Badstränder

Badstränder ska uppfylla kraven om badstränder i lagstiftningen och för dem ska bl.a. ett säkerhetsdokument upprättas.

Vilka badstränder omfattas av konsumentsäkerhetslagen?

Enligt konsumentsäkerhetslagen definieras en badstrand på ett annat sätt än i hälsoskyddslagen och förordningarna som utfärdats med stöd av hälsoskyddslagen.

En allmän badstrand är en plats som lämpar sig för badande och är öppen för alla. Användningen av en allmän badstrand har inte begränsats på förhand och för stranden har en upprätthållare, t.ex. ett offentligt samfund eller ett reseföretag, utsetts.

På en badstrand med minimiutrustning finns en naturlig plats där man kan ta sig ner i vattnet och/eller en badbrygga, räddningsutrustning, en anslagstavla, nödvändiga skyltar samt ett sopkärl och en toalett.

En allmän badplats är en plats som lämpar sig för badande och som är naturligare och mer anspråkslöst utrustad än en badstrand. På en badplats ska det finnas räddningsutrustning, en anslagstavla och skyltar.

Vare sig det handlar om en badstrand eller badplats ska båda vara säkra för sina användare, oberoende av benämning.

Badstränder och badplatser ska inte förväxlas med allemansrätten som ger var och en rätt att simma på ett strandområde om området inte hör till en gård eller om områdets användning för rekreation inte har begränsats till exempel på grund av naturskydd.

Dokumenten i ordning!

Tjänsteleverantören ska upprätta ett säkerhetsdokument om badplatsen. Uppgifter om flera olika badplatser kan samlas i ett säkerhetsdokument förutsatt att särdragen och riskerna av varje badplats beaktas adekvat i dokumentet.

Identifiera riskerna

Utnyttja Tukes anvisningar och redskap vid identifieringen av riskerna

 Beakta särskilt följande vid identifieringen av riskerna på en badplats:

  • användarantal och specialgrupper, t.ex. småbarn, simskolor, utövare av olika vattensporter
  • strandens särdrag, t.ex. lång kustlinje, dödvinkelområden, bråddjup, hala klippor, stenig terräng
  • starka strömningar eller stora vågor
  • färje- och båttrafik
  • konstruktioner, t.ex. hopptorn, brygga, vattenrutschbana
  • skadegörelse och störande av ordning
  • aktiviteter som erbjuds på stranden, t.ex. lekplats, bastu, bollspel, restaurang.

Övervakning på stränder

Bedöm behovet av övervakning och antalet badvakter på basis av de identifierade riskerna. Behovet av övervakningen ökar om det finns ett hopptorn på stranden, om stranden är bråddjup, om stranden har stora användarantal eller lekredskap.

Badvakterna ska vara myndiga. De ska inneha kompetens i räddning i vatten och kunna utföra räddning på den strand där de arbetar. Badvakterna får inte ha andra arbetsuppgifter som stöd övervakningen. Badvakterna bör ha tydligt urskiljbara arbetskläder som kunderna kan lätt identifiera.

Badvakternas arbetstid ska fastställas enligt användarmängderna och användningstiderna. Badvakternas pauser ska ordnas på ett sådant sätt att övervakningen inte störs. Användarna bör informeras om övervakningen och tiderna t.ex. på en anslagstavla på stranden och på upprätthållarens webbplats.

Utöver övervakningen kan badstrandens säkerhet förbättras genom att begränsa badområdet med t.ex. bojar eller rep.

Räddningsutrustning

Badplatsens eller simstrandens minimiutrustning består av ändamålsenlig livboj med kastrep. Livbojarnas antal och täthet fastställs enligt strandens riskbedömning. Livbojarna ska placeras på en väl synlig plats i närheten av vattnet.

På övervakade stränder ska det även finnas en räddningsbåt och -bräda. Dessa rekommenderas även för stränder utan övervakning. Räddningsbåtar och -brädor får inte vara låsta. Till strandövervakningens basutrustning hör även ett första hjälpen-paket.

Konstruktionernas säkerhet

Badstrandens konstruktioner får inte medföra fara till användarna. Upprätthållaren ska följa konstruktionernas skick och användning och föra en underhålls- och inspektionsdagbok över dem. Brister ska repareras och konstruktioner som har blivit farliga ska avlägsnas.

Vid bryggor och konstruktioner som används för dykning ned i vattnet ska man kontrollera att vattnet är tillräckligt djupt. Om vattnet inte är tillräckligt djupt, ska man utföra en varning och förbjuda hoppning från bryggan. Varningen ska vara väl synlig på bryggan. På basis av riskbedömningen ska hoppning vid behov förhindras även i övrigt, t.ex. genom att spärra av hopptornen på kvällar och nätter.

Om en konstruktion inte är säker att användas under en viss tid, t.ex. på grund av reparationsarbeten eller utanför övervakningstiden, ska dess användning förhindras effektivt. Det räcker inte att enbart på informationstavlan sätta upp meddelanden om förbudet att använda en brygga, hopplats, rutschbana eller annan konstruktion. Man ska även vara beredd för skadegörelse. T.ex. badbryggornas ändar och hopptornens nedslagsplatser ska inspekteras regelbundet för att upptäcka nedsänkta föremål i vattnet som kan orsaka fara.

Information till konsumenterna

Försäkra sig om att badstranden har en väl synlig anslagstavla eller informationstavla med

  • strandens namn
  • strandens gatuadress och övriga positionsuppgifter
  • anvisningar för tillkallande av hjälp
  • uppgift om övervakningen
  • uppgifter om vattendjupet
  • uppgifter om särskilda risker, t.ex. bråddjup eller starka strömningar
  • kontaktuppgifter till upprätthållaren
  • anvisningar för anmälan av brister.