Aktuellt för elentreprenörer - december 2012

Vem är ansvarig för en elolycka? I Finland är ledningen av elarbeten på hög nivå. Av Säkerhets- och kemikalieverkets (Tukes) statistik framgår dock att en av ledaren för elarbetens allvarligaste förseelser, förutom fusk i samband med ibruktagningsbesiktningar, är att inte försäkra sig om personalens yrkeskunskap.

Två exempel på inträffade elolyckor visar vad försummelser kan leda till och vem som är ansvarig för dem. Olyckorna nedan och deras orsaker skiljer sig väsentligt från varandra.

En elmontör höll på att undersöka ett fel i en bilvärmestolpe och märkte att eluttaget måste bytas. Det var ett stycke till elcentralen och därför valde han att göra arbetet utan att bryta spänningen. Han började jobba sittande på knä och höll upp uttagsboxens lock med huvudet. Situationen blir ännu farligare av att han varken har utrustning eller verktyg för arbete med spänning. Fasledaren kom i kontakt med uttagsboxens stomme och gjorde den spänningsförande.  Strömmen gick genom hela kroppen och lockets vibrationer mot huvudet gav montören öronsusningar i flera dagar efteråt. Allvarligare följder undgicks sannolikt bara för att marken var torr.

I det här fallet hade den yrkeskunniga montören på eget bevåg använt en riskabel och förbjuden arbetsmetod. Även om han säkert kände till riskerna med arbetsmetoden hade han inte beaktat dem, vilket ofta är fallet när elolyckor inträffar. Man tänker att det nog går bra bara man är stadig på handen och har tungan rätt i mun. Så hade det kunnat vara även den här gången, men något gick galet. Om risktagning hör till en montörs arbetssätt måste han vara medveten om att det förr eller senare slutar illa. I värsta fall kan han mista livet eller få skador för livet.

Om en yrkeskunnig elmontör som fått utbildning i elarbetssäkerhet agerar fel på det sätt som beskrivits med en självförvållad arbetsolycka som följd, kan det beroende på situationen ofta anses att elarbetsledaren inte är direkt ansvarig för det inträffade. I ett sådant här fall har även arbetarskyddsmyndigheterna meddelat som sin ståndpunkt att arbetsgivaren inte har gjort sig skyldig till försummelser. Om liknande situationer eller olyckor som beror på felaktiga arbetsmetoder inträffar upprepade gånger i samma företag, finns det skäl att misstänka att elarbetsledaren inte har fullgjort sin skyldighet att övervaka arbetet och ingripa mot upptäckta förseelser. 

En person som studerade tredje året i yrkesskola och var på arbetspraktik höll på att byta en elspis.  Spisens 4-poliga gruppledning följde de gamla färgreglerna och han gjorde misstaget att göra nollningen mot en fasledare. Inga mätningar gjordes och när personen testade spisens funktion fick han en elstöt som ledde till sjukskrivning.

Den här elolyckan berodde på att studeranden hade otillräcklig yrkeskunskap. Han hade inte heller instruerats i hur en ibruktagningsbesiktning utförs och saknade förmåga att bedöma riskerna med arbetet. Det är fråga om en allvarlig försummelse av ledaren för elarbeten. Uppgiften har anförtrotts en person som saknar formell behörighet att arbeta självständigt (se HIMb 516/1996, 11 §) och har otillräcklig praktisk yrkeskunskap. Både studerandens och kundens säkerhet har äventyrats på ett allvarligt sätt. Till följd av försummelsen påför Tukes ledaren för elarbeten en administrativ påföljd, som i värsta fall fråntar honom rätten att fortsätta som elansvarig. I vissa fall kan det för att garantera elsäkerheten även vara nödvändigt att förbjuda verksamhetsutövaren att utföra elarbeten. Vid arbetsolyckor som lett till allvarlig skada eller döden är de övriga rättsliga påföljderna betydligt strängare än de administrativa påföljderna.

Att tänka på vid elarbeten

Riskbedömningens syfte är att lägga en grund för åtgärder som eliminerar eller åtminstone minimerar riskerna. Till åtgärderna hör bl.a. frånkoppling av spänningen och förhindrande av oavsiktlig tillkoppling, ändamålsenlig skyddsutrustning för montörerna samt vid behov tillfälliga skydd och arbetsjordning. Vid krävande arbeten ska riskerna bedömas och det ankommer i allmänhet på arbetsledarna – ledarna för elarbeten eller driftsledarna – att besluta om säkerhetsåtgärder. Vid rutinmässiga arbeten är detta enbart elmontörens sak. Spänningsarbeten får dock på inga villkor påbörjas utan tillstånd från den som är ansvarig för arbetet.

Ny upplaga av standarden SFS 6000

Standardserien SFS 6000 Lågspänningselinstallationer är den viktigaste standardsamlingen om elinstallationer. Genom att följa den och övriga standarder som uppräknas i Tukes-anvisning S10 uppfylls elsäkerhetslagens krav. Nu har en ny upplaga utkommit som SFS-handbok 600-1 (2012).

Standardserien bygger till stora delar på internationella IEC-standarder och därtill hörande europeiska harmoniseringsdokument. Vissa delar (800-serien) är dock av finländskt ursprung. Serien består av tiotals underdelar och deras förebildsstandarder uppdateras fortlöpande. I Finland har standardiseringsorganisationen SESKO i stället för fortlöpande enstaka uppdateringar valt att publicera ändringarna för hela standardserien på en gång ungefär vart femte år. Detta är klokt, eftersom de som tillämpar standarden är många och det tar tid att lära sig ändringarna.

Den här gången är ändringarna klart färre än i 2007 års upplaga. Nedan presenteras några viktiga ändringar och intressanta punkter.

• Jordfelsbrytaren kan i färre fall än tidigare lämnas bort i vanliga uttag för torra utrymmen. En förutsättning för att lämna bort den är att det kan innebära stor olägenhet att strömmen bryts. I bostadsbyggnader anses närmast bara kylskåp och frysar vara sådana (bilaga 41X).
• Punkten om installationsdjup och skydd för jordkablar har preciserats. Nu ställs det också krav vid installation av tillfälliga jordkablar (del 814).
• Kraven som rör installation av fördelningscentraler har flyttats från del 810 till del 729. Även om den nya texten som är gjord efter IEC-förebild ser väldigt annorlunda ut, är förändringarna inte stora i praktiken.
• För anslutning av matande PEN-ledare till skena i central har fler alternativ tillkommit (fig. 54.1).
• För installation av ledningar genom isoleringslager av olika tjocklek ges nu korrigeringsfaktorer för belastbarheten. Installation helt och hållet i isoleringen är fortfarande förbjudet (punkt 523.8).
• För val av installationsrör har en ny vägledande tabell tillkommit (bilaga 52F).
• Kraven i brandfarliga utrymmen (del 42) har förnyats för att motsvara den nya förebilden.
• Kraven på utförande av överspänningsskydd och val av skyddsutrustning har preciserats. Om det t.ex. finns ett luftledningsavsnitt mellan distributionstransformatorn och anslutningen ska anslutningens elanläggning i allmänhet alltid skyddas (punkt 443.3.2.1).
• Del 444 om elektromagnetiska störningar (EMC) har i viss mån preciserats. Delen ger både bindande krav och en samling olika metoder för att minska störningar. De här metoderna kan användas som hjälp för att uppfylla EMC-direktivets krav på elinstallationer. Metodvalet ska oftast göras redan i elplaneringsskedet.
• För matning av eldrivna fordon och uttag för dem har krav formulerats (del 722 och 813).
• Kraven på generatoranläggningar och anslutning av dem till nätet har preciserats i del 551. Delen tar upp anläggningar med mycket varierande effekt och funktionsprinciper. Till de minsta hör små vindgeneratorer och solelsanläggningar, som småningom blir vanligare även hos konsumenter. De sistnämnda tas även upp i del 712.
• Kraven på behandlingsrum i del 710 har preciserats.

Övergången till den nya standarden vid installationsarbeten

Standardserien SFS 6000 hör till de standarder som om de följs gör att bestämmelserna i HIMb 1193/1999 som utfärdats med stöd av elsäkerhetslagen uppfylls. En förteckning över sådana standarder har publicerats i Tukes-anvisning S10. Den nya upplagan av S10, till vilken den nya SFS 6000 kommer att fogas, kommer enligt planerna att publiceras efter Elsäkerhetsdelegationens möte i december-januari.

Senast vid installationsarbeten som påbörjas efter att anvisning S10 utkommit ska den senaste upplagan av standarden följas. Elanläggningar under uppbyggnad behöver i allmänhet inte ändras så att de motsvarar den nya standarden. Vad föreskrifterna beträffar kan arbetena slutföras enligt den gamla standarden inom tre år räknat från uppdateringen av Tukes-anvisning S10. Den här övergångsbestämmelsen ingår i ett tillägg till nämnda HIMb från 2011. Med installationer under upp byggnad avses påbörjade installationsarbeten, och till dem kan även anses höra t.ex. en entreprenadanbudsrunda som inletts med utgångspunkt i en färdig elplan. En halvfärdig elplan är inte ett sådant arbete under uppbyggnad som avses i HIMb.

Standardens förhållande till övriga föreskrifter

Största delen av kraven i SFS 6000 hänför sig till kraven i elsäkerhetslagen och HIMb 1193/1999, men undantag finns. T.ex. hör underhållsbesiktningen i punkt 62 inte till tillämpningsområdet för HIMb 1193/1999, och därför har efterlevnaden av punkten inget samband med uppfyllandet av föreskrifterna i HIMb.

SFS 6000 innehåller även krav som inte hänför sig till elsäkerhetslagen utan till någon annan föreskrift, t.ex. byggbestämmelsesamlingen eller räddningslagen. Exempel på dessa är krav på obruten elmatning vid brand eller någon annan situation. Vissa krav i SFS 6000 kan även hänföra sig till elsäkerhetslagen och andra lagar samtidigt.

Oftast har föreskriftsgrunden ingen större betydelse för den som tillämpar standarden, eftersom gällande standarder följs oberoende av vilken föreskrift de hänför sig till. Det är ändå bra att vara medveten om föreskriftsgrunden bl.a. om man behöver ta reda på mer om bakgrunden till och det närmare innehållet i ett bestämt krav, eller om det finns behov av att avvika från standarden i specialfall. Frågan kan också ha betydelse för ibruktagningstidpunkterna.

Kom ihåg att fylla i rätt blankett

När ni skickar blanketter till Tukes, kom ihåg att alltid använda blanketterna som finns på vår webbplats och har uppdaterade kontaktuppgifter.

Meddela din e-postadress, det här meddelandet skickas i framtiden elektroniskt

Vi håller på att övergå till elektronisk kommunikation och meddelandena till entreprenörer kommer i framtiden att skickas elektroniskt i stället för med vanlig post.

Vi ber er därför meddela e-postadressen till ledaren för elarbeten genom att gå in på Tukes webbplats www.tukes.fi/urakoitsijat. Där finns en länk till en blankett med vilken det går snabbt och enkelt att skicka uppgifterna. För mer information eller hjälp skicka e-post till [email protected].  

Mer information:

Roger Kanerva, överinspektör, tfn 029 5052 593
Timo Iholin, överinspektör, tfn 029 5052 594
Harri Westerlund, överingenjör, tfn 029 5052 572

E-postadresserna har formen: [email protected].

Detta meddelande har skickats till adresserna i Tukes elentreprenörsregister. Eventuella adressändringar kan meddelas per e-post till [email protected]. Vid anmälan om ändrade uppgifter om ansvarspersoner eller ändring av företagsformen ber vi er använda blanketten SL1 på vår webbplats www.tukes.fi.