyrar säkerheten för dem som använder tjänsten eller för dem som direkt berörs av den.

Tjänsteleverantören kan inte befrias från sitt säkerhetsansvar genom att använda skyltar om eget ansvar eller genom att be kunderna underteckna en ansvarsfrihetsklausul. Tjänsteleverantören ansvarar alltid för tjänstens säkerhet.

5. Tjänsteleverantörens uppgifter om konsumtionstjänsten

I bedömningen av säkerheten ska tjänsteleverantören utöver denna anvisning även använda annat material, andra anvisningar och utbildningar samt följa utvecklingen inom branschen och ny praxis. Finlands Ryttarförbund rf:s anvisningar, såsom kriterierna för medlemsstall, kriterierna för kvalitetsstall samt tävlingsreglerna, ger ytterligare vägledning. Finska Hippos rf har bland annat kvalitetssystemet Hyvä Talli samt tävlingsregler för travevenemang. Hästinformationscentret Hevostietokeskus producerar också anvisningar och material som stöd för tjänsteleverantörer.

Även Tukes kan använda dessa externa anvisningar, regler och annat material för att bedöma tjänstens säkerhet.

6. Identifiering av faror och bedömning av risker

Tjänsteleverantören ska ha en klar uppfattning om vilka faror som är förknippade med den rid- eller hästtjänst som han eller hon erbjuder. Farorna ska identifieras på ett heltäckande sätt i alla tjänster som erbjuds och på de platser som används. 

Farorna ska alltid identifieras separat för varje stall eller annat tjänsteobjekt, med beaktande av särdragen hos just det objektet. Det räcker inte att bara lista de allmänna farorna med ridning. 

Vid identifieringen av faror ska man beakta verksamhetens karaktär och omfattning, dvs. ju mer omfattande verksamhet och högre risker det är fråga om, desto noggrannare ska farorna identifieras och beskrivas. 

Nedan beskrivs processen för identifiering av faror i fyra steg:

1. Förberedelse:

Först lönar det sig att fundera på vilka delar tjänsten som erbjuds består av. Till exempel vilka olika tjänsteformer som erbjuds kunderna (t.ex. ridlektioner, läger, evenemang) och i vilka områden man verkar (t.ex. stallets inomhusutrymmen, utomhusområden, ridbanor, manege, terrängrutter). Det lönar sig att identifiera farorna separat för alla verksamheter och alla områden.

Verksamheten kan också delas upp i delar utifrån kundens servicestig. Då rör man sig i stallmiljön längs den rutt som kunden använder och observerar faror genom kundens ögon. Vid identifieringen av faror beaktas till exempel ankomst till stallet, hämtning av hästar från inhägnaden, utrustning av hästars i stallet, förflyttning från stallet till manegen, uppstigning i manegen, uppvärmning av hästen, uppgifter under ridlektionen, banhoppning, förflyttning från manegen till stallet och skötsel av hästen efter ridningen.

Därefter bör man sammanställa de uppgifter som redan finns om olika faror, tillbud, olyckor och kundrespons om säkerheten. För att identifiera faror lönar det sig också att utnyttja sin egen olycksbokföring, där man kan analysera sin egen verksamhet och fundera på hur man kan förebygga liknande fall. Det lönar sig att söka efter upprepade händelser i anteckningarna: till exempel om man faller oftare från en viss häst än från andra, om någon häst är vresigare i skötselsituationer än andra, om man faller oftare på någon lärares lektioner än på andra, om det finns en särskilt svår punkt längs terrängrutten, och så vidare.

2. Identifiering av faror

Egentlig identifiering av faror innebär att farliga situationer för tjänstens användare antecknas för varje delområde av tjänsten. Med farliga situationer avses situationer där den som använder tjänsten kan råka ut för ett olycksfall eller en olycka eller där ett s.k. tillbud kan vara möjligt. Målet är alltså att identifiera sådana skeden eller punkter i tjänsterna där kunden kan skadas eller insjukna antingen fysiskt eller psykiskt. 

Farliga situationer ska antecknas så noggrant som möjligt. Det är viktigt att det av anteckningen framgår vilken typ av fara det är fråga om, var den kan förekomma, vad den beror på och vad den kan leda till. Dokumentationen kan göras på det sätt som man anser vara bäst och man kan till exempel använda en tabellform.

Man ska noggrant fundera på vilka farliga platser som är förknippade med varje delområde. Ett delområde som ska granskas kan vara till exempel att utrusta en häst i ett stall. Farorna i anslutning till detta kan till exempel vara följande: Hästen kan bita eller nafsa i skötselsituationen. Hästen kan sparka särskilt på sommaren när det finns mycket broms. Hästen kan bli skrämd och trampa på eller klämma kunden. Hästen kan trampa på kundens tår. Hästen kan knuffa kunden så att kunden träffar vattenskålen. 

I följande lista ges exempel på särskilda saker som ska beaktas i olika rid- och hästtjänster:

• Olika kundgrupper (nybörjare, specialgrupper, barn)
• Förhållanden (stallets läge, närheten till en stor väg eller järnväg, många olika byggnader)
• Verksamhet (banhoppning, terräng, hästassisterad verksamhet)
• Hästindivider (hästar som kräver särskild uppmärksamhet, nya hästar, hästar som återvänder från sjukledighet)
• Läger (lägrens fritidsprogram, simning, övervakning av lägret nattetid)
• Evenemang (vägar som publiken använder, beredskap för nödsituationer)

För varje identifierad fara lönar det sig också att genast fundera på vilka åtgärder som redan har vidtagits för att minska faran i fråga. Hur har detta beaktats i stallets regler, strukturer, lokalarrangemang eller anvisningar för personalen? För att fortsätta exemplet ovan har man t.ex. vad gäller utrustning av hästar redan kommit överens om att alltid binda fast hästarna under utrustningen och denna bestämmelse följs väl. Det lönar sig att anteckna detta.

3. Åtgärder

Målet med identifieringen av faror är att förbättra tjänstens säkerhet. Därför är det härnäst viktigt att fundera på vilka ytterligare åtgärder som kan vidtas för att bekämpa de identifierade farorna. 

För att fortsätta exemplet ovan: Hur kan man förbättra säkerheten vid utrustning av hästar ytterligare just i vårt stall? Känner kunderna till rätt knut och längden på repet? Behövs det mer övervakning och handledning särskilt med oerfarna kunder? Använder man hjälm hos oss redan i utrustningssituationen? Är hästindividerna lämpliga för oerfarna att sköta och utrusta, eller behövs det mer hjälp av personalen för vissa individer? Hur handleds kunderna i hästarnas beteende hos oss? Finns det till exempel hästkunskapsklubbar i stallet? Hurdana skor har kunderna i skötselsituationer? 

I tabellen nedan ges exempel på åtgärder för att bekämpa farorna med olika rid- och hästtjänster:

Samtidigt lönar det sig att kontrollera i den egna olycksfallsbokföringen vilken typ av olycksfall eller tillbud som har inträffat i olika skeden av tjänsten. Om man till exempel märker i olycksfallsbokföringen att en häst som ska utrustas har kommit loss några gånger för att kunden inte hade följt anvisningen om att binda fast hästen, ska man fästa mer uppmärksamhet vid att handleda de som använder tjänsten och att reglerna i stallet följs.

4. Uppföljning

Noggrant antecknad identifiering av faror utgör en bra grund för säkerhetsarbetet i stallet. När man en gång noggrant har antecknat farorna har man nytta av anteckningarna i många år. Identifieringen av faror ska dock hållas uppdaterad. Därför ska man till exempel årligen gå igenom beskrivningarna av farorna, uppdatera uppgifterna vid behov (t.ex. i fråga om ändringar i tjänsterna eller nya faror som observerats i verksamheten), anteckna säkerhetsåtgärder som vidtagits i stallet och fundera på nya.

7. Planering och praktiskt genomförande av tjänstens säkerhet

7.1 Personalens kompetens, antal och uppgifter 

Tjänsteleverantören ska säkerställa att personalen har lämplig yrkesutbildning för sina uppgifter. För personer som handleder ridning rekommenderar Tukes examen som antingen handledare inom hästservice, ridinstruktör eller ridlärare. Till exempel rekommenderas hästskötarexamen för stallarbetare som också hjälper kunder att utrusta hästar. Utöver examina ska personalen ha tillräcklig erfarenhet av att arbeta med hästar så att de kan identifiera faror i anslutning till hästens beteende i tillräckligt god tid och kan instruera dem som använder tjänsten att agera säkert med hästarna.

Alla anställda, även bl.a. vikarier, frilanslärare och praktikanter, ska vara insatta i sina uppgifter även i fråga om kundsäkerheten. Personalen ska vara medveten om stallets säkerhetsdokumentation och tillvägagångssätten i nödsituationer. Vid hästevenemang ska man säkerställa att anställda och frivilliga är medvetna om säkerhetspraxisen och kan agera i nödsituationer.

On suositeltavaa, että työharjoittelussa tai muissa vastaavissa työsuhteissa olevia henkilöitä sekä alaikäisiä työntekijöitä käytetään pääsääntöisesti vain varsinaisen henkilökunnan Det rekommenderas att personer i arbetspraktik eller andra motsvarande anställningsförhållanden samt minderåriga arbetstagare används huvudsakligen endast under handledning av och som hjälp för den ordinarie personalen. Utöver undantagen i lagen om unga arbetstagare (Lag om unga arbetstagare | 998/1993 | Lagstiftning | Finlex) får personer under 18 år inte ges arbetsuppgifter som omfattar betydande ansvar för sin egen eller andras säkerhet eller som kan medföra särskild risk för olycksfall eller sanitär olägenhet. En minderårig person kan inte ensam ansvara för till exempel en ridlektion, utan det ska alltid finnas en myndig person med kunskaper i första hjälpen på plats. 

Tukes rekommenderar att man vid ridning och andra hästtjänster följer följande gruppstorleksrekommendationer i förhållande till antalet ledare: 

• I manegen eller på ridbanan kan det finnas högst 9 ryttare per ledare. Gruppstorleken ska övervägas i förhållande till banans eller manegens storlek, verksamhetens karaktär samt kundernas färdighetsnivå eller särdrag.
• Om erfarna ryttare deltar i en ridlektion eller -vandring i terräng kan det finnas högst 7 kunder per ledare.
• Om oerfarna kunder deltar i ridlektioner eller -vandringar i terräng ska de alltid ha med sig minst 2 kompetenta ledare, dock högst 7 kunder per ledare. 

Särskild uppmärksamhet ska fästas vid antalet ledare, deras kompetens och verksamhetssätt när man arbetar med små barn eller specialgrupper. Dessutom ska ledaren i terräng- eller vildmarksförhållanden ha kompetens att agera i naturförhållanden, såsom att orientera sig, röra sig i naturen, tillkalla hjälp eller eventuellt göra upp eld på ett säkert sätt.

7.2 Hästar

Hästarna som används i ridtjänsten ska vara minst 5 år gamla, utbildade och lämpliga för verksamheten i fråga. Hästarna ska till sitt hälsotillstånd och sin utbildning vara lämpliga för kundanvändning. Tukes rekommenderar inte användning av hingstar i kundverksamheten.

Hästarnas avvikande drag ska beaktas i verksamheten och säkerhetsdokumentationen, till exempel ska besvärliga hästar alltid utrustas av personalen. Om man upptäcker problem hos en hästindivid ska personalen ingripa i situationen och till exempel ta hästen ur kundanvändning, utbilda hästen eller låta en veterinär undersöka den. Under ibruktagandet av nya hästar måste man till en början kontrollera hur hästens anpassar sig till den nya uppgiften och utnyttja erfarna ryttare.

Hästarnas hälsotillstånd ska följas upp noggrant. Hovarna ska skötas om regelbundet och hästarna ska ha lämpliga skor för förhållandena, till exempel broddskor på varje fot vid halka i terrängen vintertid. 

Vid hästevenemang och -tävlingar tar kunderna med sina egna hästar till evenemanget. Evenemangsarrangören ska se till att det finns tillräckliga anvisningar redan före evenemanget. Dessutom ska man under evenemanget övervaka hanteringen av hästarna och vid behov avlägsna en häst som orsakar fara från evenemanget. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid säkerhetsarrangemangen vid evenemang för unga hästar eller om man har med sig hingstar till evenemanget. Vid evenemangen är det viktigt att hästarna i huvudsak hanteras betslade, så att hästen kan kontrolleras bättre även i nödsituationer. 

7.3 Hästarnas utrustning

Det är viktigt att utrustningen är lämplig för varje häst. Det är skäl att regelbundet kontrollera bettet och dess skick. Vid användning av s.k. cylinderbett har man upptäckt att det lätt samlas överflödigt material inne i bettet, så under användningen ska man noggrant följa upp och rengöra det. Om hästar rids utan bett ska man säkerställa att hästen är utbildad att fungera med sådan utrustning och att man har försäkrat sig om att hästen kan kontrolleras även i nödsituationer. Tukes rekommenderar att bettlösa betslar endast används i inhägnade områden. 

Hästens sadel ska vara lämplig för individen i fråga och för användningsändamålet. Tukes rekommenderar användning av säkerhetsstigbyglar.

Tjänsteleverantören ska säkerställa att hästarna är rätt utrustade och att till exempel sadelgjorden är tillräckligt spänd i nybörjargruppen. 

Vid hästevenemang är det viktigt att ge anvisningar om hanteringen av hästar och övervaka att hanteringen är säker. Användning av betslar vid offentliga tillställningar rekommenderas för att man ska kunna försäkra sig om att hästen kan hanteras. 

7.4 Ridområden

Ridbanans och manegens underlag ska vara jämnt och elastiskt men inte ge efter, och överflödiga föremål, såsom arbetsmaskiner, får inte förvaras på ridområdet. Banans och manegens underlag ska underhållas regelbundet.

Ridbanan ska vara upplyst och inhägnad. Stängslet ska vara av sådant material att det inte har några vassa punkter. Ingångarna till ridområdena ska vara tillräckligt breda. Portarna ska kunna stängas. Om ridbanan används vintertid ska underhållet och bl.a. halkbekämpningen skötas.

Manegen ska ha en s.k. sarg som rekommenderas vara lutad utåt så att ryttarens ben inte hamnar i kläm mellan hästen och väggen. Manegens läktare ska avgränsas tydligt från ridområdet. Åskådarna i manegen ska ges anvisningar om korrekt beteende och i synnerhet om hur de ska anlända till manegen så att hästarna inte blir rädda.

Den strukturella säkerheten hos maneger omfattas av den s.k. hall-lagen (Lag om bedömning av den strukturella säkerheten hos byggnader med stor spännvidd | 300/2015 | Lagstiftning | Finlex) Mer information om de strukturella kraven på maneger fås av byggnadstillsynen.

Terrängrutterna ska vara lämpliga för de hästar som används och för kundernas färdighetsnivå. Vid valet av rutter ska man beakta bland annat vägövergångar, korsningar, höjdskillnader, vattendrag, väderförhållanden, underlagens kvalitet och ruttens längd.

Det är bra att på förhand komma överens med markägarna om vilka rutter som ska användas. Terrängrutterna ska märkas ut i säkerhetsdokumentationen och även så kallade räddningspunkter ska läggas till på kartan.

Tjänsteleverantören ska ha en plan för hur man ska gå till väga vid nödsituationer i terrängförhållanden och hur man ska få hjälp i terrängen så snabbt som möjligt.

7.5 Ryttarutrustning

Rid- och travhjälm

Hjälm ska alltid användas vid ridning och körning, samt bl.a. vid uppvisning av hästar från marken, longering, ledd ridning, lastning av hästar eller löshoppning. Tukes rekommenderar användning av hjälm även vid skötsel av hästar. Rid- eller travhjälmen ska vara standardenlig (EN 1384:2023) och den ska ha ett CE-märke. Hjälmar enligt den tidigare temporära standarden (VG1) kan fortfarande användas om de har användningstid kvar enligt tillverkarens anvisningar.

Tjänsteleverantören ska försäkra sig om att hjälmarna används och är lämpliga för kunderna. Hjälmen ska vara av lämplig storlek och ordentligt fäst. Hjälmen måste bytas ut mot en ny om den får en stöt eller faller av.

Säkerhetsvästar

Säkerhetsvästar enligt standarden EN 13158 är avsedda för ridning och travsport. Säkerhetsvästar avsedda för ridning är obligatoriska vid hopp över fasta terränghinder. Säkerhetsvästen ska vara av lämplig storlek för användaren. Tukes rekommenderar att ryttare använder säkerhetsväst särskilt vid banhoppning.

Annan ryttarutrustning

Tukes rekommenderar att de som tillhandahåller ridtjänster förutom hjälmar och säkerhetsvästar även ger kunderna följande anvisningar om annan utrustning t.ex.:

• Man ska klä sig för ridning enligt vädret.
• Det är bra om ridbyxorna är elastiska så att sömmarna inte skaver eller bensluten glider upp.
• Fladdriga och frasande kläder ska undvikas eftersom hästarna kan skrämmas av dem.
• Vid ridning är det bra att använda handskar som lämpar sig för ridning.
• Långt hår bör vara uppsatt.
• Användning av örhängen, ringar och piercingsmycken bör undvikas.
• Vid terrängritt bör man använda en reflexväst eller någon annan fast reflex. Vid terrängritt ska man också beakta belysningen vid skymning. 
• Skodonen ska ha en klack så att foten inte fastnar i stigbygeln eller ryttaren fastnar lätt i stigbygeln om han eller hon faller av. 

Reflexer och ljus

Vid ridning i terräng ska man använda reflexer, och enligt vägtrafiklagen ska även ryttare liksom andra hästfordon under skymning eller mörker ha lyktor som framåt visar vitt ljus och baktill rött ljus. Användning av reflexvästar rekommenderas för att förbättra synligheten. (Vägtrafiklagen 729/2018 - Uppdaterad lagstiftning - FINLEX)

7.6 Exceptionella situationer, olyckor och nödsituationer

Kunderna måste alltid ha tillgång till en medlem ur personalens med utbildning i första hjälpen. Första hjälpen-utbildningen måste vara uppdaterad. Grundkravet är en gällande utbildning i första hjälpen på grundkursnivå. Om tjänsten omfattar lägerverksamhet, terrängritt eller vandringar eller om stallet ligger utanför en tätort eller om det kan ta längre tid för akutvården att nå fram, är kravet på färdigheter i första hjälpen en gällande utbildning på fortsättningskursnivå.

Första hjälpen-utrustningen måste vara synlig på ett sådant ställe att den kan tas i bruk snabbt. Dessutom måste utrustningen uppdateras regelbundet.

Personalen måste öva på nödsituationer så att de kan agera rätt i en verklig situation. Utbildningen och övningarna i första hjälpen måste skräddarsys så att de stärker personalens kompetens för de olycksfall och skador som är typiska för just ridning. Man måste öva på att använda första hjälpen- och räddningsutrustning som används i stallet under rätt förhållanden. Det är också skäl att i förhand öva på att sörja för andra ryttares säkerhet till exempel vid en olycka i terrängen och beakta detta även i säkerhetsdokumentationen.

Placeringen av stallet och separata platser för utförande måste också beaktas med tanke på nödsituationer så att hjälp kan tillkallas direkt till rätt objekt, t.ex. i terrängförhållanden. Det är skäl att planera särskilda räddningspunkter längs terrängrutterna. Portar, besvärliga adresser och andra undantag måste beaktas redan i planeringen.

Exempel på tillräcklig beredskap för första hjälpen: Personalen är yrkespersoner inom hästbranschen och har också en gällande utbildning i första hjälpen. I stallet övar man regelbundet på att agera i en nödsituation i praktiken. Nödcentralen kontaktas med låg tröskel om skadan ser lite allvarligare ut, till exempel ett slag mot huvudet. Stallet har en uppdaterad och synlig första hjälpen-förpackning. Nödanvisningarna med adresser och väganvisningar är väl synliga på väggen i stallet.

7.7 Informering av tjänstens användare

Tjänsteleverantören ska ge användarna anvisningar i skriftlig form, men också på plats i stallet eller vid ett hästevenemang. Det är särskilt viktigt att vägleda tjänstens användare om de ska prova på tjänsten, är andra nybörjare eller kommer till stallet för första gången. Kunderna ska på förhand få anvisningar om lämplig utrustning, både vad gäller hjälm, kläder och stövlar.

Kännedom om hästar som djur är en av de faktorer som i betydande grad påverkar säkerheten. Kundernas kännedom om hästar kan ökas genom utbildningar, kurser i hästkunskap och annan handledning.

Kunderna ska informeras om riskerna vid ridning (såsom hästens oförutsägbara beteende samt särdragen hos olika hästar) samt om handlingssätt, hur man kan förebygga olyckor (till exempel rätt klädsel, sätt att stiga upp i sadeln, hantering av hästen och avståndet mellan hästar vid ridning). Det är också skäl att tydligt redogöra för stallets regler. I stallets eller evenemangets regler måste man betona användningen av skyddsutrustning, men det måste också övervakas.

När man beger sig ut på terrängritt måste man handleda i hur man beter sig i vägtrafiken, men också i hur man agerar i nödsituationer.

Utöver anvisningar till kunderna är det viktigt att känna till kundernas färdighetsnivå för att kunna välja rätt häst för kunden. Vid bedömningen av färdighetsnivån ska man vid behov säkerställa en realistisk färdighet på ridbanan till exempel innan man ger sig ut på terrängritt.

Kundernas förhandsanmälan och uppgifter som man får från kunderna på förhand (till exempel blanketten för hälsouppgifter och kontaktuppgifter till vårdnadshavaren till ett barn) underlättar planeringen av ridtjänsten och ökar kundernas säkerhet. Även annan förhandsinformation, såsom ridfärdighet, ålder samt vikt och längd, underlättar valet av lämplig häst och ridrutt för kunden i fråga.

Deltagarnas hälsotillstånd kan kartläggas med en separat blankett för hälsouppgifter. Med hjälp av den får man reda på bland annat sjukdomar och allergier som ska beaktas med tanke på ridtjänsten. Informationen är till hjälp till exempel vid planeringen av ridtjänstens struktur och måltiderna på lägret. Dataskyddet ska beaktas när person- och hälsouppgifter samlas in och förvaras.

7.8 Tillsyn under tjänstens användningstid

När det finns kunder i tjänsteleverantörens lokaler ska det finnas personal på plats. Det är särskilt viktigt att beakta barn, nybörjare, specialgrupper eller kunder som för första gången är i stallet. Om stallet erbjuder självständig ridning av hästar ska det även då finnas en myndig ansvarsperson i omedelbar närhet som också har kompetens att hantera nödsituationer.

På ridläger där man också övernattar ska tillsyn nattetid beaktas. Lägerdeltagarna ska instrueras med tanke på nödsituationer och var den vuxna ansvarspersonen kan nås i undantagssituationer. Vid lägerverksamhet ska fritidsprogrammet övervakas, minderåriga lägerdeltagare får till exempel inte simma utan övervakning.

På helpensions- och träningsstall rider kunderna med sina egna hästar. Kunderna ska få anvisningar om användningen av lokalerna samt om korrekt och säker användning av ridleder i terrängen. Ett bra tillvägagångssätt är att på förhand berätta för personalen i stallet hurdan terrängled man rider och när man planerar att återvända. I stallet ska det finnas personal med kunskaper i första hjälpen på plats under stallets öppettider.

Vid hästevenemang ska man till exempel övervaka användningen av ridhjälm samt att hästar och ryttare använder markerade leder.

Förhandsinformation om deltagarna behövs särskilt vid sporadiska terrängritter, hos personer som provar på tjänsten eller hos nybörjare. Färdighetsnivån ska också bedömas i praktiken; t.ex. innan man ger sig iväg på en längre i terrängritt rider man till en början på banan för att säkerställa att deltagarna har en realistisk färdighetsnivå och planera verksamheten enligt den.

7.9 Särdrag i säkerheten inom olika tjänsteformer

Läger

Lägerarrangören ansvarar för säkerheten för dem som deltar i lägret under hela lägret. I verksamheten ska man alltså utöver ridning även beakta bl.a. tillsyn och anvisningar nattetid.

Förhandsanvisningar för lägerdeltagarna och bedömning av nivån på plats är viktiga för att kunna ordna en lämplig grupp och häst åt lägerdeltagarna. Lägerdeltagarna behöver också anvisningar om utrustningen.

Fritidsprogrammen ska vara övervakade och särskild uppmärksamhet ska fästas vid vattensäkerheten. Det rekommenderas att lägerarrangören utreder lägerdeltagarnas simkunnighet på förhand och planerar aktiviteterna utifrån lägerdeltagarnas färdighetsnivå. Lägerdeltagarnas simkunnighet påverkar bland annat antalet badvakter som behövs och hurdan strand som kan användas för simning. Simkunnigheten ska också säkerställas före andra vattenaktiviteter (t.ex. låta hästarna simma, åka SUP-bräda eller båtutflykter). Lämplig personlig skyddsutrustning ska användas (t.ex. flytvästar i båt).

Man ska bekanta sig med förhållandena vid badstranden på förhand, i synnerhet om man använder någon annan än en allmän badstrand. Man bör i synnerhet på förhand kontrollera strandens djupprofil, stenar under vattnet och farliga strömmar. Ett badområde som anses vara säkert ska vid behov avgränsas till exempel med bojar eller banrep.

För nödsituationer ska det finnas räddningsutrustning på stranden, till exempel en livboj. Ta också på förhand reda på badstrandens adress och räddningsvägen med tanke på nödsituationer.

På ridläger ska personalen ha samma färdigheter i första hjälpen som på fortsättningskursen i första hjälpen. Dessutom rekommenderas utbildning i att rädda från vatten.

En separat plan för lägren ska utarbetas i samband med säkerhetsdokumentationen.

Hästevenemang

Hästevenemang är olika ridtävlingar, häst- och ponnyuppvisningar, travevenemang, mässor, öppethusdagar i stall m.m. Arrangören av hästevenemanget ansvarar för säkerheten inom alla delområden. 

Säkerheten för publiken, de som visar upp hästarna och de tävlande ska beaktas när evenemanget ordnas. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid de gångvägar som hästar och publiken använder. Vid stora evenemang ska hästarnas och publikens gångvägar tydligt skiljas åt. Vid stora evenemang ska hästarnas uppvisnings- eller tävlingsområde avgränsas från publikområdet med ett dubbelt stängsel. 

I samband med hästevenemang ska det finnas personal med kunskaper i första hjälpen på plats. 

Vid hästevenemang ska man beakta att evenemangsarrangören också omfattas av skyldigheterna i många andra lagar, se till exempel Tukes anvisningar om säkerhet vid tillställningar. 

Vid häst- och ponnyuppvisningar ska arrangören se till att de som visar upp hästarna och ponnyerna använder hjälm. Hästarnas och publikens gångvägar ska planeras så att de korsar varandra så lite som möjligt. Det lönar sig att avskilja uppvisningsområdet från publikområdet till exempel med ett tillfälligt stängsel. Nödsituationsövningarna och beredskapen för första hjälpen ska vara i skick.

Vid hästevenemang ska man också beakta fastsättningen av olika mässtält. Vid hård vind kan ett dåligt fastsatt tält lossna och flyga iväg till flera tio meters höjd och orsaka allvarliga farliga situationer. Mer information: Lätta tält, snabbtält och pop up-tält som används på evenemang

Ledd ridning

Vid ledd ridning får man endast använda hästar som lämpar sig för uppgiften. För hästar rekommenderas användning av betsel vid offentliga tillställningar så att hästen säkert kan kontrolleras även i exceptionella situationer. 

Kundernas fötter får inte placeras i stigbyglarna om kunderna inte har skor som lämpar sig för ridning. Kundernas fötter får inte placeras mellan stiglädren, eftersom kunden vid ett fall kan fastna i det och släpas efter på ett farligt sätt. 

En myndig person med utbildning i första hjälpen ska övervaka den ledda ridningen. Kunderna ska använda en lämplig och ordentligt fäst aktuell ridhjälm.

Kärråkning

Man måste planera rutterna omsorgsfullt vid kärr- och slädåkning under evenemang. Det rekommenderas att rutten avskiljs från publikområdet. Hästarna ska vara lämpliga för verksamheten. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid kundernas på- och avstigning från kärran eller släden. Vid åkning rekommenderas användning av hjälm. Vid kärr- och slädåkning ska man beakta belysningen vid skymning.

Travevenemang

Vid travevenemang omfattas säkerheten för publiken och de som tävlar med amatörlicens av konsumtionstjänstlagen. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid säkerheten hos de tjänster som erbjuds allmänheten. 

Vid kärråkning i tandem betonas anvisningar och rätt utrustning samt agerande i nödsituationer, och naturligtvis också valet av en lämplig häst. I startbilen ska kunderna ha på säkerhetsbältet. 

Om representanter för allmänheten eller oerfarna hästägare tas med för att belöna hästarna på banan ska rutten planeras omsorgsfullt, antingen genom att använda ett belöningsområde på läktarsidan eller genom att guida publiken till belöningsplatsen under vägledning av personalen. Hästar som värmer upp kan röra sig i hög fart på banan och en oerfaren människa kan inte nödvändigtvis akta sig.       

8. Kontinuerlig uppföljning och förbättring av säkerheten

Kontinuerlig uppföljning av säkerheten

Tjänsteleverantören ska kontinuerligt följa upp ridtjänstens säkerhet. Tjänsteleverantören ska avbryta verksamheten om den inte kan genomföras på ett säkert sätt, till exempel om väderleksförhållandena blir farliga. Kraftiga stormar, åskväder eller störtregn kan orsaka fara antingen genom att skrämma hästarna eller för att träd faller eller liknande. Väderförhållandena ska beaktas även när man rider i manege och vid behov ska man se till att få bort snö från taken. 

Bokföring av olyckor

Den som tillhandahåller ridtjänster skall föra bok över olyckor. I denna bokföring ska alla tillbud, fall från hästryggen eller även minsta olycksfall som inträffat vid skötseln av hästen antecknas. 

Målet med olycksfallsbokföringen är att hjälpa tjänsteleverantören att analysera sin egen verksamhet. Med hjälp av analysen måste man också kunna ändra verksamheten om till exempel fler ryttare faller från en viss hästindivid eller om man märker att en häst ofta beter sig farligt, om användningen av hästen måste bedömas på nytt, för hurdana ryttare den passar eller om den har ett hälsoproblem eller ett utbildningsproblem.

Bokföring av olyckor ska också göras vid hästevenemang. Uppföljning under evenemanget kan hjälpa till att förutse situationer i slutet av evenemanget. 

Bokföring av olyckor ska göras över alla som arbetar i stallet, även s.k. frilanslärare som besöker stallet. Man kan komma överens om ett praktiskt tillvägagångssätt för bokföringen av olyckor som passar det egna stallet; elektroniska system och tabeller eller ett helt traditionellt pappershäfte fungerar bra. 

9. Anmälan om olyckor

Tjänsteleverantören ska anmäla följande olyckor eller tillbud till Tukes:

1. Allvarlig olycka: En allvarlig skada i en rid- eller hästtjänst kan till exempel vara en olycka som lett till ryttarens död eller till bestående eller långvariga hälsoskador. Bestående eller långvariga hälsoskador vid ridning är till exempel hjärnskador, skador på inre organ och frakturer. Att flera ryttare faller och skadas under samma ridlektion är också en allvarlig olycka som måste anmälas till Tukes. En allvarlig olycka som drabbar personer som direkt berörs av tjänsten kan till exempel vara en sådan där en häst kommer loss på en riksväg och orsakar en stor trafikolycka. 
2. Allvarligt tillbud som kunde ha orsakat dödsfall eller allvarlig skada hos tjänsteanvändaren eller en person som direkt berörs av tjänsten. 
   Ett allvarligt tillbud kan till exempel vara att flera ryttare faller samtidigt i en terräng och hästarna hamnar på en närliggande väg. 
3. En atypisk, oväntad eller oförutsedd situation kan till exempel vara en överraskande situation som skiljer sig från de faror som identifierats i stallet och som inte heller i övrigt är typisk för rid- och hästtjänster.

Lindriga olycksfall, dvs. vanligtvis blåmärken och krosskador, behöver inte anmälas till Tukes. Det är viktigt att dessa lindriga skador antecknas i stallets egen olycksfallsbokföring. Likaså bokförs alla fall under ridlektioner där det inte uppstått några skador. 

Tjänsteleverantören ska i sin säkerhetsdokumentation definiera hur och i vilka fall en olycksanmälan ska göras till Tukes och vem som ansvarar för den. Tukes rekommenderar att tjänsteleverantörerna gör en olycksanmälan med Tukes webblankett. Av anmälan ska tillräckligt noggrant framgå vad som har hänt, vilka orsaker tjänsteleverantören har identifierat till olyckan eller tillbudet och vilka korrigerande åtgärder tjänsteleverantören har vidtagit på grund av händelsen. 

10. Skyldighet att dokumentera säkerhetshantering  

Varje tjänsteleverantör ska dokumentera säkerhetsrelaterade frågor. Dokumentationsmodellen kan variera. Även ett gammalt säkerhetsdokument kan uppfylla kraven i den nya lagstiftningen om det innehåller följande saker och i synnerhet identifieringen av faror i tillräcklig omfattning. Bilder, tabeller m.m. kan läggas till i dokumentationen. 

Det är viktigt att hela personalen är medveten om säkerhetsdokumentationens innehåll. Säkerhetsdokumentationen är tjänsteleverantörens verktyg som stöd för verksamhetens säkerhet. Det lönar sig att utarbeta säkerhetsdokumentationen ur ett praktiskt perspektiv och använda en form som gör den lätt att uppdatera. 

Om underleverantörer anlitas i tjänsten, till exempel en extern arrangör av ledd ridning vid en ridtävling eller ett travevenemang, ska tjänsteleverantören begära att underleverantörernas dokumentation läggs fram. 

Tjänstens säkerhetsdokumentation kan t.ex. omfatta följande dokument:

1. Identifiering av faror (konsumtionstjänstlagen 6 §):

• Skriftlig beskrivning av de faror som förekommer inom rid- och hästtjänsterna per delområde. Mer information om detta finns i kapitel 6 i denna anvisning. 
• Samtidigt ska man anteckna vilka åtgärder som hör till respektive delområde och vad som ännu behövs. I anteckningarna ska man också beakta hur åtgärderna följs upp. 

2. Personalens kompetens, antal och uppgifter (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 1)

• En förteckning över personalens behörigheter och utbildningar (t.ex. yrkesutbildning inom hästbranschen, utbildning i första hjälpen, hygienpass osv.) och utbildningarnas aktualitet (t.ex. grundkurs i första hjälpen genomfördes 2024 och ska uppdateras 2027).
• Beskrivning av hur mycket personal som behövs i vilken situation eller vilket delområde, t.ex. en nybörjarkurs för barn.
• Personalens kompetenskrav. T.ex. de som håller ridlektioner är ridinstruktörer eller ridlärare. Första hjälpen-utbildningen måste vara uppdaterad.
• Arbetsskiftsförteckningar och ansvarsområden (t.ex. vem som ansvarar för underhållet av undervisningshästarnas utrustning).
• Hur introduceras personalen i den egna verksamheten? Särskild uppmärksamhet ska fästas vid tillfälliga inhoppare, frilanslärare och frivilliga. T.ex. årlig utbildning före lägersäsongen. 
• Hur vidareutbildas personalen? Hur utbildar man i hur man ska agera i en nödsituation?

3. Metoder, produkter och miljö som ska användas i tjänsten (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 2):

• Personlig skyddsutrustning som lånas ut listas och hur länge den kan användas enligt tillverkarens anvisningar (t.ex. ridhjälmar som lånas ut förtecknas här).
• Underhållsplan och användningsdagbok för hästarnas utrustning. Här antecknas t.ex. byte av stigläder. 
• Hästlista, samt observationer om t.ex. hästindividernas karaktär och särskilda åtgärder. 
• Service- och underhållsplan för stallets områden, t.ex. sladdning av manegens underlag. 
• Fastighetens räddningsplan. 
• Karta över stallområdet och ridleder med räddningspunkter på kartan. 
• Krav, tidtabeller och andra förfaranden för inspektioner, underhåll och reparationer (t.ex. inspektion av manegens konstruktioner, förnyande av banans underlag, elbesiktningar).

4. Beredskap för exceptionella situationer, olyckor och nödsituationer (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 3):

• Beskrivning av beredskapen eller anvisningar för identifiering av faror i konstaterade exceptionella situationer, olyckor och nödsituationer Till exempel Hur har man förberett sig på olyckor i terrängen? Hur går man till väga vid en skada under en ridlektion?
• Information om personalens utbildningar och övningar i första hjälpen. På vilken nivå är personalens utbildningar i första hjälpen och när har de genomförts? Hurdana övningar i nödsituationer ordnas i stallet?
• Information om första hjälpen-utrustning och dess placering. Var finns stallets första hjälpen-utrustning? Finns de också i närheten av ridområdet, t.ex. i manegen?

5. Information som ska ges till tjänstens användare och andra som direkt berörs av tjänsten (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 4):

• En redogörelse för vilken säkerhetsinformation som ges till tjänsteanvändaren och hur och i vilket skede av tjänsten denna information ges. I samband med detta presenteras introduktionen av kunden. Informationen kan redan finnas t.ex. i lägerbrevet, på den egna webbplatsen och i sociala medier. Dessutom berättar man om anvisningar som ges på plats, såsom hur man visar hur man agerar med en häst, eller hur man går till väga om en ryttare faller av under en ridlektion.
• Man utreder vilka krav som ställs på kundernas kondition, färdighetsnivå, erfarenhet och hälsa i de tjänster som stallet erbjuder. Finns det en åldersgräns för nybörjarkurser i ridning? Hur stora kunder kan rida på hästarna i vårt stall? Vilken ridfärdighet ska man ha i galoppterräng? Hur beaktas människor som rör sig i närheten av ett hästevenemang? Hur informerar man människor som bor nära en terrängled?

6. Tillsyn under den tid som tjänsten används (konsumtionstjänstlagen 7.1 § punkt 5):

• Här beskrivs tillsynen över kundernas verksamhet, hur den har ordnats i stallet under stallets öppettider. Hur övervakas oerfarna kunder vid utrustning under ridlektionerna? Hurdan är tillsynen för självständiga ryttare? Hurdana anvisningar ges till kunder i helpensionsstall?
• Hur många ryttare finns det samtidigt på ridlektionerna, i manegen, på banan eller vid uppvärmningen till en tävling? Hur många kunder kan en ledare ha i en terräng?

7. Kontinuerlig bevakning och förbättring av säkerheten (konsumtionstjänstlagen 8 §):

• Bokföring av olyckor.
• Tillvägagångssätt för att anmäla allvarliga olyckor och tillbud till Tukes.
• Säkerhetsobservationer, t.ex. säkerhetsreklamationer från tjänstens användare, personalens säkerhetsobservationer och förbättringsförslag.

11. Övriga säkerhetsanvisningar

Elsäkerhet

För att förebygga brandskador ska man sörja för underhåll, service och periodiska besiktningar av elapparater och -installationer (särskilt belysning och värmare). 

Mer information om elunderhåll och periodiska besiktningar finns på Tukes webbplats i handboken om tillsyn över elanläggningar Fastigheternas elunderhåll och periodiska besiktningar (endast på finska). 

Elledningar och elanordningar samt andra redskap som kan skada hästen eller som hästen kan skada ska vid behov skyddas eller placeras utom räckhåll för hästen. Se närmare information i elsäkerhetslagen 1135/2016

Bekämpning av gnagare

Bekämpning av gnagare i stallutrymmena är viktigt eftersom de kan äventyra elsäkerheten genom att skada elledningar, vilket kan leda till brand m.m. Rodenticider | Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes)